Mörkermännens skuggbudgetar

Ärligt talat får man mer och mer känslan av att se Fox News när man hör svensk inrikespolitisk rapportering. De borgerliga skuggbudgetarna har idel presenterats med närmast devot välvilja. ”Borgerliga förslag för fler jobb” utropar SvD. ”Borgerlig förslag om jobbstöd” är rubriken i DN. Men SVT:s nyheter är som vanligt bäst. Här är det nästan som man diskuterar landslaget inför någon turnering. Ska våra grabbar komma överens? Är det någon spelare som har sämre dagsform? Vi är lite oroliga: hur ska de få mittfältet att fungera? Inslaget avslutas med att en tjej på arbetsförmedlingen säger att det här blir nog bra. Hade man inte levt i det här landet själv och behövt vara med om skiten så hade det varit komiskt.

Själva förslagen då? De sammanfattas mest riktigt så här: Man vill göra livet surt för arbetslösa, förtidspensioner och sjuka och ge deras pengar till företagsägare samt dem som anställer pigor i hemmet. Man vill också sänka skatten och därmed omfördela resurser från fattiga till rika, och rasera den välfärd som är gemensam. I övrigt vill man inte göra så mycket precis just nu. Man avvaktar och sprider istället en känsla av att det går väldigt dåligt i ekonomin, när det inte alls är så.

A-kassan ska sänkas – det skojiga livet som arbetslös blir ännu roligare; sjuka ska få ned till 60% av ersättningen – lätt för låginkomsttagare att ta med en klackspark; en andra karensdag i sjukförsäkringen – härligt för barnfamiljer med låga löner; trafikskadade ska straffas.

Tanken att fler jobb skulle skapas av att människor som inte har jobb får det ännu mer stressigt och för jävligt, och att människor i ett sjukt arbetsliv skulle bli friskare av att få mindre pengar, är så människofientlig och socialt efterbliven att den borde väcka offentlig avsky. Istället är det de välnärda kommentatorerna som själva aldrig skulle riskera att konkret ha dagar kvar i slutet av lönen, som med världsfrånvända ekonomistiska resonemang får föra förslagen vidare.

Till det mest hårresande hör att vi nu har en reaktionär grotthöger som gemensamt utlovar aktiv politik för att skapa pigor i det här landet. Folkpartiet – partiet som inhyser ett gäng feminister enligt egen utsago – är också med på pigtåget. Man nämner Finland som exempel, men drar sig lämpligt nog från att säga något substantiellt om detta experiment, som arbetsgivarna lyckades hylla som succé innan utvärderingen visade att den förstås är ett fiasko. För en kostnad av 830 miljoner kronor har uppskattningsvis mellan 210 och 280 heltidstjänster och ca 1500 tim- och deltidstjänster skapats inom vård-, omsorgs- och städsektorn. För samma summa skulle 3000 vårdbiträden kunnat anställas på heltid. 80-90 procent av avdragen har gällt byggarbeten. Av dessa säger hälften av köparna att de skulle köpt tjänsten ändå. De som tvingas till pigjobb – arbete i andras hem är det första man väljer bort när man har ekonomiska möjligheter till det – är förstås de kvinnor, till nästan 100% kvinnor, som är mest utsatta på arbetsmarknaden. Kanske skulle några svartjobb på marginalen bli ”vita” – det vill säga den subventionerade förnedrande behandlingen beskattas något. Men inte ens det är särskilt troligt. Det finns god forskning som visar att det man betalar för inte i första hand är städtjänsten, utan överordningen, ”flexibiliteten” hos den städande. Det är detta system som arbetarrörelsen lyckats bygga bort, som nu ska subventioneras fram av borgerligheten med skattepengar.

Men vem är jag mest förbannad på idag? Pär Nuder! När man ser honom där på presskonferensen vill man smyga fram och skrika honom i örat: för helvete, kom ur det trista ombudsmannatugget och kom in i matchen! I tre valrörelser har jag suttit på debatter och blivit förundrad över hur SSU:are kunnat vara så fruktansvärt tråkiga och i avsaknad av politisk fingertoppskänsla, när de inför en av frågan ointresserad ungdomspublik suttit som små ministerkopior och försökt visa på att borgerligheten är ”splittrad”. I den större samhällsdebatten har det där möjligen funkat lite bättre, men nu är ju läget annorlunda. Nu är det de politiska motsättningarna som måste fram om en förödande borgerlig valseger ska undvikas. Då kan man inte ha ministrar som sitter och försöker hitta skillnader mellan kristdemokraternas och folkpartiets budgetar. Vem fan bryr sig? Det intressanta är ju likheterna. Och till och med rent taktiskt är det den borgerliga röstmaximeringen genom att täcka olika delar av fältet som man borde komma åt. Oavsett vilket av de här fyra partierna man röstar på får man nedskärningar, vidgade klyftor och bortskänkning av våra gemensamt producerade resurser till dem som redan har mer än nog. Återigen blir det tydligt att valet 2006 bara kan räddas från vänster. Det borde även regeringen och fackens ledningar börja begripa, innan det är för sent.