"Greklands parlamentariska demokrati har fötts på nytt", skrev Kajsa Ekis Ekman i en välbehövlig artikel i DN häromdagen, apropå valresultatet som tydligt underkände den inhemska politiska elitens samspel med EU-maskineriet.
På grund av det märkliga valsystemet i Grekland, som är designad för att förstärka ordningen med två partier som byter av vid makten, blir inte kollapsen för pro-överenskommelsepartierna riktigt lika tydlig i mandat. (Konservativa Ny Demokrati blev med nöd och näppe största parti och får 50 extramandat). Men resultatet är otvetydigt: folk villl ha en ändring. En del av den ändringsviljan artar sig i mycket obehagliga tendenser. Som att det explicit nynazistiska Ny Gryning tar plats i parlamentet. Det är ännu ett av många påminnelser på att vindarna från skiftet mellan 20- och 30-talet blåser i ny tappning i Europa. Samtidigt är det fel att lyfta upp de högerextrema framgångarna som det enda karaktäristiska med det grekiska valet. Man måste komma ihåg att en hel del av rösterna för Ny Gryning uppenbarligen kommer från högerkristna/protofascistiska LAOS, som ju ett tag till och med satt i "samlingsregeringen" tillsammans med Ny Demokrati och Socialdemokraterna PASOK. Högerextrema grupperingar har i olika former varit närvarande i grekisk politik länge, och det är både intressant och alarmerande att en undersökning visar att uppemot halva poliskåren kan ha röstat nynazistiskt! Och framför allt är det vänsterns framgångar som är slående i valet – i en situation med hårdnande politiska fronter och ett sammanbrott för de tidigare eliternas position inom de politiska institutionerna.
Nu pekar allt mot att ingen regering kan bildas och att det kan bli nyval redan i juni. I det läget blir det extremt viktigt hur de progressiva krafterna kan uppträda i sitt mobiliseringsarbete. Det blir avgörande om man ska kunna stå emot det enorma trycket från olika håll i Europa och gå framåt med en ny dagordning. Men det finns en del tecken på att den splittrade grekiska vänstern äntligen har fått en del pusselbitar på plats. Vänsteralliansen SYRIZA var valets stora vinnare, och är nu till och med det allra största partiet i opinionsmätningar som har gjorts efter valet. Partiet fick uppdrag att försöka bilda regering efter att Ny Demokrati gav upp och uppträdde enligt min mening mycket resolut och värdigt.
Jag rekommenderar varmt en läsning av det här tvåsidiga uttalandet som preciserade SYRIZA:s position i regeringsförhandlingarna.
Föreslår också en läsning av denna krönika av den grekiske frilansjournalisten Matthaios Tsimitakis, som på ett förtjänstfullt sätt förklarar varför man bör imponeras av den grekiska vänsterns framgångar den här gången. De lyckades, skriver han, övertyga det grekiska folket om dessa grundläggande fakta:
- - - - - - - - - - -
Läs också:
- "Faktakoll på Grekland" i Fria tidningen
- "Den late greker", ett PM från Manifest Analyse för den som vill läsa mer om myterna
- PASOK:s hela partistyrelse avgår
- "Greece should follow Argentina's lead", i The Observer
På grund av det märkliga valsystemet i Grekland, som är designad för att förstärka ordningen med två partier som byter av vid makten, blir inte kollapsen för pro-överenskommelsepartierna riktigt lika tydlig i mandat. (Konservativa Ny Demokrati blev med nöd och näppe största parti och får 50 extramandat). Men resultatet är otvetydigt: folk villl ha en ändring. En del av den ändringsviljan artar sig i mycket obehagliga tendenser. Som att det explicit nynazistiska Ny Gryning tar plats i parlamentet. Det är ännu ett av många påminnelser på att vindarna från skiftet mellan 20- och 30-talet blåser i ny tappning i Europa. Samtidigt är det fel att lyfta upp de högerextrema framgångarna som det enda karaktäristiska med det grekiska valet. Man måste komma ihåg att en hel del av rösterna för Ny Gryning uppenbarligen kommer från högerkristna/protofascistiska LAOS, som ju ett tag till och med satt i "samlingsregeringen" tillsammans med Ny Demokrati och Socialdemokraterna PASOK. Högerextrema grupperingar har i olika former varit närvarande i grekisk politik länge, och det är både intressant och alarmerande att en undersökning visar att uppemot halva poliskåren kan ha röstat nynazistiskt! Och framför allt är det vänsterns framgångar som är slående i valet – i en situation med hårdnande politiska fronter och ett sammanbrott för de tidigare eliternas position inom de politiska institutionerna.
