Borgarnas angrepp mot vårbudgeten är förstås uppe i det blå. De ekonomiska nyckeltal som borgarna brukar vara intresserade av ger ju inte några grepp – sett därigenom går det oerhört bra för Sverige. Så då får man skapa en tröttsam pseudodebatt, som tyvärr är effektiv, eftersom det mediala läget ser ut som det gör. Det intressanta är sysselsättningen. Borgarna är angelägna om att påpeka misslyckandet med att öka sysselsättningen. Visst. Det är dåligt att målet om full sysselsättning i praktiken är uppgivet. Men det är ju det borgarna kämpat för under hela efterkrigstiden! Och det är ju just den strama finanspolitik som de vill ha som är en viktig grund till den nuvarande stiltjen! Vad återstår då för förslag? Jo, sådant som de talar tystare om: sätt åt de arbetslösa, skjut kollektivavtalen i sank, sänk skatterna. Gamla välkända högergrepp, som leder till högre arbetslöshet och/eller drastiskt sämre villkor för de arbetande.
Medierapporteringen har som sagt följt ett numera känt mönster. TV4 lät häromdagen en enda person presentera och kritisera det kommande förslaget: Stefan Fölster från "Svenskt näringsliv"! Gissa vad han tyckte… Rapports KG Bergström är intressant. Ingen kan missa att tonen i hans kommentar är nedsättande och har udden riktad mot regeringen. Fast han skriver att det finns en ”konflikt mellan två mål” – att hålla överskottsmålet och att pressa tillbaka arbetslösheten. Men det är ju vad till exempel vänsterpartiet ofta har hävdat! Och överskottsmålet (eller liknande rigorösa arrangemang) har bergfast stöd bland borgerligheten. Fast innehållet blir givetvis en detalj. Det intressanta är dramaturgin. Och den scenen, den är rätt enahanda.
torsdag, april 14, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
42 kommentarer:
Debatten om vårbudgeten var ett sömnpiller. Förutsägbart och liksom anrättat för att hitta konfrontationer som passade båda sidor.
Vore kul med någon fritänkare som ställde båda sidor mot väggen. Det var en rätt trälig debatt längs den enda vägen - av stram finanspolitik och monetaristisk penningpolitik.
Budget disciplin är inget direkt negativt. En initierad sossa sa nyligen till mig att det är ett borgerligt påfund som spelar sossarna i händerna för att hålla sina två lätt bångstyriga samarbetspartier i schack! Ligger nog en del i det.
Men det är ändå fascinerande att se att det finns många som förodrar en ordning (sic!) när det gäller offentliga finanser som är helt olik den, någon enskild skulle kunna ha med sin egen ekonomi. Det kanske är därför politken attraherar sådan skaror stollar (i alla läger) eftersom det bara är där man får spendera pengar som inte är ens egna eller som inte ens finns ännu. Och ingen utkräver ansvar nånsin!
"Så då får man skapa en tröttsam pseudodebatt, som tyvärr är effektiv, eftersom det mediala läget ser ut som det gör."
"Medierapporteringen har som sagt följt ett numera känt mönster."
"TV4 lät häromdagen en enda person presentera och kritisera det kommande förslaget"
"Ingen kan missa att tonen i hans kommentar är nedsättande och har udden riktad mot regeringen."
maken till paranoida och neurotiskt upprepade konspirationsinsinuationer får man nog leta en stund eller tre efter. sitter du kallsvettig med en ficklampa i garderoben om nätterna?
"Och det är ju just den strama finanspolitik som de vill ha som är en viktig grund till den nuvarande stiltjen!"
med stram finanspolitik, menar du då utsugande skatte(döljar)politik och arbetsgivarklappjakt?
"sätt åt de arbetslösa, skjut kollektivavtalen i sank, sänk skatterna. Gamla välkända högergrepp, som leder till högre arbetslöshet och/eller drastiskt sämre villkor för de arbetande."
akta blodtrycket, Ali. att underlätta för både de arbetslösa och arbetande genom just sänkta skatter och ökat självbestämmande (men bibehållna sociala skyddsnät), och att värna om arbetarnas hälsa genom oberoende fackförbund (i enlighet med föreningsfriheten men ffa utan dolda agendor) skulle jag snarare definiera borgarnas mål.
"Det är dåligt att målet om full sysselsättning i praktiken är uppgivet."
berätta gärna hur du vill gå till väga för att ordna det - utan att rasera omvärldens förtroende genom trixande med en socialiserad ('demokratiserad' som det så vackert heter) riksbank. och då menar jag meningsfulla, efterfrågade och icke nettobelastande jobb. inte 'sysselsättningar'. såna har vi så det räcker.
Det finns ju två alternativ att få fart på konsumtionen: genom sänkta skatter eller genom "public spending". Antingen släpps individerna loss eller så släpps den offentliga sektorn loss.
Båda alternativen har sina inneboende problem. Det är inte bara att släppa loss offentliga sektorn hur som helst. Det kräver en öppen och genomlyst demokrati. Ändå har jag tillräckligt stort förtroende för stat, kommun och landsting för att förespråka "public spending" framför sänkta skatter - som det ser ut 2005 i Sverige.
Peter B
Public spending får inte fart på ekonomin. Det han man försökt sedan 70 talet. Det var först när man för en stund på 90-talet slutade med det som man kunde se att där uppstod en positiv effekt. Nu verkar tendensen igen vara:
Bränn stålar vi lånar av framtiden, så kanske det ordnar sig nu ett tag till (fram till valet). Metoden funkar dock inte längre ens som temporär temphöjare i eknomin. Detta vet nog också Nuder och GP om (och några till). Det handlar om att 'köpa' (säkerställa) ett antal röster genom riktade utbetalningar till vankelmodiga väljargrupper (samt ev. putsa lite på statistiksiffor, 4%). Betala får helst trygga borgerliga, och ev 'dumma' sosseväljare göra i vramtiden.
Men ffa nu är det de närmaste 17 månaderna som skall klaras
När vi övergav "public spending" stack arbetslöshetssiffrorna iväg. Uppenbarligen gav offentliga sektorn jobb. Jobb som i sin tur gav jobb i privata sektorn.
Risken med att ge individer skattelättnader är att pengarna går till sparande i aktier och bank istället för till konsumtion som ger jobb.
Alltför mycket så blev det med de skattelättnader sossarna genomfört på senare år. Nu är det dags att ge "public spending" en chans igen och sänka arbetslösheten!
Peter B
Arbetslöshetssifforna (de-facto) är nu i samma storleksordning som under depressionen på 30-talet (och Sverige är i en god konjunktur f.t).
Du gör två avgörande feltänk:
Dels om vart pengarna går. På Bank eller vid aktieköp hanar inte pengarna i en låda ner i valvet. Aktieköp innebär att du köper en andel av någon annan (som får detta belopp, dvs de 'finns kvar') eller vid nyemission går det till företagsverksamhet, dvs används.
Dels riktningen på pengarna. Företag (som ger vinst) går att beskatta, och varorna, och de anställdas löner osv. Men för att överleva måste det ge vinst långsiktigt och EFTER all beskattning. Offentliga jobb måste betalas med sådana pengar. De förbrukas där. Det går inte att höja skattan för en sjuksköterska för att öka intäkter eller stärka det offentliga. Det är ekvivalent med att minska hennes lön, dvs försämra! Alltså: Pengar kan tas fårn vinstgivande näringsverksamhet, och betalas ut/förbrukas i en offentlig sektor. Mer offentlig sektor kräver alltså mer/fler företag med vinst!
Det förvånar mig lite att kunskapen om detta är så obefintlig bland så många (inte bara du). Speciellt den sista insikten verkar stora delar av vänstern vara helt renons på. (Jag provade i förra valet i valstugorna. Fullständigt oförstående, även efter ingående förklaringar)
Jag tror att det har med svenska skolsystemet att göra, vad som lärs ut där (och ffa vad som inte lärs ut där :)
Jag jobbar, och betalar helt oehumla skatter, och med dessa görs det mycket skada, mycket tokerier, ännu mer tokerier och lite nytta också. Det sista jag kan tänka mig är att ge sossarna en chans att 'prova' public spending igen.
Det finns ett enda skäl till varför jag betalar så hög skatt som jag gör:
Jag skulle få så ofattbart mycket 'stryk' om jag lät bli. Detta är enda anledningen!
Fråga dig istället vad skatterna använd still. Tex: vi har en 'myndighet' som skriker "rasism" när en glass med laktritssmak heter Nogger!
Men frågar du en sossa börjar han yla barnbidrag och sjuksöterskelöner. Hur länge skall folk gå på sådan!?
Nej, visst går sparande inte ner i nåt svart hål eller så. Men tyvärr används pengarna mer till spekulation på internationella marknaden än på att ge jobb här.
Om skattesänkningar ändå skall ske bör det ske på låginkomsttagare som sätter sprätt på pengarna och inte har så feta sparandeöverskott.
Bygger vi en vårdcentral får byggfirman jobb, sjuksköterskan jobb, läkemdelsindustrin ännu en avnämare osv. Staten och kapitalet är inte två konkurrerande entiteter i min skalle. De hjälps åt och det är gott. Jag menar helt enkelt att en fet och välorganiserad offentlig sektor leder till en fet och fin privat, som ger pengar att bekosta offentliga sektorn.
Menar du att offentliga sektorn är ett "svart hål" som inte ger fina spinoff-effekter?
Jag hör ju till dem som tycker att vård, skola och omsorg inte skall gå med vinst. Alltså drar dessa sektorer inte in några pengar direkt. Men indirekt - underleverantörer till offentliga sektorn ökar BNP osv. Underleverantörer som hjälper till att bekosta den icke vinstdrivande sektorn.
Till sist - vad är en "sossa"? En kvinnlig sosse?!
Peter, du är nog ingen 'sossa' :-)
Men vad du är verkligen är det får du själv försöka definera, och låta andra i din omgivning avgöra och värdera. (Dessvärre får du leva med min emellanåt halvkassa stavning och meningsbyggnad, när jag skriver i ett webformulär så här, men jag är iaf medveten om det)
Tillbaka till din poäng:
Spekulation kan bara ske om där finns någon förväntad värdeökning, och att skapa värden är vad näringsverksamhet går ut på. Vänstern har en ryggmärgsmässig aversion mot det de kallar spekulation. Vad de oftast missar är dock att det handlar om att överta/överlåta risk mot en premie, dvs en slags försäkring.
Sådana brukar vänstern inte alls ha spec stora problem med. Försäkringar alltså som hanterar (dvs betalar för utfallet av en) risk!
Och nej, jag menar inte alls att det offentliga är ett svart hål. Om det görs vettiga saker där (tex laga benbrott, eller lär ut statistik bra och korrekt :-) så skapas ju därigenom reella värden.
Två problem uppstår dock direkt. Dels kanske där skapas värden som ingen efterfrågar (Kan det tex vara så att där utbildas till fler Fil.kand i fler ämnen än där behövs), och dels är det ett bekymmer att alla tvingas konsumera dessa värden, även om många inte efterfrågar dem själv! (Detta om det offentliga bara gör bra och vettiga saker)
Nu vet både du och jag att den offentliga sektorn göra saker (även bra sådana) Väldigt ineffektivt, och ofta gör den saker som inte alls är speciellt efterfråga (rasism-stämplar glassar tex :-) och inte sällan gör den saker som är rakt upp och ner skadliga. AMS, Bottniabanan osv.
Men åter till din fråga: Vad jag sa att om något skall skötas offentligt, måste där finnas näringsverksamhet som ger vinst (efter skatt) varifrån pengarna kan rekvireras!
För du kan inte betala en sjuksyrra, med rapporeter från Glesbyggdsverket istället för lön, (dessutom kostar papper, tryck, mm ändå pengar)
Förstår du sammanhanget?
Pengar=Går att flytta, spara och byta mot varor/tjänster. Varje anställd kräver det som motprestation för sitt arbete.
Det som produceras av det offentliga har INTE dessa egenskaper.
Det var länge länge (!) sedan arbetarna på en trässkofabrik fick en del av lönen i träskor. Och inom det offentliga skulle detta funka ännu sämre!
(AB Vin & Sprit, kanske kunde utgöra ett undantag *smile* men staten skulle aldrig tillåta konkurrens ev med prissänkningar där, så det gick inte heller :-)
Tillägg Peter B.
Spekulation på den internationella marknaden, skrev du.
Det är en poäng. Att vi köper tex varor från Kina och Indien, eller att banker/fonder/likn investerar där, är bra för Indien och Kina, och om det skapar mervärde även för oss här.
Det som är lite tråkigt är att det finns allt färre saker inom Sverige att investera vettigt i. Pga höga skatter och mycket politik bla, och det är ju i sig negativt. Det faktum är numera mycket svårare att dölja eller fuska sig förbi genom att släppa inflationen eller sk 'penning-' eller 'arbetsmarknads-'politik.
till Peter
"Ändå har jag tillräckligt stort förtroende för stat, kommun och landsting för att förespråka "public spending" framför sänkta skatter - som det ser ut 2005 i Sverige."
hur kan du ha det när bara 30% av skatterna går till vårdskolaomsorg? och vad får dig att tro att privata entreprenörer och fristående icke-korrupta fackförbund skulle sköta och övervaka de verksamheterna sämre? St Görans och Simrishamns sjukhus tillsammans med de effektiva friskolorna som gav Baylan skrämselhicka är lysande exempel på motsatsen.
"Uppenbarligen gav offentliga sektorn jobb. Jobb som i sin tur gav jobb i privata sektorn."
den offentliga sektorns främsta funktion är att tillgodose medborgarnas verkliga skydds- och servicebehov, inte sysselsättningsbehov. varken genom egna anställningar eller kontrakterade byggare som tillgodoser konstruerade behov som ingen efterfrågar. det är här våra sätt att tänka skiljer sig fundamentalt. och som Jonas sa så måste ju pengarna komma nånstans ifrån. de är inte bara papperslappar, utan symboler för tid och arbete. det verkar som att du tror att den privata sektorn lever på nåder av offentliga spenderingar, men var får då det offentliga sina resurser ifrån? just det, skatter. inte sedelpressar.
en privat sektor som bara finansierar statens kärnverksamheter försvar, polis, rättsväsende och granskning (våldsmonopolet) kommer dessutom inte i påtvingad konflikt med sig själv, genom konkurrens med skattefinansierade kommunala och statliga företag/institutioner. alltså är det ett av två scenarion för att förverkliga din fantasibild av staten och kapitalet hand i hand. det andra är att återmonopolisera vårdskolaomsorg. och det vet vi ju hur effektivt det blir (för att återknyta till de där 30 procenten). lidande för den ineffektiviteten blir alltid den resursskapande privata sektorn, dels pga färre marknader men ffa genom högre inddirekta och påtvingade omkostnader - skatter.
det vi har nu är det sämsta möjliga - staten konkurrerar på samma marknader som sina finansiärer. jag tror inte att du skulle vara så intresserad av att ge ett startkapital eller lån till nån som tänker konkurrera med din verksamhet.
"Jag hör ju till dem som tycker att vård, skola och omsorg inte skall gå med vinst. Alltså drar dessa sektorer inte in några pengar direkt. Men indirekt - underleverantörer till offentliga sektorn ökar BNP osv. Underleverantörer som hjälper till att bekosta den icke vinstdrivande sektorn."
varför ska underleverantörer få tjäna pengar på dessa 'ädla', livsviktiga (till skillnad från mat?) och påtvingat altruistiska verksamheter när inte ägarna (tyvärr vi) får det? om du ska vara rättvis (och det vill du väl?) måste du tillåta även dem att få sin beskärda del, eller förbjuda alla inblandade från 'profit'.
Jonas N.
Tack för kommentar. Nej, det är svårt att betala en sjuksyster med rapporter från glesbygdsverket i Östersund. Korrekt.
Offentliga sektorn pröjsar sällan direkt oiffentliga sektorn (om vi inte skall dra in vinstgivande statliga bolag i det hela, förstås). LKAB drar ju in rätt mycket till statskassan t.ex. Däremot betalar underleverantörer till offentliga sektorn gott om pengar till denna sektor.
Redan idag samverkar det offentliga och det privata i en mycket stor omfattning. Det offentliga bekostar vägar för att öka näringslivets konkurrenskraft. Det offentliga betalar skolväsendet för att kunna förse företagen med kompetent arbetskraft och så vidare. Och ofta har det privata näringslivet dragit nytta av offentliga subventioner. Detta t.ex. vad gäller subventioner till bostadsbyggande.
Nu betraktas det mesta av sån här aktiv finanspolitik som handelshinder och protektionism - och det ofta mer eller mindre olagligt. Tycker dock att subventioner och "public spending" kan användas - inte omåttligt förstås och med förnuft!
Snöfallet:
Du har problem med detta och vill renodla, göra vård-skola-omsorg privata också(?). Du skriver:
"varför ska underleverantörer få tjäna pengar på dessa 'ädla', livsviktiga (till skillnad från mat?) och påtvingat altruistiska verksamheter när inte ägarna (tyvärr vi) får det? om du ska vara rättvis (och det vill du väl?) måste du tillåta även dem att få sin beskärda del, eller förbjuda alla inblandade från 'profit'."
Nja, det är väl det som är blandekonomi antar jag. Både och i en fet och näringsrik mylla. Allt behöver inte vara "non-profit", allt behöver inte vara "profit"!!
Vad som skall vara vad beslutas demokratiskt och blir allmän lag.
Helt OK med mig.
Du tycker inte att arbetsmarknaden hör till de sektorer som ingår i medborgarens "verkliga skydds- och servicebehov". Behovet av att arbeta för brödfödan är ett konstruerat behov, menar du, eller?
Alltså inga behov av åtgärder från samhällets sida.
Jag håller inte med. Ingen kan leva utan pengar i ett samhälle som vårt. Pengar får man genom att arbeta (om man inte har gott om aktier och/eller räntebärande papper och genererar arbetsfria inkomster). Alltså är arbete en rättighet, om vi menar att alla skall ha möjlighet att försörja sig.... En rättighet som de folkvalda bör vara med att implementera i verkligheten!
Nu är det sent på natten, efter en lång dag. Ursäkta om det är fel i grammatik och sammanhang i det jag skrivit ovan! Är långt ifrån felfri i svenskan jag heller.
Jonas N.
Tack för kommentar. Nej, det är svårt att betala en sjuksyster med rapporter från glesbygdsverket i Östersund. Korrekt.
Offentliga sektorn pröjsar sällan direkt oiffentliga sektorn (om vi inte skall dra in vinstgivande statliga bolag i det hela, förstås). LKAB drar ju in rätt mycket till statskassan t.ex. Däremot betalar underleverantörer till offentliga sektorn gott om pengar till denna sektor.
Redan idag samverkar det offentliga och det privata i en mycket stor omfattning. Det offentliga bekostar vägar för att öka näringslivets konkurrenskraft. Det offentliga betalar skolväsendet för att kunna förse företagen med kompetent arbetskraft och så vidare. Och ofta har det privata näringslivet dragit nytta av offentliga subventioner. Detta t.ex. vad gäller subventioner till bostadsbyggande.
Nu betraktas det mesta av sån här aktiv finanspolitik som handelshinder och protektionism - och det ofta mer eller mindre olagligt. Tycker dock att subventioner och "public spending" kan användas - inte omåttligt förstås och med förnuft!
Snöfallet:
Du har problem med detta och vill renodla, göra vård-skola-omsorg privata också(?). Du skriver:
"varför ska underleverantörer få tjäna pengar på dessa 'ädla', livsviktiga (till skillnad från mat?) och påtvingat altruistiska verksamheter när inte ägarna (tyvärr vi) får det? om du ska vara rättvis (och det vill du väl?) måste du tillåta även dem att få sin beskärda del, eller förbjuda alla inblandade från 'profit'."
Nja, det är väl det som är blandekonomi antar jag. Både och i en fet och näringsrik mylla. Allt behöver inte vara "non-profit", allt behöver inte vara "profit"!!
Vad som skall vara vad beslutas demokratiskt och blir allmän lag.
Helt OK med mig.
Du tycker inte att arbetsmarknaden hör till de sektorer som ingår i medborgarens "verkliga skydds- och servicebehov". Behovet av att arbeta för brödfödan är ett konstruerat behov, menar du, eller?
Alltså inga behov av åtgärder från samhällets sida.
Jag håller inte med. Ingen kan leva utan pengar i ett samhälle som vårt. Pengar får man genom att arbeta (om man inte har gott om aktier och/eller räntebärande papper och genererar arbetsfria inkomster). Alltså är arbete en rättighet, om vi menar att alla skall ha möjlighet att försörja sig.... En rättighet som de folkvalda bör vara med att implementera i verkligheten!
Nu är det sent på natten, efter en lång dag. Ursäkta om det är fel i grammatik och sammanhang i det jag skrivit ovan! Är långt ifrån felfri i svenskan jag heller.
Jonas N.
Tack för kommentar. Nej, det är svårt att betala en sjuksyster med rapporter från glesbygdsverket i Östersund. Korrekt.
Offentliga sektorn pröjsar sällan direkt oiffentliga sektorn (om vi inte skall dra in vinstgivande statliga bolag i det hela, förstås). LKAB drar ju in rätt mycket till statskassan t.ex. Däremot betalar underleverantörer till offentliga sektorn gott om pengar till denna sektor.
Redan idag samverkar det offentliga och det privata i en mycket stor omfattning. Det offentliga bekostar vägar för att öka näringslivets konkurrenskraft. Det offentliga betalar skolväsendet för att kunna förse företagen med kompetent arbetskraft och så vidare. Och ofta har det privata näringslivet dragit nytta av offentliga subventioner. Detta t.ex. vad gäller subventioner till bostadsbyggande.
Nu betraktas det mesta av sån här aktiv finanspolitik som handelshinder och protektionism - och det ofta mer eller mindre olagligt. Tycker dock att subventioner och "public spending" kan användas - inte omåttligt förstås och med förnuft!
Snöfallet:
Du har problem med detta och vill renodla, göra vård-skola-omsorg privata också(?). Du skriver:
"varför ska underleverantörer få tjäna pengar på dessa 'ädla', livsviktiga (till skillnad från mat?) och påtvingat altruistiska verksamheter när inte ägarna (tyvärr vi) får det? om du ska vara rättvis (och det vill du väl?) måste du tillåta även dem att få sin beskärda del, eller förbjuda alla inblandade från 'profit'."
Nja, det är väl det som är blandekonomi antar jag. Både och i en fet och näringsrik mylla. Allt behöver inte vara "non-profit", allt behöver inte vara "profit"!!
Vad som skall vara vad beslutas demokratiskt och blir allmän lag.
Helt OK med mig.
Du tycker inte att arbetsmarknaden hör till de sektorer som ingår i medborgarens "verkliga skydds- och servicebehov". Behovet av att arbeta för brödfödan är ett konstruerat behov, menar du, eller?
Alltså inga behov av åtgärder från samhällets sida.
Jag håller inte med. Ingen kan leva utan pengar i ett samhälle som vårt. Pengar får man genom att arbeta (om man inte har gott om aktier och/eller räntebärande papper och genererar arbetsfria inkomster). Alltså är arbete en rättighet, om vi menar att alla skall ha möjlighet att försörja sig.... En rättighet som de folkvalda bör vara med att implementera i verkligheten!
