måndag, mars 07, 2005
Internationella kvinnodagen
Internationella kvinnodagen, 8 mars, firas runt om i landet. Här är en lista med olika platser. Det är en styrka för svensk kvinnorörelse, att 8 mars fortfarande - och nog mer än tidigare - i första hand firas som en dag då kvinnors organisering för egna rättigheter hyllas och uppmärksammas. Det konfliktperspektivet är helt centralt i den feministiska kampen. Att fler kallar sig feminister är förstås bra. Att många från höger till vänster gör aktiva försök att urholka begreppet (till exempel de kristdemokrater som vill hävda tillbaka-till-hemmet-pengen ("vårdnadsbidrag") som "feministisk" reform) gör det bara viktigare att frusta vidare med feminismens radikalt samhällsförändrande och omstörtande budskap om detta till synes så enkla och självklara: lika rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor. Att det provocerar är ett bra tecken på att det är rätt väg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
21 kommentarer:
Vad jag förstått gäller vårdnadsbidraget även män.
Dagisplatser (och mycket annat) är starkt subventionerat av skattemedel. Man kan tycka att det är rimligt att man får del av dessa subventioner om man väljer (observera: läskigt ord, väljer) att inte utnyttja det system myndigheterna tillhandahåller.
Senast igår (Agenda, SVT) hörde jag att det finns ett "massivt stöd" för att föräldrarna får bestämma över sin familj själva, istället för att riksdag och regering bestämmer åt dem. Det låter rimligt.
Kampen för jämställdhet (inte bara mellan könen, utan all sorts jämlikhet) förs inte bäst genom tvång.
Jag vet att utvecklingen inte går lika fort som radikala aktivister önskar, men situationen på jämstäldhetsfronten har förbättrats avsevärt på sistone. Och om det nu stämmer, såsom Johanna påstår, att det finns ett massivt stöd för att låta föräldrarna bestämma själva, med vilken rätt kan denna vilja trotsas? Ska minoriteten bestämma över majoriteten? Är det demokrati på Kuba?
Pasqualitos inlägg visar tydligt att inom vänstern är "egendom" och betalning viktigare än att ta hand om barn.
Det var ju bra att få klarat ut det.
Men varför drar ni inte experimenten ett steg till? De hinner ju bli 13 månader innan de ska på institution för hjärntvätt.
Man kan konfiskera ungarna direkt på BB, så att deras lilla ynkliga och obetydliga världsuppfattning kan slås sönder fullständigt samma minut som de föds.
Då kan vänstern få total makt över vilka "värderingar" barnen ska växa upp med. Testa vapenhot mot föräldrarna, vetja. Stalin var aldrig främmande för sånt.
Vi hade våra barn hemma tills de var fem år. Inget dagis. Gudarna ska veta att det var problem med näbbiga barnavårdsinspektörer som kom och trängde sig in och hade synpunkter på att vi jobbade 75 procent växelvis vardera, på att vi inte hade bil och vissa perioder ingen TV (HU så hemskt! Ingen propaganda!) och att vi vägrade söka bostadsbidrag trots att vi hade minst sagt usel privatekonomi.
Nej, vi snyltar inte på andra, nämligen. Även om det blåser snålt i plånboken.
Och jag kan lova Pasqualito att det är inte mina barn som rånar, våldtar, super, knarkar och stjäl idag.
Jag vet detta säkert, eftersom jag KÄNNER dem! Jag har känt dem sedan de lärde sig gå. Och det var tufft att stå pall för mobbtrycket. Men det gick. Och det gick alldeles utmärkt att lära barnen stå pall mot övergrepp också.
Frihet, kallas sådant. Och i stället för en kvinnodag så föreslår jag en Familjedag!
Censurera på nu bara. Make my day.
Det absolut bäst av allt är att det feministiska nätverket valt ett otroligt bra namn: Feminst-as. He, jag skrattade hela dagen åt det. Socialdemokraterna än nu endast rädda för ett kvinnoparti och därför skapar de denna lilla gren. Pinsamt och desperat. Kommunisterna fattar som vanligt ingenting. Kommunism handlar inte om politik, utan om att tvinga andra att dela med sig av allt.
/Nick
Ja du, Pasqualito.
