Ja, det blev faktiskt en rätt bra regeringsförklaring det här. Ett expansivt program som framför allt har rätt inriktning. Satsningar på jobb, satsningar som på olika sätt driver fram miljöteknik och ekologisk omläggning, nya tag för bättre infrastruktur, kulturen får ordentligt med mer pengar för första gången på länge. Stödet till kvinnojourerna stärks.
Det kanske viktigaste är att kommunerna får mer pengar. Sju miljarder på tre år är inte tillräckligt, men inte heller obetydligt. Det är väl använda resurser, som nu förhoppningsvis i ökad utsträckning också kan gå till nya anställningar.
Och så får vi se lite av det som egentligen bör vara självklart – nya reformer i ett land där ekonomin rullar på bra. Barnbidragshöjningen tidigareläggs, studerande får ett barntillägg, taket i sjukförsäkringen höjs.
Dessutom slipper svenska folket den genuint feltänkta spritskattesänkningen.
Detta är ingen historisk reformbudget, men givet det faktum att nyliberala utgångspunkter sedan slutet av 80-talet varit – och ännu är – gängse i den ekonomisk-politiska debatten, är det här ett steg i rätt riktning.
Göran Persson levererade också en regeringsförklaring som klargör skillnader mellan höger och vänster. På alla viktiga punkter vill de borgerliga gå motsatt väg än den som regeringen, pådriven av vänsterpartiet, folklig opinion och valtaktik beträder: bort med riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder (som nu lett till en bättre trend när det gäller långtidsarbetslösheten), gör livet surt för sjuka och arbetslösa, slå undan benen för hållbar ekonomisk och ekologisk utveckling, ta rejäla tag för att överföra resurser från kvinnor till män och göra kvinnor mer ekonomiskt beroende i parrelationer. Gynna de improduktiva välbärgade på bekostnad av de flesta andra i samhället.
Det fattas i den kommande budgeten ett antal viktiga reformer som det hade funnits stora möjligheter att genomdriva redan nu, och som vänsterpartiet drivit hårt. Men flera av dem kan som mycket annat bra som kommit och kommer ur den socialdemokratiska reformapparaten, förhoppningsvis bli kongressbeslut i regeringspartiet. Det gäller till exempel en ordentlig tandvårdsreform och höjda tak i a-kassan där idag alltför många är underförsäkrade. Och det gäller en individualisering av föräldraförsäkringen, där den socialdemokratiska partistyrelsen för ett tag sedan fattade ett smått obegripligt beslut att avvisa förändringar, nu när det verkligen börjat röra på sig i de egna leden.
Principiellt skulle en riktigt progressiv programförklaring med förankring i arbetarrörelsens uppdrag behöva uttalade mål på två avgörande punkter. 1) En verklig samling kring målet om full sysselsättning, vilket betyder att de institutionella hindren för det – en ”fristående” riksbank, utgiftstak och liknande – tas bort. 2) Ett aktivt arbete för att höja den offentliga sektorns andel av ekonomin – en självklarhet i ett modernt tjänstesamhälle. Vi är inte där idag, och det är viktigt att inte tappa kompassriktningen. Men utifrån rådande förhållanden var det alltså en bra regeringsförklaring.
Och en som naturligt nog möts av exceptionellt innehållslös kritik från borgerligheten. Fredrik Reinfeldt efterlyser enligt SVT ”en redovisning av hur budgetförslagen ska finansieras”. Well... Det är det en budget – till skillnad från fest hemma hos Göran Hägglund – handlar om. Han kan ju fortsätta efterlysa det som han nästa tisdag får i handen. Högeralliansen har naturligtvis svårt för att kritisera de konkreta förslagen, utan koncentrerar sig på att tala om formerna för förhandlingarna – en strategi vi nu vant oss vid. Media hänger på.
Men politiken kan inte vara en tävling i ”enighet”. Sverige har ett parlamentariskt system och en socialdemokratisk minoritetsregering som bygger överenskommelser med andra partier. Vill borgarna enas om en skitpolitik och fira det med ett kalas så får de gärna ge sig själva medalj för det också. Budgetsamarbetet bygger på att tre olika partier kompromissar.
Mitt i alltihop står nu miljöpartiet och bråkar. Den enkla anledningen är att man kört ett chicken race som man för tillfället förlorat, och nu suras det rejält. Detta handlar tyvärr inte om det ohyggligt viktiga amnestikravet, utan om miljöpartiets strikt partitaktiska överväganden. Det går väl att bjuda på den uppmärksamhet som mp nu får, och det finns ingen anledning att skapa en konflikt inom den breda rörelse som arbetat och kommer att fortsätta arbeta för en flyktingamnesti. (Ett viktigt öppet brev från vänsterpartiet med anledning av detta). Imorgon röstas det för övrigt separat om amnestiförslaget i riksdagen. Ledamöter från m och s har möjlighet att slå ett slag för medmänsklighet och en rimlig start för det nya systemet efter utlänningsnämndens nedläggning.
Budgeten handlar i det här läget om annat. Man får bara hoppas att det hela kan sluta med en antagen budget som högern kommer att ha svårt med. Sen får den politiska debatten avgöra fram till valet.
Till sist: Som vanligt är det tristaste med regeringsförklaringen att den börjar med orden ”Eders majestäter”. Ovärdigt en demokrati.
tisdag, september 13, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Jaja.... blir det aldrig nån omläggning i detta landet kan man ju alltid dra till Estland om ett tag. Där kommer det troligen finnas jobb och framtid.