Nu pekar allt mot att ingen regering kan bildas och att det kan bli nyval redan i juni. I det läget blir det extremt viktigt hur de progressiva krafterna kan uppträda i sitt mobiliseringsarbete. Det blir avgörande om man ska kunna stå emot det enorma trycket från olika håll i Europa och gå framåt med en ny dagordning. Men det finns en del tecken på att den splittrade grekiska vänstern äntligen har fått en del pusselbitar på plats. Vänsteralliansen SYRIZA var valets stora vinnare, och är nu till och med det allra största partiet i opinionsmätningar som har gjorts efter valet. Partiet fick uppdrag att försöka bilda regering efter att Ny Demokrati gav upp och uppträdde enligt min mening mycket resolut och värdigt.
Jag rekommenderar varmt en läsning av det här tvåsidiga uttalandet som preciserade SYRIZA:s position i regeringsförhandlingarna.
Föreslår också en läsning av denna krönika av den grekiske frilansjournalisten Matthaios Tsimitakis, som på ett förtjänstfullt sätt förklarar varför man bör imponeras av den grekiska vänsterns framgångar den här gången. De lyckades, skriver han, övertyga det grekiska folket om dessa grundläggande fakta:
Just detta gör i dagsläget den grekiska vänstern till europeiska föredömen. Vägen är ännu mycket lång. Greklands ekonomiska situation är mycket allvarligt. Näringsstrukturen är tilltuffsad, den politiska korruptionen stor, skattesystemet ineffektivt. Och vänstern är fortfarande spretig och ibland irriterande grälsjuk. Men det är något mycket stort och viktigt som de grekiska progressiva har åstadkommit nu och vi har all anledning att bjuda dem respekt och solidaritet.
- That Greece's problem is really a structural European problem; and
- That the troika (the IMF, the European Central Bank, and the European Union) are waging a class war against workers' rights, in Greece as well as the rest of Europe, with fiscal discipline as their main weapon.
This is extraordinary not only because of the historical significance of having a radical left party leading the conversation, but because it managed to bypass attempts to polarise the political agenda around issues such as illegal immigration, national security and social order, instead bringing to the forefront the issues of economic justice and social coherence.
- - - - - - - - - - -
Läs också:
- "Faktakoll på Grekland" i Fria tidningen
- "Den late greker", ett PM från Manifest Analyse för den som vill läsa mer om myterna
- PASOK:s hela partistyrelse avgår
- "Greece should follow Argentina's lead", i The Observer
2 kommentarer:
Democracy at work.
Som alltid skriker våra liberala medier om KAOS så fort det uppkommer en levande parlamentarisk situation.
Det pratas om en liten möjlighet till någon slags kompromiss till slut. Själv tycker jag att de gamla regeringspartierna borde vara medgörliga med tanke på att de knappast kan tro sig göra ett bättre resultat vid ett snabbt nyval. Såvida inte målet vore att låta en expediitons/teknokratministär styra landet i praktiken en tid.
Själv tror jag på grundläggande matematik. Grekland är kört. Vilken regering som tillträder eller vilken politik som bedrivs kan inte trumfa den grekiska skuldbördan OCH låsningen till euron. Även om många politiker låtsas att de kan få 2+2 att bli 5 genom demokratiska beslut.
Det enda rimliga var från första början att Grekland lämnar euron och låter valutan flyta. Synd bara att alla utom nyliberalerna hävdat motsatsen tills nu.
Om partiet "Rena händer", med budskap om antikorruption som enda vallöfte, hade blivit största parti skulle jag jublat. Nu är jag högst skeptisk.
Skicka en kommentar