Avhopp och nyhetsvärdering

DN rapporterar i en tusende artikel att ”konflikterna inom vänsterpartiet fortsätter”. Upprinnelsen är att Carina Åström, regionråd i Västsverige hört av sig till radio och sagt att Lars Ohly borde avgå. Detta är egentligen en smått fantastisk ”nyhet”. Det har ju Carina Åström tyckt redan innan Ohly blev vald! (med mycket stor majoritet, trots hårdhänt mobilisering från den grupp som sedan blev föreningen Vägval vänster).

Den anledning som Carina Åström anger – och som DN och andra glatt återger – till varför Lars Ohly borde avgå är än mer fantastisk. Det är att Dan Gahström (styrelseledamot i Vägval vänster) och några andra i Västra Götaland (som rapporteras ha varit ”tunga företrädare”, men som jag tyvärr aldrig haft nöjet att känna till före avhoppen) har lämnat vänsterpartiet – vilket grundligt rapporterats om i medierna. Vi har alltså en situation, där några personer som ägnat större delen av sitt politiska engagemang i flera år åt att förstöra vänsterpartiet, stoppa varje förnyelse i partiet och alla de beslut som partiets medlemmar vill genomföra, lämnar det parti de ämnat förstöra. Sedan går deras kompis ut och säger att eftersom de inte var framgångsrika i att förstöra partiet så bör partiet nu förstöra sig självt på det sätt de ville. Annars blir hon ledsen. Det är som att gå in i en affär och ropa att personalen borde sparkas, därefter förstöra inredningen för att sedan kräva att personalen sparkas eftersom oreda råder.

Apropå sin egen framtid säger hon att hon tänker sluta ”om inte kongressen visar en kursändring”. Det är också lite spännande. Partikongressen ska framför allt anta en valplattform. Man undrar vad det är för ”kursändring” som ska komma där. Med tanke på att Åström tidigare hävdat att protester mot sjukhusnedläggningar är ”elitistiska” och att man borde välkomna privata ”initiativ” i vården, är alltså ”kursändringen” som efterlyses, en där vänsterpartiet slutar vara ett vänsterparti. Det är förstås möjligt att en majoritet av partiets medlemmar är intresserade av ett sådant kollektivt politiskt självmord, men min gissning är att det inte är så aktuellt. Till skillnad från ett och annat kommunalråd är nämligen en klar majoritet av vänsterpartiets medlemmar med i vänsterpartiet för att de tycker att det är ett bra parti.

Redan före partikongressen 2004 producerade gruppen bakom Vägval vänster ett hemligt dokument med funderingar om hur man skulle kuppa till sig makten i vänsterpartiet, mot medlemmarnas vilja. Här ingick en plan för regisserade avhopp på och efter kongressen. Trots att dokumentet avslöjades så kan taktiken fortgå utan att möta någon kritisk reaktion från den media som villigt lånar ut sig till språkrör för ett politiskt marginaliserat men förstås hemskt nyttigt gäng som agerar för att skada vänsterpartiet.

Med en lätt överslagsräkning kan man komma fram till att om säg hundra personer till tänker hoppa av vänsterpartiet så kan de köra två i veckan i ett år. Och få en halvsida någonstans varje gång. Man kan kanske räkna med något sådant året före valet, eventuellt med en topp kring partikongressen i januari.

Vad betyder det för vänsterpartiet? Att till exempel den borne intrigmakaren Dan Gahnström i en personlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd lämnat vänsterpartiet för mp är troligen det bästa som hänt vänsterpartiet på flera år. Resten beror på partiets mognad att ta sig an det totalangrepp som riktas mot det. Ett parti som står upp för sin inre demokrati och för en konkret vänsterpolitik – som obönhörligen kommer att angripas av borgerligheten i skilda skepnader – kommer att ha möjligheter att gå framåt. Ett parti som abdikerar från sin politik när det blir jobbigt, kommer att förgås i irrelevans.

Vi får väl se vad som händer i verkligheten. Men räkna inte med att kunna läsa om det i tidningen.