Apropå det koloniala mördandet

Det har nu gått sex år sedan USA inledde sitt angreppskrig mot Irak. Antalet dödade irakier överstiger troligen en miljon. Landet är grundligt förstört, det irakiska folket blir bestultet på oljan och även om USA:s truppnärvaro nu kommer att minska, blir tunga militärbaser samt världens största ”ambassad” kvar. Se förresten det här inslaget om ”upplärning” av irakiska poliser.

Christopher Holmbäck skrev i Aftonbladet häromdagen om den process som sakteligen pågår i USA, där fler Irakveteraner berättar om de fasansfulla brott som ockupationen vilar på:

Det senaste året har Irakveteraner hållit offentliga vittnesmål runtom i USA, andra har berättat sina historier i böcker och bloggar. Ockupationens maskineri undersöks i böcker som Collateral Damage – America’s war against Iraqi civilians (Nation Books 2008), där journalisterna Chris Hedges och Laila Al-Arian intervjuat 50 veteraner. Hedges gör skillnad på när soldaterna dödar – att skjuta någon som har kapacitet att döda dig – och när de mördar. ”Kriget i Irak handlar nu primärt om mördande”, skriver han. ”Det är väldigt lite dödande.”

Imorgon, lördag, kommer jag att vara i Göteborg, för att hålla tal på en manifestation med parollerna ”USA ut ur Irak”; ”Svensk trupp ut ur Afghanistan”; ”Stöd Det palestinska folkets kamp - Bojkotta Israel”.

Brunnsparken 14-16.