lördag, juni 02, 2007

Nu snackar vi

Anki Ahlsten och Hans Linde, vänsterpartiets partisekreterare respektive utrikespolitiske talesman i riksdagen, skriver idag en intressant artikel på SvD Brännpunkt. Det är, som de konstaterar, knappast en allmän principiell syn på EU-medlemskapets vara eller icke vara som är den stora stötestenen i ett närmare framtida samarbete inför valet 2010. Det är däremot det faktiska innehållet i utrikespolitiken.

Synen på folkrätten och på USA:s globala våldsvälde – och allt det för med sig – är en av vår tids ofrånkomliga huvudfrågor, runt om i hela världen. Positionerna från kalla krigets dagar kan inte intas slentrianmässigt. Det är riktigt som Ahlsten och Linde skriver:
Vi vet att det finns en stark opinion hos svenska folket, framförallt bland socialdemokraternas, vänsterpartiets och miljöpartiets väljare, för en stark alliansfrihet, en självständig utrikespolitik och en tydlig svensk röst för fred, nedrustning och rättvisa. En framtida vänsterallians skulle kunna bygga vidare på de progressiva och humanistiska värderingar som finns hos våra egna väljare i opposition mot den nuvarande regeringens undfallenhet gentemot USA:s krigspolitik.
Den fråga som allmänt behöver resas i diskussionerna om oppositionssamarbetet, är hur ett sådant samarbete, hur den nu tar sig form och uttryck, ska vara ett alternativ till dagens politik. Och då talar vi genast om en diskussion som inte kan reduceras till gemyt och sökande efter photo-ops à la den klassmässigt förklarliga men knappast efterhärmliga symbiosen mellan borgaralliansen och medier. Det behövs, som också Kalle Larsson pekade på i Flamman häromdagen, ett samtal i samhället, i och mellan partierna men också utom och runt, om politikens innehåll. Inte bara alternativa ansikten – alternativ politik.

5 kommentarer:

Anonym sa...

För den självkritiske framstår det som solklart att alliansfriheten är en stor myt. Vi har aldrig varit alliansfria utan fegt vänt kappan efter vinden, väl vetandes att om det blev allvar, skulle USA och västmakterna skydda våra intressen och garantera vår frihet i slutändan. Läget var annorlunda för Finland som fick leva under det potentiella kommunistiska hotet under lång tid.

Vår röst för fred och nedrustning är det ingen som tar på allvar, ryggradslösa kappvändare som vi alltid varit och fortfarande är. Sök förstå, ingen bryr sig om jante landet Sverige vad gäller utrikes politik.
Ledande svenska politiker har försvarat diktaturer som Kuba, på sin tid Sovjet och t o m Pol Pot. Vem bryr sig om vad som "rapas" i den lilla svenska ankdammen tror du? Vi är helt enkelt inte trovärdiga eftersom vi gång efter annan försvarat diktaturer och förtryck.

Problemet är störst längst ute på vänsterkanten där du själv rumsterar. Det enda som hedrar är väl att ni öppet erkänner ert USA-hat och motstånd mot marknadsekonomi, äganderätt, individens frihet och demokrati.

Men inse, ingen bryr sig om lilla Sverige. På en räkmacka och utan offer slapp vi både nationalsocialismen och kommunismen. Det var inte av egen förtjänst utan av andras.

Mr. JB

Björn Nilsson sa...

Jag undrar om man verkligen kan skilja på EU-medlemskapet och politikens sakinnehåll? Mycket av sakinnehållet är ju bestämt av just medlemskapet. Norge är inte med och kan därför agera något friare utrikes (obs. "något" friare, för även de är ju med i skumma krig i Asien!).

De ledande socialdemokraterna är fullständigt införstådda med kapitulationerna inför EU och USA, åtminstone till dess att de går i pension och känner att de måste tala fritt åtminstone en gång för att rädda sin själ. Men i det läget är de inte partners i eventuella alliansförhandlingar längre. Samtidigt är kategorin "ledande socialdemokrater" en ganska liten grupp som kanske kan utsättas för opinionstryck nedifrån så att de inte sväljer vilka borgerliga påhitt som helst. Opinionen i stort inom SAP är skeptisk mot mycket av vad ledningen kan tänkas göra om den får hålla på som den själv vill. Frågan verkar vara: hur skapar man den opinionen?

Jag såg förre finansministern Ringholm tala mot privatiseringar på ett torgmöte för några dagar sedan. Men där fick han prata som företrädare för en av flera organisationer (bl.a. Vänsterpartiet). Man kanske måste försöka jaga ut fler ledande SAP-politiker på sådana aktiviteter.

Anonym sa...

Nu snackar vi? Nä, här snackas ingenting eftersom du måste moderera (och ibland censurera sakliga inlägg) eftersom du och dina supportrar får så mycket däng i debatten.

Jonas Gifting sa...

Inga fler terroristkramare inom svensk politik, tack...

Sundevall sa...

Sverige har aldrig varit alliansfritt. Jag fattar verkligen inte varför den lögnen bara fortsätter att spridas.

Läs: http://sundevall.blogspot.com/2007/06/ett-alliansfritt-nato-land.html