söndag, september 30, 2007

Ondskans politiska konjunktur

Louis Proyect skriver om de stolta traditionerna på Columbiauniversitetet – där den iranske presidenten Ahmadinejad talade för några dagar sedan, och av universitetets rektor presenterades som en ”grym och futtig diktator”.

Bilden ovan är också från Columbiauniversitetet, där en tydligen icke-grym och ofuttig demokratisk envåldshärskare från Iran, Shahanshah Aryamehr, Konungarnas Konung, Ariernas Ljus, inte bara hälsades välkommen, utan också bevärdigades ett hedersdoktorat i juridik vid universitetet. Två år tidigare hade amerikanska CIA, en organisation med vilken universitets ledning traditionellt haft mer än vänskapliga relationer, genomfört en statskupp i Iran och, efter bland annat anklagelser om ”kopplingar” till terrorism kommunismen, störtat den borgerligt nationalistiske premiärministern Mossadeq, som dristat sig till att laborera med maktdelning och oljenationalisering.Proyect rör sig både framåt och bakåt från denna händelse och visar politiskt följdriktiga, hjärtliga mottaganden av olika utländska dignitärer – samt hårda attacker mot dem som ifrågasatt.
After Nazi Germany became an official enemy of the US, it would have been inappropriate to send somebody to a gathering such as this. [550-årsjubileet för universitetet i Heidelberg 1936, under överinseende av Joseph Goebbels]. As should be obvious from Lee Bollinger’s talking points about Iran killing US troops in Iraq, it is imperative to not stray too far from foreign policy imperatives about which the ruling class is united. Today, unfortunately, the consensus across the political spectrum is that Iran needs to be taught a lesson. The difference is only how severe that lesson should be.

When Bollinger told Ahmadinejad that he exhibited “all the signs of a petty and cruel dictator,” the Iranian president might have wondered whether great and cruel dictators are judged by a different yardstick at the university. After all, the Shah of Iran was awarded an honorary Doctor of Laws degree only two years after the CIA organized a coup to overthrow Mossadegh. By any measure, the Shah was one of the most horrible dictators of the post-WWII period. One supposes that as long as he was on the State Department’s A list, Columbia University would be happy to put down the red carpet for the torturing beast.
Samma dag som Ahmadinejad, talade för övrigt en annan person på Columbiauniversitetet, under något mindre hallå: Gurbanguly Berdymukhammedov, president i Turkmenistan och arvtagare till ”Turkembashi”. Rektorsmarkeringarna tycks överraskande nog ha uteblivit i detta fall.


(Fotot av tidningsomslaget från Pierre Gilly)

7 kommentarer:

Anonym sa...

Varför bjuda Ahmadinejad till Colombia Universitet överhuvudtaget? Jag fattar INGENTING!!! vadfan har han där och göra?

Jinge sa...

Tydligt är att många krafter nu samverkar för att framställa Iran som en stat som det rent av är - nödvändigt att bomba.

Det är ett otäckt scenario som utspelas framför våra ögon och jag kommer förstås direkt att tänka på Hitlertyskland.

Iran må lämna åtskilligt att önska när det gäller människornas demokratiska möjligheter att förändra, men de ligger långt efter USA när det gäller ren och skär ondska.

Har Gud någon del i USA:s nuvarande politik så borde han genast infångas, ställas mot väggen och skjutas!

Swimsuit Issue sa...

Nu stämplar Iran CIA som terrorgrupp. Det ironiska är ju att de har rätt. CIA har ägnat sig åt att terrorisera människor jorden runt sedan organisationen bildades.

Det är så tydligt patetiskt att se hur propagandan formas i de nationalistiska mainstream medierna med exemplet Ahmadinejad (vår fiende!) och Gurbanguly Berdymukhammedov (vår allierade diktator!). Det är så man vill spy.

Job sa...

Turkmenistan, världens mest bortglömda diktatur!

K sa...

Det är väl inte så konstigt, Gurbanguly Berdymukhammedov har ju inget skägg utan är välrakad.

Anonym sa...

Det är intressant det här!

Turkmenistan uppfyller alla kriterier för att vara en diktatur som USA borde bomba tillbaka till stenåldern och göra en parkeringsplats av resterna.
* Landet har en diktatur som är otroligt hård, jämförbar med den i Burma och Kina.
* Du hade en diktator som installerade en personkult som den i Irak med Saddam Hussein, Iran med Ayatollah Ruholla Khomeini, Sovjetunionen med Stalin, Rumänien med Nicolae Ceausescu och Norra Korea med Kim Il Sung.

Det som gör att man inte vet mycket om landet är att det dels är en väststödd diktatur samt att det är ett land med människor många i väst blankt skiter i. Turkmenistans folk är av flera olika etniciteter som skulle strida sinemellan om inte diktaturen fanns. Det är därför Saparmurad Nijazov ("Turkmenbashi") hela tiden jiddrade om att Turkmenistans invånare är turkmener, vare sig de vill det eller inte och att han betonade vikten av att man tilhörde turkfolken. Den senare är p.g.a. man ville ha goda relationer med Turkiet.

