Mer fräscht med "alliansen" - välgörenhet för hela slanten

Vi talar verkligen om rejäla reaktionära grepp nu. Vi ska inte tillbaka 20 år i tiden, utan hundra. Pigavdrag, lärlinglöner för utlänningar, union-busting med inhyrda strejkbrytare… Och nu tas nya fräscha tag för fattigvård och välgörenhet.

”Alliansen” föreslår enligt DN avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Låter harmlöst, men är allt annat än det. Här finns en mycket medveten och riktigt bakåtsträvande systemskiftesskiss. Målet är att föra tillbaka vård och omsorg från det offentliga till privata och ”frivilliga” krafter. Det får naturligtvis stora effekter. I ett första steg talar man milt och lugnande om att våden ska vara gemensamt finansierad. Pengar ska alltså tas från skatter, men istället för att ges till stabila löner i offentlig sektor ska utförandet privatiseras, och inte nog med det, läggas över på frivilligorganisationer där själva vitsen är att lönevillkoren är annorlunda – att man har hjärteömma volontärinsatser. På så sätt avprofessionaliseras välfärden och dess generalitet urholkas. Nästa steg är naturligtvis att sänka skatterna och dra tillbaka offentliga resurser från välfärdssektorn – en rejäl avmodernisering av samhället helt enkelt; en som reserverar högkvalitativ välfärd för de ytterst besuttna, och lämnar övriga till ihopskrapade besparingar och andras välvilja.

Det viktigaste och tydligaste blir förstås en tillbakarullning av jämlikheten mellan män och kvinnor. I den offentliga sektorn arbetar idag en del män och många kvinnor – till alltför låga löner – med att genomföra sådant som annars i mycket hög utsträckning skulle utföras obetalt – av kvinnor. I ”frivilliga” vårdorganisationer organisationer kommer förstås också kvinnor att vara grovt överrepresenterade. Och den viktigaste skevheten är allt det arbete som inte syns och inte betalas, eftersom den utförs i hemmet.

Det är alltså inte ett dugg överraskande att den som leder detta arbete på den borgerliga sidan är Maria Larsson (kd). Kristdemokraternas ledande roll borgar här för samma säkra resultat för jämställdhetssträvandena, som om man utnämnt Sverigedemokrater till ledande i integrationspolitiken.

Jag får rysningar i hela kroppen när jag läser att Kristina Axen-Olin (m) säger att ”svenskarna har ett större hjärta än man tror”. När överklassens parti talar om vikten av ett stort hjärta, då bör alla varningsklockor man har ringa på en gång. Det förnedrande välgörenhetssamhälle som arbetarrörelsen en gång gjorde upp med ska inte tillåtas komma tillbaka. Människor ska ha rättigheter i samhället, relationen till samhällets hjälpinsatser ska vara en av påverkan och krav, inte underordning och tacksamhet. Jag påstår naturligtvis inte att den nuvarande socialstaten är jättebra. Vi lever i ett klassamhälle och staten har där disciplinerande och repressiva element, också i den sociala vården. Men det är ljusår konceptuellt mellan att ha lagstadgad rätt till vård och att leva i ett samhälle där den rätten vittrar bort till förmån för uppbygglig välgörenhet.

Rekommenderar en utmärkt artikel i ämnet, av Linnea Nilsson. Hon citerar där Göran Greider, vars ord är värda att lägga på minnet: ”Hjärtat är i hög grad en konjunktur”

Och så följer här ett utdrag ur Strindbergs Röda rummet. Den här scenen sammanfattar verkligen kärnan i ”alliansens” förslag. Back to basics. Dags att vara minst lika förbannad:

”- Är här någon som törstar efter frälsning och nåd? skrek fru Homan, under det fru Falk blåste i rafraichisseuren över barnen, vilka började skrika av svedan i ögonen.
- Bjuder fruntimret på frälsning? frågade snickarn, som gjorde ett upphåll i arbetet. Var har fruntimret fått den ifrån? Kanske det finns välgörenhet också, och förödmjukelse, och högfärd? Va!
[Välgörerskorna antecknar i sina böcker]
- Nå, ska det bli någon välgörenhet av nu, så passa på medan jag vänder ryggen till, ty den sanna välgörenheten sker i hemlighet. Men öva den på barnen för all del, de kan inte försvara sig; men kom inte till oss! Ge oss arbete, om ni behagar, och lär er att betala arbetet, så behöver ni inte ränna omkring på det där sättet! En pris, skomakare!
- Kan man skriva så här, Evelyn? frågade fru Falk - ”stark otro, förstockelse...”
- Förhärdelse är bättre, Eugenie lilla!
- Vad skriver fruntimmerna opp? Är det våra synder? Då är boken alldeles för liten ...
- ’Frukten av så kallade arbetarföreningarne...’
- Mycket bra, sade revisorskan.
- Akta er för arbetarföreningarne, ni, sade snickarn. Det har smällt på kungarne nu i ett par hundra år, men nu ha vi upptäckt, att det inte är deras fel; nästa gång smäller det på alla sysslolösa, som lever på andras arbete; då ska ni få se på satan!”