Nu är det sent på natten, efter en lång dag. Ursäkta om det är fel i grammatik och sammanhang i det jag skrivit ovan! Är långt ifrån felfri i svenskan jag heller.
OK, Peter B, bra. Jag tror vi har rett ut vissa saker. Och du har givetvis rätt när du säger att LKAB (eller Vattenfall mfl) som bedriver näringsverksamhet och går med vinst kan beskattas. Det var nämligen precis min poäng också! Nyckelordet var 'vinstgivande' (på en riktigt, dvs internationellt jämförbar, marknad). LKAB mfl ingår dock inte i den 'offentliga sektorn' (möjligtvis i den offentligt ägda)
Sen pratar du om underleverantörer, och du har rätt igen, men varenda order till sådana betalas med pengar som tagits in i skatt från dvs belastat marknadsekonomin.
Det är inget konsigt med det. Konstigt blir det när man säger att vissa (väldigt efterfrågade) sektorer inte får bedrivas av normala näringsidkare. Sjukvården får inte bedrivas med vinst, men den är beroende av otalet underleverantörer och anställda (!) som alla vill ha/kräver en vinst/sparande efter att räkningarna är betalda.
Sjukvård är något som har ett reellt värde, det efterfrågas alltid och folk är beredda att betala för den, den skulle finnas även i en nakttväktastat. Jag ser inte symbiosen mellan sjukvård och underleverantörer som ett problem eller ens som ett agument i debatten. Däremot kan det mycket väl vara så (är så i en hel del fall) att underleverantörer till offentliga sektorn kan ta ut mycket mer i pris eftersom de säljer till amatörer/politiker som i slutändan inte beställer med 'egna' pengar de är ansvariga för.
Du nämner offentliga subventioner. Jag anser också att de är ett problem, av samma anledning som ovan. De kan höja vinsterna, men sänker sällan kostnaderna för den riktiga kunden, de skapar exkulderingsproblematik, undantränging och snedvridna marknader, och ffa kan sådant ändra sig plötsligt utan förvarning eller anledning iom att det är politiska beslut. Det underblåser också skadliga mekanismer och förvrider efterfrågebilden på felaktigt sätt.
Ang ditt slutargument för 'rätten till arbete'. Om vi utgår från dina argument (som jag kan acceptera som valida), dvs att ett offentliga sektorn kan få utgöra ett skydsnätt och erbjuda en betald anställning för att få arbete utfört (även om detta då inte sker på strikt marknadsekonomiska villkor), tycker du verkligen att dagens situation (köer och underbemanning i vården, omsorgen, renhållning i offentliga rummet mm) samtidigt som 20% eller mer inte arbetar på riktigt är en bra ordning?
Om du ville ändra något i dagens system, skulle du då inte se till att få mer utfört av alla dessa som lever på skatter/bidrag än mindre? Eller skulle du som Nuder vilja gömma undan ytterliggare 1.5% av dem öppna arbetslösheten i program/åtgärder/omdefineringar, kosta det vad det vill, över nästa val?
Jag tycker nämligen att dina mer sansade bedömningar kritiserar regeringen från ett borgerligt perspektiv.
Nä, borgerlig är jag inte. Även om en KPML(r):are förstås skulle kalla mig för det. Socialfascist var ju deras benämning på sossar på 70-talet och stalinisterna gillar oss inte nu heller!
(En medlem av Internationella Kommunistiska Strömningen kallar förstås en "errare" för borgerlig...så)
Men visst bör fler arbeta, där är vi överens. Vi skiljer oss något i var de skall jobba. Jag tycker att många av dem skall jobba i offentlig sektor, du tycker något färre. Där är väl skiljelinjen mellan "vänster" och "höger"?!!
Nä, borgerlig är jag inte. Även om en KPML(r):are (kallar dem för det fast de bytt namn) förstås skulle kalla mig för det. Socialfascist var ju deras benämning på sossar på 70-talet och stalinisterna gillar oss inte nu heller!
(En medlem av Internationella Kommunistiska Strömningen kallar förstås en "errare" för borgerlig...så inte ens Kommunistiska Partiets medlemmar går säkra!!
Men visst bör fler arbeta, där är vi överens. Vi skiljer oss något i var folk skall jobba. Jag tycker att många av dem skall jobba i offentlig sektor, du tycker något färre. Där är väl skiljelinjen mellan "vänster" och "höger"?!!
Regeringen har inte satt ner foten och kör i dagsläget varken "höger" eller "vänster"-lösningar med något större tryck.
Peter B
Nja, man får hålla isär två saker.
Det ena är hur man skulle vilja ha saker och ting hanterade i samhället (vem som har ansvar för vad, vem som inte har det, vilka tvångsmedel staten får och bör använda för att genomdriva 'sin' vilja etc). Det är en filosofisk diskussion, och där är jag långt mer borgerlig (eller frihetligt liberal) än den rådande ordningen i Sverige.
Det andra är hur man skulle vilja göra förändringar givet att samhället ser ut som det gör idag, med dagens offentliga sektor, arbetslöshet osv.
Vad jag tyckte mig uppfatta skulle du se lite samma typ av förändigtar i dagens samhälle som jag. Dvs mer åt det hållet där folk får ta, men också avkrävs lite mer ansvar resp motprestation för att få del av bidragen etc.
Det var allt
Jo visst. Att så många som bara är möjligt skall arbeta är viktigt. Där är vi överens.
Men det behöver inte bli som i Nordkorea som har devisen "den som inte arbetar skall heller inte äta". Vi får inte glömma att det finns en minoritet som faktiskt inte förmår arbeta. Dessa behöver ett "finmaskigt skyddsnät" eller vad man brukar säga.
Som sosse är jag varken nattväktarstatsliberal eller förespråkare av total planekonomi.
Bland sossarna finns det representanter för de flesta avvägningar mellan offentligt och privat, men ingen jag vet har på allvar förfäktat något annat än blandekonomi.
I partiet är jag något mer vänster än mittfåran.
Du har rätt. Ideal är något helt annat än realpolitik. Där vinner alltid ytterlighetsriktningarna. De ställer upp sitt ideal mot dagens verklighet. Verkligheten förlorar alltid. Sossarna är ett grått verklighetsparti, men inte utan viss charm!
Oki Peter B
Jag ser personligen ingenting positivt eller charmigt med sossarna (inte så mycket bättre med de alternativen på borgerliga sidan heller).
Alltså de som inte KAN arbeta (permanent) utgör en ytterst liten minoritet (kanske 2%). Att dessa skall få hjälp är nog självklart för alla. Vad debatten handlar om är dels de ytterliggare 20% som inte arbetar men skulle kunna om där fanns vettiga jobb, och sen vet jag inte hur många % (men sannolikt i samma storleksordning) som har en anställning men utför arbete av tvivelaktigt, ringa eller negativt värde. Jag syftar på den stora mängden tjänstemän i statliga förvaltningar och myndigheter, men även på många av dem som jobbar i det privata men får skicka sina fakturor till det offentliga. Kan du fatta vilka gigantiska mängder arbete ett skattesystem som vårat vållar, och alla de förordningar som utfärdas och måste kontrolleras och uppföljas av blanketter och handläggare som gäller vanliga små företag? Jag tror inte 20 000 sidor text räcker för alla regler som gäller för småföretagare. Fattar du hur många byråkrater det är, och hur mycket jobb dessa vållar, och hur mycket de då minskar effektiviteten hos en liten firma?
Jag vet inte vad du menar med att 'ytterligheterna vinner'.
Jag är inte intresserad av folks utopier, de är och förblir utopier. Men jag är intresserad av folks argument för en annan ordning än dagens. (De som då har en 'helhetslösning' som innefattar allt och alla och vad de skall göra är just utopier, dem tar jag inte riktigt på allvar). En nattväktarstat är givetvis någonting väldigt annat än dagens Sverige (eller någon annan utvecklad demokrati), och det är en ytterlighet, men det är inte en utopi i sig. Möjligen är det utopiskt att tro att en politikerklass (av dagens mått, och av alla färger) skulle nästintill helt underkänna nyttan med sin egen existens och därefter avveckla sig själv. Det tror jag aldrig kommer att hända.
