söndag, augusti 07, 2005

Experiment på icke-människor

Det har bara försvunnit, eller nämnts blott i förbigående, i den hollywoodska historieförfalskningskavalkad som dominerat våra massmedier de här dagarna: USA hade redan brandbombat nästan alla större japanska städer, med hundratusentals civila dödsoffer som följd. När atombomben började bli färdig stoppades brandbombningarna, just för att man ska kunna genomföra detta mefistofeliskt cyniska fullskaleexperiment. Att Nagasaki bombades tre dagar senare berodde på att man även ville testa en något annorlunda typ av bomb. Huvudmålet var en annan stad som då råkade vara molntäckt. Militär betydelse saknades som tidigare påpekats i bägge fallen. Politiska markeringar och militär experimentlusta avgjorde. Varje nu levande människa på vår planet borde stanna upp en stund och försöka begripa den oerhörda innebörden i detta. Det lyser upp såväl historien som nuet.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Precis som du säger gjorde jag igår när SVT 2 uppmärksammade den tragiska jubilaren. Har aldrig reflekterat över att atombomberna över Japan vore något ont - motsatsen predikas ju nämligen konstant.

Satte mig dock ner och tänkte efter. Kom fram till att det är aldrig okej att släppa atombomber oavsett hru många krig man vinner eller hur stor experimentlustan är. Som vanligt är USA kryptiska i sitt handlande och deras syften är ofta väl dolda och splittrade.

Anonym sa...

Det hade inget med japans vägran att kapitulera?

Märkligt att du inte en bemödar dig med att beskriva Japans övergrepp under WW2!

Anonym sa...

Men jösses! Hur meningsfullt är det att idag skriva om det gamla kejserliga Japans övergrepp? Eller Hitlertysklands övergrepp? Eller Djingis Khans övergrepp? Ingen av de makterna existerar ju längre.

Däremot så bedriver samma rovgiriga imperium som för 60 år sedan använde kärnvapen mot människor fortfarande krig och folkmord runt om i världen.

Men det är kanske finare på nåt sätt att gapa högt om gårdagens folkmord och tiga om dagens. Åtminstone är det lättare.

Ni som idag försvarar USA kommer i framtiden få skämmas på samma sätt som den som på 30-talet försvarade Hitlertyskland. Eller den som på 70-talen försvarade Bresnjevs karikatyr av sovjetstaten.

Olika stormakter, samma sorts medlöpare. Håhåjaja...

Anonym sa...

Vilket folkmord försvarar jag?

Anonym sa...

Ledsen för slarvfelet. 70-talet, ska det naturligtvis vara.

Anonym sa...

Jag undrar om Ali någonsin har funderat på hur mycket lidande och hemskheter har vållats, både den egna befolkningen och även armén samt människor i andra länder, iom att narcissistiska individer med uppblåst ego, hybris, och maktambitioner i totalitära system har kunnat vara både totalt hänsynslösa och likgiltiga inför sådant.

Kanske inte allt lidande!

Men hur stor del av återstoden har vållats av den friare världen när någon av de mer rakryggade ledarna där (sent omsider) har bestämt sig för att stoppa vidrigheterna?

Då hade ju de allra flesta orsakssambanden framstått i ett klarare och även mer optimistiskt ljus. Men nu är det inte så Ali ser det ...

... so, what's new?

Anonym sa...

Micke: Förhoppningsvis inget. Men högernissar brukar försvara alla folkmord som är USA-sanktionerade. Israels agerande i Palestina, USA:s agerande i Irak, atombomerna över Japan, etc, etc. Men förhoppningsvis så försvarar väl inte du något av det. Eller?

Anonym sa...

Förklara vad du då menar med folkmord.

Anonym sa...

Krig är fruktansvärt. Brandbomber och atombomber är vidriga. I det här fallet var det ju ingen tvekan om vilka som satte igång kriget och som vägrade kapitulera trots att utgången var given. Trots detta har jag otroligt svårt se hur man kunde bomba Nagasaki som du säger i experiment syfte! Atombomben och bombningen av Hiroshima är självklart en av männsklighetens största tragedier men bombningen av Nagasaki är en ännu större tragedi och ett brott mot männskligheten då det efter Hiroshima bombningen inte fanns något som helst tvivel om konsekvenserna.
På samma skala har vi ju också bombningen/utplåningen av Dressden och även där var det den goda sidan som låg bakom illdådet.

Wille sa...

Jonas N:
"Att sätta stop för sådana betingar dock fortfarande ett pris! Dessvärre!"

