"Länsrätten slår fast i en dom att försäkringskassan gjorde rätt i sin bedömning att inte betala ut sjukpenning till Alam Shafiqul, som varit sjukskriven från januari 2004 till i början av april i år.Det här är alltså det slappa svenska systemet som nu ska ryckas upp av borgarna. Fler ska ha det ungefär så här, och ersättningsnivåerna för dem som får ersättning ska sänkas. Det ska ”löna sig” för sådana som Alam Shafiqul i Rinkeby att ”gå från bidrag till arbete”. Det är budet för arbetande människor i det här landet. Efter att ha fått sina kroppar nedmalda i arbetslivet ska kärnfriska, högavlönade och fast anställda slipsgubbar hetsa mot en i den allmänna debatten, för att man sedan ska hjälpa till att finansiera ytterligare förmögenhetsökningar för de rika. Det är så man vill kräkas.
Shafiqul har sedan mars 2004 inte fått någon sjukpenning och hans familj lever sedan i juli på socialbidrag. Flera läkarintyg dokumenterar att axeln och armbågen är utsliten efter nio år som städare. Men försäkringskassan, och nu länsrätten bedömer att Alam kan arbeta med annat. Han har nyligen börjat arbetsträna tre timmar om dagen.
- Problemet är att jag fortfarande har jätteont i höger arm. Jag kan inte ens borsta tänderna med högerhanden. Jag ska överklaga domen, men jag vet inte om jag får någon rättvisa, säger Alam Sahfiqul".
onsdag, maj 04, 2005
"Incitament" för fler jobb
Stockholm City idag:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
28 kommentarer:
Men Ali, tänk om det finns ett jobb som funkar utan högerarmen? Är det då inte rätt att ta det jobbet?
Människor mår väsentligt bättre av att arbeta och vara behövda. Det är bland anant därför som arbetslösas psykiska och fysiska hälsa ställs under svåra prövningar. Det som man inte mår bättre av, det är att jagas och misstänkliggöras. Ingen lär vilja ligga på en soffa resten av livet för att ens högerarm slutat fungera. Men inte heller tvingas till sysselsättningar där liten eller ingen hänsyn tas till att man mår jävligt dåligt fysiskt.
Det centrala här är människosynen och utgångspunkterna - att huvudproblemet inte blir hur man ska undvika att människors kroppar och psyken totalpajas, utan hur man ska göra livet ännu surare för dem. Och nu har en samlad borgerlighet visat tydligt var man står där. Det är inte överraskande för mig, men jag tycker ändå att det är jävligt obehagligt.
"Men för varje gång de borgerliga petar i detaljer kontrar socialdemokraterna med att visa upp någon stackrs sate som 'drabbas'."
Henrik Alexanderssons prediktion slar ratt igen!
Jo men för alla som inte är utilitarister utan ser till ALLA individers bästa - och det gör både Rawls OCH Nozicks är det ett problem med en drabbad "stackars sate".
Utilitarister offrar gärna en "stackars sate" för största möjliga lycka i samhället i övrigt. Men den synen trodde jag filosofen Torbjörn Tännsjö var rätt ensam om i dagsläget, eller?
Själv håller jag på Rawls. Mini-max. Maximera minimum. Så bra som möjligt för dem som har det sämst.
Jag arbetade förra sommaren som fin- och grovdiskare och jobbar fortfarande extra med det. Det är mycket svårt att hitta personer som sköter det jobbet, eftersom det uppenbarligen inte anses fint nog. De flesta nya grovdiskare försvinner efter max två dagar. De som jag sett som stannar sköter jobbet dåligt. En person förutom jag skötte det ganska bra, men han tröttnade och lyckades byta arbetsuppgift efter ett år. Den näst senaste grovdiskaren missskötte jobbet och fejkade sedan sig till en sjukskrivning.
Det är som om Ali utgår från att utarmade, enarmade människor "nedmalda i arbetslivet" skulle vara de enda av den fjärdedelen mijlonen sjukskrivna och den halva miljonen förtidspensionerade människor. Några fuskar. Än fler fuskar inte, men försöker inte tillräckligt, t.ex. tar inte jobbet som diskare även om det finns där. Jag har 130 högskolepoäng, men tar de få arbetstillfällen som finns, oavsett om det är diskjobb, städare eller liknande.
