torsdag, september 01, 2011

Från förvirring till förändring?

Ritualer har en viktig roll i mänsklig samvaro, bland annat för att markera begynnelsen av processer. Till exempel är det en del av den olympiska processen att man tänder OS-elden en stund i förväg. På ungefär motsvarande sätt har det de senaste 10-12 åren varit en del av vänsterpartiets kongressprocess att Staffan Norberg, kommunalråd i Södertälje, återpublicerar en sur debattartikel i DN där han med hjälp av insinuationer och nedsättande etiketteringar uppmanar vänsterpartiet att sluta vara ett vänsterparti.

Här föreslår Norberg bland annat att vänsterpartiet ska stå för samma ekonomiska politik som alla andra partier, stödja israelisk ockupationspolitik, och ställa sig på samma sida som högern när det gäller att skylla fallande sysselsättningsnivåer på de utslitna och arbetslösa.

Nåväl. Inget ont som inte har något gott med sig. Artikeln påminde mig om att jag hade tänkt lägga upp mitt bidrag till antologin ”Från förvirring till förändring” (2005). Trots att antologin är sammanställd före den första borgerliga valsegern 2006 är nog flera av texterna, skrivna av Ung Vänster-medlemmar och unga vänsterpartister, ännu mer aktuella idag. De borde i alla fall vara intressanta för den som vill förhålla sig till vänsterpartiets förnyelsediskussion.

I min text, som också tar upp det numera kraschlandade ”Vägval vänster”, förekommer Staffan Norberg i denna passage:

Och ännu tydligare är kommunalrådet Staffan Norberg:
En ansvarstagande vänster måste […] frigöra sig från den attityd som ofta gör att människor tillåts göra sig till offer för det moderna samhällets avigsidor eller i vissa fall utnyttja välfärdssystemen.
Ty trygghetssystemen
har steg för steg omvandlats till något som används för att hantera allmän otrivsel med livet, relationsproblem, stress eller tidsbrist .
Folk gnäller i onödan när exploateringen av dem skärps, hälsar kommunalrådet från sitt kontor.

Den vite mannens börda och den allvarsamme kommunalpolitikerns. Se där en allians i tiden. Eller ur.


Men texten – som är lång – är egentligen en samtidsanalys. Ett försök att beskriva de sammanhängande krafter i kapitalismens utveckling som en relevant vänster behöver förhålla sig till, både politiskt och organisatoriskt. Ta gärna en stund att läsa den.

15 kommentarer:

Simsalablunder sa...

Många är de som gillar att få en klapp på axeln och höra att de är "förnuftiga" av näringslivstoppar och motståndarpolitiker.

Anders sa...

Var skriver Norberg att han stöder israelisk ockupationspolitik?

Anton sa...

Jag håller i högsta grad med i den allmäna kritiken, men att skriva att Norberg i insändaren förespråkar att Vänsterpartiet ska "stödja israelisk ockupationspolitik" trots att så uppenbarligen inte är fallet framstår som onödigt korkat. Det tråkigaste är att du i någon mening bekräftar Norbergs - i mitt tycke felaktiga - bild av Vänsterpartiets utrikespolitik som svartvit och onyanserad.

M. E. sa...

Jag är inte Ali Esbati, men jag tänkte jag kunde försöka mig på att svara:

Norberg skriver "Vänstern har varit så förblindad av sin syn på Israel att man till ganska nyligen blundat eller urskuldat de länder som hatar Israel. Därmed inte sagt att Israel inte ska kritiseras, men den svartvita synen måste nyanseras." Bortsett från att han enligt mig ger ett mycket stereotypt och felaktigt intryck av "vänstern" och vad "vänster" är för något (vilket för övrigt genomsyrar hela artikeln, sedan kan man för all del diskutera om V är vänster, men det är inte vad Norberg verkar göra), är det svårt att tolka hans uttalande på något annat sätt än att V ska mjuka upp sitt motstånd mot israelisk ockupationspolitik. Det innebär större tolerans för och att börja stödja israelisk ockupationspolitik.

