I London har alltså den bigotte estradören och rasisten Boris Johnson vunnit borgmästarvalet. Tory-politikern Johnson har tidigare jämfört homosexuella giftermål med att ”tre män och en hund” skulle vara tillsammans, och har, liksom andra samtida rasister, ägnat stor energi åt att skapa hetsstämning mot muslimer. Samtidigt blev BNP, den politiska arvtagaren till den brittiska nazirörelsen – också de idag framför allt inriktade på hets mot muslimer – invalda i London Assembly.
I måndags segrade Gianni Alemanno, tidigare fascistisk ungdomsledare, i borgmästarvalet i Rom efter hårda angrepp på invandrare och fattiga. Benito Mussolinis barnbarn Alessandra Mussolini – Berlusconis samarbetspartner i parlamentsvalet nyligen och eventuellt blivane minister – kunde glädjas över det faktum att valet fullföljdes på dagen 63 år efter det att antifascistiska partisaner avrättade hennes farfar. En mängd andra glada anhängare gjorde fascisthälsning framför stadshuset i Rom och ropade ”Duce, Duce”.
Man måste vara politiskt blind om man inte ser vartåt Europas höger barkar – hur gränserna mellan den etablerade borgerligheten och extremhögern eller den nyfascistiska högerpopulismen upplöses; ibland organisatoriskt, oftare retoriskt och politiskt-innehållsligt. Sverige finns inte i ett undantag för tendensen; för de krafter som är i rörelse. Skiftet i de borgerliga ledarskribenternas retorik kring islam och muslimer är uppenbar. Och nu blir också den försåtliga högerpopulistiska problemformuleringen kring invandringen och ”invandrarna” – ”de främmande” – normaliserad. Ivrigt påhejat på högerkanten.
Jag saknar allvarsinsikt hos många progressiva. Den till oigenkännlighet urvattnade parlamentariska politik som kallats socialdemokratisk eller vänster, bär genom den frustration den skapat, ett stort ansvar för den europeiska nyfascismens framväxt. Och det är vänstern som kan och måste möta den här utvecklingen. Möjligheterna finns där. Men motståndet måste organiseras. Det hastar. Och insatserna är mycket högá.
söndag, maj 04, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag träffade Johnson i samband med en av hans föreläsningar 2006, och jag var fullständigt ovetande om vem han var men tyckte att han var en lustig herre, men jag vill distinkt minnas att han också fullständigt saknade insikt i hur den politiska situationen, id est visste faktiskt inte vad som rapporterats på nyheterna de senaste två veckorna. Att han nu lämnas att sköta Europas största stad är fanemej katastrof.
Ytterligare ett anfall av koprolali ser jag.
När man kollar fakta förstår man lätt varför du inte ger någon bekräftande länk till Boris Johnsons "jämförelse" mellan homosexuella äktenskap och sådana mellan "tre män och en hund". Vad han säger är nämligen näppeligen någon jämförelse, och definitivt inte det jämställande som insinueras och som många läser in i ordet "jämföra":
"if gay marriage was OK - and I was uncertain on the issue - then I saw no reason in principle why a union should not be consecrated between three men, as well as two men, or indeed three men and a dog."
Det är alltså ungefär lika mycket jämförelse - eller jämställande - som när man konstaterar den principiella likheten mellan Danmark och Zimbabwe, att båda ligger utanför Sveriges gränser.
Tv-tips:
Rasismens historia.
Del 1 repriseras kl 21:00 den 6:e maj i kunskapskanalen.
Så det är som vanligt alltså, Ali? Högerns fascistisering och - by the by - det är samma sak i Sverige.
Hur kan ni vänsterextrimister ha så oerhört svårt att se skillnaden mellan liberaler och fascister? Mellan dem som står för individuell frihet och dem som står för individens underkastelse under kollektivet? Är det sammanblandning av begreppen då ni själva står för båda delarna - individens frihet genom underkastelse under kollektivet? Är vi liberaler lika orena som fascisterna då vi bara till hälften tror på samma sak som ni?
I så fall vill jag bara fråga, är inte ni själva mer lika fascisterna då ni brukar samma medel - underkastelse, lydnad, oegennytta?
Och beträffande Boris Johnson kan man ju läsa vad han själv skrev efter bombningarna i Londons tunnelbana och därefter avgöra om han verkar nämnvärt fascistoid eller ej, vare sig man håller med honom eller inte.
http://www.spectator.co.uk/the-magazine/features/13914/just-dont-call-it-war.thtml
Det är klart det är så. Borgerligheten segrar i land efter land och överallt är det värdefrågor, i första hand invandringsfrågan, som fäller avgörandet. Danska Jyllandsposten skriver om det:
http://jp.dk/udland/europa/article1331922.ece
Det är bara att hoppas att svensk borgerlighet tar upp det spåret snart. Gör man det, har man segern 2010 som i en liten ask.
Åh, samarbete mellan extremhögern och den etablerade högern är ju knappast någon nyhet. Det var ju så Sverige fick sina (hittills) enda öppet nazistiska riksdagsmän.
Och David. Det är skillnad på att vara liberal och säga att man är det.
Åtminstone mer koppling till fascism än vanligt. Annars kan det nästan handla om köttbullar och mos men ändå få etiketten 'fascistisering'.
Nisse: det är alltså precis som Ali skrev, att Johnson jämför homosexualitet med tre män och en hund. Det är hur klart som helst att uttalandet betyder att de är olika grader av samma sak.
Anne
Tänkte varna för allt för slarvig användning av begrepp som "fascistisering" och "brunliberaler", men sen så kom den här:
http://www.expressen.se/nyheter/1.1149187/topp-luf-are-polisanmald-gjorde-hitlerhalsning
Staffan V: Må så vara, men pratar man om en fascistisering av liberalismen, får man väl ändå utgå från att det är liberalism man har som utgångspunkt, inte något som kallas liberalism men inte är det.
Vad gäller den nazihälsande folkpartisten verkar det väl ändå som att han anklagade sossarna i fråga för att vara nazister (alltså ungefär samma sak som Ali gör med liberaler här dagligdags, även om han använder termen fascister, men sak samma).
Så tolkar i vart fall jag det, och så även sossarna själva om man läser vad DN skrev: "Vi blir väldigt förvånade och upprörda. Det är 50-tal personer runt och det kändes som han pekade ut oss som nazister för dem."
Den som undgår att se att svensk liberalism är på väg mot en obehaglig hållning med sina "hårdare krav" på fattiga, hemlösa och arbetslösa är blind.
Kärnvapen, kärnkraft och kärnämnen - svensk liberalism a la Jan "Stridskuken" Björklund 2008.
Militärer och religiösa borde inte ha tillträde till politiken.
Skicka en kommentar