måndag, september 22, 2008

Prioriteringar

(Kommentar i Klassekampen idag. Texten är skriven innan ESF-rapporteringen övergick från orimlig till surrealistisk)

- - - - -
I svenska riksmedier har det varit nästan helt tyst om ESF. Få andra rörelser eller verksamheter skulle kunna klara av att samla tiotusentals människor, däribland framstående forskare och författare som Samir Amin, Vandana Shiva och Michael Hardt, i en svensk stad, utan större medial uppmärksamhet.

På väg in till det spartanska presscentret under forumets första dag möter jag en medarbetare vid en av de rikstäckande mediernas redaktioner. Han berättar lätt uppgivet och möjligen lite skamset att han föreslagit rapportering från seminarierna, men mött ointresse. Det finns dock folk på plats, i fall det skulle bli något våld.

Särskilt mycket våld blir det nu inte på ESF – även om det onekligen är irriterad stämning kring översättningsapparaturen någon gång. Fast på fredagskvällen har några utlyst en gatufest – ”Reclaim the Streets” – utanför forumprogrammet. Festen fortlöper enligt skilda uppgifter lugnt. Polisen håller sig också lugn, i enlighet med en diskuterad dialogstrategi. Vid en senare tidpunkt dyker det upp några deltagare som skapar bråk. Det kastas en del stenar på polisen, och någon krossar skyltfönstret på en bank. Många av festdeltagare har då börjat skingra sig, och polisens ingripande blir ganska odramatiskt. Så är det också under den stora demonstrationen på lördagen, där det paranoida ”svarta blocket” – med sin osvikliga förmåga att på en och samma gång framstå som djupt obehagliga och väldigt fåniga – får hållas, och håller sig undan större bråk.

Den sammantagna rapporteringen ger dock en annan bild: ”Kravaller och kaos”, ”Stenar regnade mot polisen”. Sydsvenskan har vinjetten ”European Social Forum i Malmö” på framsidan, med en stor bild på poliser och svartklädda gatufestare. Aftonbladet kör med en bild som ser ganska våldsam ut – särskilt tillsammans med rubriken: ”Gatustrider i natt i Malmö”. Bildtexten talar om att det är demonstranter som försöker hindra en person från att kasta gatsten. Också från lördagens dansanta och färgsprakande demonstration är rapporteringen helt inriktad på polisen och ”svarta blocket”. Nyhetsbyrån TT har dock även fått med att ”talkörer ropade på frigivning av den kurdiske livstidsdömde ledaren Abdullah Öcalan [och] slagord till förmån för Fidel Castro”.

Det är bara i liten grad så att det som berättas i de stora svenska medierna om ESF, är felaktigt. Men det helt avgörande är vad som inte berättas. Kombinationen blir grundläggande falsk. De allra flesta svenskar kan alltså faktiskt inte få en riktig bild av det som sker på forumet. Den idé som journalistkåren kommer till platsen med återskapas, i princip oberoende av vad som sker.

Och denna övergripande idé behöver ingen enskild journalist egentligen ta ansvar för. Särskilt sedan Göteborgsdemonstrationer 2001 finns en färdig mall för rapportering från politiska möten med gräsrotsaktivism. Den upplevs som okontroversiell eftersom många redan rapporterat på samma sätt. En rapportering som inte upprepar sig enligt denna mall uppfattas som polemisk och politisk – alltså inte ”objektiv”.

Det är därför både lite befriande och skrämmande att läsa krönikören Ulf Törnberg på Sydsvenskan, som tar till det udda greppet att faktiskt besöka några av forumets huvudaktiviteter och försöka följa med på det som sker. Han konstaterar först förvånat att en annan krönikörskollegas rapportering om att folk luktar illa (”vad är det med idealisters förhållande till personlig hygien?”) inte verkar stämma. Därefter sitter han med på ett möte om ”ungdomars kamp för sociala rättigheter”, med norska Röd Ungdom och danska SUF, och noterar ännu mer förvånat att det inte alls är så farligt: ”Publiken är ung och blandad. Svenskar, belgare, fransmän. Några antecknar. Många gör inlägg […] Efter en och en halv timme slutar det. Folkets hus foajé myllrar av folk som just kommit ur andra heta diskussioner i andra möteslokaler. Och det luktar inte alls illa. Såvida man inte är överkänslig mot engagemang”.

