Publicerar här min ledarkrönika i veckans Flamman.
---------
Det har länge varit en oskriven regel i Sverige att utrikespolitiska frågor inte blir stora i valrörelser och aldrig kan vara valvinnare. Det bygger dels på en utbredd uppfattning om att utrikespolitiska beslut ska fattas i relativ konsensus, dels på att frågorna anses vara perifera för gemene man.
Den synen bör omvärderas. Den USA-ledda nykolonialismen drar in varje hörn av världen i elände och våld. Att ta ställning till USA:s politik blir en vardagshändelse för de flesta, överallt, också i Sverige.
På politiska affischer från 30-talets Europa är motiven lika i många länder. Vänsterns varningar för fascismen och stundande storkrig minner om en dramatisk tid då de övergripande ideologiska frågorna tvingat sig in i vardagens mitt och de politiskt verksamma kunde bedöma vartåt det barkade.
Idag finns hos många europeiska västerpartier ett tillbakalutat förhållningssätt till de krig som är en avgörande politisk fråga i nästan alla världens länder, och till den snabba, fascistiskt anstrukna tillbakarullning av demokratiska fri- och rättigheter som pågår på hemmaplanerna. Visst framförs avvikande åsikt, men inte som avgörande för profil och allianser.
I Sverige är det de progressiva krafternas stora misslyckande att inte ha lyckats bygga upp en starkare fredsrörelse. Det ställer större krav på ett parti som vänsterpartiet, när den politiska temperaturen höjs i valrörelsen.
En vänster som är tydlig och högljudd i centrala utrikespolitiska frågor kan också vinna valframgångar. Den arroganta amerikanska våldspolitiken möts av bred avsky, men finner ingen genklang i det politiska etablissemanget. En vänster som verkligen ger röst åt den kan göra valrörelsen intressantare och attrahera nya väljare.
Men då måste man lyfta frågorna själv, ha en skarp linje och vara beredd att stå upp för den, mot hets från såväl högern som regeringen, som dock är i otakt med stora delar av sin väljarbas. Det är ett bra område att ta konfrontation med s om.
torsdag, juli 21, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
24 kommentarer:
Kan inte låta bli att reflektera över vad det var som triggade igång 2:a världskriget. Hitlers och Stalins antiangreppspakt!
På politiska affischer från 30-talets Europa är motiven lika i många länder. Vänsterns varningar för fascismen och stundande storkrig minner om en dramatisk tid då
Du menar som när Stalin och Hitler satte sig ner över kaffe och delade upp Polen mellan sig?
Eller pratar vi om "varningarna" och kraven Finland fick från Sovjet dagarna innan Sovjet påbörjade sitt anfallskrig mot Finland?
Den arroganta amerikanska våldspolitiken möts av bred avsky, men finner ingen genklang i det politiska etablissemanget. En vänster som verkligen ger röst åt den kan göra valrörelsen intressantare och attrahera nya väljare.
Var är fördömandena och den höga rösten mot t ex Syriens ockupation av Libanon?
Eller Kinas ockupation av Tibet och ständiga hot mot Taiwan?
Fast "imperialism" och "olaglig ockupation" kanske inte gäller när det är kommunistiska eller islamistiska stater som ligger bakom..
Nu kanske ska tillägas att nej, jag tror inte Syrien är en islamistisk stat.. Det är en militärdiktatur.
"
Eller Kinas ockupation av Tibet och ständiga hot mot Taiwan?"
Redan VPK på sin tid fördömde väl Kinas ockupation av Tibet?
Förlag på slogan: "Ja till terror, nej till terrorbekämpning."
När detta skrivs håller terrorn på att slå till i London för andra gången. Jag tror det blir svårt för vänstern att driva sin utrikespolitiska linje om inte detta stoppas. För sambandet och så uppenbart, och svenskarna är nog inte så förtjusta i våld mot civila som vänstern vill tro. Men det kan ju bli en intressant valrörelse.
" För sambandet och så uppenbart, och svenskarna är nog inte så förtjusta i våld mot civila som vänstern vill tro. "
Sambandet mellan USAs krigföring i arabvärlden och terrorattacker mot civila i vår del av världen menar du? Det sambandet är ju helt uppenbart för alla utom de som med alla medel måste försvara allt USA gör...
/Irene
"Sambandet mellan USAs krigföring i arabvärlden och terrorattacker mot civila i vår del av världen menar du? Det sambandet är ju helt uppenbart för alla utom de som med alla medel måste försvara allt USA gör..."
Till de vänstermänniskor här som leder av grav senildemens kanske jag ska påminna om att 11 September skedde FÖRE USA gick in i vare sig Afghanistan eller Irak.
Visst, terroristerna använder Irak som en ursäkt, men hade det inte varit Irak hade det varit något annat.
