Det kan inte råda någon tvekan om att moderaternas allt mer ihärdiga försök att ”ta debatten” om integration och flyktingpolitik, är en för dem nödvändig manöver för att komma ut ur sitt väntade och totala misslyckande med den ekonomiska politiken. Att grundligt möta det skiftet hos moderaterna måste för arbetarrörelsen och vänstern handla om att tala om de verkliga frågorna.
Den glidning som har gjorts sedan alliansen vann valet 2006 är viktig att adressera: från utanförskap som arbetslöshet och sjukskrivning till en tydlig vi-och-dom-retorik. Förhoppningsvis kan S balansera detta genom att göra det partiet inte lyckades med inför valet 2006: tala om jobben, tala om klyftorna mellan de som har och de som inte har.
Det kräver i sin tur att man är medveten om hur det moderata anammandet av rasistisk retorik i högerpopulistisk taktik, inte i första hand bygger på vilka svar man kommer med, utan vilka frågor man ställer. Det är där premisserna ligger.
Som när moderaten Carl Axel Roslund inspirerad av norska Fremskrittspartiet ställer följande har-du-slutat-slå-din-fru-fråga till Ilmar Reepalu:
”Kommer du att vidtaga åtgärder för att nämnder, styrelser och förvaltningar i sin myndighetsutövning stoppar den smygtolerans gentemot aparta värderingar, normer och synsätt som breder ut sig?”.Kommer moderaterna att i sin politikutövning att stoppa smygtoleransen för rasism och främlingsfientlighet? Skulle inte tro det. Tyvärr
Uppdatering: Läs Helena Duroj.
[DN]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar