Video killed the radio star?

Vi tar det en gång till:

People who illegally download music from the internet also spend more money on music than anyone else, according to a new study. The survey, published today, found that those who admit illegally downloading music spent an average of £77 a year on music – £33 more than those who claim that they never download music dishonestly.

The findings suggest that plans by the Secretary of State for Business, Peter Mandelson, to crack down on illegal downloaders by threatening to cut their internet connections with a "three strikes and you're out" rule could harm the music industry by punishing its core customers.

Från The independent. Läs hela!

Biblioteksmodell för digital kultur

Mikael von Knorring och Lars Ohly skriver idag en intressant och konstruktiv debattartikel om digitala bibliotek:

Digitala bibliotek skulle inte ersätta fildelningen, lika lite som folkbiblioteken gjorde att människor slutade låna böcker av varandra. De är inte heller lösningen med stort L på hur framtidens nätekonomi ska se ut. Det vi hoppas på är att hitta en punkt där debatten kan gå från att handla om förbud, till att handla om lösningar. Kan vi komma dit, kanske vi en dag också kan bli överens om det destruktiva i rättsprocesserna mot fildelare.

Läs artikeln!

Men läs också mer på bloggen V, fildelning & upphovsrätt. Förslaget är öppet för diskussion och modifieringar, upplagt som wiki.

Tre lästips

1. Åsa Linderborg. Måste-läsning om attackerna på Aftonbladet Kultur, om rädslan i svenska media för att kritisera Israels brott, och om vem som står för vilka traditioner:

I själva verket önskar ”Mellanösterns enda demokrati” att Sverige nu ska upprepa sina försyndelser under kriget: styra och censurera de medier som inte smeker krigsförbrytare medhårs. Men det är ju det förflutna vi skäms så för – även om alla tydligen inte har lärt något av historien.

Läs hela!

2. Mikael von Knorring har en intressant debattartikel i Flamman om tio slutsatser för vänstern att dra av Piratpartiets valframgångar. Perspektivet menar jag är helt riktigt, även om förhållningssättet till Piratpartiet som parti också måste ta i beaktande ett reellt existerande politiskt landskap där sakfrågor inte är ute och går isolerat. Det centrala är hur som helst att von Knorring pekar på vägar framåt.

10. Slutsatsen av det här är inte att Vänsterpartiet ska försöka ha fildelning som paradfråga i riksdagsvalet. Det som krävs är däremot att vi aktivt reparerar våra svagheter här, och börjar etablera välkända vänsterlinjer. Vi borde ha som målsättning att vänstern på sikt ska vara starkt kopplad till en positiv tekniksyn, kontrasterad mot högerns gamla lösningar. Det går att göra politik på i en rad av våra klassiska frågor.

Slutligen: Piratpartiets framgångar visar att folkrörelser måste söka sin politiska uppgift, snarare än att söka väljare. Övertygelsen att vi arbetar för ett politiskt program många borde gilla räcker inte. Vi behöver en konkret och strategiskt avgörande fajt att vinna – en vänsterns fildelningsfråga.

Här.

3. Tehran Bureau publicerar ytterligare ett kapitel från Ervand Abrahamians bok Khomeinism: Essays on the Islamic Republic (1993). Här handlar det om hur närheten till konspirationsteorier – och deras reproduktion i nya former – haft historisk grund i det iranska politiska livet, särskilt efter tre avgörande militärkupper med utländsk inblandning, samtidigt som den bestående effekten är att politisk pluralism undertrycks och folkliga krafter underutvecklas :

The paranoid style had far-reaching consequences. The premise that grand plots existed naturally led to the belief there were plotters everywhere — some obvious, others more devious. And if one were surrounded by plotters, one could conclude that those with views different from one’s own were members of this or that foreign conspiracy. Thus political activists tended to equate competition with treason, liberalism with weak-mindedness, honest differences of opinion with divisive alien conspiracies, and political toleration with permissiveness toward the enemy within.

Läs hela! Det är välskrivet och lärorikt.

Stoppa Stockholmsprogrammet. Manifestation i Humlegården, 15 juli, klockan 17

Stockholmsprogrammet blir det för Sveriges huvudstad PR-lyckade namnet på EU:s nya femårsplan för att organisera och kodifiera inskränkningarna i medborgarnas personliga integritet. Nu handlar det inte minst om att strukturera ett omfattande samarbete med USA om utbyte av detaljerad personinformation på massbasis – alltså inte när det finns konkreta brottsmisstankar – utan Catch-all FRA-stylee. Förevändningen är som vanligt den raspigt rasistiska skivan om "terrorhot".

