I senaste numret av tidskriften Arena har jag skrivit en text vars budskap jag har önskat få ur mig ganska länge. Den handlar om att förstå rasismen som det vi gör snarare än det vi är.
Rasismen har för länge sedan rört sig förbi den misskrediterade rasbiologiska stationen. I dag kan vi, med filosofen Étienne Balibar, tala om en ”rasism vars dominerande tema inte är det biologiska arvet utan de kulturella skillnadernas orubbliga karaktär”. Spekulationer i den Oföränderlige Andre – bäraren av allehanda samhällsproblem, som vandrar och smyger in – utmärker samtida rasistiska föreställningar och retorik.Läs gärna!
2 kommentarer:
"Den andre", den som inte är som jag, är alltid misstänkt. Enligt Charles Tillys utmärkta Beständig ojämlikhet fungerar alla urvalssystem på det viset - innegäng som koopterar folk som ser ut som dom själva.
Ofta blir resultaten skrattretande. Som när Ericssons ledning bara befordrar folk i slips och låter tekniker som utvecklade deras storsäljare AXE sitta nere i källarn och inte ens bli inbjudna att invigningen för att de hade skägg eller gick i träskor. Ibland blir det mindre skrattretande - men det är samma mekanismer som verkar.
Fint debattinlägg i arena.
Skicka en kommentar