Men jag har heller inte argumenterat för en sådan nattväktarstat är målet. Däremot påvisar jag att många av de sk samhälleliga problemen skulle vara markerat mindre i en sådan.
Detta är inga nyfunna visheter hos mig. Att regleringar och lagdirektiv är negativa i sig (och i stort) och att de dessutom nästan alltid får motsatt effekt (vs den avsedda och över lite längre tid) finns ordentligt utrett och förklarat i detalj. Även de mer obehagliga samhällsfenomenen och grogrunden för dessa kan (helt oavsiktligt) komma ur ambitionen att reglera fram andra samhällen som förment ter sig bättre än dagens. Även att dessa 'planerade' bättre samhällen har en stor lockelse på många som sliter med att bemästra vardagen är väl känt. Faktum är att vänsterpolitiker alltid har varit hyfsat duktiga på att rida på denna våg. Dessutom har de alltid hävdat (och kommer alltid att hävda) att de problem som uppstår i vaken av deras regleringar visar att där behövs ännu mer av deras 'medicin'.
Du har säkert noterat hur många saker som skylls på arbetsgivarna i dagtens samhälle. I stort sett allt! Sjukfrånvaron, stressen, utslagningen, förslitningen, fattigdomen etc. Trots att varje tänkande människa inser att det enda problemet är att de är alldeles för få (jfr mina tidigare poster, fler skulle lösa väldigt många problem), men har du någonsin hört sossarna på allvar visa och säga att deras/allas/Sveriges problem är att där finns och startas och överlever och växer för få företag!?
Nej, istället kommer någon pliktskyldig skrivning i budgeten om att det är 'viktigt att vi har ett bra klimat för företagen' ... men aldrig åtföljt av handling!
Det är precis det jag beskriver. Och du är lite inne på samma spår. Sossarna är i opposition med sig själva. De kritiserar resultaten av sin politik och använder det som argument för att de skall få behålla eller få ännu mer makt (& ännu högre skatter)
Tro mig, det är inte mer av sossepolitik som behövs för att göra Sverige till ett bättre land för alla (utom brottslingar, bidragsfuskare och karriärpolitiker)
Peter B, jag tänkte bifoga följane länk i förra posten också. Här kommer den:
http://www.nytimes.com/2005/04/17/weekinreview/17bawer.html?ex=1114488000&en=1549e5de2eb6eee2&ei=5070
Ganska klargörande om de effekter jag har försökt beskriva och förklara!
Först ett tack för intressant och sympatiskt svar.
Detdär med ytterlighetsrörelserna alltid vinner. Jo, en kommunist jämför alltid det socialistiskt klasslösa samhället med Göran Perssons Sverige och Göran står sig slätt.
Likadant med "laissez-faire"-liberaler. Jämför det fria entreprenörssamhället med Göran Perssons Sverige. Göran förlorar alltid.
Men jämför vi real-Sovjet eller real-USA med Göran-Sverige blir utfallet inte lika självklart.
Jo, visst förstår jag hur du menar med att avskaffa onödigt krångel och låta "den fria marknaden spela". Det är onekligen en lockande tanke. Jag menar dock att en viss byråkrati är nödvändig (se sociologen Weber) för att säkerställa rättssäkerhet och lika behandling av människor.
Minns att jag en gång i början av 80-talet demonstrerade mot löntagarfonder. Jag ville inte ha någon öststatsekonomi och var oroad av utvecklingen. Men sedan början av 80-talet har världen avreglerats och liberaliserats. Antalet fritidspolitiker har minskat från år till år liksom deras inflytande.
Idag är Sverige mer ett marknadssamhälle än en demokrati där de politiska besluten spelar avgörande roll. Och därmed har arbetarrörelsens tanke om att de viktiga frågorna skall beslutas av folket devalverats. En man en röst har blivit en krona en röst.
Idag har politiker blivit synonymt med eliter i "postmoderna kaderpartier". För mig handlar politik om brett folkrörelsearbete.
Jag tror dock på människans kraft att förändra, som individ och som kollektiv. Och jag tror på politiken - på att vi folkvalda i Vadstena faktiskt har mandat att driva och utveckla den offentliga sektorn.
Artikeln om Norge var intressant. För mig visar det upp ett samhälle där den politiskt-demokratiska sfären tappat i inflytande - slitna bibliotek och simhallar mm.
Med mindre sparande i Norge och ett rejäl satsning på det gemensamma tror jag Norge skulle lyfta något. Möjligtvis skulle samhället lyfta något också med de åtgärder du förespråkar. Tycker dock att avvägningen offentligt-privat drar iväg för långt åt det privata då.
Jag är en tredjevägare. Östtyskland, nej. USA, nej. Mittemellan? Ja!
Peter, artikeln i NY Times hade två sidor. Sidan två handlade också mycket om Sverige.
Det är klart att en sådan jämförelse inte kan vara millimeterexakt, men du kan inte resonera dig förbi det generella konstaterandet. Trenden är given och har pågått i ett antal decennier.
I generella fallen real Sovjet eller real USA är utfallet glasklart anser iaf jag. I båda fall får man leta med lupp efter specialföreteelser och studera enbart dem för att slippa det besvärande och tämligen uppenbara sambandet: Ju mer frihet desto bättre på i stort sett alla områden.
(Joachim Vogel är s-märkt 'forskare' som försöker hitta på krystade välfärdsmått där Sverige får bra betyg och USA dåligt, men det är bara ytterliggare en tecken: S-verige beställer egen forskning för att leda sin allt mer ifrågasatta duktighet i bevis och mot bättre vetande. Varför skulle sånt behövas?)
Jag har ett litet problem med att du anser att marknadsekonomi står i motsats till demokrati. Faktum är det är tvärtom. Ekonomisk frihet är viktigare än politiska friheter för egenmakten. Dessbättre brukar ekonomisk frihet gå hand i hand med krav på även politisk frihet. I Sverige har vi förvisso politisk frihet, men ekonomiskt är vi ganska vingklippta, och det är där de allra allra flesta upplever den största känslan av ofrihet (inte iom valförfarandet).
Jag håller med dig om att rättssäkerheten kräver en offentlig administration (som med nödvändighet blir lite byråkratiska) Men just av den anledningen är det bara i de mest nödvändiga områden offentliga monopol skall upprätthållas, precis som du sa i rättsväsendet!
Jag tycker precis som du att folkrörelser är bra, men det finns ingen anledning att de bara skall kunna verka politiskt. Tvärtom, så fort det kommer dithän uppstår ju uppenbara intressekonflikter med välkända negativa konsekvenser. Dvs politik!
Vadstena? Jag skulle inget hellre vilja än att stärka det komunala självstyret, och tillåta komunal konkurrens. Men så sker inte i GP-Sverige, komunerna är nästan helt bakbundna av rikspolitiken både vad gäller utgifter och skatteuttag. Tragiskt!
Såg att du ändrat ditt inlägg medans jag skrev mitt ,Peter B :-)
Visst är aritikeln intressant. Den pekar på hur höga skatter bakbinder samhället samtidigt som det snärjer sig självt och levererar allt sämre och sämre. Och det har inget med nationell fattigdom att göra! Det är bristen av 'görare' som obönhörligen kommer när 'tyckarna' blir för många, tar för stor plats, och till slut ägnar sig åt att bekämpa varandra inbördes!
(Sa jag politik?)
Jonas N.
Att politiken är döende beror på att det bara handlat om att SPARA de senaste 15 åren. Var ska vi skära i år då?
Hur kul är det? Företagare gasar och bromsar. Vårt jobb är bara att bromsa. Inte speciellt kul i längden!
