Misshandlad infrastruktur

Nej, det är naturligtvis inte snön som är den grundläggande förklaringen till kaoset i svensk tågtrafik. Det är decennier av personalnedskärningar, verksamhetsuppstyckningar, underinvesteringar och ekonomistiska suboptimeringar. Det är kort sagt ett av de mest uppenbara utslagen av den marknadsfundamentalistiska rötan i statsförvaltning och offentlig infrastruktur som vi ser i vinter.

Utan ett helhetstänkande är det en fullt rimlig ”effektivisering” av Banverket att skära ned på beredskapen, liksom det är fullt rimligt för SJ att satsa inte bry sig om snöröjning utan räkna med att Banverket ska sköta de tjänster man köper av dem på en forcerad pseudomarknad.

De kostnader som åsamkas hela samhället för att kollektivtrafiken nationellt och lokalt bryter samman hamnar utanför respektive upphandla(n)de enhets resultaträkning och finns således inte. Det är en civilisatorisk tillbakarullning som i ekonomistisk vokabulär betecknas rationell.

Läs Peter Kadhammar i Aftonbladet om Banverkets bantning, Jöran Fagerlunds kommentarer om ansvaret för kaoset och läs framför allt Dan Gunnemark på Motvallsbloggen:

I februari 1972 fanns 20 snöplogningslok utplacerade på strategiskt belägna stationer i det svenska järnvägsnätet, i beredskap för att rycka ut för snöröjning på järnvägslinjerna. I februari 2010 finns bara 2 av dessa snöplogningslok kvar i sådant skick att de kan användas för snöröjning. Av de ursprungliga 20 har 11 skrotats och de övriga står avställda i väntan på skrotning eller reparation. Inga ersättningslok har anskaffats, endast mindre snöröjningsmaskiner som inte räcker långt när det blir en riktig snövinter.

Läs hela!

Uppdatering: Ingemar E. L. Göransson skriver också väldigt bra om nyliberalismen och kollektivtrafikens haveri. Han reflekterar över skillnaden mellan årets vinter och 1977 när södra och mellersta Sverige drabbades av tungt snöfall:

Hur kunde samhället för över trettio år sedan mobilisera så stora resurser för att få viktiga samhällsfunktioner att fungera även om det krävde både stora insatser av maskiner och manskap? Svaret är enkelt, det här var före nyliberalismens genombrott i politiken. För offentlig verksamhet var samhällsnyttan avgörande inte budget och lönsamhet.

Läs!


[DN][DN][AB][AB][GP]

Vi som älskar internet

Bra initiativ från Vänsterpartiet:

Det internet som vi känner idag står inför en rad hot. Både dess infrastruktur och användningsområden riskerar att radikalt förändras om den framtid som EU, den borgerliga regeringen och en rad storföretag föreslår blir verklighet. Ett storebrorssamhälle online håller idag på att ta form där upphovsrättsorganisationer har givits mandat att agera så väl polis som åklagare och utpressare och där staten lyssnar på och läser varenda rad som skrivs på Facebook eller mailas till utlandet. Helt legalt. Vänsterpartiet slåss med näbbar och klor mot denna utveckling.

Vi vill behålla ett internet som skapas av människor för människor, ett nät utan censur och övervakning. Vi vill säkerställa rättssäkerheten för internetanvändare och motarbetar en nätinfrastruktur som hotar yttrandefriheten och som möjliggör att man säljer tillbaks det nät som redan tillhör användarna i små bitar. Vänsterpartiet kräver att alla förhandlingar som pågår om nätets framtid ska genomsyras av öppenhet och transparens.

Vi vill ändra upphovsrättslagen så att den vanliga fildelningen blir tillåten. Vi vill också göra kultursatsningar för att se till att fler kan leva på att göra film och musik. Bland annat vill vi se digitala bibliotek för film och musik, med en generös biblioteksersättning efter samma principer som de vanliga biblioteken.

Finns en rapport här.

Och apropå EU-valet: Läs chatten med Hanna Löfqvist.