fredag, december 23, 2005

Recension: Sprängkraft i Iran

Läs gärna min (lite senkomna) recension av Shora Esmailians och Andreas Malms bok med texter om Iran: Sprängkraft i Iran - arbetarkamp och krigshot. I veckans Flamman. En sammanställning av reportage och analyser. En kommentar som är skriven efter valet av Ahmadinejad till president avslutar boken.

23 kommentarer:

Anonym sa...

Men om man satsar hela sin energi på en analys där det är en organiserad arbetarklass som underifrån ska värja hoten mot det iranska folket, samtidigt som man kanske övervärderar de faktiska utsikterna för en sådan organisering på kort sikt, då reser det frågor om hur man landar i sitt ställningstagande om Iran skulle gå samma bomb- och ockupationsöde till mötes som Irak.

Kommentarer om huruvida bokens skildringar av dagens situation är korrekta eller inte är naturligtvis intressanta.

Däremot är det ytterst märkligt att en socialistisk politiker anmärker på att författarna lägger för mycket energi på en socialistisk analys.

Med lite illvilja skulle det gå att tolka det som att Esbati har en likadan syn på Iran som bombhögern. Befolkningen har endast att välja mellan en brutal islamistisk diktatur och en lite mer raffinerad amerikansk militärdiktaur.

Anonym sa...

Eller så är det tvärtom så att han inte ser sekterism som lösningen ..right.

Anonym sa...

Eller så är det tvärtom så att han inte ser sekterism som lösningen ..right.

Anledningen till det första inlägget var just att få veta vad Esbati egentligen har för lösning.

Om arbetsplatsorganiseringen i Iran är en sekt, så har den åtminstone tidigare, i så fall varit en väldigt stor sekt med ett väldigt stort inflytande.

Ali Esbati sa...

Jag tror att min ståndpunkt i och för sig framgår av recensionen.

"Den spontana arbetarorganisering, som författarna kraftigt lyfter fram och sätter sin tilltro till för Irans befrielse från både bazaari och prästerskap, ska visserligen inte negligeras. Men betydelsen av socialistisk arbetarorganisering för den politiska händelseutvecklingen i dagens Iran är av allt att döma kraftigt överdriven".

Jag vänder mig naturligtvis inte på att författarna lägger energi på en "socialistisk analys". När de gör det, blir det ofta bra, som till exempel i analysen av Irans speciella sociala formation.

Jag kan hålla med om att den första delen av meningen som du (den förste anonyme) citerar, är lite klumpigt skriven. Det är bedömningen av läget jag vänder mig mot, inte analysen av arbetarklassen, eller för den delen vikten av arbetarorganisering för att ta sig ur det nuvarande läget.

Sen undrar jag just - och där tycker jag nog inte att meningen är oklart formulerad - hur det skulle bli med ställningstagandet vid ett angrepp mot Iran om säg två månader. Om man då säger att man inte kan ta ställning för att man går och hoppas på spontan arbetarorganisering underifrån, då är det inte bra.

Så ja, det var illvilligt tolkat, och ja, början av meningen var dåligt formulerad. Men sakkritiken som lyfts i recensionen tror jag framgår, och den vidhåller jag förstås.

Anonym sa...

Personligen tycker jag att det är tragiskt att se att folk inom den yttersta vänstern är mer ololiga för ett "kapitalistiskt" Iran än för dess nuvarande islamofascistiska och folkmordsbenägna regim.

Likaså glömmer författarna (och den ökände Hamas-stödjaren Andreas Malm) att den islamiska revolutionen 1979 var just en folklig revolution. Detta är ett bra bevis på att folkliga revolutioner kan vara i grunden antidemokratiska och fascistiska.

Likaså oroar man sig mer för en framtida bombning och ockupation av Iran som ett svar på dess aggression, än på konsekvenserna av ett iranskt kärnvapenanfall mot Israel.

Tragiskt för vänstern, och oroande för oss andra.

Anonym sa...

Det finns en del att oroa sig för! Varför finns det inga fredsiniativ från svensk sida vad gäller Mellersta Östern?

Ett kärnvapenkrig i Mellersta Östern och med nordliga vindar så kommer också Sverige att drabbas - tänkte inte på det?

Var finns svenska skribenter?
Var finns svenska politiker?
Varför är det så tyst?

Israel trusts in BMD against Iran threat

Anonym sa...

"Personligen tycker jag att det är tragiskt att se att folk inom den yttersta vänstern är mer ololiga för ett "kapitalistiskt" Iran än för dess nuvarande islamofascistiska och folkmordsbenägna regim."

