Inte bra. Detta var inte en bra debatt. Inte bra. Visserligen hade SVT gjort ett rätt märkligt urval av tittarfrågor – någon skrev i kommentarerna att de kunde ha valts ut av Per Schlingmann – men det kommer att fortsätta vara så där, och Sahlin hade lätt kunnat slå sig ur det läget. Om hon hade haft någon att säga. Det saknades nerv. Det saknades bildspråk. Saknades hopp, visioner, konfrontation. Det går inte vinna ett val med detta defensiva politikerjidder. Tja, kanske går det att få fler röster än de nuvarande regeringspartierna, även om det också känns jävligt osäkert. Men det går inte att vinna politiskt. Här har vi en regering som kraftfullt och målmedvetet förstör den svenska modellen, förändrar utgångspunkterna för debatten, fyller det politiska språket med timbroitiskt innehåll. Och möter motstånd i befolkningen. Då kan inte någon som kallar sig oppositionsledare i praktiken förfäkta budskapet att det inte blir så stora skillnader vid ett maktskifte. Om Mona Sahlin själv eller någon annan tänkt ut idén att socialdemokraterna ska försöka vinna valet på ungefär samma sätt som högeralliansen gjorde det, och det är så här det kommer att låta i några år till, då är det, milt uttryckt, inte bra.
Insatserna har höjts. Åtta år med den här högerregeringen innebär att mycket lite blir kvar av den svenska välfärdsmodellen. Men ett regeringsskifte som innebär en fortsättning på samma sorts politik är också extremt kostsamt; det stympar ännu en bit av medborgarnas tilltro till politisk förändring i sig. En debatt innan dess, som göder tristess och apati kostar också på. Jag är övertygad om att många socialdemokrater förstår detta. Låt oss hoppas att det också kan börja höras igenom Mona Sahlin i framtiden.
söndag, oktober 07, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
27 kommentarer:
Mona är det bästa som har hänt det socialdemokratiska partiet.
Håller med. Debatten var dålig o Mona var färglös. Tyvärr! Alltid samma ämnen som debatteras till leda. Jag vill höra debatten om slakten på välfärden, klassklyftorna cynismen som sprider ut sig, egoismen. föraktet för sjuka o arbetslösa. Svensk politk saknar gnista, passion oh är tråkiga. Tycker faktiskt Nuder är bättre debattör.
Helt rätt Ali, valet vinns på visionen om planekonomi och självförsörjning. Förstatliga Ericsson och IKEA!
Lysande analys! Det känns som att Mona går på lugnande på något vis. Saknade Josefin Brinks glöd i dabatten, hoppas vi får se den i framtida debatter när alla partier inbjuds. Helst som partledare för V! Det behövs om Mona fortfarande tar högerpolitiken med det här lugnet!
Mona är inte bra, men så kan det gå när man väljer kön framför kompetens.
Tyvärr är väl Mona det bästa som hänt för de borgerliga.
Jag kan inte undvika att undra om inte programledaren och Reinfeldt snackat lite innan, om lämplig typ frågor och så... fast det var väl lite sjukt konspiratioriskt av mig antagligen... hoppas jag i alla fall...
Debatten återspeglar bara det faktum att moderaterna har sossifierats. Debatten borde snarare döpts till "två sossar filosoferar".
Jag förstår inte allt detta tjat om att det är en högerpolitik som förs. Redan Gösta Bohmans gamla moderater låg långt till vänster om de flesta högerpartier ute i världen, och Nya Moderaterna ligger så långt till vänster om de gamla att högerväljare fnyser och kallar dem "blåsossar". På en internationell skala är Reinfeldt ledare för ett socialistparti. Ändå lyckas vänstern få det till att det är "samma gamla högerpolitik". Det låter som ett desperat försök att positionera sig till vänster om Moderaterna fast det knappt finns något utrymme kvar där. Det är nog dags att sossarna hittar en retorik bortom höger-vänsterskalan, för man måste nog ha en bra jävla snäv världsbild om man på fullt allvar tror att Nya Moderaterna är höger. Riktiga högermän har nog redan utsett Anders Borg till årets kommunist.
Kommunisterna gnäller om att debatten inte var tillräckligt vinklad. Själv vet jag inte, såg inte debatten. Men jag håller med Anonym. Moderaterna är ett vänsterparti!
En högersosse och en sossemoderat står och diskuterar politik utifrån ett perspektiv där partitaktik är det enda som verkligen skiljer.
Inte helt oväntat att de fiktiva "skiljelinjerna" inte visar sig alldeles tydligt då...
su skriver som mona pratar "mycket lite "
Ja, moderaterna har varit ett sosseparti länge.
Det lustiga är dock att så många som kallar sig (ny)liberaler ändå försvarar dem med näbbar och klor, fast de till 99% står för exakt samma politik som sossarna. Sen verkar dessa liberaler bli förvånande gång på gång då Moderaterna lägger fram socialistiska förslag. Det är helt väntat.
Sossarna var betydligt mer liberala för 15-20 år sedan än vad vad moderaterna är nu. Då avskaffade man TV-monopolet, sänkte (marginal)skatterna kraftigt, avreglerade kreditmarknaderna mm.