Mer frihet för politikerna så får valresultatet mer utslag. Idag blir det ungefär samma grej i alla kommuner. Inte heller privata entreprenörer kan trolla med knäna...(för de kommuner som lagt ut det mesta på entreprenad: typ Täby).
USA har högre löner än Sverige och har rätt hygglig fart (även om farten gått ner en del sedan glansdagarna i slutet av 90-talet).
Lönerna är generellt högre, men den statliga "försäkringskassan" betydligt mindre generös.
Min tro är att generella välfärdssystem gynnar de sämst lottade därför vill jag ha dem kvar. Rawls tanke om att man bakom en "veil of ignorance" innan man föds - inte vet var man kommer att födas. Alltså bör samhället utformas så att det blir så oberoende som möjligt av miljön man föds in i. Detta görs enligt Rawls bäst genom att minimera riskerna. Riskerna att falla igenom är något mindre i Sverige under Göran än i USA under George W. Det avgör saken för mig.
Peter, tack för svar.
Det sparas på verksamheten, men det sparas inte på politiken. Det blir fler stadsråd, nya departement, flr myndigheter (men färre poliser, färre domstolar, färre skjuksängar, färre läkaringripanden, längre köer, fler telefonsvarare, högre 'avgifter' och självrisker i försäkrningarna, färre äldreboenden, sämre vägunderhåll, osv) Men varför tror du att det blir så? Skattetrycket ökar ju hela tiden. Peter, det finns en förklaringen, det är inte slump att så sker.
Jag vet inte vad du menar med 'frihet' åt politiker. Det låter som om du menar att de skall få mer pengar att 'leka chef' med. Pengar som de enbart kan avtvinga vanligt hederligt arbetande folk med tvång eller hot. Inte ens Vattenfall eller LKAB som förvisso genererar vinst kan de mjölka, det är nämligen inte deras bolag, det tillhör befolkningen, och då rättmätigen även ev vinst.
Täby nämner du, det är hyfsat välskött, men Taby mjölkas rejält av sossarna med den sk Robin-Hood-skatten, dessutom blir fastighetspriserna högre (iom att det är välskött och då mer attraktivt) och då mjölkas Täby iom fastighetsskatten också, rejält.
Nu kanske du som vänstersosse tycker att det är ju så det skall gå till, man skall mjölka där det finns, det är ju så sossar vill förbättra världen: genom att ta av andra och dela ut (fast behålla mest själv men det talar man inte lika högt om). Men då vill jag att du skall betänka att i en vanlig kommun behövs det både undersköterskor, städare, lärare, kassörskor, mattanter, servitriser osv. Och de skall också bo där. Men för alla dem förvärrar ju sossepolitiken. De får det ju inte bättre, eller högre löner (utan tvärtom sämre!) iom att där bor lite mer besuttet folk i komunen. Redan där anser jag att den sk 'solidariteten' är avslöjad som humbug. Att man 'jävlas' med låginkomsttagare i kommunen för att den som helhet röstar 'för' blått är inget annat än vidrigt i mina ögon.
Du kanske har tänkt på att staten (sossarna och GP) väljer att placera ut myndigheter och annat skattegodis till kommuner som är 'vänligt sinnade' (och justerar i RobinHood formlerna efter valresluten). Det är gradskillnad (inte artskillnad) mellan det och när Robert Mugabe säger att matransoner kommer til de distrikt som röstat för honom, medan de som inte gjorde det får dem nedskurna eller inställda. Notera: Principiellt är det samma sak, skillnaden är i hur nära strupen man kommer med 'kniven'.
USA tar du upp också. Jag har diskuterat USA här förut, inkl sjukvården där och här. Jag lovar dig, det intrycket man får i Sverige genom dess media är gravt missvisande. Det är annorlunda där, men det är bättre på de allra flesta sätt (Det kan du också regelbundet läsa om, när folk åker dit för att få(köpa) vård, de inte får här, och du skall se att det blir mer av den varan).
Sen nämner du John Rawls (Harvard Univ), han har förtjänstfullt resonerat om utilitaristiska principer (bakom en slöja av okunnighet) i skapandet av ett rättssytem i sin 'A Theory of Justice', men dels vilar utilitarismen på väldigt tvivelaktiga moraliska grunder, dels hamnar man obönhörligen i gränsdragningskonflikter om man skall genomföra dessa principer. Men det är många (inte bara vänster-) politiker som har anammat hans idéer och tolkat det att passa sin partiagenda (liknande hände med JM Keynes arbete). Vad jag vill säga är att du inte utan att mötas av ganska starka moraliska motargument kan utforma ett rättssystem. Dessutom är inte innebörden riktigt den du omnämner (och det kanske faller in under politikers önska att omtolka Rawls, se ovan?)
Om du verkligen är intresserad av Rawls och den kritik som riktas mot honom kan vi spinna vidare ... men det kräver lite insats från min sida ...
Slutligen: Falla igenom i USA eller i Sverige? Är det verkligen en relevant jämförelse? Du borde väl iaf ta med hela Europa om du skall jämföra storlek, mångfald, etniciteter osv. Kom ihåg att vi hade organiserat folkmord i Europa så sent som '99, att vi har mycket stor och omfattande trafficking, dvs slavhandel i modertid, och att vi har gigantiska slumområden kringa många Europeiska städer, brottsligheten är inget att skylta med heller för Europa (OBS! även jfrt USA!). Jag skulle iaf inte så lättvindigt brösta upp mig och tycka att vi är så mycket bättre här (jag tror nämligen inte det)
Mvh
Helt "nollad" är jag inte när det gäller Rawls. Har läst endel politisk filosofi. Han är absolut inte utilitarist. Han och kompisen Nozicks är båda för den enskilda individens rättigheter och därmed antiutilitarister (utilitarist: största möjliga lycka till största möjliga andel människor). Tännsjö är utilitarist, inte Rawls och Nozicks!
Skillnaden mellan R & N är att R. menar att alla individer får det bättre i ett samhälle som kör riskminimering - detta kan ske genom skatter men inte nödvändigtvis. N. menar att största möjliga frihet är bäst för alla individer. N. prövade ju att börja från ingenting (uteliggare typ) för att bevisa sin tes. Svaret blev både och.
Rawls kan tycka att det är OK med skatter om det gynnar dem som har det allra sämst ställt. Jag tror att skatter gör det.
Bra Peter, det var inte meningen att förringa ditt kunnande. Men jag håller inte med om din urprungliga formulering av Rawls idéer. Nozick satt förvisso i samma korridor men idkade ganska långtgående kritik mot Rawls.
Jag håller med dig att Tännsjö är en utilitarist (av extrem sort förvisso). Däremot menar jag att Rawls också är det. Han försöker bara optimera andra 'lyckovariabler' (som nog på det hela taget är vettigare än Tännsjös) men visst handlar det om en utilitaristisk betraktelse, inte en som baseras på berättigande (som kan upprätthållas utan att där finns en elit som på förhand bestämmer den och sedan uttolkar den). Det senare är ju det som Nozick argumenterar för.
Men på det stora håller jag med dig i din beskrivning av R & N. Ingen är emot ett samhälle helt utan skatter (förutom mycket drivna skrupellösa brottslingar). Nozick är det heller inte.
Problemet som uppstår med Rawls, och som MÅSTE uppstå är att det krävs att där finns en uttolkande elit, en elit som alltså helt tvärt emot förutsättningarna inte verkar bakom en slöja av okunnighet, utan redan vet att den tillhör eliten. Därifrån uppstår sedan de sedvanliga vedermödorna som politiken är behäftad med. Vad Nozick säger att dessa inte skulle behöva uppstå. Han säger dessutom att värnandet om de som 'råkar' födas in i olyckliga omständigheter skulle tas hand om även i ett system byggt på berättigande, fast på ett annat sätt. Sen går det ju att argumentera för vilka skillnader skulle existera och vilket system skulle värna de 'utsatta' bäst. Men det blir lätt en meta-diskussion.
