Svenska arbetsköpartrusten, av sig själv kallad ”Svenskt näringsliv”, har fått en ny VD, Urban Bäckström. Bäckström har tidigare bland annat varit moderat statsekreterare under Bo Lundgren, där han skissade på en ”saneringslösning” som överförde miljarder av skattebetalarnas pengar till svenska banker som dabbat sig. Senare tjänstgjorde han som chef för riksbanken, där han ”fristående” aktivt bidrog till att motverka regeringens politik de fåtaliga gånger man dristade sig till att vilja bekämpa arbetslösheten mer aktivt.
Bäckström säger till TT att han också i det nya jobbet ska ”ägna sig åt folkbildning”. Det är saker som behöver förklaras för svenska folket, till exempel att ”det som är bra för företagen är bra för alla”.
En bra förstauppgift blir att förklara för alla hur bra det är för samhället att han varje månad kommer att få 396000 kronor av Sveriges företag, för att bland annat lobba för mer pengar till de rika.
För övrigt kom SCB häromdagen med en ny förmögenhetsrapport, där man bland annat kan läsa: ”År 2003 var den genomsnittliga nettoförmögenheten för Sveriges invånare 364 000 kronor. Medianen var däremot 32 000 kronor. […] Mer än en tredjedel av hushållen hade en mycket låg eller t.o.m. negativ förmögenhet. Det betyder att skulderna var större än tillgångarna”. Det kryllar av pedagogiska uppgifter.
torsdag, april 28, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
36 kommentarer:
Läste just rapporten du hänvisar till.
Jag kanske behöver viss pedagogisk undervisning men om jag förstod det hela rätt så består stora delar av människors förmögenhet av såna saker som villor och bostadsrätter. Det innebär att om man bygger bort bostadsbristen i ex v Stockholm så kommer det att innebära att folks förmögenhet minskar enligt lagen om tillgång och efterfrågan.
Alltså gäller det att se till att bostadsbristen bibehålls. I annat fall minskar ju förmögenheten för dem som redan har en bostad.
Vad säger de som inte har bostad om det?
Lasse
Blogg: http://fotolasse.se
Sannerligen en intressant argumentation. Några bättre villkor för svenska företag och företagare behövs minsann inte ty Bäckström har en lön som är alldeles för hög. Snacka om rutten argumentation. Säg som det är istället herr Esbati; du tror att kosingen dyker upp ut tomma intet. På något annat sätt kan inte din ovilja mot att människor ska starta och driva företag så att andra människor kan få jobb och samhället få in skatteintäkter till den gemensamma välfärden tolkas. Förklara gärna var alla de pengar du vill sätta sprätt på ska komma ifrån om vi inte har någon privat sektor.
"Bäckström har tidigare bland annat varit moderat statsekreterare under Bo Lundgren, där han skissade på en ”saneringslösning” som överförde miljarder av skattebetalarnas pengar till svenska banker som dabbat sig."
Vad är detta? Har du gått och blivit nyliberal?
Förmögenheter är mera ojämnt fördelade i Sverige än i USA. I Sverige äger de 20 procent rikaste 91 procent av sammanlagda förmögenheten medan motsvarande siffra i USA är 82 procent. I Sverige har enbart var femte byggt sin förmögenhet själv, i USA fyra av fem.
De förmögna i Sverige utsätts för alltför svag konkurrens. Det är svårt att själv skapa ett kapital för att exempelvis starta ett företag.
Ali glömmer även nämna att den bank som fick miljarder från staten var den som staten ägde, HSB, SEB, FB och sparbankerna fick inga.
Jo det är sant. Nordbanken (eller PK-banken (!) kanske den hette då) fick ca 60 miljarder. Och jag tror Götabanken fick ca 4.
Sen är ju Bäckströms lön en sak mellan honom och Sv Näringsliv, som fö är en förening man kan bara frivilligt kan bli medlem av. Inget fusk vare sig med medlemmar eller påstådda aktiviteter där.
Sen är ju den här formuleringen obetalbar:
... att förklara för alla hur bra det är för samhället att ...
Tänk vilka många företeelser i samhället (även om vi bara håller oss till det offentliga) man skulle kunna ifrågasätta på enbart sin existens! Tanken svindlar!
:-)
Hur kan ni tycka att det är ok att företagens pengar använs till något så onyttigt som att ösa dem över UB? Ser ni inte att kapitalet förskingrar vad lönearbetarn slitit ihop. /Alen
Daniel!
