"Riktiga människor" och 1 maj

Rapporteringen från första maj var ännu mer tröttsamt förutbestämd än vad jag förvarnade om. Jag orkar knappt kommentera det längre. Ett återkommande evenemang är för övrigt att trista medelålders män (ibland kvinnor) talar om att det är viktigt med ”förnyelse”. Stig-Björn Ljunggren var i TV i morse och sa samma sak, förbittrade sossar hade framletats för ändamålet i radio igår. Förnyelse innebär alltid mer jippoisering på bekostnad av politiskt innehåll. Det mesta är som vanligt alltså. Att den allra tydligaste tendensen de senaste 8-10 åren varit att vänsterns tåg dels varit större än sossarnas och dels varit påfallande unga, är något som kommentatorerna helt enkelt inte kan ta till sig, inte heller att många av de större tågen präglas först och främst av att man har väldigt kul, spelar musik i tåget och dansar och festar runt. Det är inte så konstigt, med tanke på att de aldrig är där, kommentatorerna. Första maj är också faktiskt den enda dagen på hela året då man kan samla många tusen människor i Stockholm, utan att ens bli omnämnd i tidningen. Det är helt omöjligt att lyckas med det annars. I år gick ungefär tio tusen personer i vänsterns tåg i Stockholm. Noll spaltmilimeter i de stora tidningarna. När jag talade i Stockholm 2002 minns jag att de sista avdelningarna inte kunnat lämna Medborgarplatsen ännu, när täten nådde Kungsträdgården. Vi fyllde hela marschvägen. Noll spaltmilimeter. Självklart kan detta bli delvis självuppfyllande profetior i längden, men det ställer desto större krav på vänstern att stå upp för arbetarrörelsens dag – arbetarrörelsens festdag. Man får ta med sin kompis, för den som varit där en gång, kommer gärna tillbaka, särskilt om arrangörerna inte hänger läpp. I Aftonbladet Debatts sedvanliga ”förnyar”-artikel ger för övrigt en ”eventkonsult” rådet att man ska ”förnya” eller lägga ner. Bland annat skriver eventkonsulten, ”Det måste vara riktiga människor som demonstrerar, inte ombudsmän”! Well. Jag vet inte var eventkonsulten var igår, men det är rätt givet att han inte kan ha varit på Kungsträdgården. Eller så har han en mycket, mycket märklig idé om hur ombudsmän ser ut, och hur många de kan vara.

.
Bilden: nämnde eventkonsult - en helt vanlig, och riktig, människa, säkert ömmande för arbetarrörelsen bästa