Låg social status, låg utbildningsnivå och låga inkomster bidrar till kliniskt fastställd depression, visar en forskningsgenomgång som Folkhälsoinstitutet tagit fram, rapporterar DN.
Detta är givetvis lögn och sossepropaganda, men bevisar samtidigt att svenskarna blivit galna och hjälplösa simulanter! Alla som läst nationalekonomi och/eller en bok/bloggpost av Johan Norberg, vet att det viktiga inte är vilken status eller inkomst man har i relation till andra i samhället (i sig ett totalitärt kommunistiskt påhitt, men det får vi ta en annan gång) utan hur många kronor man äger i absoluta tal. För ”om alla får det bättre, vad gör det då att vissa får et bättre snabbare än andra? Det viktiga är väl att ha det så bra som möjligt, inte att andra inte har det bättre än man själv?” (Norberg, Till världskapitalismens försvar). Detta synsätt har en stabil förankring i allmängiltig nationalekonomisk teori och är riktigt, eftersom det upprepats i många nationalekonomiska studier. I frågan om utbildning har vi också fått vägledning av Jan Björklund och Maud Olofsson, som slagit fast att alla inte kan bli akademiker, samt att vissa är duktiga med händerna istället för huvudet. Saken borde dock vara klar redan i och med att Folkälsoinstitutet refererar till problemet som en ”klassfråga”. Det faller på sin egen orimlighet, eftersom klassamhället som bekant avskaffades i och med införandet av jobbavdraget.
Det är alltså dags att upprepa kraven om att Folkhälsoinstitutet ska läggas ned (”begreppet folkhälsa är i sig daterat”), och att endast nationalekonomer ska tillåtas diskutera ekonomiska frågor.
fredag, maj 02, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
31 kommentarer:
Det är en Psykologisk fråga Folkhälsoinstitutet diskuterar! Vad vet nationalekonomer om psykisk hälsa?
Anonym 9:41
Att den inte är Pareto-effektiv.
Det var på tiden att vänstern ger upp i tillväxtdebatten. Man hade trott att ni skulle ge upp efter murens fall. Det var ju ganska tydligt att västtyskland utklassade östtyskland.
Så frågan vi har kvar är huruvida snabbare ökande inkomster för alla - men med större inkomstklyftor - är att föredra framför sämre tillväxt men med en mera lik fördelning?
Det är nog sant att ökande klyftor kan skapa frustration, men jag tror att dålig inkomstutveckling är ännu värre. De flesta människor blir glada om de hela tiden får förbättringar. 10% i löneökning varje år ger betydligt mer än den lilla olycka man känner om man får veta att Bill Gates har tjänat 100 miljarder till. Personer med låga inkomster har också ofta haft en dålig inkomstutveckling. Det kan kanske förklara korrelationen? Kanske har de arbetat i den planekonomiska delen av ekonomin?
Johan Norberg har skrivit om lycka i Ekonomisk debatt 1/2006. Politiserad lyckoforskning gör ingen glad
Det finns ingen klasskamp längre i gammal bemärkelse. En skicklig hantverkare, möbelsnickare eller vad du vill är lika mycket värd som den mest högutbildade.
Somliga är skickliga i hantverk andra med det s k huvudet, jag ser ingen skillnad. Det är bara tokvänstern som vrider allt till sin egen enfald om den eviga klasskampen.
Sedan att det finns parasiter som vill leva av andras arbete är en helt annan sak.
Kära Hugo, vill du, med din fantastiska marxistiska bildning, förklara för mig vad klasskamp är "i gammal bemärkelse". Ta gärna med skillnaden mellan den gamla definitionen av begreppet klasskamp och kampen mellan de arbetande och de parasiter som du skriver om.
Hmpf, fattigdom är ju ett ytterst relativt begrepp. Om alla har lika mycket(rättvisa!) så är ingen fattig, alla är lika rika.
Björklund körde av vägen för länge sen, att påstå att inte hela befolkningen kan bli doktorer är bara nyliberal totalitär-diskurs. Ungefär som att alla inte skulle kunna bli lika bra som Zlatan i fotboll(att dom brunblå bratsen tar upp honom är ett sällsynt smaklöst uttryck för deras rasism). Det är i själva verket reglerna vi behöver ändra på, så blir alla lika bra. På samma sätt är det fullt möjligt för alla att bli lika rika och lika smarta.