Du säger "Utan företagen hade lönearbetarna inte varit lönearbetare - de hade inte jobbat alls."
Ursäkta att jag säger det, det du säger är bara skitsnack. Då du säger detta förutsätter du att enda varianterna av arbete och av ekonomiskt system är det som finns idag. Tänk istället om det var arbetarna som ägde företagen, de finansierades genom lån, alla anställda valde gemensamt genom demokratiska beslut en styrelse som i sin tur väljer en ledning. Om ett sådant system fanns skulle de som arbetade på ett företag få bestämma och få vinsten av företagets arbete istället för dagens sjuka system där aktieägarna bestämmer och får det mesta av vinsten.
Pasqualito ... vem är det som köper vapen då? Alltså de stora volymsbeställningarna, och vilka är det som ev använder dessa? Kollar du noga ser du att det nästan alltid är dåliga politiker som köper och använder vapnen. (Användandet sker dock genom lakejer som de betalar med andras pengar) Tänk på det!
Din syn på kemiföretagen ger intrycket att du har läst i en barnbok om att 'farbriker' är dåliga!
Vad väntar du dig för kommentar där?
Jonas N!
Det låter som om du tycker att ansvaret bara finns hos de som köper vapnen, stämmer det? Ser du inga fel i att västvärlden (med USA, England och Frankrike i spetsen) producerar mest vapen i världen, marknadsför dem, säljer dem och gör vinst på dem, detta nästan helt utan att se till vilka det är som köper dem och vad de sannolikt kommer att användas till?
Jo, jag ser ett problem med det, europeisk vapenexport till Kina som hotar med anfallskrig tex.
Men ansvaret är hos den som brukar. Och vinst i företag är inget rött skynke för mig, snarare är skälet till att öht bedriva företagsverksamhet.
Jonas N!
Bra att du i vart fall är emot viss vapenförsäljning då du är emot vapenförsäljning till Kina.
Jag anser att vapen inte skall säljas till diktaurer, odemojkratiska länder, länder som bryter mot de mänskliga fri- och rättigheterna, länder som bryter internationell rätt, länder som utgör ett reellt hot mot andra läner och krigförande länder. Undantag är att vapen kan säljas till länder som brukar självförsvar (snäv bemärkelse, ej förebyggande anfall) eller agerar i enlighet med beslut i FN.
Det jag skriver innebär bland annat att man inte borde sälja vapen till något land som invaderade Irak utan godkännande i FN och i strid med Internationell rätt. Inga vapen till diktaurerna i mellanöstern, inga vapen till diktatureroch länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna i Afrika, inga vapen till Kina, Nordkorea, Kina, Ryssland och Kuba.
Som sagt, många länder skulle bli förbjudna att exportera vapen till vilket skulle medföra förlust för svensk vapenindustri, detta är jag dock villig att ta för en bättre och säkrare värld. Innebär detta att våra egna vapen blir dyrare att producera så får det bli så, det får kosta vad det kostar.
Erik, detta har otaliga människor försökt påpeka för Tobias under ganska lång tid nu, även den uppenbara följdfrågan. Men det är bra att även du försöker. Var försiktig bara så att du inte säger något som han uppfattar som ringaktande. För då släpper han ämnet för diskussionen blixtsnabbt och kan ägna 20 inlägg eller mer åt att försöka, som han kallar det, 'uppfostra' andra vuxna.
Svar till Erik!
Idén med arbetarägda företag är just att flera saker skulle bli bättre för arbetarna och endel skulle även bli bättre för samhället.
Om arbetarna styrde ett företag genom en slags representativ demokrati skulle man sannolikt inte ha lika låga löner som lönearbetare generellt har idag, man skulle inte ha lika dåliga arbetsförhållanden, man skulle inte flytta företaget till Östeuropa bara för att det skulle löna sig en aning mer, man skulle inte avskeda folk så lättvindligt som idag. Alla dessa saker skulle gemensamt göra att ett arbetarägt företag inte blir lika konkurrenskraftigt som dagens företag är vilket skulle göra att de arbetarägda företaget inte skulle stå sig i konkurrensen med företag av dagens typ som ju bara bryr sig precis så mycket om arbetarna som krävs för att de skall stanna kvar och göra ett tillräckligt bra jobb.
Svar till Lasse!
Usch, detta blev långt... Sorry!