Visserligen existerar inte historien, annat än som en sorts abstrakt folksägen, i detta "genompropagandiserade" samhälle. Åtminstone för den breda, passiviserade massan. Fast vi som väljer att engagera oss i frågor som denna kan ju också göra valet att läsa på och veta ett och annat om vad som hände i går eftersom det kan vara av vikt för att förstå vad som händer i dag och för att kunna ta ställning till vad som kan komma att hända i morgon och kanske på något sätt stöda en utveckling vi ser lämplig.

Just Iran var ett helvete på jorden när det var "kapitalistiskt" och västdominerat under shahen som fick omfattande stöd av USA och Storbritannien. Människor avrättades och torterades på de mest bestialiska sätt. Utbildning och utrustning stod CIA för.

Om situationen i Iran kan ändras, vad vill vi och Irans befolkning då ha? Ett nytt vidrigt Iran likt shahens med efterföljande status quo i femtio år? Eller vill vi kanske ha det vidriga, islamistiska förtrycket i några få år till och sedan demokrati?

Personligen väljer jag det senare alternativet, även fast det begränsar de anglosaxiska eliternas kontroll över energitillgångarna i regionen och deras militära handlingskraft i Mellanöstern och Centralasien.

Jag kan förstå att du, som (om jag gissat rätt) entusiastisk anhängare av det globala "bombkrig mot olja"-programmet, ser ett nytt Iran á la shahen med människor som får sina naglar utdragna, kokas levande och avrättas offentligt inte är ett av två dåliga alternativ, utan det bra alternativet. Det föredömliga, det att hoppas på.

"Likaså glömmer författarna att den islamiska revolutionen 1979 var just en folklig revolution. Detta är ett bra bevis på att folkliga revolutioner kan vara i grunden antidemokratiska och fascistiska."

Revolutioner är och kan aldrig vara enhetliga. Rakt på sak kan man säga att en socialistisk revolution sammanföll med en islamistisk. Den islamistiska segrade.

Anonym sa...

"[Du] ser ett nytt Iran á la shahen med människor som får sina naglar utdragna, kokas levande och avrättas offentligt inte är ett av två dåliga alternativ, utan det bra alternativet."

Kan du inte föröka hålla en seriös nivå? Vrför skulle jag förespråka en framtida tortyrregim i Iran (när jag vill bli av med den nuvarande)?

Jag har aldrig försvarat Iran under shahens tid. Landet var odemokratiskt, om än mycket friare än idag. Två fasciststyren har följt varandra.

Nej, jag förespråkar ett demokratiskt Iran, där folket störtar den nuvarande mullaregimen och upprättar en liberal demokrati (där även kommunister tillåts att uttrycka sina åsikter och ställa upp i val).

Det finns dock en risk/chans idag att Iran blir föremål för en förvarsattack från Israel om kärnvapenhoten mot Israel tillåts fortsätta. Det bästa hade naturligtvis varit att det iranska folket hade kastat ut mullaregmen dessförinnan, men i annat fall lär det väl göra det efter en utländsk försvarsattack.

Anonym sa...

alis kritik av malms och esmailians (M&E) artikel är skarp och korrekt. Ideologiskt skiljer sig alis analys med deras, men har samtidigt många gemensamma beröringspunkter.

Efter en lång tid torka i svensk press på ordentliga analyser av läget i Iran (bortsett från arenas artiklar som var ok) gav Arbetaren en eftertraktad analys av arbetarnas relation till den islamisak repuliken, en relation som har en sprängande potential inte bara i mikro nivå - fabriker och arbetarrättigheter, utan också regimens makt.

Nu föredrar M & E att fokusera på arbetarrörelsen, visserligen uppbyggt på historiska bravader och ett fåtal intervjuer med arbetarsktivister, och resultatet blir helt ok.

En socialistisk analys. Ja.
finns det mer att berätta. Ja.

Jag tror både M&E skulle hålla med om att analysen kan vidgas till ett större sammanhang där andra sociala rörelser och grupper i landet kan bidra till motstånd och revolt mot regimen.

En mobilisering underifrån av arbetare, lägre tjänstemän, kvinnor och unga, etniska minoritetsgrupper m.fl. är absolut nödvändig var demokratiserandet av landet. Även om detta vore skapandet av en liberal stat utan religiöst tvång med respekt för fri- och rättigheter, är det ändå ETT STEG FRAMÅT.

Och detta kan inte skapas genom krig eller aggressivt tvångt utifrån. ett ev. krig kommer att befästa regimens ställning bland ovan nämnda grupper snarare än att bidra till deras mobilisering. Vi dett ev anfall bör hela det iranska folket göra motstånd mot förtryckarstaterna i väst, i samarbete med sin regim.


Men jag undrar vad Esabti anser att iranierna, in o utanför iran bör göra dessa två månader?

Anonym sa...

Kommentatorn ovan vill att det iranska folket ska ansluta sig till mullaregimen i händelse av en försvarsattack utifrån, med syfte att neutralisera Irans kärnvapenhot mot Israel:

"Vi dett ev anfall bör hela det iranska folket göra motstånd mot förtryckarstaterna i väst, i samarbete med sin regim."