MR framförde inte sig själv som exempel på hur det ska gå till, utan hur det kan gå till. Dvs en alternativ lösning, annorlunda från den som Staten förespråkar. Du vet, vi icke-kommunister uppskattar ibland att kunna välja själva, vi menar att Staten eller Partiet inte bör bestämma allt. Du måste dock tycka att föreställningen om ett eget val är väldigt hemsk, då du anser att MR inte ens har rätt att framföra sig som exempel (!). Är det bara de med den rätta övertygelsen som får yttra sig?
Att du dessutom anklagar MR för att vilja behålla könsroller är rent ut sagt korkat, då han sa att de båda arbetade 75 % växelvis för att kunna ta hand om barnen på egen hand.
För övrigt Pasqualito, så är det riktigt kul att se dig svänga dig med uttryck som du gärna vill ska ta fäste hos allmänheten. Jag syftar givetvis på
"I 100 (år gissar jag) har man försökt genom frivillighet, individualism och "eget val". Resultatet: kvinnor äger 1% av all egendom och utför 60% av allt obetalt arbete.".
Att du egentligen syftar på ett globalt tillstånd är ju uppenbart och eftersom jag tvivlar på att "frivilligheten", "individualismen" och det "egna valet" varit speciellt mätbara i exempelvis Kenya eller Iran så har jag en viss förståelse för dina siffror, var nu dessa kommer ifrån från början. Tittar man på Sverige är bilden en helt annan, men det visste du ju redan, eller hur?
Svar till Johanna...
Det är inte så lite roligt att se hur du blandar samman olika saker för att kunna få tyngd bakom dina argument, ett annat sätt att uttrycka detta är att du förvränger fakta för att övertyga andra, ett tredje sätt att uttrycka detta är att du ljuger.
Du skrev:
"Dagisplatser är starkt subventionerat av skattemedel. Man kan tycka att det är rimligt att man får del av dessa subventioner om man väljer att inte utnyttja det system myndigheterna tillhandahåller."
och
"Senast igår (Agenda, SVT) hörde jag att det finns ett "massivt stöd" för att föräldrarna får bestämma över sin familj själva, istället för att riksdag och regering bestämmer åt dem. Det låter rimligt."
Det första du säger gäller vad barnomsorgsstödet skall gå till det andra du säger gäller om folk anser att föräldrarna själva skall få bestämma hur föräldrarförsäkringen skall fördelas mellan föräldrarna. Detta är alltså helt olika saker. Sifrorna som redovisas i Agenda är en sifoundersökning som säger att 90 % tycker att föräldrarna själva skall få bestämma hur fördelningen av föräldrarförsäkringen skall se ut, dvs hur stor del av föräldrarledigheten mamman respektive pappan tar ut. Du vill få det att låta som om det finns en stor majoritet som anser att föräldrarna skall få ta del av de statliga subventionerna även om de inte vill ha barnen på dagis utan istället vill vara hemma med dem själva eller utnyttja andra privata alternativ. Detta, det du säger, stämmer inte!
Det är ett fult knep du tar till, att säga saker som i sig inte är fel men i ett sammanhang som gör att de som lyssnar/läser får en felaktig bild av något, men tyvärr är detta knep inte särdeles ovanligt!
Det var inga nådiga anklagelser. Förvränger fakta och ljuger. Läs igenom mitt inlägg en gång till så ser du att jag inte gör någotdera. Faktum är att det är du som har missförstått vad jag skriver. Det är två olika saker och jag har aldrig sagt något annat.
Vårdnadsbidrag och fördelning av föräldraledighet är två olika saker men de handlar båda om valfrihet. Det massiva stödet gällde alltså föräldraledigheten. Folk vill alltså generellt inte att riksdag och regering detaljstyr hur vi gör med våra barn i den egna familjen. Det var det jag sa i mitt förra inlägg. Inget annat.
Hur det ser ut i vårdnadsbidragsfrågan vet jag inte och det har jag inte påstått heller (läs om min text och peka ut var jag gör det i så fall). Om man ser krasst ekonomiskt på det så borde även den mest inbitna socialist inse att det är en nettovinst för samhället; de hårt pressade dagisen avlastas samtidigt som kommunen gör en nettovinst (då vårdnadsbidraget inte uppgår till samma höga nivå som subventionerna till dagis).
Jämställdheten är en annan fråga, och även om det skulle visa sig att det är kvinnor i högre utsträckning än män som stannar hemma med barn (återkoppling till föräldraledighetsundersökningen) så är det av fritt val. Och för mig som icke-socialist är det fria valet viktigare än att tvinga igenom en politisk agenda på bekostnad av friheten att välja.
Svar till Johanna...
