Några ord om staten

Att statsapparaten sätts i den privata kapitalackumulations tjänst är en inbyggd del av det kapitalistiska systemet. Samtidigt finns det motkrafter som pekar i andra riktningar. Framväxten och fördjupningen av de demokratiska strukturerna i staten, och av statligt organisearde välfärdsordningar har skett i ständig motsättning till kapitalmakten – även om de senare också varit avgörande för att höja samhällets totalproduktivitet och därmed också bidra till kapitalets reproduktion och avkastning.

Hur som helst har denna dialektiska process också gett upphov till en en missuppfattning hos många, om att högerfolk och kapitalägare skulle ogilla staten. Det är demokratin och välfärden de försöker vrida sig ut ur – så att staten kan bli mer renodlat repressiv och omfördelande: smörja och garantera omvandlingen av de mångas arbete till de fåtaligas profit.

De senaste tre decennierna har kapitalet på så sätt flyttat fram sina positioner, och särskilt efter Sovjetunionens fall och 11/9 2001 har bruket av statsapparaten för att säkra och vidga de ekonomiska klyftorna, tagit stora språng.

Tydligast blir det i de nykoloniala fokalpunkterna i periferin. I Irak är det militära, rasistiska våldet och den entreprenöriella verksamheten oupplösligt förenade. Vi talar primitiv ackumulation i tv-åldern. Dick Cheney personifierar hela skiten.

Fallet Irak och andra offer för ”katastrofkapitalismen” är mästerligt beskrivet av Naomi Klein i Chockdoktrinen. Läs förresten gärna hennes artikel från juli i år: Disaster Capitalism – State of Extorsion, om det fortgående rofferiet i Irak. (Några andra länker apropå samma frågeställning: här och här)

Men detta är inte bara en periferiprocess. I USA har vi kunnat bevittna hur neocon-gänget gör maximalt bruk av staten för att glufsa i sig också inhemska pengar. De trimmar staten till att passa deras syften. Med andra ord: våld och korruption.

Thomas Frank, författaren till den banbrytande boken What’s the Matter with Kansas – en avhandling om hur svinrika, reaktionära elitister kunde casta sig själva som de arbetandes företrädare och få vanligt folk att rösta sig själva ned i pina och fallande reallöner – har utkommit med en ny bok, som handlar om detta: The Wrecking Crew: How Conservaties Rule.

På TomDispatch kan man läsa ett utdrag. Gör det:

It is just this: Fantastic misgovernment of the kind we have seen is not an accident, nor is it the work of a few bad individuals. It is the consequence of triumph by a particular philosophy of government, by a movement that understands the liberal state as a perversion and considers the market the ideal nexus of human society. This movement is friendly to industry not just by force of campaign contributions but by conviction; it believes in entrepreneurship not merely in commerce but in politics; and the inevitable results of its ascendance are, first, the capture of the state by business and, second, all that follows: incompetence, graft, and all the other wretched flotsam that we've come to expect from Washington.

Här.