Allting är bara så tokigt att man nästan inte kan fatta det. Som bland andra StateWatch konstaterat, är det frågan om att stadfästa en omvänd rätts- och integritetsprincip, där alla betraktas som potentiellt skyldiga tills vidare och där det är hinder för möjligheten att uppnå personlig information om medborgarna som anses vara problem i behov av en lösning – gärna då med hjälp av lagliga krav på myndigheter och operatörer.

Många har skrivit mycket och väl om detta, och jag föreslår läsning och förkovran. Se till exempel: Alliansfritt Sverige, Dagens konflikt, Mark Klamberg, Henrik Alexandersson. Och så journalistik från Expressen.

Nu finns möjligheten att visa sitt ställningstagande. Det har visat sig gång på gång, att lockelsen för ”säkerhets”-byråkratierna och de politiska ledningarna runt dem att utvidga de repressiva och kontrollerande möjligheterna, är så stor att det är naivt och galet att tro på självbehärskning. Det tar inte slut av sig själv. Det måste mobiliseras; skapas medvetenhet och uppståndelse.

Alltså, om du är i Stockholm imorgon onsdag – gå till Humlegården klockan 17 för en bred manifestation. Här är Facebook-eventet.

Bara, bara, vara vänner

Snigel på bredbandet?

Det här var roligt. (Via Isobel H.-K.)

Annars tycker jag att riktiga Radiotjänst också är i gasen idag. Även crazy grejer kan få positiva bieffekter.

Vi som älskar internet

Bra initiativ från Vänsterpartiet:

Det internet som vi känner idag står inför en rad hot. Både dess infrastruktur och användningsområden riskerar att radikalt förändras om den framtid som EU, den borgerliga regeringen och en rad storföretag föreslår blir verklighet. Ett storebrorssamhälle online håller idag på att ta form där upphovsrättsorganisationer har givits mandat att agera så väl polis som åklagare och utpressare och där staten lyssnar på och läser varenda rad som skrivs på Facebook eller mailas till utlandet. Helt legalt. Vänsterpartiet slåss med näbbar och klor mot denna utveckling.

Vi vill behålla ett internet som skapas av människor för människor, ett nät utan censur och övervakning. Vi vill säkerställa rättssäkerheten för internetanvändare och motarbetar en nätinfrastruktur som hotar yttrandefriheten och som möjliggör att man säljer tillbaks det nät som redan tillhör användarna i små bitar. Vänsterpartiet kräver att alla förhandlingar som pågår om nätets framtid ska genomsyras av öppenhet och transparens.

Vi vill ändra upphovsrättslagen så att den vanliga fildelningen blir tillåten. Vi vill också göra kultursatsningar för att se till att fler kan leva på att göra film och musik. Bland annat vill vi se digitala bibliotek för film och musik, med en generös biblioteksersättning efter samma principer som de vanliga biblioteken.

Finns en rapport här.

Och apropå EU-valet: Läs chatten med Hanna Löfqvist.

Staten, kapitalet och piraterna

Ungefär en gång i månaden kommer jag att skriva i Klassekampens ekonomispalt Kron og Mynt. Här är den första texten. (På svenska - i Klassekampen är den översatt till norska)
- - - - -

Min första dator var en Commodore 64 med bandstation – en sådan man kopplade till TV:n. Det följde med ett fåtal spel på kassettband, och fler hade jag, som barn till arbetslösa invandrare, inte råd med. När det visade sig att man kunde kopiera spel och därmed få tillgång till sådana som man kunde diskutera med andra, väcktes på ett helt annat sätt liv i datorn. Några år senare fick jag min första PC. Morbror, som var dataingenjör, köpte ut en begagnad. De flesta av de program som jag senare skaffade till var dock, förstås, piratkopierade.

Denna ungdomsbrottslighet – som kan ha påverkat min rättsuppfattning i senare år – bidrog också, tillsammans med Dire Straits’ Brothers in Arms på kassett, som jag spelat av, och skivor av Hoola Bandoola Band och Imperiet, som jag lånat på Tensta bibliotek, till min snikintegrering i det västerländska kulturarvet.


Det faktum att människor gratis kunnat ta del av datorprogram, musik och filmer motsvarar en enorm samhällelig välfärdsvinst, som ökat ju fler som delat med sig. Samtidigt har det blivit enklare att ta tillvara fler människors färdigheter och intelligens. Det har gett oss snabbare programutveckling, häftigare musik och ett bredare filmutbud att snacka om på lunchrasterna. Inte bara är det så att den som delar med sig av en låt, inte blir av med den själv. Värdet av den egna upplevelsen ökar, eftersom den nu ingår i en gemenskap. Ingen vill vara ensam medlem i en fan-club.