Jag har en bekant som förlorade jobbet, efter att en firma finansierad av startaegetbidrag gick omkull efter ett halvår. Han gick på vuxendagis med AMS i ett år och tog datorkörkort trots att han är programvaruingenjör. Sedan åkte han till Australien i ett år på samhällets bekostnad och arbetade lite för ett datorföretag där, med lönen betald av svenska staten. Nu är han i Sverige igen och har startat IT-företag i Sverige, finansierat av startaegetbidrag. Medan jag försörjer mig själv med diskning, gräsklippning, postdelning och liknande till lägre lön än hans ersättningar. Min bekanta är helt arbetsför och 27 år precis som jag.
Sedan finns också de som vill arbeta men inte kan gå från sjukskrivning eller förtidspension eftersom de inte hittar något jobb, eller något som går att göra "utan högerarm". De och även jag behöver en bättre fungerande arbetsmarknad.
Det finns en massa människor som verkligen är legitimt sjuka och som ska ha samhällets stöd. Det är inte dem jag pratar om. Men se också resten. Visst är jag lite bitter -- men visst är det jag berättat om också orimligt och bör ändras? Jag ser den borgerliga sidan som sidan för oss som är beredda att hugga i, som inte vill ha stöd när vi inte behöver det -- men väl vill ges möjligheter.
Mvh,
Andreas Ribbefjord
word!
Ali!
Länsrätten har väl inte sagt att Alams skada inte finns? Det de har sagt är väl att han trots skadan kan jobba med annat. Vad gör han när han arbetstränar? Du skriver att hans axel är utsliten p g a städjobb men du talar inte om vad han gör de tre timmar han är på arbetsträning. Men det kanske är ett arbete som han kan utföra och det skulle ju vara snöpligt om Länsrätten trots allt hade rätt i sin bedömning. Det finns Arbetsmarknadsförsäkringar och där kan Alam få ersättning om skadan klassas som yrkesskada.
””Problemet är att jag fortfarande har jätteont i höger arm. Jag kan inte ens borsta tänderna med högerhanden. Jag ska överklaga domen, men jag vet inte om jag får någon rättvisa, säger Alam Sahfiqul””
Vad beträffar tandborstningen. Prova med ”VÄNSTERN” men var beredd på att det kan ta tid (det ska beslutas i demokratisk ordning) och det kan bli ganska trångt i badrummet, eftersom en håller tandborsten, en annan trycker ut tandkräm och en tredje borstar. :)
Som någon som har jobbat på en snabbmatsrestaurang i en av Stockholms "finare" stadsdelar som städare/sopgubbe/slagpåse för kunderna, så kan jag hälsa att det faktiskt finns något som är "skitjobb"; den sortens jobb där man på utsidan sköter sina arbetsuppgifter, men på insidan vill gråta halvt ihjäl sig för att man inte kan hitta ett jobb där folk där man inte känner att man blir behandland som skit, som vilken jävla robot som helst.
Men det är klart, är man född med silversked i mun så är det ju lätt att säga till folk att de ska vara tacksamma att de har jobb överhuvudtaget.
Vad som är "skitjobb" eller inte är ingen "objektiv" fråga. Jag menar. I gamla planekonomin Sovjet avlönades en "vanlig" industriarbetare högre än en läkare. Och över tid i en marknadsekonomi förändras de inbördes löneförhållandena (tillgång och efterfrågan).
Att höja statusen och förbättra arbetsmiljön för de jobb som idag anses vara "skitjobb" är fullt möjligt!! (Politiker kan påverka marknadsmekanismerna, t.ex.)
Till Andreas Ribbefjord:
Jo, men försök att vara grovdiskare på heltid i 9 år, och kom sen tillbaka. Att ha det som extraknäck i väntan på en bättre tillvaro är en helt annan sak.
Ja, jag anser att det är under vanlig mänsklig värdighet att tvingas till det. Inte så att diskandet inte ska utföras men det kan rotera mellan många olika personer som även har andra uppgifter, och så förhindras också att arbetsköparen kan externalisera kostnaden för när grovdiskaren blir fysiskt utsliten och sjukskriven pga monotona arbetsuppgifter, och det finns heller ingen som behöver stå ut med den sociala skammen som det värsta "skitjobbet" innebär.
Det blir svårare och svårare att ironisera över högerns reaktionära grottmänniskoideal när man tar del av det som skrivs här.
Ojdå, jag måste ha skrivt nåt känsligt igen alldeles nyss ....
... eller så var någon annan väldigt känslig (igen, nyss) ?