Vadå? Räcker inte saft och bullar? Lite snälla eftergifter så kanske de elaka diktatorerna blir snällare?

Jag har hört att det skulle räcka, både här och på Dala Demagogens ledarsidor..

Anonym sa...

"Att sätta stop för sådana betingar dock fortfarande ett pris! Dessvärre!"

Japp! Precis som snälle farbror Mussolini invaderade Abbesinien för att avskaffa slaveriet där. Eller den gode Hitler tog Sudet för att få slut på tjeckernas inhumana behandling av den tyska minoriteten. Fan, vad lätt livet är som idealist! Bara att luta sig tillbaka och tro på alla förklaringar om humanitära skäl och störtandet av diktaturer som imperialistmakternas politiker framför. Halleluja! Leve Mussolini, Hitler och Bush! Leve den västerländska civilisationen!

Tobias Lindberg sa...

Detta inlägg är redan postat i Alis tidigare tråd "60 år senare - Fördöm både brottet och brottslingen" och var ett svar på en fråga Micke ställde. Då Micke, samt även Leo, också i denna tråd hävdar att Japan inte ville kapitulera så postar jag svaret även här.

--------------------------

Micke!

Första gången jag hörde om detta, att Japan ville kapitulera långt innan USA fällde atombomberna, var för ca 10 år sedan i en dokumentär som sändes på SVT. Där var det bland annat en äldre amerikansk man som var radiosignalspanare under kriget som intygade att amerikanarna avlyssnade radiomedelanden mellan Sovjet och Japan där det framgick att Japan ville kapitulera. Tyvärr kan jag ej finna info om denna dokumentär på nätet eller komma ihåg vad den hette.

Däremot går annat att finna på nätet.

Detta går att läsa i artikeln "The myths of Hiroshima" i LA Times den 5.e augusti 2005:

"The bomb was dropped, as J. Robert Oppenheimer, scientific director of the Manhattan Project, said in November 1945, on "an essentially defeated enemy." President Truman and his closest advisor, Secretary of State James Byrnes, quite plainly used it primarily to prevent the Soviets from sharing in the occupation of Japan. And they used it on Aug. 6 even though they had agreed among themselves as they returned home from the Potsdam Conference on Aug. 3 that the Japanese were looking for peace."

I artikeln "Hiroshima - Andra Världskrigets sista händelse eller Kalla Krigets första?" av William Blum kan man läsa detta:

"Den 25 juli, under Potsdamkonferensen, blev Sato tillsagd att uppvakta den ryske utrikesministern Molotov för att imponera ryssarna "med uppriktigheten i vår önskan att avsluta kriget [och] låta dem förstå att vi försöker avsluta fientligheterna genom att be om högst rimliga villkor för att säkerställa och behålla vår nationella existens och ära" (vilket innebar att behålla Kejsar Hirohito).

Washington hade knäckt den japanska koden flera år tidigare och behövde inte vänta på att informeras av ryssarna om dessa inviter. De fick reda på det direkt och gjorde ingenting.

Nationalarkiven i Washington innehåller faktiskt dokument som rapporterar liknande misslyckade japanska fredstrevare så långt bak som till 1943."


I denna artikel av William Blum finns hänvisningar till källor.

I övrigt kan kritiska kommentarer som dessa, från människor inom den amerikanska politiska ledningen och krigsledningen, vara nyttiga att läsa.

Av dessa texter och kommentarer som jag hänvisat till framgår dessutom mycket tydligt att atombomberna var onödiga eftersom Japan egentligen redan var besegrat. Det var egentligen bara att vänta ut dem.

Av artikeln "The myths of Hiroshima" i LA Times framgår det även att det inte var atombomberna som fick Japan att kapitulera utan det faktum att även Sovjet gick in mot dem den 8.e augusti. På bara en vecka besegrade de sovetiska styrkorna den över en miljon man starka "Kwantungarmén" i Manchuriet, det största militära nederlaget som japanska armén tillfogades i något slag under hela kriget.

Anonym sa...

Tobias,
Ok, Japan kanske ville kapitulera och i så fall hade jag naturligtvis fel i det avseendet.
Det gör det hela ännu hemskare.

Tobias Lindberg sa...

Leo!

Håller helt med dig om att det begicks hemskheter från båda sidor. Båda sidor begick faktiskt krigsbjrott, det tråkiga är bara att en stor del av världen inte tror att tex USA och England gjorde det och dessa länder har aldrig erkännt det eller visat någon ånger. Det, anser jag, är väldigt oroande, speciellt med tanke på dessa länders agernade idag då de bryter mot internationell rätt och gör som de själva vill.