Dessutom är Sverige idag extremt långt ifrån det samhälle som Rawls föreställde sig. Men man skulle kunna hävda att Sverige utgör det negativa exemplet på Rawls idéer drivna in absurdum. För att hans förutsättningar är ju inte konstanta. Ett resultat av hans (om vi säger urspr. vettiga) utgångspunkter vid en tidpunkt innbär ju att samhället ändras i någon riktning varefter Rawls riskminimering får en ny innebörd, som då skulle kräva en ny uppsättning av lagar och principer(och jag talar alltså om strikt, neutral, opersonlig tillämpning, inte den som utförs av politiker i kamp om makten med andra politiker, och med egna agendor som inte redovisas, tex fortsatt maktinnehav)
Som vi har avhandlat redan så verkar det som 20-25% idag tillhör dem som räknas till de 'sämst ställda' idag som behöver gynnas medelst tvångsmetoder/alt pga 'riskminimering'. Och den siffran kommer att öka även framöver, precis som jag beskrev ovan! Detta är min kritik mot Rawls. Nozick är kritisk på en mera grundläggande nivå, som är lika giltig.
Mitt intryck är dock att du drivs av ett 'optimerings'-tänkande snarare än av moraliska överväganden i första hand, som (tyvärr) nästan alla andra i Sverige. Därav riktar sig mina invändningar främst mot de praktiska aspekterna av genomförandet, de som visar att det alltid leder till icke-önskvärda konsekvenser, som nästan alltid överskuggar de ev påstådda fördelar som anförs som argument.
Nej, utilitarister kan offra individerna för släktet - ungefär som Alva Myrdal och Tännsjö - det gör inte R&N. De ser till individerna. Rawls skulle se det som en grav kränkning att bli kallas utilitarist.
Optimeringstänkande, nja, hur då.
Att värna optimering av resurserna för de svagaste, anser jag vara moraliskt.
Visst är Nozicks tankar om frivilliga sammanslutningar istället för stora staten intressanta. Någon sorts liberal anarkism.
Grejen med min politiksyn är att den ska vara folkrörelsebaserad. Att det på riktigt skall vara en demokrati, inte en meritokrati.
Både Nozicks (dina?) och mina idéer är nog tyvärr utopier i dagsläget. Verkligheten är rätt ofullkomlig...
Precis ... vi ser nog ungefär lika på det hela:
Rawls vill inte offra individen för släktet, men väl en del av dennes frihet, handlingsutrymme eller utfall och han utvecklar resonemang för att maximera (optimera!) utfallet för de som föds med sämst förutsättningar. OK, vi kallar inte Rawls utilitarist (pga av förväxlingsrisken), däremot hävdar jag bestämt att hans resonemang är utilitaristiska.
Nozick däremot baserar hela sitt resonemang på berättigande. Han undviker utilitaristiska ställningstaganden, och han gör det bla för dessa obönhörligen leder till moraliska dilemman, gränsdragningsproblematik och för det i slutändan ändå är en elit som tar sig makten att utforma reglerna.
Du undvek helt denna del av mitt resonemang, Peter. När du talar om 'optimering' av resurserna (oavsett ändamål) så sätter du ju fingret på detta. Vem är berättigad att förfoga över resurserna var användning skall optimeras? Det är pudelns kärna: Politiken strävar efter att komma åt resurserna, och därigenom uppstår alla de negativa effekterna som politik uppvisar, och dessutom befrämjas just de egenskaper som vänstern så ogillar när de finns på en laglig fri marknad var de bara kan ske med berättigande.
Förstår du?
Peter, inget i ett någorlunda fritt samhälle hindrar folkrörelsebaserade engagemang som du vurmar för på något sätt. Det finns ingen konflikt där, tvärtom. Engagemang är något positivt, även för alla dem som inte deltar (just då).
Möjligen uppstår konflikten när du säger att politik "ska" vara folkrörelsebaserad.
Problemen uppstår nämligen när en 'folkrörelse' hävdar att den skall omfatta hela 'folket' iaf med sina lösningar. När en gruppering tar sig rätten att diktera för alla andra också. I västvärlden har dessa strävanden uppstått och kallats demokratiska. Demokrati är något bra, men när den används som förevändning för att tvingande maktanspråk uppstår ett stort (och dyrt) dilemma.
Faktum är att när någon (enskild/organisation/gruppering/motsv) får tillgång till illegitima maktmedel, då uppstår utöver kostnader, problem, maktordningar, privilegiesamhällen, korruption, mygel osv.
Det är mest dessa konsekvenser som politiken idag handlar om och säger sig kunna åtgärda (men aldrig kan). I en sådan ordning handlar sedan mycket om den politiska kampen om att få vara den som kommer över maktbefogenheterna resp. att försvara och få behålla dem man kommit över. Följ vilken samhällsfråga som helst: Ursprungligen är den aldrig ett stort problem, de inblandade skulle kunna komma överens om det mesta själva. Men iom politiken blir allt till gigantiska adiministrations- distributions- kompensations- reglerings- osv -problem. Ser du inte detta?
Nozick förordar inte anarki, han beskriver hur stater skulle uppstå av sig själv om man utgår från ett naturtillstånd (~anarki). Han beskriver nog ingen slutlösning, dvs någon utopi, så jag kan inte riktigt bekänna mig till någon sådan heller.
Men en sak som han gör alldeles förträffligt är just det sista du tar upp: Han noterar att världen på hur många sätt som helst är ofullkomlig, bla bara genom att där måste göras val mellan alternativ som båda/alla har önskvärda fördelar(*), men även andra ofullkomligheter. Och han tillhandahåller en strategi, ett förhållningssätt som inte gör dessa till konflikter dessutom. En metod som 'minimerar' (!) kostnaderna och friktionen som sas finns inbyggd i verkligheten (och dess ofullkomlighet).
Men 'optimeringen' här skall ses i ljuset av grundläggande berättigande, inte som instrumentella direktiv och diktat från ovan.
Och slutligen: Ingen, INGEN (!) skall intala mig att ett samhälle består av 20-25% 'sämst ställda' eller 'svagaste', så att deras värdighet bara kan tillgodoses genom förklädda allmosor som återstoden försörjer dem med!
(* Fast valsituationer är ju eg ingen ofullkomlighet, utan eg en möjlighet, dvs något positivt)
Visst. Vi rör oss i ett minfält. Alla steg i någon riktning är riskabla. Där håller jag med dig.
Nozicks tankar om frivilligt anslutande till samhällen gör kanske det hele mer flexibelt. Lite som småföretag är mer anpassningsbara än stora.
Naturligtvis vill jag inte ha obligatoriskt tvångsmässigt anslutande i politiskt arbete. Sånt har prövats förr och hur kul var det?
Visst finns risker med den representativa demokratin. Länge menade många att direkt demokrati var den enda riktiga demokratin. Representativ demokrati leder till elitism utan starka motkrafter.
Menar du att demokratiskt fattade beslut hos folkvalda är "illegitim maktutövning"?!! Det menar inte jag, så länge minoritetens rättigheter inte kränks eller beslutet är odemokratiskt på annat sätt.
Nä, jag är inte heller någon utopist och verkligen inte Rawls. Lite enkla grunder bara och sedan realpolitik....
Nej, eller njae .. demokratiskt fattade beslut har givetvis en sorts legitimitet iom det.
Problematiken uppstår om parlamentet gör andra saker än att belsuta tvingande lagar (som gäller lika för alla som de sen har att följa) eller om det ufärdar orders, dirketiv, regleringar om hur saker och ting skall bli. Det senare fallet innebär ju maktutövning och tvång (trots att inga lagar har överträtts, lagar i den 1st nämnda meningen alltså).