Men jag skrev (lite kortfattat) att Ali har en poäng (dock oavsiktlig troligen). Jag skrev att:
Varken krävande, tråkiga, lågbetalda, slitsamma, oglamorösa jobb (sk 'skitjobb' på denna blogg) eller arbetsskador, -förslitning, värk, vantrivsel mm ..
...kan administreras bort
Men att helt rätt är att alla slipsprydda administratörer och politiker som säger att dom kan och skall administrera bort dessa samt ersätta sånt med idyllien ...
...de kommer alldrig att åstadkomma någonting ditåt. De är en del av problemet, inte lösningen.
Det som är bristvaran och som skulle lösa och/eller minska alla de problem som inryms i frågan är (givetvis):
Fler som vill anställa folk, fler arbetsgivare, dvs fler arbetsköpare, att där finns fler alternativ, dvs konkurrens om arbetskraften, det skulle tvinga fram både bättre löner och miljö ...
Fast detta enkla, självklara smaband nödvändiggör ju inga slipsar alls. Vilket troligen ingår i förklaringen av varför det ser ut som det gör idag!
Är Esbati så hatdriven som han verkar?
Det roliga är att Ali tar upp ett exempel som faktiskt händer nu, under vänsterregimen, och använder detta för att attackera en eventuell borgerlig regering, Jag säger som Gaston "jösses",
Vad imponerad man blir av diverse högskolestudenters enorma ödmjukhet, de ställer i alla fall upp för samhället och tar "skitjobben"... Snälla nån.
Men det riktigt sjuka med den här domen och motiveringen som länsrätten kommer med - som passar Federley och borgarna som hand i handske - är ju att stoppet för utbetalningarna motiveras med att han kan arbeta med annat... Vad är det som säger att han inte försöker hitta jobb som han faktiskt kan göra, eller rättare sagt - kan Federley kanske förklara - VARFÖR han överhuvudtaget skulel söka andra jobb än de han psykiskt och fysiskt kan genomföra?
Joel K
Vad är din poäng här?
Det kommer alltid att finnas jobb som behöver utföras men som inte passar in i folks egen dröm om 'livsstil' eller 'självförverkligande' eller motsvarar alla deras förtjänster på det personliga, kulturella, politiskt medvetna planet.
Varken gruvjobb, städare eller dykare på oljeriggar är sån't som utgör 'livsstilsval'
Det går ändå att få sådna jobb utförda, och (smörj-)medlet är pengar. För pengar fås dessa jobb utförda och för pengar kan nämligen folk göra livsstilsval.
Jag förstår inte ditt problem med 'högskolestudenterna'.
Problemet är försäkringar, och när och hur de skall utfalla och under vilka villkor de skall termineras och vilka motkrav som kan ställas är alltid knivig. Dessa frågeställningar försvinner inte iom vänsterpolitikerna tar över. Gränsdragningsproblematik uppkommer alltid, nivåer på premier och utbetalningar kommer alltid att utgöra knäckfrågor. I offentliga system (där man inte har ett avtal, ett försäkringsbrev) kommer denna typ av frustration bli större, och både riktiga drabbade och alla snyftreportage som medierna fixar fram kommer kommer att ställa till det, för alla.
Appropå media, Sthlm City är Bonnierägt, Ali! Och de har den här typen av drabbade, typ Alam (av en ev framtida borgerlig regering alltså) skrivs det om på 1:a sidan.
Tänk då hur denna historia hade slagits upp om vi hade sluppit denna massiva högerdominans bland tidningar, om journalisterna hade fått skriva vad de verkligen känner(!) och inte behövt styras av ägare som ingår i och befrämjar en 'dagordningssättande struktur' som bara vill folk illa, ja alla utom ett litet fåtal besuttna förståss!
;-)
Det spelar förvisso ingen roll, men jag läste om "högskolestudenterna". Någon missuppfattade möjligtvis. Jag är ingen student (inte utöver att jag gärna gå en kvälls- eller distanskurs emellanåt), utan har vikarierat i olika yrken i runt fem år nu. Jag tycker för övrigt att det inte är varken ömkansvärt eller heroiskt att ta ett "skitjobb". I väntan på en bättre tillvaro ja; jag hoppas också på ett kvalificerat jobb en dag. Men jobba, försörja sig, är förstås helt normalt. Det är vad man gör helt enkelt. Det är vi nog inte oense om.