Piratkopiering och fildelning har också betytt mycket för produktiviteten i hela ekonomin, till exempel i de nordiska länderna, där den varit särskilt utbredd. Bred förtrolighet med operativsystem (Windows eller inte), ordbehandlare och e-post är till generell nytta – på samma sätt som fungerande infrastruktur. Så också med erfarenhetsbaserad öppenhet inför nya former för spridning av populärkultur (dataspel, mp3-filer). Det har skapat ekonomisk dynamik kring modern teknik. Om det hade varit nödvändigt för alla som ville använda en hemdator i början på 90-talet, att köpa all programvara – och alla spel! – till marknadspris, hade väldigt många låtit bli. Det hade gjort oss alla fattigare idag.


Nu lever vi dock under kapitalismen. Det innebär att sådant som är rationellt och välfärdsskapande kan bli ett problem. För även om informationsbaserad produktion till sin karaktär är samhällelig, ackumuleras den profit som strukturerar kapitalismen, privat.

Därför mobiliseras tid, pengar och statlig repressionsmakt för att trycka tillbaka produktionen i en kapitalistisk produktionsmall. Vi har sett det i de stora ansträngningar som läkemedelsföretag har gjort för att genomföra strikta patentregler. Och vi ser det när de amerikanska film- och musikbolag driver fram hårda domar i Sverige, mot The Pirate Bay (TPB) – en sajt som gjort det möjligt för fler att använda styrkan i fildelning.

Omsorgen om konstnärers och artisters inkomster är i det sammanhanget ett stickspår.


I ett kapitalistiskt samhälle måste förstås också de som skriver, musicerar eller programmerar, tjäna pengar på detta. Spänningsförhållandet mellan fritt skapande och behovet av lön, är inget som upphävs med ny teknik för att dela med sig. Det som blir lite svårare, är att ta betalt i den specifika form, som det är att sälja resultatet av sin andliga verksamhet paketerad till en vara med styckpris. Det finns redan idag en mängd olika modeller för att de som arbetar med konst, kultur och journalistik ska kunna få en ersättning, som kanaliseras både via offentliga medel (någon gemensamt bestämd budget) och via privata (folks plånböcker). Det finns konstnärsstipendier, museer (med och utan inträde), TV-licens, presstöd, donationer, reklamjinglar, författarföredrag och konserter. Och givetvis kommer nya former att uppstå, där marknadskrafterna fortsätter att utöva både en likriktande och en folklig kraft, och där det offentliga figurerar både som en samhällelig möjliggörare och som ett hot om byråkratisk trångsynthet.


Men i de motsättningar som uppstår kring patent och fildelning skymtar kanske tydligare än någonsin vad Marx skisserade 1859: ”Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa [produktions]förhållanden till fjättrar för desamma”. När staten och kapitalet sitter i samma båt, sjunkfärdig men välpansrad, kan det vara piraterna som slåss för rättvisan och framtiden.

Strage briljerar

Så jävla bra:

Nej, det är lika viktigt att den nedladdade musiken återlämnas till sina rättmätiga ägare: artisterna. ”It belongs to them, let’s give it back”, för att citera det rättrådiga, australiska bandet Midnight Oil. Därför bör vi genast returnera illegalt nedladdad musik till skivindustrin genom att mejla den till musikretur@ifpi.se. För att filerna inte ska hamna i oordning måste de olika musikgenrerna mejlas i bokstavsordning under kontorstid.

Läs!

Folk i rörelse

Anders Widéns redogörelse från medlemsmötet i Östersunds Arbetarkommun, där han lade fram några motioner om upphovsrätt och personlig integritet, är verkligen väldigt, väldigt fin.

Förnyelse

Kalle Holmqvist skriver i Aftonbladet under rubriken ”Vänstern får betala för sveket mot fildelarna”. Den utvecklar en koncis och välformulerad kritik mot Ipred-lagen och domen mot Pirate Bay. Men poängen med artikeln är att säga att vänstern tyckte fel i en riksdagsvotering om fildening 2005.

Det tycker även vänsterpartiet.

