Terrorinnovation i Danmark

”Vad var det vi sa” är inte tröstrikt. Men det är viktigt att lära sig se utvecklingstendenser. Efter 11 september passade reaktionära krafter över hela världen på att inskränka medborgerliga rättigheter och införa repressiv lagstiftning. I USA genomdrevs Patriot Act I och II som ger myndigheterna närmast obegränsad rätt att kontrollera de egna medborgarna under förevändningen att ”bekämpa terrorism”, och i förhållande till utlänningar inför ett juridiskt moras som inte hade setts som acceptabel ens i början av 1900-talet.

Här i Sverige forcerades en ramlagstiftning på EU-initiativ. Den lagstiftningen gör, liksom andra ”terroristlagar”, allvarliga avsteg från viktiga rättsprinciper och bort mot kollektiva, djupt politiserade bestraffningar. När jag och Kristoffer Housset testade en finansieringslag sommaren 2002 vände vi oss bland annat just mot det märkliga i att lagen var så osäker. Den hänvisar till exempel vidare mot en lista med organisationer och personer, som i sin tur fastställs under hemliga former av EU-ministrarna, utan att skäl till terrorstämplingen (eller hävandet av densamma) behöver redovisas. Det är därefter inte konkreta individuella handlingar som blir föremål för rättslig prövning, utan koppling till listade organisationer. (Se några pressmeddelanden, här, här och här).

I EU:s ”gemensamma ståndpunkt” om vad som ska räknas som en terroristhandling kan man bland annat läsa, att det är en handling som bedöms syfta till att ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning” eller ”allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska ellersociala strukturer i en stat eller en mellanstatlig organisation”. Det senare torde kunna sägas om all politisk verksamhet som syftar till att, säg, avskaffa kapitalismen eller de strukturella könsorättvisorna i samhället. Man behöver inte vara ett geni för att inse att en sådan gummilag både kan och kommer att användas på ett obehagligt sätt av statsmakterna.

Med en liknande (med inte identisk) ”terrorlag” åtalas nu danska Greenpeace! Det centrala elementet är att den nydanande lagen gör det möjligt att åtala en organisation för det som enskilda sympatisörer. Det är legio i de flesta stränga diktaturer och möjliggörs som sagt också i EU-direktiven. Att några aktivister gjort en aktion och hängt ned en banderoll från en byggnad kan leda till att organisationen Greenpeace döms i enlighet med en terrorlag.

I princip kommer det att vara möjligt att med enkla medel döma vilken misshaglig politisk organisation som helst. Lennart Daléus, generalsekreterare för Greenpeace i Norden, är chockerande naiv i sin förvåning: ”Det blir ju bara bisarrt att vi ska vara de första som utsätts för användning av den här nya lagen. Jag har inte svaret på varför det sker”, säger han. ”Tanken bakom den här strafflagen var naturligtvis att komma åt organisationer som på något sätt bedrev någonting som liknar terroristverksamhet eller har länkar till det. Det är ju inte fallet med Greenpeace”. Oj då. Välkommen till en skön ny värld.