Om en eller några startar upp ett företag så är det som du säger arbetarägt redan nu idag, det kan se lite olika ut men oftast äger och bestämmer de som startar bolaget lika mycket. Så som jag tänker är dock att dessa ursprungliga ägare kan välja att driva bolaget på detta sätt hur länge de vill, det är deras beslut men den dag de väljer att anställa en till för att de anser att företaget skulle gå bättre om de anställde en till så får de också dela med sig av rätten att bestämma och av vinsten. Vill de inte dela med sig av den rätten så kan de ju alltid fortsätta att sköta lagret själva, städa själva eller sköta bokföringen själva. De anställer ju en person för att företaget blir bättre av det, de anställer knappast för anställandets egen skull, om denne nye person gör företaget bättre så skall denne också få vara med och bestämma.
Säkerligen är det som du säger att de som redan äger bolaget hellre vill fortsätta att bestämma själva och ta det mesta av vinsten men att det är så betyder inte att det är rättvist eller riktigt för det.
Om nu de ursprungliga ägarna har investerat egna pengar i bolaget så får den summan omvandlas till ett lån som de efter en avbetalningsplan får igen samt får ränta för.
Slutligen, det mesta kommer egentligen att vara som det är idag, skillnaden kommer att vara att det blir lite mer rättvist. Fortfarande kommer löner vara olika eftersom de baserar sig på kompetens, ansträngning och resultat. En specialist av något slag eller en chef kommer fortfarande få högre lön än tex städarna eftersom deras kompetens är bättre och det inte finns lika många med den kompetensen. Kanske kan även vinsten delas olika. Allt bestäms av styrelsen och ledningen som i sin tur väljs av de anställda. De anställda kommer inte att kräva fantasilöner eftersom de vet att det kommer att förstöra bolaget. De anställda kommer att betala de som har bra och ovanlig kompetens mer eftersom de vet att dessa annars går till en annan arbetsplats. Om konkurrens tvingar de anställda att arbeta mer så kommer de att göra det eller gå i konkurs. Skillnaden är att alla bestämmer i ett sådant system som jag beskriver, det skulle vara demokrati som styrde företaget istället för som idag då det faktiskt är diktatur som råder på företagen. Demokrati förespråkas i alla andra aspekter i samhället, varför skulle produktionsmedlen behandlas annorlunda.
Jonas N!
De allra flesta kan diskutera saker utan att vara nedlåtande eller otrevliga, du kan inte det vilket du än en gång gav prov på här!
När jag läser Tobias inlägg här får jag väldigt mycket Animal Farm känsla.
Det var länge sedan jag läste den boken men det känns igen.
Sedan kan man ju alltid undra varför Tobias och hans vänner inte skapar dessa fantastiska företag men minder arbete, högre löner och större gemenskap.
Anonym, detta har otaliga människor försökt påpeka för Tobias under ganska lång tid nu, även den uppenbara följdfrågan. Men det är bra att även du försöker. Var försiktig bara så att du inte säger något som han uppfattar som ringaktande. För då släpper han ämnet för diskussionen blixtsnabbt och kan ägna 20 inlägg eller mer åt att försöka som han kallar det, 'uppfostra' andra vuxna.
Tobias. Frågan som ställdes har inget med mig att göra oavsett att du klampar rakt in i 'fällan'. Släpp detta nu. Varför gapar du om företag som ingen vill starta trots att de är bättre på alla sätt än de som finns idag? Har du förstått frågan eller måste jag förtydliga ännu mer?
He he he, du är verkligen sorglig du Jonas N! När skall du någonsin sluta med personangreppen och istället diskutera sakfrågorna?
Och vad är detta nya du har börjat med att berätta om din uppfattning av mig för alla nya debattörer, är du måhända rädd för att folk skall få bilda sig en egen uppfattning?
Tobias, innehöll ditt inlägg öht något om någon sakfråga? Denna:
"Varför gapar du om företag som ingen vill starta trots att de är bättre på alla sätt än de som finns idag? Har du förstått frågan eller måste jag förtydliga ännu mer?"
(Och du har en poäng, jag borde sluta reta dig trots att det är så oerhört tacksamt. Men även när jag inte ens försöker går du igån. Du ser ju påhopp bakom varje stavelse numera :-)
Tobias
Tänk att du aldrig ger upp!
