Att spela raskortet

Enligt Valu 2002 röstade 80% av de utanför Europa födda på s (46%) eller v (33%). Av dem uppvuxna i Sverige var siffran hela 74%. Man skulle kunna tänka sig att de borgerliga partierna, som nu alla talar mycket om ”integration”, nu senast i DN Debatt igår, ville plocka lite röster där. Men så är det förstås inte. Det är inte invandrarna själva som utspelen riktar sig till. Tvärtom. Det är ”majoritetsbefolkningen” som man söker vinna, genom att återskapa en bild av invandrare som problem vilka måste hanteras. Det är ”playing the race card”. Och det får effekter.

Det har funnits och finns inre gränser i de politiska strukturerna som hållit tillbaka frestelsen. Men de bryts ned. Ny Demokrati var banbrytande 1991. Folkpartiet gjorde en mycket stark insats i att legitimera de rasistiska strömningarnas frågeställningar i valet 2002. Nu kommer en samlad borgerlig satsning på att göra samma sak.

Vad den går ut på är att i varje läge diskutera, inte invandrarnas problem, utan invandrarna som problem. Man talar till en opinion, men man (åter)skapar också och fördjupar de strukturer som föder den rasistiskt anstrukna opinionen. Och det är detta problem är helt centralt för oss som är ”den andre” – invandraren, utlänningen – i dagens samhälle. Det är bland annat så här som de vardagsrasistiska strukturerna reproduceras och möter oss på samhällslivets alla områden – legitimering av makthavare är viktigt.

När folkpartiet går ut och säger att man måste vara ”tuff” och utvisa utlänningar som begår grova brott är det som är viktigaste inte själva utfallet, utan vad det spelar på för strängar. Det var ju också vad TV-programmet Faktum förtjänstfullt påvisade. Det var i praktiken mycket få personer – de flesta nordbor – som skulle komma ifråga. Och inga för hedersmord och annat som folkpartiet så förtjänstfullt ville förknippa med utlänningar och framställa som ständigt förekommande kulturell sedvänja. Men alla på stan reagerade med att få sina fördomar om svartmuskiga brottslingar bekräftade. Samma resonemang gällde ju förslaget om språktest. Det viktiga var knappast innehållet, utan att man gjorde en hel valrörelse baserad på det implicita utbasunerandet av lögnen att invandrare är lata och ointresserade av att lära sig svenska.

Centralt är att invandrare används som slagträn – för att slå på allmänna rättigheter som högern aldrig gillat; för att genomföra ändringar som man vill genomföra, men svårligen kan finna stöd för på annat sätt.

Redan tidigare har vi sett förslag om arbetskraftsimport för att sänka löner och samtidigt nagla fast den utländska arbetskraften vid en specifikt underordnad position i arbetslivet. (En längre analys här). Folkpartiet har varit ute och försökt hävda att arbetsrätten diskriminerar invandrare och därmed velat uppfylla arbetsgivarnas eviga våta dröm att luckra upp den. När det förekom bråk på Hjulstaskolan var borgarna snabba att uppförstora händelsen enormt och samtidigt passa på att kräva vakter och övervakning – återigen med resultatet att bilden av invandrare som bråkiga och ociviliserade jävlar reproduceras.

DN-artikeln är inget undantag. Man vill ”öka valfriheten” genom att ersätta Svenska för invandrare (SFI) med en utbildningspeng – alltså fortsatt privatisering av utbildningssektorn, en utveckling som redan pågått ett tag med kvalitetsfall som resultat. (Jag minns förresten en gammal vän från Lettland som för några år sedan deltog i sin första frivilliga demonstration – hon var allergisk sedan Sovjettiden – mot just outsourcing av SFI för några år sedan). Man kan för övrigt notera att det kanske enda bra förslaget – anonymiserade jobbansökningar – givetvis bara ska gälla inom offentlig sektor.

Förslag om ”avdrag för hushållsnära tjänster” – alltså statligt ingripande för att återgå till pigjobb – upprepas. Men det blir ännu mer vidrig när det görs i samband med ”integrationspolitiken”. Vilka borgerligheten tänker sig ska städa hos den helvita överklassen blir än mer uppenbart. Mest absurt blir det när man använder ”integration av invandrare för att ”uppmuntra till konkurrens och nyetablering inom den sociala och arbetsmarknadsrelaterade servicesektorn” – alltså privatisera välfärden. Arbetslösa invandrare ska låglönekonkurrera sig in i privata tjänsteföretag som tar hand om gamla, städar osv., med sämre rättigheter och sämre löner.

Så byggs en politisk retorik som återskapar de rasistiska strukturerna. Andra hänger på, faller in i tankemönstren. Det allvarligaste problemet med Ny demokrati var att de förvred hela den politiska debattens utgångspunkter, inte minst påverkades socialdemokraternas politik. Nu är det bredare, värre. Och hur presenteras den här utvecklingen i våra medier? TT: ”Den borgerliga alliansen går ihop om förslag som ska underlätta för invandrare att få jobb”. Yeah, right.