"Det är två olika saker och jag har aldrig sagt något annat."
Som jag sa, genom att nämna dessa saker direkt efter varandra utan att vara tydlig med att detta är olika frågor så får detta folk att uppfatta saken på fel sätt. Att du inte anser att det var så du menade är helt oväsentligt!
"Folk vill alltså generellt inte att riksdag och regering detaljstyr hur vi gör med våra barn i den egna familjen."
Var har du fått dessa uppgifter om folks "generella" vilja från?
Du säger vidare att ett vårdnadsbidrag skulle vara en nettovinst för samhället. Nej, jag anser att du har fel, det skulle faktiskt vara en förlust för samhället. Varje barn som går på dagis frigör en vuxen (inte riktigt men nästan, det behövs ju en dagispersonel på 5-6 barn) som kan arbeta med annat vilket ökar produktion, konsumtion och skatteintäkter. Är en förälder hemma med barnet så kan denne inte arbeta och ge skatteintäkter vilket innebär att denne bara kostar samhället pengar.
Du säger att det är ett fritt val att kvinnor stannar hemma i större utsträckning än män. Först och främst så vill jag påpeka att alla val inte är helt frivilliga även om de flesta borgare verkar vilja tro att det är så. För det andra så visar du prov på total okunskap om flera viktiga aspekter i frågan om föräldrarskap samt män och kvinnor. Några saker som spelar in är könsroller och lönenivåer. Åsikter och attityder i samhället och inom arbetsmarknaden är ofta att kvinnor skall sköta barnen, det är bra om mannen vill men om han inte vill så är barnen kvinnans ansvar. En familj som ligger på gränsen ekonomiskt låter den som tjänar minst vara hemma med barnen för att få ekonomin att gå ihop, som alla vet tjänar ju kvinnor i snitt lägre än männen. För denna familj, för denna kvinna är ju inte valet frivilligt!
Ytterligare en sak, att välja andra modeller än dagis kommer i stor utsträckning bara vara de tillräckligt välbärgade förunnat, de som har problem att få ekonomin att gå ihop i vanliga fall har inte råd att vara hemma med ett vårdnadsbidrag i storleksordningen 4ooo-6000 kr/mån. Här gäller samma som vid allt prat om skattesubventionerad städhjälp att bara de tillräckligt välbärgade kan ta del av subventionerna. Varför skall de fattigaste vara med och subventionera de rikare genom skatten?
Alla som har något att tänka med anser att det fria valet är viktigt men samtidigt skall det fria valet också vara praktiskt möjligt för alla!
Tack till Pasqualito för ett mycket tydligt svar:
----------------------------------
"jag skiter i om du har lydiga och fredliga ungar, du har inte rätt att framföra dig själv som exempel för hur det ska gå till. Alla gör inte som du och alla kan inte göra som du, lev med det, ta till dig det, fatta det"
----------------------------------
Rätt fantastiskt. För mig gäller faktiskt ingen yttrandefrihet i Pasqualitos värld. Jag har enligt P inte ens rätt att framföra mig själv som exempel.
Nu har jag förstås inte på något sätt sagt att alla dagis ska stängas eller så. Inte heller begär jag att någon annan ska göra precis som jag (det är vänstern som ägnar sig åt sådant).
Det jag vill är raka motsatsen - att staten ska låta mig och min familj använda vår egen modell och inte påtvingas dagis. Utan att diskrimineras ekonomiskt.
Men si, DÅ går man bet!
Att mina barn är fredliga (för det är de) är också ointressant för Pasqualito. I P:s värld får man inga poäng för att man sköter sig.
Så visst - jag tar till mig, och jag fattar alldeles utmärkt.
Idag har jag ett litet företag, Pasqualito. Det går till och med rätt OK numera. Det är inte pga att jag råkar vara "rik" (det är jag inte) utan det existerar på grund av att vi sköter oss och levererar det vi lovar. Det är också resultatet av flera års dubbelarbete. Långa kvällar och nätter (utan trygghet, förstås). Vi pluggade och jobbade när andra satt på krogen och söp.
Men nu börjar det omsider lyfta. Jag har två stabila vuxna nettoskattebetalare och minst tre framtida nettoskattebetalare i min familj (den familj som inte har någon rätt att framföra sig som exempel).
Vi utnyttjar inte välfärdslösningarna nämnvärt. Vi har också själva lärt barnen en hel del som jag annars tycker skolan skulle klarat (men inte gjort). Det är inte så att vi fått något av staten, tvärtom har staten faktiskt gjort sitt bästa för att våra små satsningar skulle gå om intet. Men man har inte lyckats.