Irene ...
tänk att du hoppar in i debatten med dina analyser igen :-)
USA för inga krig i arabvärlden! Däremot sker det ett ganska omfattande krig i 'arabvärlden' mot invånarna där. Det var iofs ännu värre innan USA avsatte skräckväldena i Afghanistan och Irak. Men om du kallade dessa för krig är de båda över sedan länge
Fö kanske du minns att 9/11 hände innan detta.
Du kanske också menar att det är Israel som fört krig mot sin omgivning och inte tvärom samt att det ju ändå nästan är USA.
Eller vad var nu din poäng? Kanske:
'USA är dumt, det har jag tyckt hela tiden, och hade de inte avsatt Saddam, hade nog 9/11 inte behövt inträffa!?
Wille, har du någonsin hört dem som bedriver terrorn att komma med en ursäkt? Ens för terrorn!?
De är värsta sortens brottslingar, och det enda man skalla göra med deras utsagor är spåra dem och sätta fast dem.
Lyssna på? Aldrig! Det är sådant vänstern håller på med, och än värre (iom att terroristerna inte komunicerar), vänstern sitter och levererar 'ursäkter', 'förklaringar' och uppdiktade 'villkor' åt dem.
Vämjeligt!
" Till de vänstermänniskor här som leder av grav senildemens kanske jag ska påminna om att 11 September skedde FÖRE USA gick in i vare sig Afghanistan eller Irak. "
Och? Det utfördes naturligtvis terrordåd av olika grupper långt innan 11 september. Men ingen säkerhetspolitisk analytiker skulle väl förneka att Irak-kriget har lett till en ökad terrorist-aktivitet bland fanatiska muslimska grupper? Bush har gett fanatiker som Al-Quaeda den bästa present de kunde ha önskat sig i och med sina oprovocerade anfallskrig.
Kriget mot terrorismen är ett skämt. Egentligen handlar det om att USA vill stärka sitt geopolitiska inflytande i mellanöstern. De som får betala priset är, som alltid, civila. I Irak såväl som i Londons tunnelbana.
/Irene
Jonas:
" Bla bla vänstern är dum bla bla bla vänstern är nedrig bla bla bla jag är smart bla bla bla den outbildade populasen bla bla bla heja Bush bla bla bla vänstern är ond bla bla bla krig är fred bla bla bla vänstern är skurkar bla bla bla bla bla "
/Irene
Jinge:
Intressant att du har med Somalia, Bosnien och Jugoslavien m fl.
Det kanske hade varit bättre att bara låta den etniska rensningen fortgå medan FN viftade på fingret och sa "ajabaja" till "de elaka farbröderna"?
Först har terrordåd motiverats av att USA haft en närvaro på arabiska halvön (innan 9/11), sedermera blev det pga Afghanistan och Irak.
Hur ska det vara nu? Känns som om ursäkterna förändras hela tiden.
Vänstern måste visa på en rak och tydlig hållning i frågan om fred i världen, att stå upp för en aktiv utrikespolitik.
Som Chamberlaine gjorde mot Hitler på 30-talet? Det gick ju bra..
Oj vad synd, Irene ... Ali gillade inte att jag tackade dig.
Men din nidvisa om vänstern tyckte jag var lite onödigt hård.
Wille!
"Var är fördömandena och den höga rösten mot t ex Syriens ockupation av Libanon?"
Var är dina fördömande för att Israel ockuperade Libanon ända till 2000 vilket ju också var anledningen till att Syrien ursprungligen gick in i Libanon?
Jag försöker inte hävda att Syriens ockupation av Libanon under de senaste åren var okej, för det var den inte, men faktum är att Syrien urspungligen gick in i Libanon efter förfrågan från Libanon om hjälp mot Israel som då ockuperade landet. Syrien skulle ha hjälpt Libanon och sedan när det var färdigt skulle de ha lämnat Libanon istället för att stanna kvar i ytterligare 5 år efter att Israel lämnade Libanon.
Tobias:
Jag har bloggat sedan mars, och 2000 känns inte så färskt att blogga om.
Däremot är det en relevant fråga varför den svenska vänstern är 99,9 procentigt konsekvent i att aldrig fördöma de krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter som kommunistiska-, islamistiska- eller militäraregimer utfört värden över.
Jag var rätt liten, men jag vill minnas att t o m Palme var rätt duktig på att öppet liera sig med diverse blodiga diktatorer. Konsekvensen har hållit i sig sedan dess.
Däremot är vänstern 100% konsekvent i att fördöma varje steg USA gör utrikespolitiskt, t o m om det är direkta fredliga hjälpinsatser (då är det inte tillräckligt, eller med baktankar).
Wille!
Det du säger, att vänstern nästan aldrig fördömmer "krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter som kommunistiska-, islamistiska- eller militäraregimer utför", är ju lögn. Vänstern fördömer visst sådant.
