Dagens diagram

Det här diagrammet beskriver de direkta effekterna av regeringens politik sedan valet. Diagrammet är hämtat från regeringens egen budgetproposition. Sedan 1994 lämnar regeringen fördelningspolitiska redogörelser i anslutning till budgetpropositionen och/eller den ekonomiska vårpropositionen. I år har denna bilaga fått namnet Inkomstfördelning och ekonomiska drivkrafter. Det är en mycket intressant bilaga. Den ägnas, som andra delen av namnet antyder, huvudsakligen åt att bortförklara varför regeringen för en politik som aktivt vidgar de ekonomiska klyftorna i samhället. Det går så där. (Vi får se om bilagan så småningom går samma öde till mötes som förmögenhetsstatistiken)

Notera alltså, att även om staplarna hade varit lika höga, så hade det inneburit ökad spridning av den ekonomiska standarden. Om en person med låg inkomst och en med hög inkomst båda förbättrar sin standard med säg två procent, så innebär det i kronor ett större påslag för höginkomsttagaren. Skillnaderna i kronor ökar. En högre procentuell ökning för höginkomsttagare innebär en ännu större skillnad.

Det är nog ingen slump att regeringen inte har valt diagrammet ovan i den sammanfattande finansplanen. Istället presenteras ett diagram över jobbskatteavdragets effekter. Men det diagrammet visar egentligen ungefär samma mönster, även om vissa andra delar av regeringens politik, till exempel när det gäller fastighetsskatten, naturligtvis varit mer regressiva i sin fördelningsprofil. Det där med ”dynamiska effekter” bör man i sammanhanget ta med en rejäl nypa salt. Den konstaterbara effekten är den som visas av de mörka staplarna. Notera återigen att en lika stor procentuell ökning för människor i högre inkomstklasser ger större klirr i kassan i kronor.

En liten rolig detalj i sammanhanget är vad Anders Borg sade i budgetdebatten:

Nu får vi veta att budgetpropositionen är en proposition för orättvisa. Nu ska klyftorna i Sverige öka. Samtidigt ser vi i tabellerna att Ginikoefficienten, måttet på inkomstspridning, nu minskar något.

Det vi ”ser i tabellerna” är i och för sig regeringens egna bedömningar. Men tittar man närmare till och med på dem (Tabell U.1, sid 23), ser man att den minskning som ska inträffa gäller inklusive kapitalvinster, vilka efter fler år av hejdundrande ökningar förväntas mattas av. Gini exklusive kapitalvinster förväntas öka.

Klyftorna i Sverige har vidgats i flera avseenden sedan 80-talets början. Detta har flera, sammanhängande orsaker – ”århundradets skattereform”, avregleringar av olika slag, en monetaristisk penningpolitik som hållit arbetslösheten uppe; ja kort sagt en allmän förskjutning av makt från arbete till kapital. Nu får vi ovanpå det en regering som mycket aktivt arbetar för att vidga klyftorna ytterligare. Det är bara att konstatera att det gör skillnad.

Eller som Per Schlingmann skrev i sin handledning till de nya moderaterna: ”Väljarna ska känna att vi styr Sverige, men också att vi alltid ifrågasätter och utmanar samhällsproblemen”. Ett sådant samhällsproblem är uppenbarligen det faktum att klyftorna i Sverige fortfarande är för små. Men nog känns det att högern styr Sverige.