Jag tycker att det finns en del problem i hans framställning. Uppdelningen i de fyra olika tillnärmningarna är analytiskt givande. Men, att vara skeptisk mot påståenden om valfusk medför naturligtvis inte alls per automatik ståndpunkten att ”Ahmadinejad är den president Iran förtjänar”. Och även om jag tycker att de Žižeks positionering i motsättning till alla dessa fyra renodlade ståndpunkter är riktig, och mycket gott begrundad, betyder det inte att de var för sig bär med sig drag av sanning och inte minst insikter om den sociala verkligheten i Iran. Motstridiga fakta kan vara giltiga samtidigt.
Žižek gör också några girar som är lite väl snäva; beskrivningen av Ahmadinejads populism är lite för simplistisk, styrkan i hans position i statsapparaten är nog överdriven, det blir märkligt att utelämna Rafsanjani när man talar om resultaten av regimens korruption, krigshoten mot Iran är reella - mot Berlusconis Italien icke.
Men ändå. Det är en i flera avseenden briljant analys, som också pekar på varför en riktig läsning av situationen i Iran är relevant för fler än dem som har varit ute på gatorna där:
Framtiden är osäker – med all sannolikhet kommer makthavarna att hejda den folkliga explosionen, och katten kommer inte att falla ner i avgrunden, utan återvinna fotfästet. Likväl kommer det inte längre att vara samma regim, utan bara ett korrumperat, auktoritärt styre bland andra.Läs!
Oavsett utgången är det livsviktigt att komma ihåg att vi just nu bevittnar en storslagen emancipatorisk händelse som inte passar in i ramen för striden mellan provästliga liberaler och antivästliga fundamentalister. Om vår cyniska pragmatism får oss att tappa förmågan att känna igen denna emancipatoriska dimension, går vi i väst i själva verket in i en postdemokratisk era, där vi gör oss redo för våra egna Ahmadinejad.
[DN][DN][DN][DN][SvD][AB][AB]
6 kommentarer:
tragist. Esbati är enormt förtjust i den galna slovenen (därför att han är vänster) och misar aldrig ett tillfälle att sälla sig till skaran av de som beundrar kejsarens nya kläder.
den springande punkten: vann Ahmadinjead eller inte, vill varken slovenen eller Esbati ta i.
parasiter.
//J
"J",
Det verkar som du har en "springande punkt" i din hjärna. Gör något åt det, innan du skriver fler kommentarer, kompis.
- E.
Fyndigt. Men jag har inga kompisar som är bruna om tungan, -E.
//J
Ahmadinejad blev vald därför att han är den starkaste kandidaten att leda landet som står inför krigshot och aggressioner. Inget konstigt med det. Inget folk väljer en quisling i sådana tider.
Ett starkt Iran gagnar oss alla eftersom man då i mycket kan neutralisera hotet från den sionistiska rasstaten och världsparian israel.
Hur kan det vara en springande punkt om en av diktaturens kandidater blir vald (eller inte) över en annan?
Det är som man i Sverige bara fick välja mellan de 4 alliansledarna och skrika efter valfusk när Maud får mer röster än Göran.
Valet är överspelat hur det än gick till.
Zizek sade nyligen att Iran var ett "arabiskt" land. Så bra expert är han.
(hittat via den gravt störde Angry Arab).
Skicka en kommentar