Jag ska inte ge mig in på någon omfattande recension av huvudtexten, Per Wirténs artikel «Rasismens laboratorium». Jag nöjer mig med att säga ett litet «äntligen». Några av Wirténs jämförelser vänsterut känns tvångsmässiga och märkliga som historiska analyser. Jag tycker också att han är välvillig på gränsen till självförgrumlande när han skriver om Dilsa Demirbag-Stens och Per Bauhns auktoritära, islamofobiska ateism.Men, i huvudsak tycker jag att det är en mycket bra text. Och mycket viktig. Den etablerade borgerlighetens anpassning till, bruk av och uppgående i högerpopulistisk rasism är en helt avgörande tendens som omdanar och karaktäriserar vår samtid. Det är välgörande att Wirtén i slutet av texten når fram till f-ordet; de historiska parallellerna till mellankrigstidens fascism. Läs!
Jag passar också på att länka igen till en av mina texter på samma tema: «Från blått till brunt – svensk höger normaliseras». Den är publicerad i antologin «Högerns svarta bok». Som pdf här.
1 kommentar:
Och samtidigt är s.k. mångkulturalism ett accepterande av ett slags mentalt apartheid. Var och en åtskild, utvecklandes sig åt olika håll, oförmögna att förstå varandra. Idealet, det vi bör sträva efter, är självklart sammansmältning.
Den klassiska liberala ståndpunkten, som nu har övertagits av Arena-vänstern, är individualistisk, även grupp-individualistisk. Var och en ska konsumera på sitt håll, på sitt sätt. Den klassiska folkrörelseståndpunkten är att vi måste samarbeta mot våra gemensamma fiender, vilken bakgrund vi än har. Och det vi skapar är viktigare än denna gemensamma bakgrund
Det är en jävla skillnad.
Skicka en kommentar