Liberala partiet är det enda man kan rösta på om man inte vill vara med och förtrycka andra individer. 100% liberalism, 0% socialism.
Nej, det var Bildtregeringen som avskaffade radio-, TV- och telemonopolen samt öppnade för privata dagis och bemanningsföretag. Reinfeldt kommer att fortsätta på samma spår, men som synes får man gå försiktigt fram med hjärntvättade väljare i en sossediktatur om man ska få fortsatt förtroende. Om Reinfeldt skulle köra ett ohämmat liberalt race utan att titta i backspegeln blir det enda resultatet att vi får sosseregering de 16 kommande åren, med stöd av uppgörelsehungriga röda och gröna kommunister.
Liberala partiet (100% liberalism, 0% realism) är en samling finniga skolungdomar som förläst sig på Ayn Rand, och kan möjligen vara ett alternativ för andra finniga skolungdomar som gjort detsamma. Anders Borg hade liknande fantasier när han var fjortis, men sedan växte han upp.
Intressant blogg, tack, ska läsa mer här!
Det är lite skoj att läsa allt det här snacket från vänsterblocket om "den klassiska borgerliga politiken" som enligt uppgifts förs av den nuvarande regeringen. Är det så att hela sosse-Sverige har helt tappat sina referensramar de senaste 30 åren eller? Den politik som fördes av den senaste sosseregeringen var ju knappast en exponent för arbetarvänlig politik. Vad är det som är så arbetarvänligt med en situation där 10-12 % av arbetskraften inte är i arbete - javisst, enligt den egna statistiken är det runt 4, men så går det alltid när man bestämt att det inte går att räkna på samma sätt som resten av EU (men, oops, vi gillar ju inte EU heller, så varför följa deras ideer?). Nåväl, Reinfeldts regering är ju det närmaste vi har kommit en regering där folk TILLSAMMANS som ETT Sverige ARBETAR för att det skall gå bättre och bättre för oss svenskar.
Jag har sedan länge givit upp när det gäller moderaterna, men om vi ändå ska ta diskussionen så har grundproblemt för dem varit att de har försökt vara idé- och maktparti samtdigt. Att ligga längst till höger och samtidigt försöka få makten är nästan omöjligt. Man förlorar val efter val. Vänstern kan hela tiden skrämmas med att högerspöket ska bli statsminister.
Det är bättre att som vänsterpartiet och miljöpartiet driva idéerna hårt och vara kvar som små partier. Hade M valt en liberal linje så hade FP eller C vuxit till sig. Ska man se det positivt är det dock bra att M iaf. har valt sida. Nu när det blir uppenbart för alla att det bara är makten de vill åt ha så kan det uppstå mindre men mer idédrivna partier som kan påverka opinionen, och därmed få till en snabbare förändring. Centerna har påbörjat vandringen även om det är låångt kvar.
Angående monopolen så avskaffades tele och radiomonopolet av Bildt-regeringen. Har inte sagt annat, men TV-monopolet har jag för mig rök innan. Kan ha fel och isf. ska M ha crediten. TV4 började iaf. sina sändningar 1990 och inte blev de fängslade såsom Britt Wadner blev för Radionord.
Angående Anders Borgs liberala förflutna:
"Some men change their party for the sake of their principles; others their principles for the sake of their party."
- Winston Churchill
Jag har inget till övers för alliansens politik, men nog är det lite konstigt att de kallas för högerparti. De är ju i rimlighetens namn någon form av mittenparti. Man ska inte ropa varg när det inte är på riktigt, då är det ingen som tror en när det är allvar.
Med tanke på ämnet är givetvis hela dårhusparaden av liberalmuppar representerade bland kommentarerna, vilken liten intressant studie i personliga haverister det är...
Fast å andra sidan, vadan denna förvåning? Sahlin kände sig "upprymd" av de nyliberala fascisterna Tofflers "framtidsvisioner" Hon har själv sagt att det mesta av vad borgarna monterat ned av århundradets kamp mot orättvisorna kommer att bestå under hennes eventuella tid som statsminister, hon tar vid efter Reinfeldt.
De lever i symbios med sig själva och den globaliserade bankirmaffian, först raserar "sossarna" det man tvingats bygga upp under seklet, sedan kommer borgarna och gör grovjobbet. Alla anser de att det är "nödvändigt" och hänvisar till samma "maktlöshet".
Mona Sahlin är i sammanhanget en skrämmande falsk politiker, fast hon står i alla fall för det.
Exakt, vänstern behöver lite fräscha idéer!
Revolution! Döda de rika! Planekonomi! Det klassklösa samhället!
Eller vänta, har inte det här prövats redan, med katastrofala resultat...
Vissa ideer är alltid fräsha Alexander, som att ta från de nyrika, de övergödda och ge åt de fattiga.
Att gräva upp de depraverade latte-fascisternas golfbanor och låta dem själva få plantera potatis, åt alla.
Jag skulle vilja se dig svettas i ditt anletes svett, Alexander. Istället för att hånflina bakom dina vita fjun i miljonvillan.