Jag tycker det är skrämmande att ett parti som säger sig vara vänster har en som Norberg som medlem. Jag tycker han ger vika för krafter som urskuldar mordet på Rabin, som urskuldar Breivik, dessa destruktiva krafter som verkar frodas i dagens samhälle, som säger att terrorism föds ur religionen Islam. Precis, man kan inte vara vänster om man inte tycker att terrorism handlar om hat orsakat av ojämlikhet och solidaritet med människor som drabbas av ojämlika förhållanden. Om man tycker att terrorism handlar om effekten av att läsa Koranen, då är man inte vänster, livsglad eller för livet. Anser jag.

Samtidigt som Norberg propagerar för en politisk linje, försöker han diskvalificera meningsmotståndare inom partiet som mer eller mindre beskrivs som "bakåtsträvare som inte borde ha något att säga till om". Bortsett från att dessa hans skriverier verkar handla mycket om en förvrängd världsbild och en (oskuldsfull?) missuppfattning av meningsmotståndare, är det förstås förkastligt att inte hålla sig till sak, utan hitta på saker och respektlöst kasta skit. Om han nu har så rätt i sak i förhållande till staten Israel och staten USA (frågan är om den radioaktivitet som användandet av radioaktiva vapen i Irak medfört - se till exempel http://uruknet.info/index.php?p=m58926&hd=&size=1&l=e - kommer föra till terrorism som senare kommer förklaras med "Koranens påverkan" av diverse fascister?), varför litar han så lite på vad han säger att han måste ty till allt annat än hederlig debatt?

Anders sa...

Så varje nyansering av kritiken mot Israel är att stödja ockupation? Okej, jag förstår.

Anton sa...

M.E:

Jag tror vi läser texten på lite olika sätt. Tagen ur sitt sammanhang kan meningen "[d]ärmed inte sagt att Israel inte ska kritiseras, men den svartvita synen måste nyanseras" förstås tolkas som att det är själva kritiken mot Israel som "måste nyanseras" (d.v.s "mjukas upp"). Läser man däremot hela stycket känns det ganska uppenbart att det är "den svartvita synen" på "de länder som hatar Israel" snarare än på själva Israel det gäller.

Det Norberg menar här (vad han tycker i övrigt vet jag inte) är nog således att vänstern är otillräckligt kritisk gentemot Syrien och Iran snarare än att kritiken mot Israels ockupationspolitik bör luckras upp. Därmed inte sagt att jag håller med honom.

Norbergs ordval och formuleringar är minst sagt märkliga, och det allra mesta i artikeln bör både kritiseras och fördömas, vilket bl.a. Sjöstedt gjort på ett oerhört konstruktivt sätt (http://jonassjostedt.se/?p=3830). Att skriva att Israel inte "inte ska kritiseras" är märkligt i vilket sammanhang som helst - inte eftersom det är fel i sig, utan därför att det är en så ofantlig underdrift. Israel ska inte främst "kritiseras", utan fördömas, bojkottas och bekämpas.

Norberg har emellertid inte (här) skrivit att han anser att Vänsterpartiet bör "stödja israelisk ockupationspolitik", och bör därför inte heller utsättas för en så fruktansvärd anklagelse (om det inte finnas någon ytterligare källa som faktiskt rättfärdigar den).

När du skriver att Norberg enligt din uppfattning "ger vika för krafter som urskuldar mordet på Rabin, som urskuldar Breivik, dessa destruktiva krafter som verkar frodas i dagens samhälle, som säger att terrorism föds ur religionen Islam", syftar du på hans senaste artikel i DN eller på någonting annat?

Anonym sa...

Visst finns det fog för att kritisera V ensidiga inställning i Palestinafrågan, och för den delen flera andra partier. Gudmundsons scoop om hur skattebetalarnas pengar används till att avlöna terrorister/mördare förbigås med tystnad inom de flesta läger. Jag finner det märkligt.

Det vore befriande med ett klargörande var exempelvis V står i denna fråga?