Man behöver som sagt inte vara en totalitär diktatur med statlig censur för att lura de flesta medborgare om vad som har hänt. Västmakternas propagandaverktyg är extremt effektiva och beskrivs ingående av tex Noam Chomsky. Hur effektiva dessa propagandaverktyg är är de västerländska folken ett gott exempel på. De allra flesta människor i västvärlden är faktiskt relativt ovetande om vad som faktiskt hände i andra världskriget. Det är läskigt!

Anonym sa...

Något bakvänd bevisföring där, Tobias.

Naom Chomsky argumentation skulle utgöra ett bevis på att hans åsikter inte får komma fram!?

Sen tycker jag även resten av din poäng går förlorad:

Det är klart att ingen nation skryter med de vidrigheter som har skett under krig. Men att där inte funnits och finns en livskraftig debatt är nys. Hur denna debatt sker bestäms av dem som för den.

Att 'västmakterna' skulle ha någon skyldighet att sprida kunskaper som just du finner angelägna till 'en stor del av världen' är väl bara det sedvanliga 'feltänket' från vänster: Om där finns någon 'brist' skall staten/myndigheter avhjälpa den!

Det är precis tvärtom: Statlig 'informations'-iver är i längden alltid negativ (vilket du ju tycks hålla med om i detta fall).

Du får nog lära dig att leva med att de flesta människor är okunniga om det mesta (även därom), och att det känns läskigt. Lär dig gärna också att leva med att sådan är verkligheten, och den är bra (för det mesta). Ffa är facit, den är nämligen summan av alla individers handlingar hittills.

Men på temat här:
Själv märker jag hur svårt det är lära ut tom de enklare sambanden av hur samhällen och människor fungerar till läskunniga, intresserade och (får man förmoda) hyfsat intelligenta individer. Du vet ju själv hur svår min uppgift är, Tobias! Eller hur?

:-)

Anonym sa...

Tobias: du hänvisar till en text, "The Myth of Hiroshima" som hävdar att det var Sovjets anfall den 8:e augusti som fick Japan att kapitulera, det kan möjligtvis inte vara så att de olika händelserna faktiskt har ett samband? Med tanke på att Sovjets angrepp skedde två dagar EFTER Hiroshimabomben?

(F.ö vill jag påpeka att artikeln i fråga var en debattartikel, och for all I know kan det ju vara USAs svar på Å.Linderborg som ligger bakom den...;))

Jag vet att många ur vänstern gärna försöker få det till att Sovjet i princip ensamma vann andra världskriget (precis som många vill få det till att allt var USAs förtjänst) när allt egentligen har samband. Sovjet hade aldrig haft en chans att ensamma besegra Axelmakterna utan USAs hjälp (både militärt och ekonomiskt) samtidigt som USA troligen heller inte hade klarat det utan Sovjet. Nyckeln till framgången var varken Sovjet eller USA allena, utan det faktum att de stod på samma sida och i detta krig slogs tillsammans.

Tobias Lindberg sa...

Daniel!

Jag försöker absolut inte få det till att Sovjet vann andra världskriget på egen hand, jag håller helt med dig om att alla allierade behövdes för att besegra Tyskland och Japan. Det jag försöker framföra är endast att atombomben fälldes av helt andra orsaker än de vi i väst matats med sedan krigsslutet. Atombomben släpptes över två städer för att USA ville visa sin styrka samt visa att de inte tvekar att använda atombomben.

Tobias Lindberg sa...

David Sillén!

Du har helt rätt i det du skriver om Chomsky. Symptomatiskt för de flesta som på bloggar här i Sverige kritiserar Chomsky är att de aldrig har läst någon av hans böcker, de har bara läst sådant som folk hittar på om Chomsky. Jag har läst fem eller sex böcker av Chomsky och jag vet därför vad han anser i de flesta frågor.

Anonym sa...

OK, Tobias, jag har både läst Chomsky och dem som kritiserar honom. Vad bevisar det?

Dessutom smet du även här från frågan:

Om Chomsky skulle ta upp saker som har mörkats av 'västmakterna' så är det inte nedtystat!

Om Chomsky har rätt eller fel så bevisar han att debatten finns!

Kom inte och säg att Chomsky är marginaliserad, eller läst av få.

