Spelar det roll?

Idag fick jag ett mejl med länk till den här fantastiska artikeln på satirsajten The Onion, från dagarna innan George W. Bushs tillträdde i januari 2001 efter att ha säkrat sin seger med hjälp av fusk och korruption. Då var det en väldigt rolig text – nu förefaller den närmast profetisk:

“My fellow Americans,” Bush said, “at long last, we have reached the end of the dark period in American history that will come to be known as the Clinton Era, eight long years characterized by unprecedented economic expansion, a sharp decrease in crime, and sustained peace overseas. The time has come to put all of that behind us.”

[…]

“Under Bush, we can all look forward to military aggression, deregulation of dangerous, greedy industries, and the defunding of vital domestic social-service programs upon which millions depend”.

Det är naturligtvis svårt att säga exakt vad som hade blivit annorlunda med Gore, eller senare Kerry, som president. I ett bredare geopolitiskt perspektiv hade det nog varit ganska mycket som varit sig likt. Den jakt på olja som har styrt amerikansk utrikespolitik ända sedan andra världskriget skulle fått en tung betydelse. USA:s roll som politisk och militär garant för den globala ekonomiska världsordningen skulle ha fått avgörande betydelse för administrationens beslut. Storkapitalets intressen skulle ha varit fast förankrade i de politiska institutionerna.

Det politiska systemet i USA garanterar att större förändringar avförs från den politiska dagordningen innan själva valet äger rum. Systemet – inte bara själva den skandalöst usla valproceduren, utan hela systemet – är självförstärkande och stabilt: möjligheterna för ett nytt politiskt parti, eller en kandidat i den existerande politiskt-administrativa apparaten, att få genomslag för en politik som bryter med, eller åtminstone lite grann utmanar starka kapitalintressen, är obefintliga. De flesta amerikaner stöder höjda minimilöner, statliga åtgärder för omfördelning, starkare fackföreningar, investeringar före skattesänkningar och ett heltäckande offentligt sjukvårdssystem (Se t.ex. denna undersökning). Men de som stöder den politiken kan inte bli valda. Naturligtvis är detta en grundläggande problematik i alla kapitalistiska stater, men systemet i USA är i detta avseende ändå i en annan liga än de flesta europeiska länder.

Likafullt menar jag att det är riktigt att se det förestående valet av Obama som något historiskt. Inte för att Obama är en fantastisk person (det är han) eller att han har ett radikalt program (det har han inte), utan för att Obamas kampanj har mobiliserat människor på ett så massivt sätt. Engagemanget och stoltheten är äkta - och kraften som utlösts i den här kampanjen blir omöjlig att ignorera. I kongressvalet för två år sedan kom en försmak, när missnöjet med Bush och särskilt med krigspolitiken ledde till en enorm gräsrotsaktivitet med valframgångar för demokraternas kandidater som bieffekt. Denna organiserade opinion belönades genast med mer pengar till ockupationen i Irak. Men själva processen runt valet betydde något för det amerikanska samhället, för det som händer nu, och för det som kan komma hända härefter.

USA är stormakt på nedgång. Det ligger i hela världens intresse att denna nedgång inte måste bäras av ett helt nedslaget, hunsat och desorganiserat amerikanskt folk.

- - - - -
Varmt rekommenderad läsning:
* Ryan Lizzas essä ”The Agitator” från 2007, om Obamas bakgrund som ”community organizer” (tipstack till Aron)
* Bloggen Röda Raketer