Det finns nog inte en enda sträng här på Esbati där du inte har talat om ditt förträffliga ekonomiska system. Oavsett ämne så lyckas du vända och du gör det genom att smutskasta andra debattörer.
Jag har skrivit det här till dig tidigare och jag skriver det igen.
Jag tror inte att du vill jobba för ett bättre ekonomiskt system, utan ditt stora engagemang och din drivkraft kommer från att andra inte gör de rätta eller tillräckligt bra sakerna och att de inte tycker eller gör som du vill. För mig verkar det som om du skriver för att du vill att andra ska hålla med dig om, att andra inte håller med dig, men också för att de ska välja sida till din förmån.
Om du nu tycker att ditt ekonomiska system är så förträffligt varför jobbar du inte för det redan nu? Vad är det som hindrar dig? Kan det möjligen vara att du istället vill gnälla över andra för att de inte skapar det ”bättre” ekonomiska system som just du tänkt ut (och som, enl. dig, skulle gå omkull för att det presterar sämre!?).
”Med en åsikt man har är det föga bevänt
om den delas av minde än 50 %”
Anna T!
Nog inte en enda sträng säger du. Mer sant är att jag har skrivit om min idé på nytt ekonomiskt system i typ 4 st trådar, kanske 5 st trådar.
Som jag sa förra gången du skrev samma sak. Jag betackar mig för dina försök till hobbypsykologi. Du vet inget om mig eller vad jag gör och inte gör så varför spekulerar du. Vem tror du att du är egentligen?
Du säger att jag smutskastar andra debattörer. Vilka då menar du (förutom Jonas N)? Jonas N är däremot en person har jag förlorat all respekt för eftersom han för det mesta är dryg och otrevlig mot de flesta med annan åsikt än honom, att jag inte försöker vara trevlig mot honom det står jag för, jag har försökt vara trevlig mot honom men han har bara fortsatt i samma stil.
Faktum är att jag håller på och jobbar för mitt ekonomiska system redan nu. Det jag gör för tillfället är att testa idéer genom att argumentera för dem och fundera över svaren. Utöver detta letar jag information på ämnet. Jag vet att det finns endel politiska inriktningar som har ungefär samma upplägg. Det var inte så länge sedan jag började fundera i dessa banor och allt är inte färdigt och uttänkt än.
Lasse!
Mycket intressanta synpunkter, jag skall svara så snart jag kan. Tyvärr jobbar jag denna helg och har därför inte haft tid för ett så pass seriöst svar som dessa dina synpunkter kräver.
Anna, jag håller inte med dig om din sista mening, att om inte hälften tycker likadant är åsikten inte värt nåt.
Dels måste man ha klart för sig: Hälften av vad?
Men oftast handlar det om sånt som hanteras av det offentliga, dvs genom påbud från det politiska. Där blir det ju så att om inte en majoritet tycker att det är viktigt så ignoreras det.
Tex kommer aldrig en majoritet av befolkningen vara företagare, eller ens känna empati och insikt för företagarnas situation. Då blir lagstiftningen sådan att den är djupt diskriminerande för just den förvärsformen (vad avser socialt skydd, förmåner, försäkringar osv) Men detta är just ett dåligt exempel. Det är ett (tydligt) exempel på att majoritetsstyre inte skall, och få, innebära att övriga skall foga sig. Att frysa ut (eller mobba) småföretagare ur det som man skulle kunna kalla 'den sammhälleliga gemenskapen' är på sikt extremt destruktivt. Även om de aldrig kommer att vara fler än 5-10-15%.
Detsamma kan man ju tänka sig om vilken annan grupp som inte får stöd av över hälften. Judarna var i större utsträckningen än andra involverade i kreditgivandet i Tyskland (men även annorstädes) i under 1900-talets. Ingen går direkt och älskar långivare som kräver återbetalning och ränta samt dessutom säkerheter innan lånet beviljas. Men sådana behövs också i ett samhälle.
Det går att vinna korstiktiga politiska poäng på att fula ut dem, men inte att utveckla ett samhälle positivt i längden
Ang Tobias så har jag sett typen förut. Människor som, i någon mening, har givits förmågan att tänka och formulera sig, men som har skolats i ovannämnda tankemönster: att om man bara är många så får man bestämma. Om det visar sig att de har fel i sak kontrar de med att 'vi är många fler som tycker såhär' och menar på fullt allvar att invändningarna 'inte gills' då.