Att argumentationen blir högre här på hemmaplan då kritik riktas mot USA beror ju på att det blir mothugg och diskussion, att kritiken är vanligare mot tex USA beror ju på att det finns de på hemmaplan som försvarar USA.s görande och till och med tycker att USA gör rätt. Då vänstern kritiserar tex Nordkorea så skapar de aldrig någon diskussion här på hemmaplan eftersom alla håller med, ingen notis tas sålunda om detta.
Så Wille, sluta att hitta på!
Vilka blodiga diktatorer lierade sig Palme med enligt dig?
Tobias:
Vilka diktatorer som Palme flanerade med?
Vad sägs om Erich Honecker, Fidel Castro och Ho Chi Minh på vilkas bakdelar han alltsom oftast hade tungan långt upp där solen inte lyste..
"Nä idag är du föör bedrövlig Wille! Din politiska idol då, Bush, vilka diktatorer delar han säng med?"
Det verkar som om hela din poäng i den här diskussionen är byggd kring min verkliga eller inbillade idealisering av USA, vilket knappast är fallet.
USA's s k "realpolitik" efter andra världskriget är moraliskt förkastlig, och inte heller ser jag Bush som någon idol (kristen höger, inskränkningar på medborgerliga rättigheter etc etc rimmar illa för mig), även om jag föredrar honom framför Göran Persson när som helst (hört att kolera är lättare att bota än pest).
Min poäng är snarare vänsterns otroliga inkonsekvens: hur vad som helst USA gör, någonsin kritiseras och förkastas som "kolonialism" och "imperialism", medan diverse diktaturer världen över kommer undan med det mesta utan att ens så mycket som omnämnas av vänstern mer än på sin höjd i någon fotnot mellan attackerna på USA.
Vad skall vi förvänta oss av våra politiska partier på den här frågan då?
Om Socialdemokraterna driver en pro-USA linje (om än i tystnad), och det är naturligt att hela högerblocket skulle driva exakt samma linje mer högljutt, vad finns det då kvar att välja på? Velande miljöpartister och ryggradslösa vänsterpartister?
Sverige har målat in sig i ett hörn där våra politiker tafatt kritiserar USA och Storbritanniens krig men samtidigt säljer vapen till båda, där Göran ser ut att må bäst när han får stå i George Bush's glans och där våran justistieminister vill leka Storebror åt hela Europa.
Jag tvivlar på att mycket kommer ändra sig i valrörelsen :/
"Däremot är det en relevant fråga varför den svenska vänstern är 99,9 procentigt konsekvent i att aldrig fördöma de krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter som kommunistiska-, islamistiska- eller militäraregimer utfört värden över."
Det där låter snarare som en rätt IRRELEVANT fråga, eftersom den är baserad på ett felaktigt antagande.
Vänstern fördömer aldrig krigsbrott från länder med ovan nämnda politiska system? Bajs.
För det första är det svårt att bunta ihop hela vänstern som du gör, antar att du menar s, v och mp.
I vänsterpartiets fall, på VPK-tiden, hade man ju tyvärr kontakter med diverse komunistregimer i öststaterna, förvisso med argumentet att kunna framföra "kamratlig kritik", men det var ett särdeles svagt skäl, och mer en ursäkt för medlöperi i mina ögon. Dock så underlät inte VPK heller att kritisera diverse kommunistregimer, t.ex. Kina för Himmelska Fridens Torg och Tibet, Sovjet för inmarschen i Tjeckoslovakien, Rumänien för Ceaucescos brott mot mänskilga rättigheter o.s.v.
Socialdemokraterna hade, vad jag vet, inte partikontakter med kommunistpartierna i öst, däremot möttes man och förhandlade på mellanstatlig nivå, precis som många andra också gjorde. Det är lätt att glömma nu, men för inte så länge sedan så var kommunistblocket i öst en politisk realitet som inte såg ut att försvinna i första laget. Många länders regeringar, såväl borgerliga som socialdemokratiska, valde att försöka, i den mån det var möjligt, upprätthålla normala mellanstaliga relationer till dessa.
Att kritisera Palme för att slicka kommunistledar-röv blir i det närmaste patetiskt. Han var stenhård i sin kritik av dessa länders politiska system, se bl.a. talet om "diktaturens kreatur".
När det gäller islamska stater och "militärdiktaturer" vet jag överhuvudtaget inte vad du snackar om. Varför skulle vänstern ha svårt att fördöma dessa? SNarare är det ju högern som suttit och slickat röv med diktaturer som Pinochet, Franco, Somoza, för att inte tala om stödet till terrorgrupper som Contras och Unita...
*Gäsp*
Återigen en kommentar som visar att du inte förstod, eller hade lust att ta in, det jag skrev.
Hans Engnell har rätt.
Skicka en kommentar