T
Många, från såväl höger com vänster, tycks vara eniga om att det inte var någon upplyftande debatt. Det är nästan så att man saknar Persson. Han var ju verkligen illa omtyckt av motståndarna vilket gjorde att han väckte känslor, debatterna kändes meningsfulla.
Och när det gäller Esbatis siande om välfärdsstaten under borgerligt styre: det är märkligt att vänstermänniskor så ofta tillskriver de borgerliga egenskaper eller åsikter de inte har. Enligt vänstern är de borgerliga precis som vi liberaler och libertarianer VILL att de ska vara (men beklagar att de inte är). Vänstern klagar över "samma gamla höger" och från nyliberalers håll klagas det över att så inte är fallet. Alliansen vill inte alls avskaffa välfärdsstaten, Reinfeldt vill även fortsättningsvis behålla den "solidariska finansieringen" av sjukvården och skolan. Där finns det inget att hämta, Esbati. Allt ligger i betraktarens ögon, det är ju tydligt...
Högerväljarna säger sig vara besvikna på högerns retorik, men ni får ju som ni vill i praktiken? Skattesänkningar som gynnar de med höga inkomster men ger plus-minus-noll i fickan för någon med normalinkomst iom de höjda avgifterna. En hel hög privatiseringar, det lyser ju i ögonen på regeringen när de får tala om dessa. Privatisering är ju regeringens mantra. Så vad klagar ni på högerkanten för? "Arbetarparti"-retoriken är ju bara där för att inte skrämma upp, de sjuka, de arbetslösa, de fattiga, de med deltidsjobb, de med medelinkomster, de ensamstående och pensionärerna. Fick de reda på vad som egentligen genomförs skulle, som någon ovan noterade, Alliansen vara ett minne blott. Det gäller ju att sätta in propagandan mot den vanlige mannen på gatan som Joseph Goebbels noterade.
J.J.: Menar du att Per Nuder hade gjort ett bättre jobb?
Varför skulle s och m debattera, det finns ju inga skillnader dem emellan. Varför fick inte oppositionen komma till tals?
Högerväljarna säger sig vara besvikna på högerns retorik, men ni får ju som ni vill i praktiken?
Man fintrimmar procentnivåerna i de statliga ersättningsystemen för att maximera produktionen/skatteuttaget. Mindre förändring kan man knappast tänka sig. Vi liberaler vill ju avskaffa de statliga ersättningssystemet helt och istället ha privata system som kan drivas av tex. försäkringsbolag och fackförbund.
Den lilla procentminskning de genomför uppvägs av att de vill göra a-kassan obligatorisk och att de vill förbjuda tilläggsförsäkringar.
Det enda "stora" som den här regeringen kommer genomföra, tror jag, är att avskaffa apoteksmonopolet. Äntligen kommer kunna köpa huvudvärkstabletter på ICA och medicin på bra öppettider, dvs som i alla andra länder i världen, exkl. Nordkorea och Kuba.
Problemet för S är väl att de lika väl som alliansen fattar att mycket av det som görs är sådant som måste göras. Hade S vunnit skulle de själva förr eller senare vara tvugna att göra något åt utanförskap samt havererad vård och skola. Om inte nu så åtminstone senare när konjunkturen viker och man inte längre har råd med medborgarlön.
Det Alliansen gör är inte raketteknologi. Betalar man folk mindre för att gå och lata sig samtidigt som man sänker skatten på arbete så jobbar folk mer. Ser man till att riktiga skolämnen premieras så lär sig folk mer. o.s.v...
Så vad kan S göra annat än att pliktskydigast protestera? De i partiledningen är inte korkade och de vet säkert själva att den väg som den traditionella S-retoriken skulle tvinga dem till inte är en långsiktigt fungerande väg, så här i postkommunimens globaliserade värld.
Hur många sossar på höga positioner sörjer t.ex. att förmögenhetsskatten tas bort? Den hade för tungt symbolvärde för att S skall kunna göra det själva men det är väl ingen som längre tror att den var bra för landet.
"""Arbetarparti"-retoriken är ju bara där för att inte skrämma upp, de sjuka, de arbetslösa, de fattiga, de med deltidsjobb, de med medelinkomster, de ensamstående och pensionärerna"""
Eh, va? Du räknade just upp samtliga som INTE arbetar och sedan är du förvånad att de inte gynnas av ett parti som kallar sig arbetarparti? Snacka om att falla på eget grepp.
Jag tror att du helt enkelt har missat en avgörande bokstav. Moderaterna kallar sig arbetarparti. Socialdemokraterna kallar sig arbetarEparti. De förstnämnda är ett parti för dem som arbetar eller vill arbeta. De sistnämnda anser sig representera "arbetare", ett förlegat begrepp från den tid då arbetsgivarna var fabrikörer i cylinderhattar, och som benämner en förmodad samhällsklass någonstans i trakten av botten, och huruvida de egentligen arbetar eller inte förefaller arbetarEpartiet fullständigt likgiltigt.
Skicka en kommentar