Så här sa han i alla fall 1988, den gamle hajen, när han själv vunnit första omgången i presidentvalet:
In the first round, Iranian voters gave the largest number of votes to Hojatolislam Rafsanjani. It was his first test of popular strength since revelations of his involvement in Iran's secret purchases of weapons from the United States.Man ska aldrig underskatta Rafsanjanis politiska överlevnadsförmåga. Men med folket i Iran är det mycket som har hänt de här 20 åren. Låt oss hoppas att miljardären Rafsanjani med sin plan om en (av honom själv) politiskt kontrollerad frihandels- och privatiseringsoffensiv, inte lyckas återuppfinna sig själv som samlande figur för dagens opposition. Det vore en verklig tragedi för möjligheterna till positiv förändring i Iran.
Perhaps in anticipation of political turmoil after the final outcome, Hojatolislam Rafsanjani said on Friday that those who lose ''must not think of starting quarrels and casting aspersions on those who were elected, saying they were cheated, they lied, that our votes have been tampered with.'' Neither should they ''gather together their supporters and engage in demonstrations and acts of sabotage,'' he added.
- - -
Citatet uppsnappat hos Angry Arab, som också hittat det här från 1986:
Mir Hussein Mousavi, 43, an engineer and Prime Minister since 1981, is a layman who began his revolutionary career as a clerk for the late Ayatollah Mohammed Beheshti, before rising to become editor of the Islamic Republican Party newspaper.A number of legislators have criticized his handling of the economy, and he alienated the bazaar merchants when he accused them of counterrevolution. He was appointed to a second term as Prime Minister only with the personal intervention of Ayatollah Khomeini. He has never voiced strong views on foreign policy, but is a firm believer in the need for more government control of the economy and a redistribution of wealth
14 kommentarer:
Vad enligt dig skulle vara en positiv förändring i Iran (efter allt som har hänt de senaste veckorna) och vad måste hända innan vi är där?
Amir,
Jag har inget program för Irans framtid. Men ett slut på dödande och tortyr, större politisk frihet, möjlighet att organisera fristående fackföreningar, ett förstärkt skattesystem och utbyggda socialförsäkringar, kontrollmekanismer mot korruption, och kanske på toppen av den en politisk process för reviderad konstitution, kan vara en början.
Anser du att hölls fri val i Iran? Borde världssamfundet ge Ahmadinejads regim legitimitet?
Tolkar jag ovanstående text rätt om jag förstår det som att du tycker att nuvarande regim kan fortsätta sitt arbete (minus tortyr, mord, plus fria fackföreningar osv osv) och att Iran besitter möjligheten att förändras till det bättre över tid? Med nuvarande teokratiska regim?
Tudeh! // J
Ja, själv undrar jag också om "Amir" vill ha fria val? Anser han att Ahmadinejad inte har legitimitet? Är han emot ockupationen av Palestina? Gillar han smultron? Vad tycker han vore en bra utveckling i Honduras? Är Berlusconi att lita på?
Tacksam för svar.
Ali, det är dags att ta bort den här skalleknusande norrbaggen nu.
Killen är ju helt sinnessjuk...
1. Ja, jag vill ha fria val i Iran
2. Jag anser inte att Ahmadinejad har legitimitet, och det bottnar a) i att regimen sedan -79 är en diktatur och saknar demokratisk legitimitet b) att det rådde valfusk 2009 (och alla andra val sedan -79 också iom att det inte existerar några fria val i Iran).
3. Jag är emot ockupationen av Palestina, jag är för återvändandet av palestinska flyktingar och jag är för reträtt och stopp för israeliska bosättningar.
4. Jag föredrar jordgubbar framför smultron
5. En bra utveckling i Honduras vore naturligtvis att Zelaya återfår makten och att kuppmakarna ställs inför rätta. Samt att Zelaya också respekterar den demokratiska ordningen i sitt land.
6. Berusconi är en clown och ju förr han avgår desto bättre för Italien, Europa och Världen.
Nu väntar jag på Alis svar på mina frågor =).
"Amir Ahmed Muhammed Klipp-och-Klistra-namn"
Ali Esbati skal ha ros for at han tåler å bli skjellt ut for å være en dobbeltmoralsk hykler i forhold til morderiske autokratiske regimer
Vilka är Muhammed och Ahmed?
Kan inte ni som förlöjligar diskussionen låta Esbati svara istället? Lite löjligt också att Du Ali tillåter sådana kommentarer på din blogg, när man uppenbart gör narr av någon annans namn. Mitt namn är Amir, kan man heta det utan att nångon förlöjligar det?
Hej Ali,
Skulle uppskatta om du tog dig tid att svara på mina frågor.