Pasqualito står tveklöst för samma system som svenska regeringen medelst ekonomiska styrmedel påtvingar alla föräldrar oavsett situation.
Jag har funderat på om det verkligen är rätt att bidra ekonomiskt till ett system som det Pasqualito förespråkar - där alternativ saknas, och där enskilda saknar rätt att ens säga sin mening.
Man bör nog inte fundera för länge, när man väl har tagit till sig och fattat vad som gäller.
MR, det är väl ingen som tvingar någon att skicka sina barn till dagis? Däremot kan man inte förvänta sig att få betalt för att stanna hemma med sina barn. Själv tycker jag man ska jobba för sina pengar.
MR
Ett litet påpekande:
Vänstern begär inte att:
'andra skall göra precis som vi'
den säger istället:
'andra skall göra precis som vi säger'
Det är en avsevärd skillnad även om redan det första ställningstagandet har klart totalitära drag. Men i verkligheten är det precis som du skriver:
Få vänstervurmare vill avstå från öl- eller vinkvällen där man sitter och snackar om hur alla 'besuttna' egentligen borde dela med sig av sin 'rikedom' för att istället göra detta man föraktar så, nämligen att spotta i nävarna och arbeta och genom detta sakteliga skapa reella värden.
Nej, det är andra som skall göra det. Det har ju dessa tyckare kommit fram till genom resonemang iom sin självupphöjda visdom. Sen, att du inte kan inse detta kan ju möjligtvis ursäktas med att du är 'slav under peningbegäret' du jobbar ju (måste?) för ditt och din familjs uppehåll (och även tyckarnas). Eller hur?
Sådana profaniteter är inget för de självutnämnda resurs-rekvirerarna och -distribuerarna. Och visst skall de få unna sig en god flaska vin (till) när de så ansvarsfullt bestämmer att just detta nog är bäst för alla, dvs dig!
Eller hur?
Till sign Anonymous:
Nej, det är ingen som direkt tvingar någon att skicka sina barn till dagis.
Faktum är dock att vi fick påpekanden från Barnavårdsnämnden om olämpligheten i att vi INTE satte barnen på dagis. Dessutom anmärktes det på att vi saknade bil. Men bortsett från det:
Tvånget är dolt. I stället för en direkt order om tvång så anpassas själva regelverket (runtomverket, ramarna) så att det i praktiken blir omöjligt för de allra flesta att göra något annat.
Jag förväntar mig naturligtvis inte att få pengar för att stanna hemma med mina egna barn. Jag har aldrig förväntat mig att få något av någon överhuvudtaget. Därför litar jag mer på min egen arbetsförmåga än på samhällets
(o)vilja att "ge" mig pengar eller välfärdstjänster. Jag förutsätter inget, och har inte bett om någotdera.
Men en majoritet har med åren lärt sig förvänta sig att få en mycket kraftigt skattesubventionerad tjänst i form av en dagisplats som i själva verket är värd minst 100.000 kronor per barn och år. Sannolikt mer.
I och med att kostnaden för denna subventionerade tjänst döljs och sprids ut på samtliga skattebetalare så blir följden i alla fall denna:
Vi tänker oss två barnfamiljer, familjen Andersson och familjen Bengtsson.
Barnfamilj Andersson (med barn på dagis) betalar en viss procent av sin lön i skatt och åtnjuter en förmån värd minst ca 8.000 kronor i månaden. Plus att samhället tilldelar familjen Andersson en resurs i tid som motsvarar en arbetsvecka. Denna tid byter familjen A mot pengar.
Barnfamilj Bengtsson betalar exakt samma procent av sin lön i skatt som familjen Andersson. Men familjen Bengtsson åtnjuter ingen skattefinansierad förmån. Familjen Bengtsson fråntas också större delen av den tidsresurs som öppnats upp för familjen Andersson i och med dagisplatsen.
Jag tror att vänstern anser att detta är ett rättvist val. Jag hävdar förstås motsatsen.
Familjen Bengtsson pungslås, och blir fiffigt nog (sannolikt pga att fam. B är meningsmotståndare) en MYCKET större nettoskattebetalare än familjen Andersson, trots att inkomsten är i princip densamma. Och trots (eller kanske på grund av) att familjen B väljer att inte utnyttja dagistjänsten.
