Jag är ny krönikor i tidskriften Arena. Min första krönika handlar om fattigdom – som statistik och samhällsfenomen:
Man mystifierar mätmetoden i stället för att erkänna problemet. Barnfattigdomen ökade kraftigt under 90-talskrisen, när arbetslösheten exploderade och inkomstklyftorna växte. Sedan mitten av 90-talet har den sakta men säkert minskat. Fram till 2007, och högerregeringens åtgärder för att ”minska utanförskapet”.Läs gärna!
1 kommentar:
Ulla Johansson (maj 15, 2012, 4:25 e m):
Utdrag ur Ali Esbatis text: ”När arbetslösheten ökat, samtidigt som den fattigaste tiondelens inkomster sjunkit och sjukskrivna utsatts för en orimlig behandling, kan regeringen ändå skriva: ”Trots regeringens reformer är det fortfarande inte tillräckligt lönsamt att gå från arbetslöshet till arbete för många av dem som står utanför arbetsmarknaden.” Regeringen påstår således att ”den arbetslöse kan gå från arbetslöshet till arbete.” MEN DÄR FINNS JU INGA ARBETEN ATT ”GÅ TILL”. Det saknas närmare fyrahundratusen arbeten-anställningar i Sverige. Jag förstår inte varför vänstern inte påpekar detta för högerregeringen. Varje dag, varje stund. Påpekar Reinfeldts orealistiska svammel. Detta att Reinfeldt vill att de arbetslösa skall arbeta och inte ta emot ”bidrag”. Arbeta med vilka arbeten?? Det verkar som socialdemokratin och vänstern inte heller de helt förstått situationen med de försvunna arbetstillfällena. Ali – som den kunnige ekonom han är – har förhoppningsvis förstått. Om vi förenklar problemet kan vi säga att arbetstillfällena nu flyttat till Kina. – Frågan blir: hur flyttar vi hem dem? Ett problem vi kan använda några kommande årtionden att försöka lösa. Men först måste vänstern och socialdemokratin inse vidden av förlusterna vi gjort i konkurrensen med omvärlden .
Ulla Johansson (Har lämnat samma kommentar i Arena.)
Skicka en kommentar