JB

PTR Gerlach sa...

Hel i linje med DN:s vanliga linje så släpper man bara in Vänsterpartister på DN debatt om de skriver något kritiskt om det egna partiet. Nu Staffan Norberg, tidigare i våras någon gammal riksdagsledamot från 80-talet. Men men, det är väl vad man kan vänta sig.

M. E. sa...

Till Anders:

"Så varje nyansering av kritiken mot Israel är att stödja ockupation? Okej, jag förstår."

Nej, vad jag vet - som tidigare partimedlem - säger V fortfarande inte att staten Israel bara gör dåliga saker. Dock säger V att bland annat ockupationspolitiken inte är bra. Liksom sättet på vilket Israel begår mer eller mindre missriktad "hämnd". Har du problem med detta lär du alltså behöva rösta på andra partier. Likaså säger V att man inte kan använda Hamas som ett sätt att förneka demokrati och säga att palestinierna bär skulden. Situationen i Palestinien är förstås mycket beroende av hur Israel agerar. Håller du inte med om detta, rösta gärna på andra partier. V stöder inte terroristverksamhet, vare sig israelisk eller annan. Dock lär V fortfarande försöka kontextualisera terroristattentat, se vad som när terrorism (och för V kan det väl fortfarande aldrig röra sig om att en religion - kristendom, islam, judendom eller annan - skulle vara vad som skapar terrorism, utan för V är maktförhållanden mycket centrala för att förstå vad som försiggår). Skulle även detta vara ett problem, för man rösta på andra partier. Vilket Norberg i konsekvensens namn borde göra, för utifrån vad han skriver är det svårt att se att han inte skulle surfa på den reaktionära mentalitet som vuxit fram för att försvara rådande maktstrukturer.

Till Anton:

Precis, man kan ju lägga lite vad som helst i Norbergs text, jag håller med dig i att han verkar prata om hur V kan uppfattas av vissa (se Anders ovan) snarare än om hur V är. Rent personligen anser jag alltså att han surfar på en reaktionär mentalitet (se ovan). Sen håller jag med om att staten Israels nuvarande politik måste fördömas bojkottas och bekämpas, faktiskt tror jag att en förändring av Israels politik är det enda sättet att bidra till en bättre utveckling både för israeler och palestinier. Många israeler, särskilt unga, vill ha förändring, precis som grekerna (ja, där är ju faktisk en majoritet emot det som deras "representanter" i parlamentet röstar för), spanjorerna (det samma) osv. Man kan säga att den representativa demokratin faller sönder lite överallt, i takt med att överklassens intressen drenerar samhället.

Okej att du tolkar det Norberg skriver (som är skrivet med mycket breda, dunkla och felaktiga drag) som att han trots allt inte vill att V ska ge mer vika för Israel och israelisk ockupationspolitik, men tror du verkligen att en som Breivik eller de som står den som mördade Rabin nära är de som blir mest lessna av det Norberg skriver, eller är det palestiniern i gemen som blir det? Vad jag menade med det jag skriver, är att Norberg verkar symptomatisk för en destruktiv tidsanda när han som V-medlem 2011 skriver det han gör. Kanske är det så enkelt att han helt enkelt på principlöst sätt flörtar med grumliga farvatten, utan särskild eftertanke, kanske är det helt enkelt så att han bara är en principlös person som rör sig efter hur vissa vindar vänder, men betyder det att han inte skulle ge vika för de reaktionära, destruktiva krafter vi ser rusa fram, nu som förr, med överklassens stöd? Personligen tycker jag Norberg representerar ett V (då menar jag ett av flera V inom V så att säga) som korrumperats genom åren i riksdagen, som blivit för bekvämt, i takt med att den representativa demokratin urholkats. Och gemensamt för Breivik och de krafter som dödade Rabin är nog en avsky för verklig demokrati.

Sedan till "JB", Anders osv. som alla mer eller mindre verkar kritisera "V ensidiga inställning i Palestinafrågan: Snälla rara, kan ni inte försöka konkretisera vad ni menar med det? Istället för att liksom inte säga saker direkt liksom? Vara lite mindre som Norberg, lite mer konkreta?