När årets ESF är avslutat har kanske 15.000 människor passerat förbi något av arrangemangen. De gick nog därifrån lite klokare. Och med lite mindre förtroende för mainstream-medierna. Bägge sakerna får betraktas som framsteg.

6 kommentarer:

Richard sa...

Vi vet ju hur media fungerar, varför bli bitter varenda gång det blir så här? Bra om folk blir mer skeptiska så klart, och det är bra att du skriver en sån här artikel. Men, utan att veta något om hur arbetet mot pressen fungerat under ESF, lades verkligen tillräckligt med tid på att få med sig pressen? Jag tror inte att ett sånt här evenemang behöver få media emot sig, förbereder man media i god tid på att något fint och bra ska hända och pumpar ut PM och lägger mycket kraft på PR under själva evenemanget så tvivlar jag på att det måste bli så här.

groj sa...

Richard, det är väl inte för mycket begärt att medierna ska kunna rapportera sanningsenligt utan att först bli kittlade under hakan?

Claes E. sa...

Den Abstrusta Ökenvandringen forsätter.

Säkert riktigt allt som säjs men kolla inriktningen. Det är verkligen inkrökt att vara så självupptagna som "vänstern" verkar vara just nu. Kolla den egna slutsatsen! Kanske är det nödvändigt med en trotsålder eftersom varje företag och rörelse måste genomgå hela utvecklingsprocessen enligt Marx men är det verkligen planerat. Likgiltigheten från mainstreammedia möts av likgiltigheten för mainstreamen som sådan. Mao är "mainstream" ett likgiltigheteord.
Det enda likgiltighetsbrottet står det "svarta blocket" för.
Likgiltig, likgiltigare, likgiltigast.

Förstår inte varför inte Vänstern hatar sig själv. Eller är det den gör?
Vart tog den lilla stygga självkritiken vägen. Ingen som vet, ingen som vet?

p sa...

Ja fyfan, man blir nästan gråtfärdig när man tänker på den bilden av esf som kablats ut i media. Här har massvis med människor jobbat i över ett år för att fixa hit 15000 personer, massvis med grymma föreläsare tunga band från hela världen osv.

Så väljer dom att skriva om att det KAN KOMMA ATT KASTAS lite flaskor (under reclaim), och att det sedan, hör och häpna, kastades lite flaskor.
Den totala skadegörelsen under reclaim var som under en normal Malmö kväll. Och långtifrån lika illa som ett derby i stockholm.

Men erfarenheten säger mig att när det är ett derby i stockholm så berättar man om matchen också, inte bara om vad ett fåtal huliganer har för sig.

Richard sa...

groj: Man kan tycka det, tyvärr fungerar det ju inte så. Något jag lärt mig efter att ha haft en del kontakt med journalister är att de är rätt så slöa, ger man dem en artikel med en intressant vinkling så är chansen stor att de publicerar den. Man får liksom göra deras jobb, alltid ha en presstalesman till varenda litet evenemang och alltid ha ett pressmaterial som är en utförlig färdigskriven artikel. Jag är inte naiv, det är klart att det inte alltid fungerar med god PR (jag vet som sagt inte hur det fungerade under ESF) men mycket bättre än att bli bitter är att faktiskt acceptera deras slapphet och göra jobbet åt dem.

Thomas E sa...

Expressens ledarsida har en liten text om ESF. Den är lite obehaglig och handlar om hur den fega polisledningen hindrade poliserna att ta i med hårdhandskarna mot stenkastarna, men när man läser kommentarerna blir man rädd. Inget jag rekomenderar för veka naturer att läsa.