Cuf-ordföranden Magnus Andersson skulle besökta Kuba, men blev strandsatt på sitt eget koloniala medvetande.
Därifrån skriver han en fascinerande, magnifikt tråkig reseberättelse. För den som inte orkar ta sig igenom – jag anbefaller ett seriöst försök! – så har Alliansfritt gjort en grafiskt åskådlig sammanfattning nedan.
Låt mig bara konstatera, att om den kubanska ledningen bättre hade förstått yttrandefrihetens väsen och vikt – såväl principiellt som praktiskt – då hade man till exempel tryckt delar av Anderssons resebrev i det annars minst lika magnifikt tråkiga parti- och regeringsorganet Granma, eventuellt tillsammans med små upplysande kommentarer och jämförelsematerial ur ett digert arv av koloniala resebrev. Nu blir det knappast så. Också detta försvagar Kubas motståndskraft mot imperialismen och blockerar effektivt vägen för en socialistisk utveckling.
lördag, januari 26, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
ett liberalt sverige hade definitivt varit rikare än ett inefektivt socialistiskt kuba efter ett 46-årigt amerikanskt embargo
det säger ju sig självt
Ett sverige som utsatts för ett 46-årigt embargo från USA skulle inte vara liberalt.
Kubansk nyutgåva av Lenin!
En fantastisk graf, men textren den orkade jag heller inte med....
Ja, vad skall man säga......!?
Påminner om forna resor i öst. Frihet måste nog vara relativ enligt Ali´s uppfattning.
Egentligen är det för bedrövligt att kommunism fortfarande frodas i detta land efter alla totala misslyckanden.
Ali, jag tycker texten, magnus skrev, påminner om de tidiga resor antropologer gjorde i andra länder. Den liberala normen och de västerländska glasögonen utgjorde normen varifrån alla "avarter" analyserades...
Texten är närmare att betrakta som en postkolonial ideologisk reseskildring än en poltiskt text som den avser att vara..
Skicka en kommentar