Den symboliska summa som familjen Andersson får betala i form av maxtaxan är också MYCKET lägre än det effektiva nettoskattebelopp som familjen Bengtsson betalar till stats-, kommun- och landstingskassan varje månad.
Så belönas den rättrogne, och så straffas avfällingen, på ett synnerligen elegant sätt.
Fy fan säger jag bara åt MR.s och Jonas N.s självgoda pladder och fördomar! Ni framställer er som om ni är de enda som arbetar hårt medans ni säger att vänstermänniskor bara sitter på krogen, dricker vin, tar era pengar och lever på samhället. Jag har heller aldrig fått någon trygghetsförsäkring eller dylikt, jag jobbar och studerar samtidigt, jag och min familj lever knapert för att få det att gå ihop men jag tror inte att jag är den enda duktiga och rättfärdiga människan i världen för det. Ni borde skämmas era jävla översittare!
Men seså, Tobias L, sansa dig lite nu, va!? *smile* Varför så snarstucken?
Du är också ganska snar till att ta till överord i debatten, och jag erkänner villigt att jag provocerar tyckar-vänstern. Du tycks ju själv tycka en massa, eller hur. Och jag noterar att väldigt mycket av vad du tycker handlar om vad andra skall leverera till 'det allmäna' för 'samhällets bästa'.
Jag vill tom minnas att du på fullt allvar tyckte att när någon byggt upp ett enmansföretag och skulle anställa den förste medarbetaren, då skulle denne plötsligt bli delaktig i hela företaget till hälften (eller iaf ngt ditåt).
Det är just dessa tyckarfasoner som stör mig och som jag häcklar lite med mina inlägg.
Som jag redan har skrivit: Gör det själv då. Spara själv och pantsätt kåken och frugan själv. Slit övertid själv i många månader/år och avstå från att ta ut lön ur firman. Och om du sen vill göra det du säger att andra borde göra då får du min respekt. Eller varför är ni inte flera som gör exakt detta. Du vet, delad börda, dubbel glädje ... osv. (Jag tror att jag har skrivit exakt samma sak tidigare, men du avstod från att bemöta frågor och invändningarna).
Och om du är strävsam och jobbar och betalar dina räkningar och håller dina löften och bryr dig om dina nära. Då förtjänar du min (och allas) respekt för det. Men har dessutom stolliga åsikter om att andra skall genomföra dina visioner, då får du finna dig att dessa inte röner samma respekt.
God kväll för denna gång!
Först vill jag tacka Ali för att han upplåtit utrymme till en meningsmotståndare utan att censurera mig. Strongt. Tack.
---------------------------------
Till Tobias Lindberg kan jag bara säga så här:
Jag uttryckte mig kanske klumpigt i vissa inlägg. För eventuella verbala övertramp ber jag alla som känt sig kränkta om ursäkt.
Jag har också största respekt för alla som tar ansvar - även så för dig. Och jag är verkligen inte den ende som anstränger sig, långt därifrån.
Vad gäller statens dagissystem så anser jag att det är en synnerligen grym konstruktion, maskerad till något mycket snällt. Man har ställt upp mycket skickligt anpassade regler som syftar till att skilja barnet från sin mor vid 13 månaders ålder. Man går emot naturen själv. Syftet är helt klart att ta makt från föräldrarna och samla ännu mer makt hos det ytterst lilla fåtal, den nomenklatura, som styr landet.
Gör det mig till en "jävla översittare" att jag hellre följer Gaia än socialismen? Att jag själv tar ansvar för mina barn utan att ligga mina medmänniskor till last via skattsedeln? Att jag tackar nej till statens lösningar även om det gör att vi går på knäna ekonomiskt? Att jag ser barn som just barn och inte som statlig egendom?
Beskrivningar av hur man OCKSÅ kan göra avfärdas som "ert självgoda pladder". Föräldraförbud lurar runt hörnet. Inseminering likaså. Kärlek - vad är det?
Vi skriver Sverige år 2005.
Och nu när du läst igenom även detta "självgoda pladder" (fy fan för det, eller hur?) så ska jag rätta mig efter gällande norm och ge dig det du och majoriteten vill ha, Tobias.
Tystnad.
"Vad gäller statens dagissystem så anser jag att det är en synnerligen grym konstruktion, maskerad till något mycket snällt. Man har ställt upp mycket skickligt anpassade regler som syftar till att skilja barnet från sin mor vid 13 månaders ålder. Man går emot naturen själv. Syftet är helt klart att ta makt från föräldrarna och samla ännu mer makt hos det ytterst lilla fåtal, den nomenklatura, som styr landet."
