En vecka senare. Läs. Fundera.

Idag har flera svenska medier helt okritiskt, helt utan att skämmas kört den uppenbara ankan att Usama bin Ladin (denne mystiskt försvunne figur) tänkte förgifta knark för att döda massa amerikaner. Uppgifterna verkar komma från Fox-tidning New York Post och det är inte sådär jättesvårt att se att de med allra största sannolikhet är helt uppdiktade. Men denna bisarra ”nyhet” kommer förstås inte att följas upp, varken för att bekräftas eller dementeras. Den bara passerar förbi. Sätter sig någonstans i miljoner människors bakhuvuden, tillsammans med tusen andra grundlösa påståenden och medverkar till att skapa en världsbild. Syftet uppnås.

Precis som efter 11/9 och inför de planerade angreppen mot Afghanistan och Irak har våra massmedier nu, efter terrorangreppen i London, helt okritiskt slagit upp precis vad som helst som har kommit från myndigheterna och spunnit vidare på det, tills det dyker upp en ny grej. Alldeles oavsett hur enormt stora motsägelser och uppenbara märkligheter som prånglats ut någon timme tidigare.

I en mycket läsvärd artikel går Willian Bowles igenom det berg av orimligheter och propagandistiskt ämnade utsagor som västvärldens befolkningar matats med bara på en vecka. Har vi redan glömts att tvärsäkra påståenden ändrats gång på gång, men ändå förts fram med samma intensitet i medierna? Vem har stannat upp för att ifrågasätta trovärdigheten i påståenden om att en självmordsbombare går omkring med ett ID-kort som dessutom upphittas på plats? Bland mycket annat.

För den som är intresserad av att söka finns det gott om kritiska granskningar. Ändå finner de på intet sätt fram till mainstream-media. Kanske om ett år, när det är alldeles för sent. Som med de direkta lögnerna om ”smoking guns”, massförstörelsevapen redo att avfyras inom fem minuter, ”kopplingar” mellan al-Qaida och Irak, med mera, med mera.

Läs Bowles’ artikel! Han uttrycker sig väl:

The media for its part, seems quite content to act as an unquestioning conduit for whatever rubbish the state puts out, not even bothering to correct the record (such as it is) when yet another scurrilous piece of disinformation bites the dust. In fact the media’s role in this entire affair has been, to put it mildly, shameful.

Idag har det fortsatt strömma in rapporter om misstänkta, tillslag och gripanden. En del är kanske sant. En hel del är kanske inte det. Det viktiga är att allt kommer med, och precis den bild som staten vill nöta in, fortsätter att nötas in. Nu beskrivs enligt DN ”attentatsmännen” av vittnen som ”skrämda och ovårdade”. Även om det skulle visa sig att dessa ”skrämda och ovårdade” personer inte har ett skit att göra med någon genomförd eller misslyckad bombsprängning så är den hotfulla stämningen räddad.

Det kanske viktigaste som Bowles skriver, som ett PS. till sin artikel, är detta:

We have all been here before, several times in the past one hundred years and we all know what the outcome was every time; slaughter on an unimaginable scale preceded by witch-hunts and the deliberate demonisation of convenient segments of society.

Enligt en ny undersökning gjord av Krisberedskapsmyndigheten har 71 procent av svenska folket stort förtroende för mediernas rapportering från Storbritannien. Det torde vara ett av de allvarligaste samhällsproblemen idag.