M. E. sa...

När jag skrev:

"Precis, man kan inte vara vänster om man inte tycker att terrorism handlar om hat orsakat av ojämlikhet och solidaritet med människor som drabbas av ojämlika förhållanden. "

så var detta i förhållande till till exempel den terrorism som vi sett 9/11 i USA och terrordåden i London. Även om det handlar om till exempel personer som levt medelklass-liv i USA och Storbritannien och knyter sin terroristverksamhet till "Islam", är det ur vänsterperspektiv intressant att se vad de vill angripa och vem de solidariserar med. Det samma måste sägas om personer som levt medelklass-liv och knyter sin terroristverksamhet till "marxism". Man kan nog tänka sig att en del av de som i dag anknyter till "Islam" snarare hade anknutit till "marxism" under kalla kriget. Det handlar nog mycket om vilka krafter som upplevs kunna erbjuda mest motstånd mot den form av modernt samhälle som dominerar nu som förr. Att religion upplevs som en sådan kraft i dag är förstås ett tankekors för vänstern. Förut var problemet för vänstern att samhällsförhållandena ledde till att somliga gjorde terrordåd och delvis spred bilden av att vänster och terror hör ihop (och hade "icke-terroristiska vänstern" varit mer inkluderande hade man nog haft mindre av både hippies och terrorister och mer av en konstruktiv, verklig och livsglad vänster), numera är problemet att vi riskerar den form av utveckling som var på 30-talet, fast denna gång som fars, med dogmatisk mystik som leder till något ännu värre än på 40-talet (vi lever som bekant i atomåldern, tyvärr). Förhoppningsvis kan vi för första gången i historien få en konstruktiv, tolerant, öppen, verklig och livsglad vänster som reser sig innan det är för sent, men jag känner det som att vi har en fars på gång, där historien upprepar sig återigen, med typer som Berlusconi, Perry, Cameron, Reinfeldt osv. (de spelar säkerligen en roll, frågan är hur länge de kommer spela en roll i denna fars, hur deras roller ser ut...). Förhoppningen är i alla fall att farsen tar slut utan allt för mycket förödelse.

Sedan måste man ju säga att terrorismen till Breivik, italienska fascisterna osv., alltså högerextrema fascismen, förvisso närs av hat och solidaritet, men jag vill hävda att det rör sig om missriktat hat. Medan dom tror sig hata "en viss kultur", "en viss hudfärg" osv., i själva verket är det nog fråga om en frustration över den form av modernt samhälle vi har, som uppmuntrar kategoriseringar och tanken att analysera och dra konsekvenser av allt, frustrationen som skapas av att tillvarons mystik inte ryms i den form av modernt samhälle vi har. Då ska man ju antingen vara för eller emot, och dessa "högerextremister" väljer alltså att vara för och emot andra saker än "vänsterextremister", men i själva verket har nog höger- och vänsterextremister mycket gemensamt, en gemensam frustration skapad av dagens moderna samhälle. Sedan känner högerextremisterna på ett sätt och vänsterextremisterna på ett annat, men alla vill dom nå fram till en slutpunkt där allt ska vara klart, allt ska vara uppenbart, precis som våra aktuella moderna samhällen tyvärr tenderar att uppmuntra. Så frågan är om de inte innerst inne hyser ett hat mot den form av modernt samhälle de lever i och försöker dra yttersta konsekvensen av detta samhällets krav på klarhet och frånvaro av oklarhet. Det paradoxala med dogmatisk mystik är ju dess slutenhet.

M. E. sa...

Så en generell beskrivning av nutidens terrorism kanske kan vara att dagens dominerande moderna samhälle skapar frustration och en önskan att dra yttersta konsekvensen av detta samhälles jakt på klarhet, vilket föga överraskande leder till döden och dödslängtan. I själva verket skulle nog alla må bra av ett mjukare samhälle, utan kärnkraft, mer öppet för livets mystik, inte destruktivt konkurrensinriktat. Då hadde det nog sått mindre terroristfrö. Mer i kontakt med naturen.

