fredag, juni 10, 2005

Att (inte) förstå nejet – uppdatering

Olle Svenning – en skarp och varm skribent, men så trött så trött i sin avmätta eurovänsterism – skriver att han ”inte deltar i den vänster som firar nej-segrarna i Frankrike och Holland”. Kör samma gamla visa som det annars glatt högerflirtande borgaretablissemanget: Le Pens väljare sa också nej. Visst gjorde de det. Men dels gjorde många av de det för att de avskyr etablissemanget, vilket inte är så märkligt med tanke på socialdemokratins och vänsterns misslyckande med att minska klyftorna. Dels blev Le Pen själv politiskt och organisatoriskt mycket mer marginaliserad i denna kampanj än annars i fransk politik. Vi talar om en man som gick till sista omgången i presidentvalskampanjen. Detta halvår har hans parti backat från tio till nio procent. Någon ”allians” som han talar om, fanns inte.

Svenning skriver:
”I Frankrike talar man numera om néo-com, en vänsterns motsvarighet till néocon, det nykonservativa Bushfolket. Neocom står för stenålderskommunism. En aning sorgligt att grottfolket verkar trivas hos Lars Ohly”.
Vilka är dessa ”man”? Knappast de ungdomar och arbetare som är trötta på högerpolitik, Bush-chauvinism och växande klyftor. Och att han refererar till dem som organiserat sig, läst och lärt, debatterat och modigt protesterat, som ”grottfolket”, säger något om denna upphöjda ”vänsters” möjligheter att i framtiden spela en roll mot fascistiseringen i och avdemokratiseringen av Europa. Det är verkligen synd, för nog behövs Svenning och hans åsikts- och generationskamrater i den striden.
---
Måste ändå påpeka att Aftonbladet idag skriver en mycket viktig ledare om ”terrorlagar” och de djupt obehagliga planerna på hårdare registrering av ideella organisationer.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Lite svårt att förstå den vänster som sitter och suckar och moraliserar över att folket sagt nej till ytterligare en dålig kompromiss, dessutom med nyliberala tendenser. Visst behöver EU reformeras och visst behöver vi EU som en motvikt till den globaliserade kapitalismen. Men för det måste vi inte tacka och bocka varje gång EU:s politruker knåpar ihop en ny grundlag, med motiveringen att "den gamla var ju inte heller så bra". Vänstern måste kräva en ny konstitution UTAN grundlagsfäst nyliberalism och med bevarat självbestämmande för nationalstaterna. Om DEN konstitutionen skulle röstas ner, DÅ skulle även jag sucka och moralisera.

Robert Nordman sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Robert Nordman sa...

"Knappast de ungdomar och arbetare som är trötta på [....] Bush-chauvinism"

Talar vi inte om Frankrike längre?

Anonym sa...

Om nu EU-konstitutionen är så nyliberal: hur kan det då komma sig att nyliberaler inte gillar den?

Det är ju inte så att Johan Norberg, Mattias Svensson, Dick Erixon, Henrik Alexandersson, Erik Lakomaa mfl. ropar av glädje. Några artiklar.

Ett federalistiskt nej till konstitutionen - Johan Norberg

Smörgåsbord för makthungriga - Mattias Svensson

Mycket mer än presidentpost - Mattias Svensson

Anonym sa...

Med nyliberal menas här inte den lilla sekt av människor som faktiskt kallar sig själva det.

Anonym sa...

Ingen har väl hävdat att konstitutionen är rakt igenom nyliberal, knappast. Den är precis den typen av dåliga kompromiss som bara gillas av de mittenkrafter som varit dominerand ei att utarbeta den.

Däremot är det uppseendeväckande att det i EU:s grundlag slås fast att den ekonomiska politiken ska ha som huvudsyfte att bekämpa inflationen och hur detta ska göras. Man får gå tillbaks till Stalins Sovjetunion för att hitta en konstitution som politiseras så till den milda grad. Kan du inte hålla med om att det inte är fair play?

Anonym sa...

Det finns massa trams i konstitutionen. Om det är fair play eller inte vet jag inte.