Jag tror att det var du som skrev om sandlådelekar. Det är en bra analogi: Alla ville vara pappa (eller mamma) och den som blev fick bestämma allt, välja gunstlingar och diktera 'arbetsfördeling' etc.
Vänstermänniskor vill att det fortfarande skall vara så i det vuxna livet: Om 'vi' bara är många som bestämmer vem som får bestämma så kan denne tala om för tex företagarna att dom har foga sig och att anställa folk och leverera in resurser. Och denne skulle också få avgöra vem som förtjänar att uppskattas och få ta emot privilegier, och vem som får finna sig att på sin höjd tolereras men aldrig tillhöra den inre kretsen.
Om man lyssnar till vänsterns bästa argument kommer man fram till att synen på andra människor, som inte tycker eller gör eller vill likadant, ytterst sällan kommer längre än sandlåde-tänkandet: Att de har att foga sig om de vill vara med och leka i sandlådan.
Men det är nog av samma anledning de är så totalt oförstående inför allt som finns och fungerar och blir till i samhället. Att företagande blir av trots att men än hälften av värdeskapandet konfiskeras rakt av, att både anställda och företagare finner detta bra, att folk inte ohöljt beundrar deras 'visa' planer för alltings förträfflighet osv. Det gör dem frustrerade. Då måste de leta nya fel hos dem som inte bejakar dem, eller som ignorerar eller tom ringaktar dem.
Det är lite paradoxalt. Vänstern är de som mest talar om hur mycket dom bryr sig om andra människor och att de gör det de nu gör för att hjälpa andra som behöver det. Men samtidigt är vänstern också de som är mest oförstående inför alla människor som inte köper deras beskrivning och diktatslösningar, eller som inte stödjer dem i deras strävan att få vara 'överkucku' i sandlådan. De är också totalt oförstående inför behovet av människor (individer alltså) som inte faller in i deras modell, och om de gör det, gör de det bara i meningen att dessa har att foga sig. Alltså: Vänstern som mest bröstar upp sig för sin självpåtagna 'människokärlek' är också de som snabbast och hårdast fördömer människor som inte underordnar sig, accepterar sin plats som hunsade.
Det är nästa alltigenom hysteriskt. Vänstern anser att den har rätt att hunsa folk i kraft av att den påstår sig företräda de hunsade. Men det går att förstå i perspektiv av att de egentligen vill att livet skall vara en sandlåda där de poluläraste får vara de som talar om för andra vad de har att göra!
Jag tror aldrig att tex Tobias ens för sig själv skulle erkänna att han bara vill få medhåll av många. Han lever nog i ett stadium där han tror att om han bara finge medhåll av många, skulle det de facto också blir så, att utfallet blir så som han tycker, för att han tycker det. Inte för att han gör det!
Anna, jag ser att Tobias har 'svarat' dig medan jag skrev mitt inlägg till dig. Tydligen skriver han att det är OK att bära sig illa åt mot folk (smutskasta) han inte gillar samtidigt som ha i hur många som helst inlägg kräver att andra skall inta extremt förstående atittyd till hans behov att smutskasta ...
Ja ja, jag skrev väl om olika måttstockar tillräckligt många ggr. Behöver inte påtalas igen. Det sköter sig nästan själv ...
:-)
Tobias, jag borde väl i artighetens namn (min alltså, inte din) bemöta det du skrev om mig. Du behöver inte bemöta det jag skrev om dig till Anna, jag vet redan att du inte håller med alls.
Du säger att du förlorat allt respekt. Jag tror det är tvärtom. Du inser att jag har mer och dupare kunskap än du på väldigt många områden. Du har också på alla områden vi diskuterat såsmåningom avstått att hantera ihåligheterna i dina argument. Emellanåt har du ist hängt upp dig på inbillade saker du menar att jag har menat. Du verkar ha ett gigantiskt problem med att jag både läser dina svar och läser vad där inte står. Förvisso, om du anser att det är drygt och otrevligt så kan jag ju inte hindra dig. Men det ger mig ju vatten på min kvarn. Och vet du vad, det är inget jag behöver för min självkänlsa. Att konstatera för 24:e gången att vänsterns idéer inte är mycket mer än varmluft ger ingen bekräftelse på marginalen om man redan efter 3-4 ggr kunde se samma ihåliga mönster tydligt.
