I senaste Sifo-mätningen är de större förändringarna att vänsterpartiet kanat ned till 5,7% medan socialdemokraterna har gått upp till 38,0%. Rubrikerna ropar förstås ut vänsterpartiets nedgång. Det är inte särskilt märkligt att vänsterpartiet tappar i opinionen i ett läge när det i över ett års tid knappast funnits en enda politisk fråga som partiet förknippats med i den allmänna debatten. I ett läge när det finns stort utrymme för vänsterpolitik har partiet – och jag skyller alltså inte på någon annan; är själv aktiv medlem – inte förmått formulera aktiv vänsterpolitik och sett till att komma ut med den på egen hand. Det är viktigt att vänstern drar rätt slutsatser av det som sker. Ett vänsterparti som framstår som duckande och otydligt blir ett icke-alternativ. Det är knappast vänsterpolitik som stöter bort väljare. Tvärtom. Det finns mycket att lära av den europeiska debatten, där vänsterpartier som stuckit ut ur etablissemangets konsensus och kombinerat det med ett aktivt basarbete nått stora framgångar (exv. Holland, Grekland), medan andra partier som försökt vinna stöd genom utslätning och självspäkning fått allvarliga problem (exv. Frankrike, Danmark). Det krävs en allvarlig och intellektuellt hederlig diskussion om dessa frågor, förd på vänsterns egna villkor.
För den som är intresserad av en sådan diskussion ber jag att få rekommendera boken
Från förvirring till förändring (Nixon förlag). Här ges ett antal synpunkter från några yngre vänsteraktivister. Ingen programförklaring, utan ett sätt att ta sitt eget ansvar för en nödvändig vänsterförnyelse med udd. För det finns ingen anledning till panik - möjligheterna är stora, om man kavlar upp ärmarna. Från bokens baksidestext:
Det finns en utbredd uppfattning inom vänstern att det är nödvändigt med en anpassning till etablissemangets hegemoni och därmed en utslätning av vänsterns politiska krav och profil för att nå ökat stöd för vår politik. Erfarenheten är att det är precis tvärtom. I en tid då de politiska partierna alltmer börjar likna varandra och partiledarna är lika som bär finns det ett rejält utrymme för en systemkritisk och konfliktinriktad vänster.
(Och några artiklar av författarna:
Flamman 27/1,
SvD 28/1,
GP 28/1)
5 kommentarer:
Du har väl inte missat den här artikeln?
Jag tror dock att ni får det svårare i nästa valrörelse. Hittils har ni ju kunnat skicka fram partildeadre som mer eller mindre sagt att de personligen inte står bakom de mest kommunistinspirerade delarna av partiprogrammet.
Det blir svårar i nästa val!
Partiledaren har ju fått mycket uppmärksamhet när han har talat om sina grundläggande värderingar och ideologi.
/B
Liksom tron på tomten avtar med ökande ålder bland barn så avtar tron på vänstarpartiets sagor och myter för vuxna när man blir äldre.
Röster på vänsterpartiet för olika åldersgrupper.
18–21 år 19%
22–30 år 12%
31–40 år 9%
41–50 år 10%
51–60 år 8%
61–70 år 5%
71–80 år 2%
Till Pierre Andersson ovan.
Jag vill inte föra en debatt om Vägval vänster här. Det är dock sant att Lönnroth (till skillnad från många andra, som bara pratar om "förnyelse" och "ansvar") är mer konkret. Rent konkret vill han privatisera en större del av de offentliga systemen och acceptera mer utförsäljning av statlig egendom. Det är inte alls omöjligt att göra så. Vi har nog olika uppfattningar om effekterna, dock.
I den bok som jag referar till finns flera artiklar som just skisserar mer konkreta inriktningar på politiken. Det är också diskussioner som förs på olika håll, men som inte blir vad som presenteras i den allmänna mediala debatten. I sista kapitlet i vänsterpartiets partiprogram finns ett antal punkter som utgör mål på medellång sikt för en god vänsterpolitik. Det är en bra utgångspunkt. I diskussionen om det som ligger närmare i tiden kan man ta debatten om skattesatser och välfärdens finansiering som borde ta mycket större plats i vänsterns diskussioner. (Här har Johan Ehrenberg, Sten Ljunggren och Daniel Ankarloo fört en viktig diskussion mot Lars Bäckström och Jan Gustavsson - finns på ETC.se)
Jag vill också påpeka att jag knappast säger något annat än marxistisk analys handlar om problem med och utvecklingstendenser i dagens kapitalism. Förslag till konkreta handlingar bör sökas i de konkreta problemen och en politisk process. Några viktiga saker idag är:
- en rättvisare och bättre pensionsmodell
- ett skattesystem som är mer progressivt än idag, efter "århundradets skattereform".
- en rejäl statlig satsning på kommunikationssystemen, främst tågtrafiken och elnätet.
- en offensiv politik för full sysselsättning som slår sig loss från den monetaristiska tvångströjan; det handlar om anställningsprogram i offentlig sektor, om omorganisering av delar av den kommunala verksamheten, om en bättre integrationspolitik, om att ifrågasätta och lyfta bort "utgiftstaken", om att demokratisera riksbanken så att den inte kan sabotera regeringspolitiken.
- kom till skott med arbetstidsförkortningen; för jämställdhetens skull, för att få ned sjuktalen, för att utmana kapitalets makt.
Det finns hur mycket som helst som man kan sätta igång med på kort och på medellång sikt - som inte handlar om att avskaffa kapitalismen imorgon utan om att göra livet lite drägligare och ekonomin lite mer välskött. Först måste man formulera den politiken, sedan får maktförhållandena i och utanför parlamenten avgöra vad som faktiskt blir görligt.
Aha... nu fattar jag. Du är kommunist. Det förklarar saken. ok, hej då!
.peo
Skicka en kommentar