"Grovdiska i nio år" låter inget vidare. Men gör inte misstaget att dra fram värsta enarmade, utarmade personen igen. Jag pratade om ett dussintal personer som inte stod ut mer än max två dagar.
Gabriel, jag vet vad du pratar om. Det är inte kul. Jag hade ett jobb med kundkontakt där det varje dag var någon jävel som skällde ut en. Inte kul, nej. Men svaret är knappast att leva på samhället för det. Det tycker nog inte du heller.
Jag tycker för övrigt det är ett större problem med dagens värdelösa arbetsmarknad där det faktiskt kan vara svårt att få ens en "skitjobb" än en sänkning på överenskommet mellan borgerliga partierna kanske till 10 % i ersättningarna. Såna skattetryckssänkningar är välkomna om de i slutändan skapar fler jobb.
Vad socialdemokraterna gör i lönndom är ju att flytta folk från sjukförsäkring till sjuk- och aktivitetsersättning om 64 %. En halv miljon är förtidspensionerade, alltså har sådan ersättningsnivå. Det är dubbelt så många som de sjukskriva som kommer att få det riktigt ruskigt, enligt Ali, om sjukersättningen sänks.
Hela den här saken är sjuk, att så många som 20-25 % enligt Hans Karlsson på LO är att betrakta som arbetslösa -- eller kanske mer realistiskt 15-20 %. Det är en verklig otrygghet att inte få något jobb eller att bara hoppa runt på vikariat. Och det är inget vidare att hänga på arbetsförmedlingens kurser för den delen heller. Det känns som att livet är på paus då, eller hur?
Ge mig play, lite möjligheter att visa vad jag går för på riktigt, alltså. Sverige och vänstern är så pessimistiska. Det gör det inte bättre att de borgerliga partierna sprider en bild av att det skulle vara närmast omöjligt att starta företag i Sverige, samtidigt som Ali och liknande filurer sprider sprider den pessimistiska känslan av att vi som är löntagare skulle vara förtryckta och utnyttjade. Mer positivt tänkande och fler möjligheter. Har en känsla av att den här hemsidan inte tillåter så mycket längre inlägg. :)
Andreas -- Om fler hade din installning sa hade vi inte haft 20% arbetslosa. Valfarden hade inte varit hotad och vi hade inte varit "varldens sjukaste befolkning".
Ett stort problem med sverige ar att vi har for lag "social mobility". Dvs. mojligheter att avancera ekonomiskt (och socialt) i svenska samhallet ar mycket begransat. Dar ar USA exempelvis mycket battre.
Där har du en beröringspunkt mellan socialism och liberalism. Båda sätter stor vikt vid att alla ska ges *samma förutsättningar*. Sedan skiljer de sig på att socialister vill omfördela resultatet av människans arbete, mendan liberalen försöker hålla sig ifrån det.
Apropå social rörlighet så är det liksom en absolut kärntanke i idétraditionen i möjligheternas land. Läste dock en ledare i The Economist för några månader sedan som påstod att den tanken något gått förlorad i USA, med ökad invandringsskepcis, betydande avgifter i utbildningssystemet lägre delar, eller hur det nu var.
Men det är klart att ett land som bygger sin framgång på att ständigt nyatillkomna människor skapar sina egna framgångar tänker på ett annat sätt än Sverige. Kan jag snälla få puffa lite för Göran Rosenbergs bok Friare kan ingen vara, som nyss kom i utökad upplaga. Den är fantastisk för att förstå de drömmar som USA bygger på, och förstå vad de egentligen menar med "frihet".
Andreas,
G Rosenbergs bok, är den verkligen insiktsfull? Jag har bara strö-läst lite och tycker att den belyser intressanta och fler sidor. Men jag vet också att GR har en ganska ambivalent inställning till USA och att den dessvärre lyser igenom när han uttalar sig. Menar du att sån't inte finns i boken. Har den förresten ett tydligt ställningstagande?
Undrar vänligen ...
Jonas N
Laste sjalv artikeln i economist och jag tror tyvarr att de har ratt. Men de papekade samtidigt att USA fortfarande ligger langt battre till en exempelvis england.
Undra hur manga grovdiskare vi har i landet som regelbundet laser The Economist? En?
Rosenbergs förhållande till USA? Skräckfylld fascination? ;) Allvarligt: man behöver inte vara anglofil för att göra insiktsfulla analyser av Amerika.
