Uppdrag Granskning - nu som fars

”Historien upprepar sig, första gång som tragedi, andra gången som fars”, skrev Marx en gång. Det skulle kunna vara en god karaktärisering av Uppdrag Gransknings ”uppföljning” om vänsterpartiets historia.

Det hela börjar med att Janne Josefsson i kortform upprepar de djupt lögnaktiga ”slutsatser” som presenterades i de två programmen om vänsterpartiets historia i höst. Till exempel att det skulle vara ett ”avslöjande”, att vänsterpartiet fortsatte partiförbindelser med de så kallade realsocialistiska ländernas kommunistpartier. Detta har alltså ”avslöjats” genom att man läser i vänsterpartiets offentligt utgivna kongressprotokoll, samt forskning finansierad av vänsterpartiet.

Sen går Josefsson loss på vänsterpartiets analysgrupp. En av dem som intervjuas är historikern Werner Schmidt, som hoppat av gruppen. Schmidt är en man som gjort mycket av högkvalitativ (om än naturligtvis diskutabel) forskning om vänsterns historia. (Och ibland blir det mest märkligt, som här). Han har nu lämnat gruppen som han valdes in i, i protest mot direktiven och att gruppen har för kort tid att arbeta.

Den 22 januari ordnade vänsterpartiet ett öppet heldagsseminarium på ABF-huset i Stockholm, med diskussion om olika aspekter av partiets historia. Werner Schmidt var en av de inbjudna inledarna. Han hade då valts in i gruppen. Plötsligt kom han stressad fram till mig, och frågade hur länge gruppen skulle arbeta och vad som var sagt om dess direktiv. Jag blev oerhört överraskad. Dels för att jag inte sitter i partiledningen och var fel person att fråga. Dels för att direktiven, samt tidsperspektivet för arbetet, fastslagits och offentliggjorts av partistyrelsen redan i december, och Werner Schmidt ju rimligen kände till dem. Jag tog ingen större notis om detta. Någon timme senare visar det sig att Schmidt är på Ekots nyhetssändningar, och kritiserar att gruppen har för kort tid att arbeta på, dess direktiv och dess sammansättning (enhälligt antagna av partistyrelsen i vänsterpartiet)!

Några dagar senare meddelade Schmidt att han hoppat av gruppen. I TV-programmet framstår det som att han hoppat av för han ”fått intrycket av” att gruppen inte skulle vara intresserad av en djupare analys. Detta är intressant, eftersom han hoppade av gruppen redan innan gruppen hunnit träffas en enda gång.

Sådana är fakta i Janne Josefsson erbarmliga program. Det hela blir närmast surrealistiskt, när en mening från den sammankallande historiken Henning Süssners allmänna krönika, om ”allt mer tröttande utspel om vänsterpartiets historia” (notera: utspel), enligt Josefsson blir ett stöd för stalinismen!

Med detta resonemang kan Josefsson räkna in åtminstone en person till i skaran av stalinister. Troligen tiotusentals.

Intressant är också att Josefsson helt enkelt inte kan hantera en historisk text som har till syfte att beskriva de sociala och politiska villkoren på 30- och 40-talet och därigenom försöker begripliggöra hur människor då resonerade kring politiska ställningstaganden. (Kanske man apropå tidigare diskuterade ”lagar” här få presentera en Lex Josefsson: Att den som läser utdrag innantill i en odramatisk, offentlig text med långsam skådespelarröst och sedan blir tyst och tittar i en halv minut på personen framför, normalt inte har så värst mycket at komma med).

En positiv sak med programmet var hur som helst att Ung Vänsters jubileumsbok Hundra år av gemenskap (ej från 2002 som det sades i programmet, utan 2003) uppmärksammades. Det är en utomordentligt viktig bidrag till svensk arbetarrörelses historieskrivning. Ett 60-tal skribenter ger ett brett spektrum av bilder av en kämpande ungdomsrörelses brokiga hundraåriga historia. Janne Josefssons läsning sätter bara en ytterligare kvalitetsstämpel på den. Köp och läs!