Karl Staf, Sveriges siste Spanienkämpe, begraveds i fredags. Han blev 93 år.
Karl levde ett spännande liv. Drivet av den där glöden som kampen för människovärdet ger. Han gick med i kommunistiska ungdomsförbundet som tonåring, slogs mot fascisterna i Spanien, kom hem till andra världskriget och engagerade sig åter i det antifascistiska motståndet. Det ledde honom till det av nazisterna ockuperade Danmark, där han greps och dömdes till döden. Men han fick straffet omvandlat, flyttades till tyska koncentrationsläger och klarade sig. Han var sjöman och journalist. Skrev från Moskva och Kina, och senare Latinamerika. I trettio år bodde han på Kuba. Under sina resor hann han på nytt hamna i finkan några gånger, bland annat i Honduras.
Det är en legendarisk kämpe som gått ur tiden. Men de civilisatoriska ideal han stod för lever med dem som fortsätter kampen.
Röda raketer skriver några rader.
Läs: Ordfront, Flamman, Helsingborgs Dagblad.
söndag, oktober 19, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Med dagens politiska historierevisionism så är snart "spanienkämpe" = terrorist. Vi har sett hur Amaltheamannen Anton Nilson blivit terrorist och hur Joseph McCarthy numera hyllas öppnat.
Vandrare
stanna
minns dem med stolthet
(Från La Mano-skulpturen)
Det var en trist nyhet! Fred over hans minne. På BBC Global News-podcasten jeg hørte på trikken i morges sa de at en spansk dommer åpner for nye etterforskninger og tiltaler av drapsmennene som tok livet av noen av de 114.000 mennesker som forsvant under Francos velde. Det var en amnesti etter Franco gikk av, men dommeren argumenterer med at siden dette er forbrytelser mot menneskeheten må sakene stadig være åpne. Og de vurderer å grave opp Lorcas grav:
Jeg forsto at jeg var slått i hjel,
og de? De søkte meg i kafeer, kirkegårder og kirker
Men de fant meg aldri?
Nei, de fant meg aldri.
Skicka en kommentar