Jag vet inte om du känner till ordstävet: 'The proof of the pudding is in the eating'
... men det innebär iaf att om du gör det du säger att du menar så kommer du att bedömas efter det, görandet alltså. Om du pratar men inte gör, som kommer du att uvärderas efter det också, att du inte gör nåt alltså!
Förstår du?
(Men din vändning att ditt 'görande' visar sig att du vädrar ditt 'tyckande' här var iaf innovativ :-)
Ja du Jonas N, varför skall jag, varför skall någon slösa tid med att föra en dialog med en som dig?
Du säger samma sak om och om igen, samma oförskämdheter, du påstår om och om igen att du kan mer, vet mer. Sedan säger du att mina argument är ihåliga som om det du säger är någon naturlag, trots att säkert hälften av alla som läser denna blogg tycker att du har fel. Patetiskt är vad det är, patetisk är vad du är!
Här på nätet fungerar det att hålla på som du gör, oavsett vad du säger hur du beter dig, oavsett vad andra svarar så mal du på på samma sätt och du kan fortsätta för det går inte att göra något åt det. I verkligheten går det inte att hålla på som du gör eftersom det inte hade tagit lång tid för än ingen hade velat prata med dig, du hade förlorat alla dina vänner rätt snabbt om du höll på som du gör. Men inte här. Jag slår vad om att du inte hade vågat bete dig eller säga det du gör här i verkligheten, du hade inte haft mage att säga det du säger i ansiktet på en person.
Jag själv säger här på nätet vad jag säger till människor i verkligheten. Jag står för det jag säger, jag skriver under mitt riktiga namn och jag redovisar det mesta om vem jag är, vilken min bakgrund är och vad jag tycker.
Du anger ditt förnamn, du nämner aldrig något om dig själv, om vad du har gjort, vad du arbetar med, hur gammal du är. Det enda du säger är att du kan mer och vet mer, ja just det ja, och så förolämpar du var och varannan meningsmotståndare. Jag vet vad folk brukar kalla sådana som du. Vet du?
Jag tror faktiskt du är en sådan där människa som ingen vill diskutera med eftersom du diskuterar för diskuterandets skull. Du letar efter åsiktsskillnader för att få utlopp för ditt behov, finns det inga skillnader så skapar du dem. Sådana har nog de flesta råkat ut för någon gång, jag har det och jag känner igen tendenserna när jag ser dem.
Dessutom, den som om och om igen påpekar sitt eget kunnande och sin egen förträfflighet brukar ju som de flesta vet inte kunna leva upp till sitt skryt.
Jag är färdig med dig nu, bara så att du vet. Fortsätt gärna du med det du håller på med, fortsätt med förolämpningarna, fortsätt med förtalandet, fortsätt med hobbypsykologiserandet, fortsätt bara, allt detta är ju i din låga nivå. Jag diskuterar hädanefter med de som kan bete sig som folk.
Vill du fortsätta att förolämpa mig kan du göra det via mail istället, min mailadress har jag angivit. Du har ingen mailadress angiven här så jag kan ej skriva till dig. Vill du kan vi träffas i verkligheten över en fika eller en öl så får vi se om du säger samma saker då. Det är väl bäst att jag säger att jag inte säger detta som ett hot om du nu skulle få för dig det, jag tror helt enkelt bara inte du är en sådan som vågar säga sådant du skriver här när du står framför en person på riktigt. Kort sagt, jag tror du är en liten fegis! Kanske har jag fel, vi får se? Fortsätter du som du har gjort hittills, annonymt, så vet jag säkert vad du är!
Tobias
Angaende din alternativa varld: Om du exvis vill starta ett foretag och da behover kapital (jo, jag vet att det ar ett hemskt ord i dina oran, men det ar tyvarr ett nodvandigt ont i foretagsskaparledet). Vem skall ge dig det? Ska de som ger dig det bli belonade (ranta?). Ska det vara "staten"? Vem agar da foretaget? Till vem skall staten ge kapital? Till alla som "vill" starta foretag?
Pontus!
Den/de som vill får låna ut pengar mot ränta. Om det så är företag, privatpersoner eller staten gör mig detsamma. Självklart kan även de som startar bolaget eller vilka anställda som helst på företaget låna ut penagar mot ränta, de får dock ingen bestämmanderätt genom dessa pengar. Ränta kan användas som drivkraft att låna ut och säkerhet. Försäkringar kan användas som säkerhet. Som säkerhet kan även ett företags fastigheter, utrustning och dylikt användas.
