Minnet av Kristallnatten 1938 högtidlighålls på en rad platser i Sverige imorgon. På Ung Vänsters hemsida finns en lista. Slut upp på en manifestation nära dig. Vi får inte glömma. Det rasistiska och fascistiska våldet finns ännu – och växer.
Ung Vänster och SSU har startat en gemensam namninsamling: Stoppa det nazistiska och rasistiska våldet.
Uppdatering. Ida Gabrielsson skriver på SVT Opinion: Högern har slutat vara verkligt liberal.
torsdag, november 08, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vi får inte glömma. Hur många gånger har vi inte hört det? Men vi har glömt, det är den politiska utvecklingen av idag ett kvitto på, även här i sverige med saker som övervakning och andra totalitära tendenser, så det kan när som helst hända igen. Det sker inte över en natt, en sådan politisk utveckling tar ett antal år. Visst, vi har inte glömt det förskräckliga våldet och övergreppen, men detta är inte poängen. Att tycka förskräckliga saker är förskräckliga är ingen garanti för att det inte skall hända igen. Precis varenda människa i 30-talets tyskland tyckte att övergrepp, våld och krig var förskräckligt, alla något sånär allmänbildade människor kände till att ruskiga saker hänt historiskt, de kom ihåg redan då, ändå hände det.
Det man måste komma ihåg är att skydda grundläggande fri- och rättigheter, och då inte bara som lipservice. Genom att komma ihåg hur det kunde hända, inte vad som hände, så kan man hålla varningsklockorna alerta. Man måste reagera när politiker och tjänstemän börjar betrakta alla medborgare som potentiellt skyldiga, man måste reragera på informationsinhämtningstendesner i stil med Gestapo, Securitate, STASI osv. Vi vet ju inte om någon är skurk eller inte skurk utan vi gör ett generellt inhämtande. (/Skatteverkets Dag Hardyson i Aftonbladet härom dagen). Så talar diktaturens kreatur. Vi måste reagera kraftfullt varje gång politiker skräms med den lede fi i syfte att kränka medborgare. Det var precis så det hände då när det hände, det är så det börjar. Vi måste reagera kraftfullt varje gång när målet tillåts helga medlen. Alla måste hålla i minnet att staten per definition inte är god, varje politiker i en demokrati måste utgå ifrån att verktyg som skapas kommer att hamna under den västa mardrömsfiendens kontroll. Hela samhället måste arbeta för ett grundmurat engagemang för grundläggande fri- och rättigheter och politiker får inte börja agera lydiga tjänstemän som på sin höjd försöker skadebegränsa och skönskriva istället för att kraftfullt sätta ned foten när varningsklockorna ringer. Idag ringer de överallt i hela västvärlden sedan några månader efter 11:e september 2001. Idag hålls tom. tal av världens högst uppsatta politiker som är ordagranna översättningar av tal som Hitler höll, kommunister har bara bytts ut mot terrorister. Så visst fan har vi glömt. Ett minnets kollektiva härdsmälta, det ligger helt klart något i talesättet att politiken är ett väsen utan minne.
Citatet nedan av Martin Niemöller som var ubåtskapten och krigshjälte under WWI, sedan Präst och lägerfånge under WWII känner många till, en typisk sån där sak som koms ihåg. Men vad som glöms bort är att det skedde en gradvis utveckling före. När det gått så långt att folk börjar "hämtas", då är det redan försent.
När de hämtade kommunisterna,
så brydde jag mig inte;
jag var inte kommunist.
När de spärrade in sossarna,
höll jag tyst;
jag var ingen sosse.
När de hämtade de fackliga,
protesterade jag inte;
jag var inte med i facket.
När de hämtade judarna,
protesterade jag inte;
jag var ingen jude.
När de hämtade mig,
fanns ingen kvar som kunde protestera.
Terror, terror, terror, jag ser hur myten skapas för nationer att samlas kring, hur konsensus formas. Jag ser hur det används. Jag ser Guantanamo, Abu Ghraib och andra koncentrationsläger, jag ser hur heabus corpus åsidosätts. Jag ser tortyr; namngiven som "Enhanced Interrogation" (Verschaerfte Vernehmung). Jag ser "thugs" i form av "military contractors" (ibland tom. icke-åtalbara). Jag ser övervakningen av oskyldiga. Jag ser hur samhällsgrupper börjar behandlas olika. Jag ser hur folkgrupper demoniseras. Jag ser hur opposition sakta kan få betydelsen av fientlighet i lagar. Jag ser hur medborgare sakta börjar svartlistas genom informationsinhämntning. Jag ser hur jurister böjer sig för makten. Jag ser hur regimkritiska akademiker görs obekväma. Jag ser hur lydig pressen har börjat bli. Jag ser hur politiker gör sig till lydiga tjänstemän och inte stoppar sådant som de egentligen vill stoppa.
In the past our politicians offered us dreams of a better world. Now they promise to protect us from nightmares. The most frightening of these is the threat of an international terror network. But just as the dreams were not true, neither are these nightmares. Näe just det, idag är agendan en annan, och tro mig Ali, det kommer inte att kallas nazisism av eftervärlden nästa gång för det kommer vi ihåg. Vi glömde däremot det viktiga för att det inte skall hända igen under annat namn.
//steelneck
Skicka en kommentar