Nationalekonomer borde förbjudas att diskutera ekonomi vid alla tillfällen då någon kan tänkas lyssna. Såna diskussioner bör överlåtas till särskilt lämpade partifunktionärer.
Anonym said:
"Hmpf, fattigdom är ju ett ytterst relativt begrepp. Om alla har lika mycket(rättvisa!) så är ingen fattig, alla är lika rika."
Eller lika fattiga.
Käre Johan, med klasskamp menar jag den kamp för rättvisa som skedde förra hundraårsskiftet oftast i gamla brukssamhällen där patron ägde allt inklusive bostäder, butiker m m så allt gick i egen ficka igen.
Man krävde rättvisa och att alla skulle göra sin plikt. Det fanns inget till övers för trasproletäriat och skatten på 12% betraktades som stöld. I denna gamla bemärkelse är också jag sosse.
Allt detta har jag fått lära av min farfar som var aktiv socialdemokrat och stod på barrikaderna 1909.
Idag har alla bara rättigheter. Det är alltid någon annan som skall betala genom staten. Så i denna mening är den gamle arbetaren i princip utrotat och debatten förs istället i de flesta fall von oben av akademisk finvänster som knappast ens haft skit under naglarna.
Vänstern har förlorat den ideologiska debatten sedan länge. Planekonomi funkar inte och gör endast folket fattigare. Jag behöver väl knappast ge dig några exempel.
Ali, måhända begriper jag att du befinner dig i en ironisk period i livet, men tredje länkningen gillt gör att jag ändå vill förtydliga en sak.
Givetvis får vem som vill diskutera ekonomiska frågor!
I all blygsamhet vill jag dock föreslå att vi behåller den betydelseskillnad som ännu finns kvar mellan kurs/utbildning och diskussion/samtal. Yes?
Med de mjukaste hälsningar
/Sanna Rayman
"Det finns ingen klasskamp längre i gammal bemärkelse. En skicklig hantverkare, möbelsnickare eller vad du vill är lika mycket värd som den mest högutbildade."
Men snälla. Vi tar det väl en gång till:
De två klasser som står varandra i klasskampen i dagens samhälle är överklassen (som genom sitt ägande kontrollerar produktionen) och arbetarklassen (som måste sälja sin arbetskraft för att överleva).
Ifall du inte fattar vad det innebär kan jag förtydliga:
Klasskampen står INTE mellan en klass som definieras utifrån sin höga utbildning och en klass som definieras utifrån att de är hantverkare.
(Däremot är självklart många ur den härskande klassen högutbildade, sett i procent (sett till absoluta tal finns det väl antagligen fler högutbildade arbetare än kapitalister i sverige) medan hantverkarna utgör (snabb överslagsräkning) 5% av arbetarklassen.)
Det finns ett flertal amerikanska (läs: socialistiska) böcker baserad på någon sorts pseudoforskning på det här temat. Resultatet brukar kunna sammanfattas med att pengar köper lycka upp till en viss nivå där man inte behöver oroa sig för framtiden. Mycket mer pengar ger inte mycket mer lycka. Det kan hör och häpna bidra till personlig olycka. Ja, ni hör... rena rama gulaglitteraturen.
För en gångs skull ett intressant inlägg av Direktör Esbati. Det skulle vara ännu mer intressant om du skulle redovisat din egen ståndpunkt i frågan, Ali. När du inte gör det så får vi andra bara gissa vad du menar. Menar du att det verkligen är viktigare för dig att alla är lika fattiga än att en del är rikare än andra? Är det så viktigt för dig att andra inte får ha det bättre än dig att du hellre ser att du själv är fattigare än idag och att alla andra är lika fattiga som du? Ökar din lycka av detta tillstånd så är du bara att beklaga.
Jag lovar att svara på din fråga, när du förstått vad inlägget handlar om.
"Menar du att det verkligen är viktigare för dig att alla är lika fattiga än att en del är rikare än andra? Är det så viktigt för dig att andra inte får ha det bättre än dig att du hellre ser att du själv är fattigare än idag och att alla andra är lika fattiga som du? Ökar din lycka av detta tillstånd så är du bara att beklaga."
