10 år för och med Venezuelas folk

Det stora framsteget för den rörelse i Venezuela, som förknippas med och leds av Hugo Chavez, är dess i verklig mening demokratiserande betydelse för landet. Det korrupta politiska systemet i Venezuela, där statens angelägenheter var en angelägenhet för ett tunt, välbärgat och USA-beroende skikt, där politiken var reducerad till ett föraktligt sällskaps- och bedrägerispel omgärdat av halv- och helmilitärt våld, har ändrat karaktär under trycket av en organiserad folklig utmaning.

Men demokratiseringen har också fört med sig en fantastisk socioekonomisk utveckling. När den amerikanska tankesmedjan CEPR summerar tio år med Chavez-administrationen är resultaten slående. Här är några exempel:

• Sedan 2003, då regeringen tog kontroll över det nationella oljebolaget – de gamla eliternas ekonomiska maktbas och resurskran – har BNP (inflationsjusterat) nästan dubblats; en tillväxttakt på 13,5 % per år.

• Tillväxten har främst kommit utanför oljesektorn. Tillväxten i privat sektor har för övrigt varit snabbare än i offentlig.

• Fattigdomsnivåerna har sjunkit kraftigt. 2003 räknades 54 procent av hushållen som fattiga; 2008 var det 26 procent. Extrem fattigdom har sjunkit med 72 procent. I verkligen har förbättringen troligen varit ännu större, eftersom dessa siffror utgår från inkomster i pengar och inte tar med förbättrad tillgång till sjukvård och utbildning.

• Klyftorna har minskat kraftigt. Gini-koefficienten har gått från 0,47 till 0,41 mellan 1999 och 2008.

• Barnadödligheten har minskat med en tredjedel mellan 1998 och 2006. Antalet läkare i primärvården har tolvdubblats sedan 1999!

• Inom högre utbildning har antalet inskrivna mer än fördubblats.

• Arbetslösheten har sjunkit från 11,3% till 7,8%

Rapporten visar också hur viktiga förbättringar startade redan i början av perioden, men att ekonomin hamnade i djup kris i samband med kriserna 2002, då arbetsgivarorganisationen utropade generalstrejk (!) för att sedan delta i genomförandet av en militärkupp. Militärkuppen stöddes som bekant av USA och applåderades här i Sverige av Sydsvenska dagbladets ledarskribent Per T Ohlsson. Det blev senare också en ny högerledd strejk inom oljesektorn. Men ekonomin har därefter återhämtat sig med råge. De politiska och ekonomiska framstegen är tätt sammankopplade.

Ett land i Latinamerika som vågar bryta sig loss från USA:s hegemoni, bemäktiga bredare skikt av folket och göra stora ekonomiska framsteg, blir naturligtvis också en utmaning, ett hot, för de ”liberala” västerländska eliterna. Räkna därför med fortsatt nedlåtande och/eller lögnaktig rapportering från Venezuela i våra mainstream-medier.