Ägare till företaget är såklart de anställda och de bestämmer allt som gäller företaget genom en slags representativ demokrati.
De som lånar ut pengar får helt enkelt sätta de räntor de vill ha för att ge ett lån. Långivarna kan försäkra sig, företaget som lånar pengar kan försäkra sig.
Jag har inget emot varken företag eller kapital, däremot ogillar jag en ordning som fungerar som diktatur där de som arbetar inte får bestämma och knappt ta del av vinster medans de som har pengar både bestämmer och får nästan all vinst.
Det jag vill uppnå har inget med kommunism att göra, det har inget med att staten skall äga alla företag eller att det skall råda planekonomi. Däremot har jag inget emot att vissa uppgifter sköts av staten som tex sjukvård, fångvård, skola, polisväsende, systembolag, apotek osv osv.
Tack for svar.
Sa som jag ser det sa vill du ha foretag utan sk. "eget kapital". Dvs. finansiering via obligationer istallet for aktier. Teoretiskt sa ar det egentligen inget fel i det (Modigliani & Miller har jag i atanke for de insatta). Men jag far direkt upp i huvudet ett par varningstexter samt fragor:
Jag tror att denna rantan (ev. forsakringpremien) kommer att bli extremt hog. Tillochmed sa hog att nystartande blir nastintill omojligt (forvantad avkastning av emissioner ar som bekant extremt hog). Det skall inte heller underskattas den makt som fodringsagare har pa foretag (eller som kreditvarderingsinstituten i detta fallet ocksa skulle ha). Vad hander om det blir negativ vinst (som det sa manga ganger blir)? Ar arbetarna da solidariskt ansvariga (som pa engelska lloyds)? Ar denna potentiella lonevolatilitet "valfardsmaximerande"?
PS. Ibland svanger jag mig med lite tekniska termer. Det ar inte i syfte att stanga ute nagon, forvirra eller spela markvardig (jag vet att alla har inte ar doktorander i nationalekonomi ;)). Det ar mitt satt att vara precis. Om det finns nagra fragetecken sa reder jag garna ut dessa.
Tack för intressanta och seriösa synpunkter, Pontus. Flera av dem var lite kniviga vilket gör att jag behöver lite tid på mig att fundera ut bra svar på dem, därför måste jag meddela dig, liksom jag gjorde till Lasse, att svar dröjer en aning.
En present till er alla:
http://www.pkarchive.org/global/swedenomics.html
Swedenomics 101.
Tva favoriter:
"How did the Swedes manage this turnaround? Did they Reaganize their economy, adopting an American-style regime of low taxes and winner-take-all markets? In a word, nej."
"the formula for Sweden's "New Economy" is similar to that of America's: a culture that is receptive to modern information technology combined with a monetary policy that has let the economy take advantage of higher growth potential."
Jaha. Sa Ali tycker att riksbanken ar roten till allt ont medan Paul Krugman anser att riksbankeng snarare har varit sveriges fralsare. Detdu, mina kara antagonister.
Men Tobias då ...
Jag skriver i nåt av inläggen ovan, om folk som ....
"...har skolats i ovannämnda tankemönster: att om man bara är många så får man bestämma. Om det visar sig att de har fel i sak kontrar de med att 'vi är många fler som tycker såhär' och menar på fullt allvar att invändningarna 'inte gills' då."
och du kontrar med:
"Sedan säger du att mina argument är ihåliga som om det du säger är någon naturlag, trots att säkert hälften av alla som läser denna blogg tycker att du har fel. Patetiskt är vad det är, patetisk är vad du är!"
What can I say? What need I say?
Vidare anklagar du mig för 'hobbypsykologande' (och visst också Anna!?). För att sedan skriva:
"Jag tror faktiskt du är en sådan där människa som ingen vill diskutera med eftersom du diskuterar för diskuterandets skull. Du letar efter åsiktsskillnader för att få utlopp för ditt behov, finns det inga skillnader så skapar du dem. Sådana har nog de flesta råkat ut för någon gång, jag har det och jag känner igen tendenserna när jag ser dem."
Var det proffspsykologen som talade?
Oavsett det noterar jag att att du bara blir mer och mer personlig, mer känslosam, men också mer yvig och vilt svänger mellan olika lägen. Precis som i en dålig relation, som parten som känner sig försmådd och sårad och vill ge igen, som mår dåligt och vill att den andra hälften också skall må dåligt (av rättviseskäl får man förmoda?) ...