Ställningstagandet är ganska intressant. Det säger ungefär: USA måste fortsätta i revolutionens anda, annars skrumpnar det. D.v.s. fortsätta vägen som skapar ständigt nya självförverkligande invandrare och klassresenärer, de som personifierar den amerikanska drömmen och när de nationsskapande myterna.
Pontus: Noll för ett tag. Fick just vikariat terminen ut som ma/no-lärare.
Andreas, tack för infon!
Jag hade som sagt inte sträckläst boken, och jag behöver iofs inte heller Rosenbergs input för att göra ett ställningstagande till USA. Men din sammanfattning (och hans ställningstagande!?) skriver jag under på.
När jag bodde där var jag på den fattigare delen av inkomstskalan, och dessutom invandrad 'alien', och jag har aldrig haft det så bra, vare sig ekonomiskt eller vad gäller känslan av att få rå över sig själv och vara ansvarig för sitt eget liv.
Jag har heller inte mött lika öppna och vänliga människor på annat håll som har kunnat vara genuint respektfulla trots inkomstskillnader på tiopotenser (åt båda håll)
Här gnälls det grupper (anställnings-kollektiv) emellan om löneskillnader på bråkdelar av procent.
Jag försöker att vända ryggen åt sånt!
Jaha, du menar ställningstagande för eller emot USA. Jag har för mig att han inte tog någon klar ställning i boken, utan mer försökte se världen som en amerikan. Undantag finns dock: de två nyskrivna kapitlen som bland annat behandlar USA under George W Bush tar förstås -- åtminstone vad jag vill minnas -- ställning mot den politiska ledningen de senaste åren.
Jonas N
Tack för dina insiktsfulla och upplysande kommentarer här på blogen. Jag hoppas verkligen att du fortsätter skriva trots att Ali tar bort de inlägg som han inte klarar av att bemöta. Förresten har han någon gång kommenterat något av dina inlägg?
Du skriver:
”Det kommer alltid att finnas jobb som behöver utföras men som inte passar in i folks egen dröm om 'livsstil' eller 'självförverkligande' eller motsvarar alla deras förtjänster på det personliga, kulturella, politiskt medvetna planet.”
Finns det något jobb som uppfyller allt det du skriver? Jag tror inte det. Jobb är jobb och fri tid är fri tid. De flesta människor arbetar 40 h/vecka vilket innebär att det finns 128 h kvar att ”odla sin trädgård” för det är väl det vi ska använda vår fria tid till? Hur vi sen ”odlar” är upp till var och en.
Anna, tack för ryggdunken! Ja, jag tror att Ali har bemött något inlägg. Hans svar hade något mer 'grottmänniskor' att göra tror jag, men jag kan ha blandat ihop det.
Ja, jag kan tänka mig att det finns de som får göra precis det de vill göra i sin yrkesgärning. Men de är få, och de har nog fått uföra en hel del tradiga arbetsuppgifter och slit innan de kommit dit. Men vad vet jag? Jag är glad att där finns folk som vill bli revisorer och andra som vill vara bibliotekarier. Jag vet tom folk som ville bli städare, blev det och levde bra på det.
Jag ogillar starkt den nedsättande syn på 'mindre fina' jobb och människorna som utför dem, som man ganska ofta får ta del av, faktiskt nästan alltid från vänsterhåll.
Men det har väl med deras vanliga utopidrömmar att göra: 'världen borde helt enkelt vara annorlunda, det har vi ju bestämt demokratiskt'
:-)
Alla människor har ett värde, det ser olika ut men det beror inte på vilken profession man har utan det beror på vad man säger, gör och vilka värderingar man har.
Inom vänstern har man alltid taggarna utåt och gör allt för att uppfattas som ett offer och skulle man inte framstå som ett offer så gör man allt för att bli ett. I följande ordväxling var den som ställde frågan uppriktigt intresserad.
”Vad har din far för yrke egentligen?”
”Om du med det menar att man behöver skämmas för att man kommer från ett vanligt arbetarhem, så kan du fara åt helvete.”
Ovanstående exempel är bara ett av många som visar på vänsterns pessimism, och pessimismen kommer inte att försvinna om människorna inte försöker se möjligheterna istället för problemen. Problemsnack kan få vem som helst på knä. Det kommer inget gott ur det. Om man däremot försöker se möjligheterna, i det som finns, så har man större möjlighet att nå de mål man har i livet.
Skicka en kommentar