Svensk socialdemokrati är efter valresultatet i en öppen och rejäl kris. Men detta är också ett parti med stora resurser - medlemsmässigt, materiellt, intellektuellt - och ett parti som under överskådlig tid kommer att vara det största parlamentariska verktyget för progressiv politik. Socialdemokratisk eftervalsanalys rör därför långt fler än organiserade socialdemokrater.
Jag tycker du ska läsa de här artiklarna:
1. Kajsa Borgnäs följer upp sin utmärkta artikel i Dagens Arena med en text i Expressen: "Verklighetens folk lämnades i sticket", är rubriken.
2. Daniel Suhonen skriver om varför valresultatet är "en konsekvens av systemskiftet i sig själv", och om hur S kan vinna i Stockholm med en återuppväckt, moderniserad socialdemokratisk reformism.
3. "Skyll inte på Mona!" skriver Björn Elmbrant i sin analys. Han konstaterar att detta är en större socialdemokratisk kris i Europa och att det är den som behöver skärskådas: "Det går att hitta ett antal gemensamma nämnare för denna europeiska tillbakagång, som inte stavas Sahlin"
Och så ett bonusspår, som varken handlar explicit om socialdemokratin eller är skriven av en socialdemokrat. Jenny Wrangborg skriver eftervalsdikt: "i hallen står travarna av flygblad / nästan allt återstår att göra"
fredag, september 24, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst ska man inte skylla på Mona (privatpersonen Mona borde inte blandas ihop med politikern Sahlin, det bidrar bara till en urholkning av djup i den politiska debatten). Dock bär Sahlin en del av skulden, som jag argumenterar för på min blogg. Det här är ganska klartänkt tycker jag: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article6165402.ab
Sahlin har väl suttit i alla de S-regeringar som har luckrat upp välfärdssamhället. Hon satt i regering redan då man i praktiken lät arbetarrörelsens Aftonbladet byta sida och reduceras till en profitdriven tidning (kom att tänka på det, eftersom Lena Mellin och Aftonbladet med all rätt kritiseras på din blogg). Rätt symboliskt för den passivitet och reträtt som präglat S under den tid Sahlin funnits i S-toppen, som gör det rätt förståeligt att en majoritet av väljarna ej tycker att man har något tillräckligt kraftfullt konkret för att stödja alla vackra paroller om ett varmare samhälle osv.
Sahlin är förstås inte ensam om detta, Göran Persson är också del, och Ingvar Carlsson, som ju berett vägen för både Persson och Sahlin. Enda som jag spontant skulle kunna tänka mig kunde vara bra i dagens S-topp är Jämtin och Pagrotsky. Helt klart behövs det att gamla ersätts med nya.
Visst, kanske kan Sahlin förändra sig. Men innan hon börjat ta till orda för kraftfulla konkreta vänsteråtgärder, i allt från banksystem till skola, vård, integration, invandring, ..., och sagt åt Bodström att han får välja mellan att avgå i den profitdrivna skolas styrelse som han sitter i eller att lämna S-toppen, ja innan dess är det nog många väljare som ser med rätt mycket undran på vad S egentligen är för nåt.
Summa summarum tror jag det finns en realist i mig som tror att även om Sahlin skulle vilja, så tror jag att det finns någon annan som kan bättre, som inte är präglad av åratal i en S-topp som förlorat all rim och reson.
börja om. ifrågasätt allt. Använd verktyg från andra fält än politiken. Metoderna är 1800-talets när agitatation/information räckte för att väcka klassmedvetandet.
Pointers:
*finns inte ett dokument om organisationshandbok, metod,gräv där du står, utomparlamentarisk kamp eller ens en gång facklig kamp på v eller s hemsidor.
*metoderna finns i rörelser som inte har folk.
* " vi nådde inte ut med vårt budskap" , "budskapet var fel", "det är monas fel","media bla bla" << FEL nivå.
* folkrörelselinjen für alles
* tänk som ett modernt tjänsteföretag i METODERNA.
*Marx/gramsci/chomsky i analys av organisationer
* Vem gör Marx för dummies? Med streckgubbar?
o s v
Skicka en kommentar