Sen finns det ju värre alternativ och exempel på illegitim (men änd demokratisk makt). I Belgien förklarades tex ett parti för olagligt inte så länge sedan, av parlamentet. Förbud att uttrycka vissa åsikter, eller hysa vissa trosbekännelser är illegitima. I princip alla lagar som inte gäller samtliga på lika sätt är illegitima. Även selektiv lagtillämpning kan utgöra illegitim maktutövning. Misstankar om bidragsfusk utreds olika beroende om det är ett undomsförbund eller en företagare.
Polisen kommer tex om någon i partiet råkar ut för brott, men inte om allmänheten ringer, osv. Lagar som ger politiker andra regler, tex pensionsvillkor eller så än medborgarna har. Du har säkert själv noterat att allt fler politiker (komunala också) menar att just de är extra hotade. Det finns väldigt många exempel på hur illegitim maktutövning kan ske 'demokratiskt'. I Sverige finns ju ingen författningsdomstol och heller ingen bra författning. Här skulle man rent demokratiskt kunna införa i princip vad som helst utan att där finns några spärrar. Faktum är att du och jag och alla andra baa har våra medborgerliga rättigheter till läns från riksdagen, de kan när som helst ändras.
OK, lång utläggning. Sorry. Min poäng är att det inte är demokratin som är målet, det är människors frihet som är målet, och demokratin är nödvändig för att säkerställa den (har det visat sig) men den har inte något egenvärde i sig. Minns hur Hitler kom till makten genom demokratiska processer.
till Peter
eftersom ni redan har ventlierat det mesta av vad jag tänkte beröra i mitt svar, håller jag mig kort.
"Nja, det är väl det som är blandekonomi antar jag. Både och i en fet och näringsrik mylla. Allt behöver inte vara "non-profit", allt behöver inte vara "profit"!!
Vad som skall vara vad beslutas demokratiskt och blir allmän lag.
Helt OK med mig."
och vad jag försökte belysa var att blandekonomi per definition (den versionen med stats- och kommunägda företag i icke-monopolställning) skapar friktionsytor mellan stat och samhälle eftersom de slåss på samma marknader, nåt du påstår dig inte vilja ha eller ens se existera i dagsläget.
det verkar som att det mesta är OK med dig - bara det är beslutat av majoriteten (jo, jag får det intrycket trots vad du har sagt om att 'minoriteters rättigheter måste skyddas'. mest för att du inte nämner hur). även att köra över de grundläggande negativa mänskliga rättigheterna. och där håller jag absolut inte med.
"Du tycker inte att arbetsmarknaden hör till de sektorer som ingår i medborgarens "verkliga skydds- och servicebehov". Behovet av att arbeta för brödfödan är ett konstruerat behov, menar du, eller?
Alltså inga behov av åtgärder från samhällets sida.
Jag håller inte med. Ingen kan leva utan pengar i ett samhälle som vårt. Pengar får man genom att arbeta (om man inte har gott om aktier och/eller räntebärande papper och genererar arbetsfria inkomster). Alltså är arbete en rättighet, om vi menar att alla skall ha möjlighet att försörja sig.... En rättighet som de folkvalda bör vara med att implementera i verkligheten!"
nu ser du papperslappar istället för symboler för levande människors investerade tid och möda. när du säger samhälle menar du stat. de är vitt skilda väsen. vill du att staten ska garantera alla arbete (en positiv rättighet) så landar vi i sovjettänkande. alla har redan idag frihet att starta eget företag och därigenom klara sin försörjning. om människor ska vara jämlika (och det vill du väl?) så kan inte en kräva den andra på tillhandahållande av försörjning. den enda positiva rättigheten staten ska garantera (och förhoppningsvis en fristående stiftelse när människor får behålla merparten av sin disponibla inkomst och därigenom blir mer givmilda) är att människor inte blir ställda på gatan. utöver det ska den bara garantera de negativa - alltså skydd för liv och egendom. resterande positiva rättigheter sköter samhället (inte staten) med fördel effektivare, bl.a genom försäkringsbolag.
Snofallet ...
För att vara lite petig: Alla har inte rätten de facto att starta eget och försörja sig. Det borde vara så, jag hållermed. Skulle den rätten finnas skulle många problem vara mindre.
Du får exempelvis inte starta en (1-mans) firma och erbjuda bygg- eller städjobb för en annan lägre lön i konkurenssyfte.
Jag håller fö med dig. Stat, samhälle och partiet är tre helt olika instanser, även om socialister sällan ser skillnaden, eller vill se den, eller ens är varse att där finns fundamentala skillnader. Ganska fascinerande i sig, eller hur ;-)
Jag är demokrat och tycker att demokratins värden skall genomsyra samhället. Jag menar att stat, landsting och kommun tillsammans med demokratiskt uppbyggda folkrörelser skall ha ett avgörande inflytande inom för människor väsentliga sektorer.
Frivillighet är nog bra, det frivilliga, privata - skall stötta och stöttas av det offentliga - men det behövs balans.
Den bästa kollektivistiska kraften jag känner till är den demokratiska och offentliga, där en man en röst gäller. Det är ju det levande löftet för den demokratiska arbetarrörelsen ju!
Sovjet var nåt helt annat. Läs Boris Pankins Ambassadör i folkhemmet. Under läsningen av denna blir jag plötsligt lite småglad över att vara sosse, trots allt.
OK, Peter du har ju klartgjort denna ståndpunkt flera ggr. Kollektivet, gärna baserat på det du kallar folkrörelse, och staten/landsting/mm (som i någon instans har arrangerat en valprocedur) skall få bestämma det mesta som är väsentligt för människor. OK, det är vad du tycker.
Det du missar är värdet hos alla dem som inte anser sig vara väl företrädda av de som styr staten/motsv, eller dem som inte gör det just nu utan är i opposition, dvs alla dem som inte anser att politiker besitter den största visdomen. Dessutom de som inte vill eller kan företrädas av en 'folkrörelse' (vad nu detta kan vara specifikt). Du missar också dem som anser att ansvarstagande är en dygd. Du missar kort sagt alla dem som utvecklar saker i samhället (företagare, entreprenörer, individualister, egensinninga, uppfinnarjockar, frihetslängtare, ledartyper, gammaindivider, mm) till förmån för administratörer och rutinmänniskor.
Ett samhälle som stänger ut alla dem som vill eller kan prova eller göra nya saker kommer sakteliga att förtvina. Det är det man ser i alla repressiva system. Det är tragiskt, och det är inte ens så att där finns någon ansvarig att peka ut, 'systemet' gör att vissa fogar sig, resignerar, och andra lämnar och söker sig till andra områden.
Jag är tyvärr allvarlig här, Peter. Det är ingen liten kostnad man får betala för att frysa ut den lilla delen av befolkningen samt att försöka ordna in resten i ett byråkratiskt system
Jonas
"Du får exempelvis inte starta en (1-mans) firma och erbjuda bygg- eller städjobb för en annan lägre lön i konkurenssyfte."
du har såklart helt rätt här. man glömmer lätt bort alla utstuderade hinder facket har hunnit lägga i vägen under sitt hot-och-tvångsstyre.
"Jag håller fö med dig. Stat, samhälle och partiet är tre helt olika instanser, även om socialister sällan ser skillnaden, eller vill se den, eller ens är varse att där finns fundamentala skillnader. Ganska fascinerande i sig, eller hur ;-)"
både fascinerande och skrämmande att folk så glatt skjuter ifrån sig så mkt ansvar som möjligt, och accepterar och försvarar denna kollektiva omyndigförklaring till världsbild.
Jonas N!
Artikeln i New York Times som du hänvisade till var nog bland det larvigaste och mest felaktiga jag läst. Den bygger dessutom på statistik från Timbro, säger väl sig självt vilken statistik de väljer att lyfta fram. Att du, Jonas N, inte förmår att se de uppenbara felaktigheterna finner jag förvånande. Det är bara att se till det absurda påståendet att de skandinaviska folken var de fattigaste i Europa medans de spanska och portugisiska folken var de rikaste.
Skicka en kommentar