Det är ju fullständigt självklart att det är så. Mänskan är ett socialt djur och det är klart att man blir olyckligare av en lång rad orsaker av att andra i ens närhet har det bättre. Hela poängen med att vara rik är ju att vara rikare än andra, eftersom man då får högre social status, vilket förutom att vara bra i sig gör det lättare att få partners och alla möjliga andra trevliga saker.
Jag är inte socialist för det, men Norberg o co:s resomenang är ju så barnsliga så man storknar.
"De två klasser som står varandra i klasskampen i dagens samhälle är överklassen (som genom sitt ägande kontrollerar produktionen) och arbetarklassen (som måste sälja sin arbetskraft för att överleva)."
Tillhör man överklassen om man äger en folkaktie som Telia? Kan man ha privat pensionsparande och ändå vara arbetare? Ska man räkna med PPM-valet?
Man vill ju stå på rätt sida när revolutionen kommer.
Tacksam för svar
Sedan att det finns parasiter som vill leva av andras arbete är en helt annan sak.
En sak som aldrig uppgör att förvåna mig är varför många liberaler använder retorik som är direkt hämtad från nazisternas beskrivning av "dom icke önskvärda" och då främst judarna.
Parasitbegreppet borde ha gjort sitt i den politiska diskussionen.
Jag vill spy när jag läser liberaler som gapar med en självklarhet som gränsar till att vara infantil om parasiter.
En parasit är en person som ser det som sin demokratiska rättighet att leva av andras pengar/arbete.
Det har inget med nazism att göra.
"Det är inte penningbrist, låg utbildning, låg inkomst eller låg social status i sig som orsakar depression, understryker Sven Bremberg.
- Det viktiga är handlingsfrihet i livet, och det får man av pengar och utbildning. Det krävs inte så mycket fantasi för att förstå att levnadssituationen påverkas och begränsas av brist på pengar, och att det i sin tur påverkar hur du mår."
Det viktiga är handlingsfrihet i livet. Då borde receptet vara att staten inte tar ifrån oss så deprimerande mycket pengar, och att folkhälsofånar slutar att peta i våra levnadsvanor. Eller hur, Ali?
"- Det viktiga är handlingsfrihet i livet, och det får man av pengar och utbildning."
"Handlingsfriheten" är ju förstås beroende av vad som räknas som socialt viktigt. I ett jägar- och samlarsamhälle har du "handlingsfrihet" om du inte måste lägga all tid på att samla mat, medan man i ett industrisamhälle saknar "handlingsfrihet" om man måste välja mellan att jobba extra på kvällar eller att ungarna inte kan åka på skidresa med resten av klassen. Allt det där är förstås helt beroende av vad alla andra i samhället har för inkomst och möjligheter.
Det är som vanligt två olika världar vi lever i.En där vi redan vet och den andra där detta ska folk minsann få reda på.Spelar tydligen inte någon roll hur långt i historien man går utan att detta fenomen upprepar sig själv.Det borde ju vara tämligen klart att den som har en bra utbildning med påföljande ekonomi borde bekymra sig mindre eller som jag tror Birgit Friggebo sa en gång att alla borde ha ett reserkapital på minst 100 000:- att ta till vid stunder då det kniper.Ännu ett uttalande från en grupp i samhället som inte har en uns av aning om hur verkligheten fungerar för de flesta.Om de nu vill förstå ... !?.
PellesReality
En parasit är en person som ser det som sin demokratiska rättighet att leva av andras pengar/arbete.
Det har inget med nazism att göra
Det stod fullt klart för mig att du inte har en aning om vad det är du säger och på vilket sätt du använder parasitbegreppet.
Helt onödigt att du understryker det.
Det finns i princip inga friska normala männskor som ser det som "en demokratisk rättighet att leva på andras arbete"
Ert användande av denna lögn är endast ett uttryck för den extremism ni representerar och ni har inte ens tillräckligt med stil att paketera skiten så att den inte rinner över.
Parasitbegreppet var ett av dom bärande begreppen för den nazistiska rörelsen och användes för att definiera fienden (judarna) och rikta folkets vrede.
Att svensk höger idag använder samma skitsvammel gentemot arbetslösa och sjuka m.fl är vedervärdigt.