Jag kommer att skriva om detta i min egen blogg.

Anonym sa...

Vill ni förstå det i grunden så rekommenderar jag den 3 timmar långa dokumentärserien i 6 delar gjord av BBC som heter Power of nightmares - the rise of the politics of fear.

BBC citat: "In the past our politicians offered us dreams of a better world. Now they promise to protect us from nightmares.

The most frightening of these is the threat of an international terror network. But just as the dreams were not true, neither are these nightmares."

Dokumentären börjar i det sena 40-talets amerika, där två tänkare var för sig fick moralpanik och förfärades av amerikas "dekadens" efter kriget. Den ene var en egyptier vid namn Sayyid Qutb, den andre hette Leo Strauss. Qutbs läror gick vidare till Ayman Zawahiri som sas. var Usamas läromästare när de slogs för CIA-dollar mot den store satan Sovjet. Strauss adepter hette saker som Cheney, Rumsfeldt, Libby, Wolfowitz mfl.. Dvs. de neokonservativa som idag sitter på precis alla tunga poster i amerika.

Qutbs lära har med tiden utvecklats till att i runda slängar säga att den man som blandar sig med politik inte är rättrogen, och deras hatobjekt är muslimer som låter sig påverkas av väst, detta eftersom målet är en sharia-rättrogen muslimsk stat. De är inte många, men tillräckligt för att kunna måla upp ett hot kring. På senare tid, efter 9/11, så har deras illvilja allt mer flyttat fokus från muslimer till USA, och för varje muslim som känner sig illa behandlad av USA så vinner de sympatisörer.

Strauss lära har under hans adepter utvecklats till att nationalstaten alltid behöver en fiende som utgör ett stort hot för att kunna hålla nationen samlad och enad. - "noble lies". Ja just det, själva grunden i false flag operations som har precis detta syfte; att ena nationen och göra möjligt något som annars hade varit politiskt omöjligt - Politiker behöver ju en medgörlig opinion, annars spricker det. Tidigare hade de Sovjet som den nationssamlande demonen, men med Sovjet försvann ideologins grundval och den behövde en ny.. Ironiskt så tror båda sidor stolt att de var orsaken till Sovjetunionens förfall, trots att det egentligen föll samman inifrån. Vilken den nya demonen skulle bli, ser närmast ödesbestämd ut sett ur denna historiska synvinkel.

Power of nightmares visar också att al Qaida inte finns, och har aldrig funnits, det var ett påhitt av åklagarsidan i en rättegång som hölls i NewYork i slutet på 90-talet. Anledningen till påhittet var för att kunna döma Usama för en gammal ambassad-bombning i dennes frånvaro. Ungefär som med maffian, det behöver finnas en organistion med en ledare, för att lagligt kunna åttala ledaren för vad organistionen gjort - på samma sätt som att företagsledare kan anklagas för vad företaget ställer till med. Att sedan CIA-folk långt därefter går ut med sanningen i BBC-dokumentärer - Vi kan givetvis inte bevisa att AQ finns, eftersom det var vi som hittade på det - hjälper föga, kognitiven har rotats för djupt. Alltför mycket har gjorts i dess namn och skyllts på det. CIA var för duktiga för sitt eget bästa - Whatch out what you wish for, you may get it.. Usama själv började inte använda termen al Qaida förrän långt efter, när han insåg att det passade hans egna syften.

Vad vi ser idag är en politik som målar upp hot och agerar efter det, inte visioner om något bättre. Finns inte hoten så skapar man och målar upp dem för alla att se och bli påverkade av i media. En förändring från "what-is" decision making till "what-if", från välgrundat till ogrundat med rädsla och farhågor som grund. Men hur kan den som ser fel begås, som baserats på vad som tros kunna hända, motbevisa den spekulationen?... Det kortsluter vårt system av oskyldig till motsatsen bevisats, och detta gäller såväl i stort som smått, från individ till världspolitik. Ur detta föds "preemptive strikes", spekulerande politik som bygger på rädsla. Skjut först fråga sen - Jag gillar inte min granne, jag tror att han vill mig illa, så det är bäst att jag går dit och slår honom på käften innan han slår mig. Man kan ju stilla undra hur de är uppfostrade som tänker så.. Inte ens FNs vapeninspektörer kunde klä av "Weapons of mass destruction", samma sak lär hända med IAEA och Irans kärnkraftsprogram. We are beeing fucked all over again. Lyssna på Bush med denna kunskap i bagaget, de neokonservativas spekulations-policy med uppmålande av hot istället för visioner är väldigt uppenbar.

Så, vad vi ser är egentligen två sidor av samma mynt.

Power of nightmares alla 6 delar kan hittas i denna länk, men den finns säkert på fler platser där ute i cyberspace. Se den, den visar hur de neokonservativa som idag styr amerika tänker. En annan sevärd dokumentär av BBC är Why we fight som gick i svensk TV för inte så länge sen, den visar hur de använder makten genom det industrimilitära komplexet som Eisenhower varnade för i sitt avskedstal till nationen, den finns också i länk ovan.

/steelneck