Stefan Lindborg föreslås till ny ordförande i Ung Vänster

I går föreslog Ung Vänsters valberedning att Stefan Lindborg väljs till det finaste uppdrag man kan ha som ung revolutionär i Sverige – ny förbundsordförande efter Ida Gabrielsson, när förbundet har kongress i början av juni. Jag känner Stefan som distriktsaktivist från min tid. En påfallande klok, skarp och jordnära kille med stora organisatoriska talanger redan då.

I en artikel (ursprungligen publicerad på Newsmill, där kommentarerna ger relief åt det samtida politiska läget) skriver han mer om bland annat dagens situation på arbetsmarknaden, som det är avgörande för alla progressiva krafter att ta tag i:

Regeringen ryggar för begrepp som skitjobb, men den politik som de för har inget annat syfte än att skapa en arbetsmarknad som är skit för oss som jobbar. Den som inte står ut med att provjobba gratis, stämpla ut när det är lite att göra eller sätta livet och vardagen på undantag när chefen kallar, har dåliga odds på svensk arbetsmarknad. Yrkesutbildningarna måste stärkas så att den som tillhör LO-kollektivet blir mindre utbytbar, alltså friare och starkare, på arbetsmarknaden. Detta har tidigare även vänstern misslyckats med. Med Björklunds politik får vi en yrkesutbildning där man saknar möjligheten att lära sig engelska eller matte. Det blir allt svårare att välja om senare i livet, att höra till arbetarklassen blir att sitta fast, medan resten åker på klassresa till högskolan.

Men det är inte det värsta. Det värsta är att för de yrken, som knappast är skitjobb, men som ofta omges av skitvillkor, finns det inget av förstärkning eller upprustning. Jag vill att de som går Barn- och fritidsprogrammet ska få en bra utbildning med vettig praktik som stärker deras ställning på arbetsmarknaden. För samhället viktiga yrkesgrupper som byggjobbare och vårdbiträden ska få de bästa möjliga utbildningarna inom sitt yrke. Det är så man stärker unga på arbetsmarknaden, ger dem de utvecklingsmöjligheter de är värda och gör dem mindre utbytbara.

På kongressen avgår alltså Ida Gabrielsson, som har lett förbundet i nästan sex år. Det är svårt att överskatta den betydelse hennes hårda arbete har haft för organisationen. Hennes sista fina ledare i interntidningen Rak Vänster finns att läsa här:

Tills vi möts igen

Kamrater, det här är min sista ledare till er. Till det förbund som jag tycker så oändligt mycket om. När man skriver sin sista ledare, till det förbundet som man gett så mycket, men som alltid, och det menar jag, har gett mig mer, vill man att det ska bli perfekt. Man vill sammanfatta alla händelser som vi tillsammans upplevt genom åren, man vill att raderna ska andas av den värme och den tacksamhet jag känner inför er. Jag har fått vara en liten del av någonting väldigt bra. Någon annan kanske skulle kunna beskriva bättre, med andra ord, men jag kan det inte. För det är så det är. Varken mer eller mindre.

Läs hela.

Själv önskar jag världens bästa ungdomsförbund som gett också mig livsavgörande lärdomar och erfarenheter all framgång. Jag ska vara på plats på kongressen som mötesfunktionär. Det är en ära.