Eh...
Du verkar inte vara en översittare. Du verkar vara en paranoid konspirationsteoretiker, med inslag av den sortens vurmande för "det naturliga" som brukar känneteckna fascistoida reaktionärer.
Svar till MR...
Det jag tyckte var dålig stil och översittarfasoner var hur du framställde dig själv som hårt arbetande medans vänstermänniskor enligt dig bara tyckte och parasiterade. Att generalisera på det sätte och så grovt är riktigt fult!
Nu till några synpunkter...
Du skrev "regler som syftar till att skilja barnet från sin mor vid 13 månaders ålder. Man går emot naturen själv"
"Från sin mor"... Är det måhända lite KD-värderingar jag skymtar? Kan inte du förklara vad som egentligen är meningen "enligt naturen"? Hur vet du vad som är rätt och fel eller naturligt? Är det inte massor av saker som är onaturligt idag? Vad jag vet finns det inget som tyder på att det är dåligt för ett barn att börja på dagis vid 13 månaders ålder, vet du om någon forkning som jag inte vet kanske?
Svar till Jonas N...
"Jag tror att jag har skrivit exakt samma sak tidigare, men du avstod från att bemöta frågor och invändningarna"
Ja, det har du och jag håller faktiskt på att skriver ner lite av mina idéer och tankar i denna fråga och tänkte vara lite mer nogrann och tydlig denna gång. Tyvärr tar det lite tid eftersom jag har en tenta snart samt en familj att umgås med, efter tentan kommer jag dock att få mer tid. Dessutom tycker jag det är rätt konstigt att föra en diskussion om detta bland kommentarerna till en text som handlar om något helt annat. När jag är färdig kommer jag att lägga upp detta på min egen blogg och jag kommer att försöka meddela dig, tobbe och Johanna när jag är klar.
OK, Tobias, det är lugnt. Din familj och din tenta är viktigare (i ditt liv) än vad jag är.
Vi är inte överens i en del frågor (vilket vi sannolikt är överens om är en adekvat beskrivning)
Men detta är just min poäng: I en ordning där du och jag (och alla andra) kan få vara överens eller att inte vara det utan att någon av oss för den skull trampar (och står) på den andres tår (eller har fingrarna i dennes plånbok) är ett samhälle präglat av både mer respekt och tollerans.
Det är inte ett samhälle där allt är bättre eller där nödvädnigtvis färre (eller fler) misstag kommer att begås, men det är en ordning där alla kan få prova sin idé och om den är bra, få många med sig, och omvänt, om den inte är så bra, avslutas utan åhävor. Det är en ordning där ingen utsätts för tvång och framför allt där korrigeringar och anpassning till en föränderlig omgivning sker naturligt och ganska snabbt.
Alternativet är det du ser här, oändliga debatter om den ena och den andra sidans fördelar och nackdelar, förmenta för- och nackdelar, framtida dito osv. All politik handlar denna dragkamp, och det är bla därför den får så lite uträttat. Den är ständigt upptagen med att brottas med sig själv, den andra halvan av det politiska fältet, och paralyserad av det helt nödvändiga faktum att den 'andra sidan' försts måste besegras för att man överhuvudtaget skall få komma till att ha inflytande.
Ja detta känner du säkert till. Iaf har du ju starka åsikter om hur den 'sida som vinner' borde förhålla sig där. Detta handlar din utopi om, verkar det som.
Du har rätt, trådarna byter focus och vi är alla lite delskyldiga. Själv är jag som sagt luttrad och desillusionerad angående vad 'samhället' påstår sig kunna åstadkomma och av samma skäl även till cyniskt gränsande skeptisk till de 'visioner' som yngre vänsterdebattörer för fram.
Däremot är jag väl medveten om att vänsterutopier har en stark dragkraft på många, att de är motståndskraftiga mot både verklighet, historiska utfall, intellektuell kritik och logik och bla pga av detta har en stark påverkan på samhällesutvecklingen. Det fascinerar mig (och oroar), men mitt intresse är ärligt och äkta. Jag vill förstå varför dess dragningskraft är så seglivad och trotsar så mycket och massiv moteld och rim och reson. Så om du vill Tobias, får du gärna förtydliga dina tankar. Det är dem och ffa motiven för dem som jag tycker är fascinerande
Skicka en kommentar