Rapporterna om den usla ekonomiska situationen i euroområdet förklarar också varför Jan Björklund nu dammat av förslaget om att Sverige ska gå med i EMU. Björklund förklarar med sin respektingivande hands-on-approach att ”om det blir storm på havet är det tryggare att sitta i ett stort fartyg [som sjunker] än i en liten båt [som flyter, även om regeringen de senaste två åren har gjort allvarliga försök att borra hål i skrovet enligt europeiskt och amerikanskt mönster]”. Björklund är samtidigt ödmjuk inför frågans komplexitet: ”Vill man ha ett högt valdeltagande så är valdagen 2010 ett tänkbart tillfälle, men jag propsar inte på det”, säger Björklund, som ju vet att ett högt valdeltagande missgynnar högern.
Krishanteringsarbetet går hur som helst vidare i regeringskansliet. Även om konjunkturinstitutet har varslat om det, är det ju ännu långt ifrån säkert att Sverige nästa år kommer att kunna uppnå negativ tillväxt. För många traditionsmedvetna borgare skulle detta vara en trist missräkning, med tanke på att alla tidigare borgerliga regeringar i modern tid – och bara de* – har lyckats med att presentera negativa tillväxttal.
* jaja, '91 är ett gränsfall.
6 kommentarer:
Ali, varför skriver du på norska?
"Pontus"
Kan du över huvudtaget ett enda ord på Norska? Eller menar du kanske Swahilii?
lol! Den grafen var rolig, hur förklarar de liberala ekonomerna det faktumet?
En person blir inte rik av att konsumera mer, 10 personer blir inte rikare av att konsumera mer.
Hur kan samhället bli rikare av ökad konsumtion? Det är sparande som ligger till grund för framtida rikedom.
en person med en gnutta analytisk formaga ser att det de borgerliga regeringarna har gjort ar att vanda starkt nedatgaende trender till positiva. Det finns logn, forbannad logn och statistik.
Och nej, jag gillar inte den borgerliga politiken speciellt mycket, det katastrofala kronforsvaret pa nittiotalet var fullasstandigt galet. A andra sidan var vansterblocket med pa det.
Mr Lovelace.
Nja Mr Lovelace, vad en analytiskt lagd person kan se är att ekonomiska trender har vänt när borgarna har haft makten, inte att deras politik har vänt trenden.
Politiken kan (normalt) inte skapa sådana här cykler bara mildra, dämpa eller brassa på dem. Borgarna har knappast som Ali antyder skapat negativa tillväxttal eller med mirakelmedicin lyckats vända trenden.
Vad man däremot kan konstatera är att borgarna är det svenska missnöjesalternativet. I den tilltagande paniken på väg in i sjunkande konjuktur tilltalar borgarnas "var och en rädda sig bäst den kan" den mänskliga naturen bättre än sossarnas "kvinnor och barn först" (för att ta upp Alis tråd om sjunkande fartyg). 2006 var en anomali.
/PELLE
Skicka en kommentar