"Jag lovar att svara på din fråga, när du förstått vad inlägget handlar om."
Eller så sätter du dig och tänker igenom din politiska ståndpunkt och vad som driver den. Är din kamp på rättvisa bara en täckmantel för din missunsamhet?
"Det är ju fullständigt självklart att det är så. Mänskan är ett socialt djur och det är klart att man blir olyckligare av en lång rad orsaker av att andra i ens närhet har det bättre. Hela poängen med att vara rik är ju att vara rikare än andra, eftersom man då får högre social status, vilket förutom att vara bra i sig gör det lättare att få partners och alla möjliga andra trevliga saker."
Visst är det så men sen får var och en sätta sig ned och fundera över sina prioriteringar kring vad som är viktigast. Att minska fattigdomen och öka alla människors rikedom eller är det att öka "lyckan" som kommer av att inte unna andra att bli rikare än en själv. Den som svarar det sistnämnda är en riktig skitstövel.
"Att minska fattigdomen och öka alla människors rikedom eller är det att öka "lyckan" som kommer av att inte unna andra att bli rikare än en själv. Den som svarar det sistnämnda är en riktig skitstövel."
Så den som är ledsen över att ens barn inte får åka med på den skidresa som alla andra barn i klassen åker på är en riktig skitstövel? Naturligtvis hade det varit bättre för den föräldern om dom andra i klassen inte haft pengar nog att köpa en dy skidresan, eftersom hans/hennes barn då hade kunnat åka med. Liknande resonemang kan göras i oändligt många andra fall.
Ni liberaler slår ständigt nya rekord i naivitet.
Hugo said...
En parasit är en person som ser det som sin demokratiska rättighet att leva av andras pengar/arbete.
Hear hear. Det går ju inte att argumentera emot att organismer som lever på andra organismer till dess skada och utan att ge något tillbaka faktiskt är parasiter. Och vi vet ju alla hur man hanterar parasiter vare sig de fäst sig vid (samhälls)kroppen eller går igenom kornbodarna: Man plockar bort dem med pincett, krossar dem, lägger ut gift eller gasar dem. Det har inget med nazism att göra. Det handlar om överlevnad, eller hur?
Att vara ett spärrmongo handlar inte om höger eller vänster.
Jag har redan svarat dig snällt och vänligt Micke, men tyvärr refuserar Ali allt som inte passar den egna världsbilden. Inget jag kan göra åt tyvärr, så det får bli en fortsatt monolog från din sida.
Alltså. "En parasit är en person som ser det som sin demokratiska rättighet att leva av andras pengar/arbete."
Ja jävlar!
Betyder parasit då
a) den som tycker att enskild äganderätt till produktionsmedlen (och alltså att tillägna sig mervärdet av andras arbete) ska vara grundlagsfäst?
b) när företag immaterialrättsskyddar och tjänar på uppfinningar någon numera död anställd stått för?
c) när backslicksen i nedre 20-årsåldern bratpartajar och ett viktigt syfte med deras lyxkonsumtion är att meddela världen budskapet "pappas pengar"
d) den som anser det vara en rättighet för vissa att ha en billig skattesubventionerad piga därhemma, betald av alla oss andra som nu inte får någon hemhjälp?
e) all of the above?
/Inte Micke men lik förbannat offtopic (sorry Ali, kunde inte låta bli)
Här tog det hus i helvete minsann. Tyvärr kan jag inte kommentera eftersom jag blir refuserad. Kanske kan Ali puplicera tidigare kommentar till Micke så det blir ett slut på dessa enfaldiga monologer a´la Proletären.
"Så den som är ledsen över att ens barn inte får åka med på den skidresa som alla andra barn i klassen åker på är en riktig skitstövel?"
Nej men den som vill förbjuda de andra att åka för att man själv inte har råd är en skitstövel. Ledsen får du vara, missunnsam är däremot inget att eftersträva.
"Naturligtvis hade det varit bättre för den föräldern om dom andra i klassen inte haft pengar nog att köpa en dy skidresan, eftersom hans/hennes barn då hade kunnat åka med. Liknande resonemang kan göras i oändligt många andra fall."
Det du inte tar med i din liknelse är att i ett samhälle där man inför dina begränsningar så kommer ditt förälder/barn inte ha råd att åka någonstans.