Så i själva verket tycker jag nog att man inte kan vara vänster om man inte tycker att terrorism handlar om något osunt som dagens dominerande moderna samhälle i mångt och mycket uppmuntrar. Det uppmuntrar kategorisering, hat och solidaritet istället för en universell, livsglad vi-känsla. På så sätt är "höger-" och "vänsterextremism" eller "Islam-terrorism" eller "Kristendom-terrorism" symptomatiska på samma sätt för den typ av samhälle vi lever i.

Anonym sa...

Mycket bra samtidsanalys! Frågan jag ställer mig är hur du tycker vänstern utvecklats de senaste sex åren, med tanke på att du ser en risk i att vänsterns historiskt största misstag begås i nutid?

staffan norberg sa...

Ali Esbati upprepar med viss envishet i allehanda artiklar att samma artikel i DN upprepas gång på gång. Antagligen något som med principen "guilt by association"(i detta fall en suspekt borgerlig tidning där Ali själv naturligtvis aldrig uttalat sig...)

Sanningen är att undertecknad har skrivit en debatartikel i DN 2007 - för fyra år sedan. Bätre argumentteknik än så vet jag att du är kapabel till.

Det glädjer mig att flera kommentarer har läst det jag faktisktskriver om israel, d v s att landet förtjänar kritik men att de urskuldanden av förskräckliga korrumperade diktaturer i mellanöstern och annorstädes i världen som hatar israel urholkar partiets trovärdighet. Försök istället förklara vad partiet sagt sedan 2001 som gör att 96% av svenska folket idag ratar partiet. Utan att falla in i mediekonspirationsteorier eller syndabockar som jag. Då kan framtidskommissionens förslag att vända på alla stenar fyllas med innehåll som leder framåt.

M. E. sa...

Men hur är det med ditt demokratiska sinnelag, Norberg, när du uttalar dig som du gör om framtidskommissionen? Du verkar ju inte ens ha velat delta på lik linje med alla andra i framtidskommissionens arbete? Hur tror du det känns för de som skickar in saker och interagerar med framtidskommissionen att du skriver som du gör?

M. E. sa...

Sedan, Norberg, handlar det inte om att ursäkta korrumperade diktaturer. Det handlar om att se hur kolonialism, imperialism och stöd av diktaturer har lett till Bin Laden, Al Quaida, 9/11 och så vidare. Att påpeka att korrumperade diktaturer inte uppstår ur inget, men i ett sammanhang, är alldeles naturligt, precis som man inte kan vara vänster om man anser att Bin Laden beror på Islam eller Bader Meinhof på Marx eller marxism. Det verkar på mig som du har ett problem med att vara vänster innebär att betrakta saker som händer som historiska produkter. Det vill säga att inte komma med ensidiga fördömanden, men till exempel kunna se hur både Breivik, Bin Laden och Bader Meinhof kan betraktas som symptomatiska för dagens dominerande moderna samhälle som uppmuntrar konkurrens mellan, hat mot og solidaritet med enskilda grupper - Breivik, Bin Laden og Bader Meinhof passer alle inn på det - istället för en livsglad, samarbetande vi-känsla.

När du blandar ihop förståelse med urskuldande och verkar säga att det inte finns någon anledning att hata Israel, är det svårt att se detta som något trovärdigt. Visst, vänstern stödjer inte "förskräckliga korrumperade diktaturer" (varför inte kalla det diktaturer helt enkelt, istället för att använda en form för borgerlig schockartad uttrycksform?), men vänstern beskriver dem ej heller på det emotionella sättet du verkar förespråka, blandar dem inte ihop med personer och tror inte statsromantiskt att stater är som personer som "hatar, älskar osv."

Hur kan det någonsin vara en väg framåt för V att på ett sådant omoget sätt förhålla sig denna värld där det brådskar att förändra dagens dominerande moderna samhälle innan det är för sent?