Som nyliberal vill jag inte ha en monopolvaluta eller statligt reglerad räntepolitik. Jag skulle föredra guldmyntfot eller andra privata system utan statligt inflationsdrivande sedeltryckeri.

Att vänstern är så för hög inflation tycker jag är konstigt. De som drabbas mest av hög inflation är ju låginkomstagare och bidragstagare. Med hög inflation så får man hög ränta, och det ju de fattiga som oftast behöver låna medan det är rika som lånar ut. Hög inflation snedvrider även prisbilden till förmån för de som sitter på aktier och fastigheter(läs de rika). Vem vill sitta på cash när värdet urholkas snabbt?

Det som gör att arbetslösheten kan minska vid hög inflation är att företagen blir mer lönsamma. Priserna stiger under den tid som går mellan att företagen köper in, producerar och säljer varor. Mer profit innebär snabbare företagsexpansion och minskad arbetslöshet. Bra företag kommer att gå jättebra. Halvbra företag kommer att gå bra. Ruttna företag som egentligen borde gå under kommer att överleva... Frågan är varför man inte ska sänka bolagsskatten direkt(om man nu vill öka företagens lönsamhet).

Hög inflation urholkar även bidragstagarnas inkomster. För varje månad så får man allt mindre för de pengar som betalas ut via de statliga ersättningssystemen. Det är en slags dold Reinfeldt-politik. Istället för att staten sänker ersättningen med 10-15%/år så gör man detsamma genom att urholka penningvärdet.

Anonym sa...

Jag vet inte om någon är för "hög" inflation. Men det kanske är lättare att argumentera om man bygger en fågelskrämma som man menar representerar sin motståndare och sedan säger "men titta vad ful fågelskrämman är".

EU:s konvergenskrav till exempel tillåter om jag inte minns fel en inflation på upp till 3%. I Sverige har vi idag 0% inflation, tangerande på gränsen till deflation, ett rätt otrevligt ekonomiskt tillstånd.

Naturligtvis är det trevligt att ha ett någotsånär stabilt penningvärde. Men det är också trevligt att inte behöva ha massarbetslöshet. Och som du vet, du verkar ju vara insatt i ekonomi, så är dessa två faktorer kommunicerande kärl i en ekonomi, sjunker den ena tenderar den andra att gå upp. Den prioritering som vi i Sverige och EU, och resten av världen också för övrigt gör för närvarande, är att hålla en arme av yrkesarbetslösa, i praktiken fullt sysselsatta "inflationssänkare". Deras existens håller nere lönekostnader och lönekrav. Plus att det skapar en rädsla och ett tryck på de som är inne på den reguljära arbetsmarknaden.

I praktiken har den fulla sysselsättningens politik övergetts till förmån för den nyliberala jämviktsarbetslöshets-teorin, Sverige beräknas tydligen ha en NAIRU-nivå på runt 4%, om vi ska tro Göran Persson (som förvisso aldrig talat ur skägget om det här).

Man kan säga mycket mer om det här, vänstern borde naturligtvis göra upp en gång för alla med det här nyliberala spöket från 80-talet. Men för att återgå till min fråga: du är inte beredd att hålla med om att det är orimligt att skriva in ekonomiska modeteorier, som ju kan dödförklaras rätt snabbt, i det som ska bli EU:s framtida gemensamma grundlag, förhoppningsvis med en hållbarhetstid på rätt många decennier?

Anonym sa...

Nej ska bara tolkas som nej. Inga krusiduller, inga vilda teorier, bara nej. Nej, vi vill inte ha den föreslagna konstitutionen. Svårare än så är det inte.

För övrigt tycker jag det är märkligt språkbruk att inte begränsa användningen av ordet nyliberal till "den lilla sekt av människor som faktiskt kallar sig själva det" (*) som en annan anonym debattör skriver. Att kräva att någon sätter sig in i begreppet nylibral är för mycket begärt (**) men en begränsning i användningen vore bra.

(*) De som anklagas för sekteri är objektivister och vänder sig starkt mot att kallas nyliberaler.

(**) Speciellt som det är svårt att gå och låna en vettig bok i ämnet.

/B