Det är naturligtvis deras val (och deras ansvar).

Men jag har svårt att tro att det iranska folket önskar att ta till vapen och riskera att gå under tillsammans med regimen. Men valet är som sagt deras. Bara de inte gnäller i efterhand.

Anonym sa...

Det iranska folket är trötta på revolutionerandet och mullorna försöker givetvis hålla en konflikt med Israel och USA levande för att distrahera folket.

Inte så smart av den svenska vänsterna att ivrigt heja på konflikten och därigenom verka för mullornas maktapparat. För övrigt är erat hetsande också användbart för den amerikanska högern, som ju vill ha en långvarig konflikt.

Anonym sa...

Detta är ett problem för många av de som kallar sig frihetlig vänster typ den nuvarande regimen i tidningen Arbetaren.

Ta fallet Kuba som nu börjar likna det Jugoslavien västmakterna krossade 1999

-en socialistisk marknadsekonomi.

Till skillnad från västmakternas totalitära marknadsdiktatur där politik infrastruktur hälsoväsende skola ja allt, anpassas efter ett fåtal privata giganter med monopol på mat vatten luft gener och el och ett antal av världens rikaste familjer, har man på Kuba en statlig kontroll över utvecklingen så att den inte som här löper amok i total maffia-oligarki.

I tillägg till detta har man givetvis fri och gratis tillgång till det som förnekas människorna i en marknadsdiktatur: Hälsovård utbildning jobb osv

En utmärkt grund att bygga vidare och förvalta rättvisesamhället på kan man tycka, eftersom grunden, själva frigörelsen från det kapitalistiska förtrycket redan skett.

Då kan man fråga sig vad dessa så kallade "vänster" egentligen har för visioner då de aldrig tar ståndpunkt eller om de gör det som i fallet Arbetaren sompremierar en USA-fascist och därmed motarbetar det man säger sig vilja uppnå.

Kuba liksom Iran lever under konstant hot om aggressioner från västmakterna så länge man för en egen politik och inte öppnar upp marknaden för amerikanska oligarker detta är ett faktum och då kan man inte heller förutsätta total förbehållslös demokrati (i ordets egentliga bemärkelse).

Det positiva med Iran (och andra)är just att man för en egen politik efter de egna traditionella förutsättningarna och inte som man var inne på tidigare under Rafsanjani, anpassar sig efter de hegemoniska västmakternas.

Först när hotet och förtrycket från västmakterna och de organ de dominerar avlägsnas kan man fortsätta att utvecklas på den inslagna vägen, tills dess utgör dessa länder ett hinder i västmakternas strävan efter total dominans och som sådana en garant för att en annan värld är möjlig.

Hellre terrorbalans än en anglo-amerikansk världsregering!

Anonym sa...

Mia, jag läste just att antalet flyktingar från kuba till USA per år har ökat till en all-time-high.

Samtidigt har jag och många andra företagare flyttat från Sverige av skatteskäl. Andra högutbildade bekanta har flyttat från Sverige för att det inte finns jobb här, företagen har kvävts av politiken som förts.

Varför flyttar inte du till Cuba eller Iran, och hur många känner du som har flyttat eller flytt från Sveriges "totalitära marknadsdiktatur" till något av länderna som "för en egen politik efter de egna traditionella förutsättningarna", Cuba, Iran, Nordkorea, Venezuela eller liknande?

Anonym sa...

"företagen har kvävts av politiken"

vem är det som kväver vem egentligen?

Anonym sa...

Stina L.

En gång i tiden hade jag farhågor om liberalernas egentliga agenda och syn på människan. Efter att ha läst några av inläggen hoppas jag att det är fler som gör som förrförra debatören och drar. Amerikanska och israeliska armen har plats för er som vill sprida rättvisa och demokrati.

Mk sa...

Anonymous skrev:
"vem är det som kväver vem egentligen?"

Ja, det kan man fråga sig. Visst finns det onödiga bidrag till näringslivet, men netto är det ju faktiskt den offentliga sektorn som finansieras av den privata och inte tvärt om. Detta sker genom tvång (under hot om bestraffning).

Utöver detta skapas fler och fler byråkratiska hinder för företag, vilket leder till fortsatt hög arbetslöshet och fortsatt utflyttning. Situationen är naturligtvis ännu värre i socialistiska eller islamistiska diktaturer som Kuba, Iran och Nordkorea, men principen är i grunden densamma.

PS. Jag håller med en annan anonym ovan. Det är verkligen inte seriöst att antyda att en motdebattör vill se människor kokas levande. Skäms!

Jonas N sa...

Måste vara jobbigt vissa (se nedan) att dugliga och framåt personer från alla möjliga länder vill komma till USA ..