/Amir
Esbati knullar Tudeh-stjärt.
Stakkars lille Ali som føler seg forpliktet til å følge sine forfedres stolte arv.
Tudeh-stjärt kan være utrustet som en skorpoion
"The grand finale" of the Tudeh recantations came on May 1984 when the "party's main theoretician" and co-founder, Ehsan Tabari, appeared on television. A man with "50 years of leftist experiences" told viewers he had read "great Islamic thinkers" such as Ayatollah Motahhari in prison following the 1982 crackdown and had now come to repudiate the works he had written over the past 40 years. He now realized that his entire life's work was `defective`, damaging`, and `totally spurious` because it had all been based on unreliable thinkers - Freemasons nourished by the Pahlavis; secularists such as Ahmad Kasravi; Western liberals and Marxists linked to `imperialism` and `Zionism` ...[21]
As a result of these purges the party gradually collapsed,[citation needed] with a great number of members leaving the country into exile. It is likely many Tudeh prisoners were killed during the 1988 executions of Iranian political prisoners when thousands of Mojahedin and leftist prisoners were killed. One report lists 90 Tudeh killed in just some blocks of Evin and Gohar Dasht prisons.
Rafsanjani er selv en av de mest korrupte og brutale maktovergriperne innenfor mullah-regimet.
Ingen god grunn til å sette noe håp til den fyren. Han manøvrerer kun til egen fordel.
Det er ingen tvil om at dagens regime ikke har til intensjon å skape en demokratisk religiøs stat, slik de lovet i 1979. Jeg håper demonstrasjonene fører fram. Jeg aner ikke hva jeg kan gjøre for å støtte dem, men de har min støtte og mer til.
Uroen etter det omstridte presidentvalget i Iran 12. juni er langt fra over. Under gårsdagens fredagsbønn ved Universitetet i Teheran trosset reformbevegelsen advarsler fra regimet og viste motstand. Hundretusener ropte «Allahu Akbar» i gatene mens de gikk for å møte reformist Mir Hossein Moussavi, og høre på talen til tidligere president Akbar Hashemi Rafsanjani, en av Irans mest innflytelsesrike personer. Han krever at de arresterte etter valget blir løslatt, stikk i strid med ønsket til øverste leder ayatolla Ali Khamenei. Han mener at demonstrantene fortjener å bli henrettet.
Rafsanjanis krav om løslatelse av over 2.000 demonstranter, opposisjonelle og journalister er oppsiktsvekkende, tatt i betraktning den siste månedenes hendelser i den islamske republikken. «Jeg håper med denne bønnen at vi kan komme oss igjennom denne perioden som kan kalles en krise.» Iranernes tillit er ødelagt etter valget, og noe må gjøres for å fjerne denne tvilen, mener Rafsanjani. Helt siden Mahmoud Ahmadinejad ble gjenvalgt som president, har vestlige statsledere, iranske reformister, og ikke minst et titall innflytelsesrike imamer i den religiøse byen Qom, tatt til orde for at den sittende ledelsen ikke har legitimitet i befolkningen.
Politiet slo i går ned folk med køller, og minst 15 mennesker ble arrestert. En middelaldrende mann trosset smertene og fortsatte marsjen, mens blodet strømmet fra hodet.
Fredagsbønnen ble alt annet enn tradisjonell. Rafsanjani kom med ramsalt og indirekte kritikk av den øverste leder og måten han har håndtert urolighetene etter valget. Den islamske revolusjonen i 1979 ble sett på som en milepæl for politisk islam. Mange iranere trodde på ayatolla Ruhollah Khomeinis fagre løfter om frihet og demokrati innenfor den islamske republikkens rammer. Troen på at dagens ledere er de rette til å forene islam og demokrati, er svakere enn noen gang.
Den øverste lederen har ikke bare ignorert revolusjonens barn – han har også undervurdert deres styrke og mot. Det er Irans framtid som blir slått og arrestert i gatene, og de vil aldri glemme sviket fra sine egne myndigheter. Reformistene vil få sin lønn. Ikke i himmelen, men en gang i framtida på iransk jord.
in case att du har glömt, postar frågorna igen. Om du inte VILL svara på frågorna, får du gärna meddela det också.
Anser du att hölls fri val i Iran? Borde världssamfundet ge Ahmadinejads regim legitimitet?
Tolkar jag ovanstående text rätt om jag förstår det som att du tycker att nuvarande regim kan fortsätta sitt arbete (minus tortyr, mord, plus fria fackföreningar osv osv) och att Iran besitter möjligheten att förändras till det bättre över tid? Med nuvarande teokratiska regim?
Skicka en kommentar