Vänsterpartiets ungdomsförbund, Ung Vänster, tog tydlig ställning för möjligheten till fildelning, redan i januari 2002. När vänsterpartiet röstade för fildelningslagen 2005 var det inte ett okontroversiellt beslut i partiet. Detta startade en process bland partiets medlemmar. I juni 2006, vid tillslaget mot Pirate Bay, skrev till exempel Mikael von Knorring:

Det är olyckligt, men inte obegripligt, att partiets ståndpunkt är så fullständigt föråldrad. Men även inom ramen för dagens ställningstagande kan vi slå fast att polisen agerar långt utanför sina befogenheter när de stänger ner hemsidor för att de publicerar information som hjälper fildelare. Fildelningen har varit en av Sveriges största motorer för höjd levnadsstandard de senaste fem-tio åren.
[…] Att vänsterpartiet varit berett att betala ett högt politiskt pris för att försöka hålla tillbaka den tekniska utvecklingen och den tillväxten är uppseendeväckande.

Det ska nämnas att vänsterpartiet reagerade mot tillslaget redan när det skedde. Frågan om synen på fildelningsfrågan mer allmänt, hanterades i god demokratisk ordning på partikongressen 2008, och ledde, efter en öppen och intressant debatt, till ett tydligt beslut om bifall på några motioner av just Mikael von Knorring, och därmed ståndpunktsbyte.

Jag tycker att det är ett vettigt sätt att fatta beslut på.

PS. Man kan kolla in bloggen V, fildelning & upphovsrätt.

På språng

Hinner inte skriva om den tokiga domen mot Pirate Bay. Ser att Kalle Larsson har en kort och koncis kommentar från vänsterpartiet.

Rødt om Pirate Bay

Apropå Norge har partiet Rødt (tidigare RV) gått ut starkt till stöd för Pirate Bay under stridsropet En kan ikke forby framtida.

Det finns också en ganska skojig kampanjsida.

Läs Erik Berg om Pirate Bay-rättegången, horder av odöda, och sådant man kan kopiera från Piratpartiet

Kloka ord.

Politisk rättegång

Det är bara att ta en titt på Rick Falkvinges referat från Pirate Bay-presskonferensen igår för att se att de redan har vunnit.

Men det är som Rasmus Fleicher påpekade på presskonferensen: en eventuell fällande dom kommer att användas för att försöka få igenom olika typer försök på internetcensur (och utvidgad rätt till övervakning, måste man tillägga). Och då är det inte bara – eller ens i första hand – Pirate Bay och andra allmänna fildelningssajter som kommer att drabbas.

Rättegången mot Pirate Bay [<-- notera medhjälp till medhjälp] är politisk flera gånger om.

[SvD][SvD][Expressen][DN][DN][DN]

"Pirajägarlagen öppnar för hot och utpressning"

Mikael von Knorring skriver väldigt bra på SVT Opinion om förslaget till "piratjägarlag". Lagförslaget innebär ett rejält steg i den pågående marschen mot ett övervakningssamhälle, och en omfattande urgröpning av rättssäkerheten:

Den urgröpningen sker i en rättssituation som redan är under all kritik. Så sent som för ett år sedan kopierade en kammaråklagare en hårddisk, beslagtagen av en privatperson, till Antipiratbyrån med förklaringen att det "är de som är experter på vad som är upphovsrättsskyddat".

I teorin ska åklagarens utredning vara opartisk, i teorin ska det vara otänkbart att Henrik Pontén på Antipiratbyrån får läsa dina kärleksbrev, men praktiken ser helt annorlunda ut. Svenskt rättsväsende är inte kapabelt att hantera de befogenheter de har, och det är ett bra skäl att inte ge dem fler.

Läs hela inlägget.

Det behövs stort ståhej och en allvarlig debatt om dels det konkreta förslaget, dels de principiella frågorna, dels om rätten att få dela med sig, dels om rätten att få vara anonym.

Kolla också in vänsterpartiets sajt om fildelning och upphovsrätt.

v, fildelning & upphovsrätt

Vänsterpartiet har tagit ett intressant initiativ efter att partikongressen i juni beslutade att bifalla ett flertal motioner om en ny syn på fildelning och hanteringen av upphovsrättsskyddat material. Man har tillsatt en liten arbetsgrupp som ska jobba vidare med att konkretisera politiken och den gruppen har nu en blogg som kommenterar frågorna. Titta in.


Några gamla länkar:
- Inlägg på denna blogg: Åt rätt håll i fildelningsfrågan
- Debattartikel av Mikael von Knorring (innan den linjen också blev partiets)
- Piratpartiets Christian Engström kommenterar kongressmotionerna (varav alltså två bifölls på kongressen)

Åt rätt håll i fildelningsfrågan

När vänsterpartiets partistyrelse i helgen behandlade motionerna till partikongressen i juni, så beslutade tydligen en majoritet att ställa sig bakom förslag om bifall på en motion om fildelning och bibliotekslösningar för elektroniskt material.

