Med barnen som slagträ - moralism och barnteater

Det numera välkända borgerliga greppet för att ta över regeringsmakten i Sverige vid valet 2006 är att sammankoppla i princip varje negativ händelse i Sverige eller världen till regeringskansliet - helst Göran Perssons person. Således kunde till exempel Tsunami-katastrofen - en av den registrerade mänskliga historiens värsta naturkatastrofer - i princip helt överföras till frågan om Göran Perssons "ledarstil" och det socialdemokraternas tillsättning av UD-tjänstemän. Efter ett tag var det mycket nära att själva jordskalvet också kunde hänföras till exempelvis skattetrycket i Sverige. På så sätt visade också borgerligheten sina prioriteringar. Hundratusentals döda människor, tillika behovet av en seriös översyn av detta lands krisberedskap var petitesser i jämförelse med dateringen av olika fax och vid vilken tid dessa lästs av statsministern.

Nåväl. I samma anda kopplas nu det havererade varnteaterprojektet på Dramatiska Institutet nu till den svenska regeringen. Moderater och kristdemokrater "rasar". Nu kräver man att få veta Leif Pagrotskys syn på händelsen (här), och vill dessutom sparka såväl Susanne Osten (projektledare) som Per Lysander (rektor).

Allvarligt talat.

1) Detta är ett obehagligt utfall av huvudlös moralpanik. Vad har egentligen hänt? Det har pågått ett projekt om barns syn på kärlek och sexualitet. Det är jättebra. Någon har gjort uppläsningar för barnen, som kanske inte borde ha skett. Det var dumt. Inget barn har kommit till skada. Ingen har blivit antastad. Eleven som gjort "kuppen" må ha varit en idiot, men det kan knappast föranleda detta hullaballoo.

2) Moderaterna är det parti i Sverige som oftast förnekar existensen av eller har minst problem med sexualiseringen av det offentliga rummet, med strukturellt förtryck av kvinnor, med exploatering av sexualitet i kommersiella syften, etc. etc. Vem månar de om nu? Barnen? Tss...

Kräv saklighet. Avsky moralpanik. Lita aldrig på moderater.