Full sysselsättning ett samhällsproblem?

Gårdagens Agenda innleddes med ett reportage som var rätt hyfsat för en gångs skull. Det handlade om arbetsmarknadspolitiken, och även om det hela annonserades med frågan "Har regeringen tappat greppet?", så gavs en bild från ett annat håll än det gängse. Här kom människor till tals som påtalade hur den socialdemokratiska regeringen abdikerat från vad som ska vara den reformistiska arbetarrörelsens paradgren - en aktiv, interventionistisk arbetsmarknadspolitik med full sysselsättning som mål.

Istället för en hårdare attityd - inklusive lagstiftning - mot företag som lägger ner lönsam produktion utan att ta samhällsansvar, och istället för att använda statens resurser för att stimulera efterfrågan och anställa inom offentlig sektor, säger man istället till arbetslösa att söka fler jobb (som inte finns). Detta helt i linje med EU:s direktiv. Den centrala sanningen yttrades som en misstanke, av en kvinna på gatan i Nynäshamn: att arbetslöshet är gynnsamt för arbetsgivarna, ty det sätter ett tryck nedåt på lönerna.

Arbetsmarknadsminister Hans Karlsson gav visserligen en del rimliga svar på Lars Adaktussons frågor, men att själva (s) helt övertagit själva den borgerliga grundutgångspunkten lyste igenom. Karlsson påpekade att svensk ekonomi fungerar rätt bra, och tillade:

"Vi har en ekonomi som klarar av en arbetslöshet på långt under fyra procent utan att få inflationstryck".

Notera detta. Det som spökar här är den monetaristiska skolbildningen om naturlig (eller jämvikts-) arbetslöshet. En i grunden knäpp fantasiteori som får bistra konsekvenser för ekonomisk politik, i det att den för det första pekar mot en för samhällsutvecklingen destruktiv laissez faire-politik, och för det andra ser arbetslösheten som problem på vilken marknad som helst, och därmed trycker ned arbetslöshetsbekämpning som ett låg- eller icke prioriterat politiskt mål.

Men människor är inte varor på vilken marknad som helst, och arbete är inte vilken produkt som helst. Det är arbete som skapar välstånd, och arbetslöshet förstör samhällsekonomins grundvalar, och förminskar de människor som ställs utanför arbetsmarknaden.

Här finns en kärnkonflikt - som idag inte uttrycks i konflikten om regeringsmakten, mellan (s) och "borgerliga alliansen". Den konflikten går mellan arbete och kapital. Mellan människovärde och utsugning. Det är viktigt att ge röst åt den. Och börja med att nyanställa i offentlig sektor, till att börja med.