Det är glädjande, tycker jag. Frågan är förstås – precis som de flesta andra intressanta frågor – inte oproblematisk. Men förhoppningsvis kan debatten kring och på kongressen handla om både principiella överväganden och samhälleligt fungerande och smarta lösningar. Det kommer förstås alltid att finnas spänningsförhållanden mellan olika typer av kulturyttringar och mellan människor med olika roller i skapande, förmedling och konsumtion av kultur och information. Men olika samhälleliga ordningar ger olika möjligheter att ge dessa motsättningar kreativa och framåtsyftande lösningar som kommer många till del. Fildelningsdiskussionen visar på ett konkret sätt kapitalismens begränsningar – utan att det för den sakens skull automatiskt dyker upp hållbara progressiva lösningar. Detta är dock en bra början.

Ung Vänster skrev redan i sitt kultur- och fritidspolitiska program 2002:

Piratkopiering är ett självklart svar på motsättningen mellan den framväxande tekniken och de rådande produktionsförhållandena. Ung Vänster uppmuntrar det direkt och arbetar för att fler ska ansluta sig till fildelningssystem för till exempel musik eller datorprogram.

Om jag förstått saken rätt är den motion som partistyrelsen föreslår kongressen att bifalla, författad av Mikael von Knorring, sammankallanden till just den grupp som tog fram förslag till nämnda program.

[DN][SvD]

[Ett längre inlägg från juni 2006]

Utmaning vidareförmedlad

Från min barndoms uppväxt i Iran minns jag bland annat de semiplattityder till Khomeinicitat, som prydde (och pryder) väggar, upprepades i hög- och lågtidstal eller rullade fram till dramatisk sorgemusik (oavsett om det rörde något sorgligt eller inte – detta var den musik som erbjöds) i TV. Typ, ”USA är den stora Satan”, ”Varken Öst eller Väst – Islam”, ”Regimen som ockuperar Jerusalem måste försvinna ur historiens annaler” (alltså inte ”Israel ska utraderas från kartan” eller något annat fantasifullt som de blodbesudlade spindoktorerna på Memri och deras kollegor framgångsrikt kletat fast vid Ahmadinejad i ”the rumor of the century” – det var det nämnda Khomeinicitatet som Ahmadinejad explicit refererade i sitt tal), eller det mer lättsinniga ”Jag är ingen idrottare, men jag tycker om idrottarna” (vilket för övrigt – likt nästan allt annat som den islamiska regimen företog sig – gav upphov till grova skämt…)

Nu undrar ni kanske jag skriver det här? Jo, det är för att tala om, att det finns en utmaning på Internet. Bloggen banal vill att (bland andra) jag ska lista sex underliga/egendomliga grejer om mig själv. Han (?) gissar att jag inte kommer att hörsamma uppmaningen. Det är en riktig bedömning. Men, Khomeini stylee, uppmanar jag varmt andra att göra det. Det är en rolig och gudfruktig verksamhet. Passa på att publicera själva, innan Odenberg gör det åt er.

Lästips

Pierre Gilly har en mycket intressant intervju (men återigen: hallå tidningen, korrläs bättre!) med professorn i Mellanösternstudier Hamid Dabashi. Dabashi är aktuell med en ny bok; Iran: A People Interrupted. Man behöver inte hålla med vartenda ord, men här finns ett perspektiv som är nödvändigt att kunna anlägga:

Det är viktigt att ha klart för sig att det vi kallar modernitet kom från Europa genom koloniseringen av resten av världen. Kolonialismen var modernismens färdmedel. Det som européer kallar modernitet eller upplysning är för resten av världen en kolonial modernitet.

Man talar om individens och förnuftets makt samtidigt som man förnekar de länder som koloniserats den rätten. Detta skapar en paradox. Man säger att människan har makt över historien samtidigt som hon förnekas makten. Man säger att du är en del av förnuftet och framsteg, i en tid då detta förnuft och framsteg ger dig en roll som är underordnad kolonialmakten.

Jag förkastar inte moderniteten utan jag förespråkar en antikolonial modernitet, en modernitet som är vunnen på egen hand. En som är vunnen på historiens slagfält. Det här gäller inte bara islam, arabvärlden, eller Iran utan hela världen.

- - - - -
Läs också Erik Svensson om Fri programvara, privategendomens gränser och kapitalismens kris. Grundläggande och klargörande, med några spännande länkar.