"Jag är färdig med dig nu, bara så att du vet."
... och lite längre ner ...
"Vill du kan vi träffas i verkligheten över en fika eller en öl så får vi se om du säger samma saker då."
Hallå! Vi är inte 'ihop', och vi har inte 'varit ihop' heller, och jag är inte speciellt angelägen om en 'dejt' med dig.
Betänk istället följande heltäckande uppsättning av möjliga verkligheter:
1. Jag är verkligen så genomusel som du beskriver det (eller tom ännu uslare). I så fall har du ju närmast obegränsad anledning att glädja dig åt att du är bättre på så många sätt. Dvs var nöjd och stolt över dig själv och alla dina företräden.
2. Jag är inte så genomusel som du tror eller beskriver. I såfall är ju världen totalt faktiskt lite bättre än den bild du hade av den. Dvs gläd dig åt att din horisont faktiskt är ännu ljusare än i 1.
Oavsett, se till att få lite gladare känslor i ditt liv, OK?
Fortsättning följer nedan, den gäller andra än Tobias också.
Innan debatten hamnade i den där känslomässiga låsningen handlade det om olika ekonomiska system, vad de innebar, om genomförbarhet och deras (ev) för- och nackdelar. Det handlade också om innebörden hos många av de begrepp som flög i luften, och det handlade en hel del om dynamik, om förändringar, utveckling, som sker och som inte sker. Det handlade om mänskliga drivkrafter osv. Allt egentligen väldigt opersonliga frågor, som borde kunna hanteras civiliserat.
Men sen handlade det också om frågor som intresserar mig personligen och där du kanske inte sitter med svaret (iaf inte medvetet) trots att du är en del av frågan:
Jag är nämligen både nyfiken på vänsterns 'bästa argument' och hur genomtänkta (och hur långt isf) och hur mycket man verkligen är beredd att ge upp/offra för 'sin vision' och med vilka metoder man vill genomdriva, ev emot en ansenlig mängd som inte vill foga sig. Jag är också nyfiken på de rent personliga ställningstagandena och mekanismerna bakom människors vänsterhållning, graden av egennytta, behovet av grupptillhörighet, behovet av vi-dom identifikation, hur stor andel utgörs av simpel avvund, missunsamhet, eller antipati, frustration och rent hat, finns där hjälte- eller våldsromantik, revulotionsdrömmar, förhoppningen att man skulle få en annan plats i en annan ordning, osv. Det finns fler skäl som ingår bla (uppenbart) de som vänsterföreträdare gärna själv räknar upp, och också de är intressanta.
Men allt sånt intresserar mig, det föranleder mig att skriva och att fråga. Denna typ av frågor är förståss mer personliga, och svaren skiftar ju också från en individ till nästa. Men ändå finns där ganska tydliga mönster och gemensamma drag, återkommande argumentskedjor, avfärdanden, problembeskrivningar, och även mycket stereotypa schabloner och bilder och motbilder. Det är fascinerande (på sitt sätt).
Det är ju lite beklagligt att några få, en?(staka)?, skall uppfatta detta (som alltså inte rör någon enskild person) som så oerhört personligt och kränkande att denna (upplevda) aspekt helt tar överhanden och att många inlägg uteslutande handlar om detta, men å andra sidan så ingår ju just de starka känslorna, den personliga sym- och antipatin, polariseringen, känsloutspel och -appellationer mm i vänsterns spektrum, varför jag inte är lika förvånad och heller inte lika störd av att dessa tendenser återkommer.
Detta får räcka för kvällens inlägg. Nu skall jag (motvilligt) ta och blidka Per Nuder genom att totalt blotta mig och redovisa mina ekonomiska förehavanden under förra året intill den sista kronan (bokstavligen!)
Tänker er det omvända förhållandet, samma skattekronor som vi betalar in, tänk om vi finge reda på i samma detalj vart de hamner, och om det fanns ett 'skattebetalarverk' som granskade och som hade till uppgift att god- resp underkänna alla yrkade utgifter, och om de verkligen hade gått rätt till (och som kunde avslå, eller begära in underlag och verifikationer utan vilka inget kunde släppas igenom).
Bara tänk tanken att villkoren vore samma åt båda hållen. Svindlande, eller hur?
(Eller en riktigt bra demonstration på vem som är överhet och vem som är undersåte)
Skicka en kommentar