.. och att de i andra änden av skalan talar sig varma för Venezuela, Cuba, Palestina, osv ... och offentlig sektor!

Det liksom undertryker hela poängen!

Anonym sa...

Till Mk

sjukt inkompetent svar på en klok retorisk fråga över vem som har makten egentligen. storföretagen med deras medialakejer eller de folkvalda? du hamnade i nordkorea som alla andra MUFare som inte kan föra en saklig debatt.

Mk sa...

En annan anonym skrev: "storföretagen med deras medialakejer eller de folkvalda?"

De stora opinionsbildarna inom media (de med störst publik) lutar ju åt vänster (SVT/SR/UR/TT) så din retoriska fråga är ganska enkel att besvara.

Men du kanske anser att Uppdrag Granskning, Faktum, Kulturnyheterna, Rapport, Ekot, Konflikt, m. fl. har en högervinkel? ;)

Eller menar du att det är borgerliga ledarsidor som medelsvensson tillbringar mest tid med per dag?

PS. Nordkorea och Kuba tog jag med eftersom politiken som förs där är extremfall av den socialisering vi själva "bara" har i halva samhället. Att det är politiker, och inte företag som stiftar lagar och har våldsmonopolet på sin sida är dock sant för både demokratier i väst och diktaturer världen över (socialistiska eller islamistiska).

Anonym sa...

Anonymous 8:52 PM skrev:

En gång i tiden hade jag farhågor om liberalernas egentliga agenda och syn på människan. Efter att ha läst några av inläggen hoppas jag att det är fler som gör som förrförra debatören och drar.

Vem ska ni beskatta när när det inte finns några 'profithungriga' företagare eller producenter kvar?

Tragikomiskt när en självgod vänster mystifierar om 'liberalernas egentliga agenda' och säger sig klara sig bättre utan deras skattepengar och arbetstillfällen.

Anonym sa...

Jag har ingen anledning att fly landet vare sig av egoistiska skäl som du eller några andra, landet är vi som bygger det inte ni som tär. Däremot vore det bäst för oss vanliga hederliga arbetare att inte bara du utan också andra nyrika samhällsparasiter lämnade landet och samhällskroppen för gott.

Enligt samma logik är det inga samhällsbyggande element som lämnar Kuba utan sådana som vi alla klarar oss bäst utan dvs sådana som dig,

Däremot klarar du dig inte utan mig, en parasit måste alltid ha ett offer att suga näringen ur...

God Jul! Och glöm nu inte titta på Karl bertil Johnson ditt lilla bihang....

Anonym sa...

Om allt kompetent framåtsträvande folk drar, då kan ni "vanliga hederliga arbetare" övergå till byteshandel med varandra efter ett litet tag när ni blivit frånsprungna av övriga världen. Ha det så kul.

Anonym sa...

Mia illustrerar tyvärr med all önskvärd tydlighet varför den frihetliga vänstern, tidningen Arbetaren och Andreas Malm behövs. Mia tycks på fullt allvar mena att om USA angriper Iran så skulle oppositionen i detta land sluta upp bakom den fascistiska Ayatolla-diktaturen i Teheran!

Det finns ingen anledning att stödja diktaturens kreatur i Teheran, inte ens om de blir angripna av den imperialistiska Bush-administrationen. Lika lite som det fanns någon anledning att stödja massmördaren Saddam Hussein när USA angrep Irak våren 2003. Att Saddam störtades, är det enda positiva som hänt sedan USA invaderade Irak, även om detta verkligen inte gör deras invasion berättigad för en enda sekund eller ursäktar deras krigsförbrytlser som de begått under ockupationen.

Malm och andra lär oss att vi ska visa solidaritet med FOLK, inte med STATER. Man kan vara solidarisk med det irakiska folket och stödja det folkliga och sekulära motståndet mot USA:s ockupation, utan att för den delen stöda Saddam's hantlangare eller de religiösa och reaktionära fundamentalisterna i och utanför den nuvarande regeringen i Irak (varav tyvärr en del har infiltrerat motståndströrelsen). Man kan motsätta sig USA:s vapenskrammel mot Iran och stödja det iranska folkets motstånd om dessa planer skulle sättas i verket, utan att fälla en enda tår över de religiösa fascisterna i den nuvarande regimen i Teheran. Och man kan stödja det kubanska folket och Kubas rätt till oberoende, utan att för en enda sekund acceptera enpartisystemet på Kuba och Fidel Castro's övergrepp mot sina meningsmotståndare.

Så länge det finns diktaturkramare som Mia som ursäktar despotiska "vänsterregimer", så kommer borgerligheten att sitta i orubbat bo och kommer inte att behöva oroa sig. Svenska folket är nog lyckligtvis kloka nog att motsätta sig den typ av leninistiska statskramande som Mia tyvärr här ger prov på.