Det verkar mest som att du är sur för att inte fler tycker som du! Men verka för det du tror då. Du har ju tom Chomsky på din sida. Bara Platon och Freud är mer citerade. Och ingen levande!

Sura Rönnbär, Tobias!

Anonym sa...

David Sillén
Jag såg dina senaste två inlägg först nu. Tack för dem.

Det behövs någon klargörande kommentar och korrigeringar:

1) Ingen 'har rätt' att få utveckla sig i de stora medierna. Dessa är alla företag, dvs, business, som vilken annan som helst. 'Tala' till punkt får man göra när man skriver böcker! (Vilket han gör)

2) Av samma skäl finns där ingen 'plan' att 'avväpna dissidenter' (media säljer den produkt de tror folk vill köpa). Glöm konspirationsteorierna! (Det finns andra länder där den största TV-producenten är statlig, tvångsfinansierad, med politiker i styret, just för att 'styra' men inte i USA)

3) 'Fett känd' i Europa. Ja, men det är inget argument för/eller emot hans teser. Min uppfattning är att han så 'hyllad' just för att han så våldsamt kritiserar det land som han har nått sina framgångar i och låter honom bygga kändisskap, karriär, och förmöghent genom att spy galla över det (händelsevis USA, 'dissidenter' i mindre liberala ekonomier brukar inte alls hyllas lika 'fett' i Europa)

4) Lingvistiken. Jag kan inte påstå att jag kan ett smack i sakfrågan, jag har bara läst att hans insatser inte alls är så generella och definerande som han brukar hävda när han lägger fram dem (men som du påpekade, det tar tid att göra researchen, och vederlägga 'stor forskning' genom att särskåda detaljerna). Han påstås att även där vara kategorisk och aldrig bekänna ett misstag eller en korrigering. Fö stämmer det inte att han inte är känd i USA (utanför lingvistik-skrået)

5) Avbruten i debatter? Marginaliseras? Jag har sett tillräckligt med intervjuer då han får tala till punkt. Men har du sett politiska debatter där ena sida får tala så länge den vill? Gimme a break!

6) Jag tycker att ditt resonemang, David, utgår från att hans ståndpunkt är den rättfärdiga, den bästa (tom den enda rätta?) och från det perspektivet anser du att resten av verkligheten motarbetar honom och behandlar honom 'orättvist', du tom nämner någon halvt medveten plan från 'mediepropagandan'!?

Nåja, dessbättre är det inte så, tvärtom. Killen får utrymme lång utöver vad substansen i inlagor rättfärdigar. För visst, det finns en substans, men den är fullständigt ensidig i varje skafråga. Han är väl Michael Moore's akademiska motvarighet

(MM, en annan kille som hyllats sönder i Europa, men som dessbättre ses nyktrare på 'hemmaplan', dvs för vad han är. Tänk att han här fortfarande bemämns 'dokumentärfilmare' :-)

Angående media och 'rättvisa' eller bara 'allmän kunskap':

Fråga dig istället om du öht känner till någon motsvarighet till tex Michael Moore på icke-vänstersidan? Fråga dig vilka intellektuella från liberalt håll som är kända för allmänheten här? Fråga dig varför nästan ingen som gått ut gymnasiet i Sverige vet vad ett företag egentligen är, varför de finns, hur de fungerar och vilka dess uppgifter är. Samtidigt som de har fått lära sig om offentliga sektorn och alla 'rättigheter' den ger mm i 'samhällskunskapen' sen åk 7?

Nåväl, David. Kul att du försökte förklara din ståndpunkt om Chomsky iaf. Men vad är det hans 'stora följe' egentligen vill. Att alla skall tycka som han? Att USA skall erkänna sin 'ondska' och lägga ned sig själv? Vad är alternativet som Chomsky (och övriga civilisationskritiker) har att erbjuda, speciellt alla dem som inte lever i lika fria länder som USA? Alltså förutom att i efterhand säga att 'allt borde ha skett annorlunda'!?

Anonym sa...

det som är bra med tex Chomsky och Pilger är att de har med källförteckning över allt de hävdar i sina bäcker.

och man måste inse att allt vi i väst fått höra om kommunismen under våran uppväxt är vinklat av västvärden. det jag säger är inte att kommunismen hade alla lösningar, utan att det vi fått höra om dessa länder är endast de dåliga sakerna. samtidigt har vi på något sätt blivigt "immuna" mot alla orättvisor som förekommer i väst.
inget land i världen har varit ett så stort hinder mot demokratins utveckling som USA.