"Ni liberaler slår ständigt nya rekord i naivitet."
Om du kunde komma ur din egen avundsjuka så skulle du göra dig själv en tjänst. Själv åkte jag på min första skidresa när jag var 30 men jag missunnade inte mina klasskompisar att åka för det.
Borgarna brukar, ofta med viss rätt, anklaga socialisterna för att ställa för höga krav på mänskorna, att man ska undertrycka normala mänskliga drifter. Men här är det ju snarare du som excellerar i det.
Avundsjuka är ett begrepp som missbrukas nåt extremt av liberaler. Att vara avundsjuk är att vara orimligt arg för att andra har mer än man själv. Det är inte att vara arg på att andra har mer än man själv i största allmänhet (det är ju ett negativt ord; härav det värdeladdade ordet "orimligt"). Att vara arg på att andra har orimligt mycket mer än man själv är inte att vara avundsjuk utan rättfärdigt vredgad över en orättvisa.
Den främsta anledningen till vreden är inte så mycket orättvisan i sig som att dom som har mer borde erkänna att detta är en orättvisa och handla efter det. Mänskor som inte strävar efter att utjämna extrema skillnader i samhället är betydligt värre än mänskor som gnölar över millimteterrättvisa.
"Det du inte tar med i din liknelse är att i ett samhälle där man inför dina begränsningar så kommer ditt förälder/barn inte ha råd att åka någonstans."
Sverige har länge haft ganska stor omfördelning. Det har inte lett till att mänskor inte haft råd att åka nånstans.
"Nej men den som vill förbjuda de andra att åka för att man själv inte har råd är en skitstövel."
Det handlar inte om att förbjuda nån att åka, det handlar att skapa ett samhälle där alla har hyfsade möjligheter inte bara på papperet utan även i verkligheten.
F ö tycker jag att det är uselt att Ali censurerar kommentarer.
"Borgarna brukar, ofta med viss rätt, anklaga socialisterna för att ställa för höga krav på mänskorna, att man ska undertrycka normala mänskliga drifter. Men här är det ju snarare du som excellerar i det."
Det är ingen som kräver att du undertrycker din avundsjuka. Det enda jag kräver är att du inte hindrar andra i din missunsamhet.
Dvs du får känna hur mycket du vill även om jag skulle rekommendera dig att slita lite hårdare för att uppnå dina egna mål i stället.
"Att vara arg på att andra har orimligt mycket mer än man själv är inte att vara avundsjuk utan rättfärdigt vredgad över en orättvisa."
Som du redan upptäckt så har du en okvantifierbar gradering i "orimligt". Det du ser som orimligt ser nog andra som rimligt. Det exempel du gett hittills ser jag inte på vilket sätt det skulle provocera fram "rättfärdig vrede".
"Mänskor som inte strävar efter att utjämna extrema skillnader i samhället är betydligt värre än mänskor som gnölar över millimteterrättvisa."
I din fantasi möjligtvis. Jag kan garantera dig att de som gnölar över millimeterrättvisor INTE är de som skapar värden åt oss alla. Min erfarenhet är att det ofta är ganska bortskämda personer som gnäller över millimeterrättvisor.
"Sverige har länge haft ganska stor omfördelning. Det har inte lett till att mänskor inte haft råd att åka nånstans."
Under den mest extrema tiden som vi "omfördelade" pengarna i Sverige tappade vi det försprång vi hade gentemot omvärlden och omvärlden blev rikare än oss. De länder som varit extrema på att "omfördela" rikedom har också blivit extremt fattiga. Detta tillhör allmänbildningen.
"Det handlar inte om att förbjuda nån att åka, det handlar att skapa ett samhälle där alla har hyfsade möjligheter inte bara på papperet utan även i verkligheten."
Visst handlar det om förbud. Om inte en kan åka så ska ingen åka. Jag vill ha ett samhälle där det är möjligt för en driftig person att göra klassresor utan att motarbetas av regleringar och höga skatter. Ditt samhälle cementerar klassklyftor där man måste vara rik för att skapa en förmögenhet. I ditt samhälle förblir man vid sin läst och passificeras till att glida med de övriga döda fiskarna.
Skicka en kommentar