En två veckor sen upptäck

Först nu har jag lyssnat på Mustafa Cans sommarprat från sista juli. Hans debut 2003 skulle utan överdrift kunna kallas ett litet stycke svensk Sommarhistoria (och belönades med Stora radiopriset). Den hjärtskärande och blodvarma berättelsen om liv och förtryck i Kurdistan, om modern och kärleken till henne dröjer sig fortfarande kvar i mig och säkert många, många fler. Årets framträdande var inte sämre. Nu talar Can med och genom faderns liv. Berättar om utvandring och hemlängtan, integration och utanförskap. Can tar oss med från Kurdistan till Västergötland, Mobergs Amerikat och Ekelöfs inre exil. Från tårar till skratt och tillbaka. Han berättar en personlig historia, med en analytisk skärpa som gör berättelsen allmängiltig, blottlägger strukturer som bubblar undertill. Man behöver inte hålla med i varje vändning, men vackert och tänkvärt är det rakt igenom. Missa det inte.