Frihet är slaveri och trygghet är träldom?
Alexander vidareutvecklar nyspråket... :-)
Jaja, i Sverige behöver din farmor åtminstone gå och tigga på gatan för att överleva. Det är det många estniska pensionärer som får göra...
whoops, i Sverige behöver din farmor INTE tigga på gatan menade jag!
Ja, höjda barnbidrag är alltid första steget till träldom.
För att kunna tigga på gatorna så krävs det att man kommer ut, något som svenska pensionärer inte gör så ofta.
Frågan är vad som är värst, att tigga på gatan eller ligga instängd i sitt bajs X-antal dagar/veckor.
Arvid
Din argumentationsnivå ligger under vattenytan.
Göran P.
Helt OK men satsningen på offentlig sektor borde vara större.
Höjda tak i a-kassan i all ära, men finns det ingen som har lagt förslag om en höjning av den _lägsta_ a-kassan? Det vore nånting för det som ändå kallas vänsterpartiet (och inte mellanskikts-partiet). Eller finns det rentav ett sådant förslag?
Min a-kassa är nämligen under 5000 kr i månaden efter skatt. Och nej, det går inte att leva på. Så jag känner mig inte riktigt priviligierad nog att bry mig om saker som höjda tak i a-kassan och individuell föräldraförsäkring.
Andra förslag som inte har medelklassprofil skulle vara höjda socialbidrag, höjd lägsta sjukpenning, och ett återställande av bostadsbidragen till att gälla även människor som är äldre än 29.
Eller helt enkelt att ersätta de förnedrande socialbidragen med en människovärdig konstruktion.
Ställer det s.k. vänsterpartiet några krav i den här riktningen?
En bra regeringsförklaringen och det verkar som 181 personer som den 1 september stödde alliansen tycker detsamma enär man hoppat av stödet till alliansen. För Dig som vill veta hur jag vet det kolla bara in dagens blogg hos mig.
På pricken om miljöpartiet! De är verkligen tröttsamma. Och jag fattar inte hur de kan hålla masken. De vet ju själva att de ljuger!
Hur kan man säga Vi tänker inte vara med och förhandla om inte den här frågan först är löst/Vi tänker inte lägga några egna förslag för era är för dåliga och SAMTIDIGT säga Vi fick inte vara med/Ni har gått bakom ryggen på oss/Det här är orättvist och DESSUTOM hävda att (v) inte har någon del i att få till förbättringar i budgeten? Ytterst märklig logik.
Helt uppenbart att de har en stor konflikt inom partiet och inte riktigt själva vet vad de ska ta sig till.
Underbart! Nu saknas bara rätten att kunna säga upp sig och få a-kassa med en gång utan karens.
Då kommer alla som vill kunna ta långledigt och göra så med nästintill full ersättning!
Då kan man åka till nån exotisk ö och leva livet, samtidigt som man blir försörjd av de puckon som fortfarande kommer att arbeta i Sverige.
alla kan vi ta långledigt och alla är vi puckon
Håller med ovanstående talare om a-kassa respektive socialbidrag. Här finns det helt enkelt en orättvisa mellan arbetslösa som är principiellt omöjlig att försvara. A-kassan är en relativt trygg och väl fungerande föräkring, som dessutom medför ett mer aktivt intresse från arbetsförmedlingens sida för att förmedla jobb eller studier. Socialbidrag är en förnedrande bidragsform som sbnarast stigmatiserar människor, plus att de blir utsatta för ett oförsvarligt godtycke från myndighetshåll. I min kommun blir socialbidragstagare satta i vuxendagis, "utbildningar" som inte leder till något.
En helt ny form av ersättning som garanterar trygghet vid arbetslöshet och omställningar åt alla känns rätt angelägen.
Detta valår ser ut att bli en orgie i former. Formen feministiskt initiativ diskuteras mer än dess politiska förslag, formen för budgetarbetet ifrågasätts mer än dess innehåll, formen för vänsterpartiets styrelse är viktigare än de åsikter som förmedlas därifrån.
Tröttsamt. Jag vill se politiska analyser, från höger och vänster, men allt man får är form. Det är i den närmaste pinsamt när moderater och centerpartister står och gormar om att det är oansvarigt av Göran Persson att lägga fram sin regeringsförklaring innan budgeten är färdigförhandlad.
I Sverige har vi ett flerpartisystem, inte ett tvåpartissystem. Ett flerpartissystem ger minoriteter större möjligheter att påverka, t ex väljare som valt att lägga sin röst på mp eller v. Jag anser att de samarbeten (och konflikter) som krävs inför en budget är något vi bör vara stolta över.
Nja, det stämmer inte riktigt.
Min hemförsäkring, som jag har via facket, i Folksam tillämpar ingen individuell prövning. Och tack vare det stora försäkringskollektivet är den mycket billigare än en individuell försäkring.
A-kassan försäkringskollektiv är ännu större. Därmed blir försäkringen ännu effektivare och ännu billigare än en vanlig gruppförsäkring. Och helt otroligt mycket effektivare än en individuell försäkring.
Varför har dagens slaskliberaler så förtvivlat svårt för effektivitet och stordriftsfördelar?
Esbati, känns det inte förbaskat lortigt att vara så radikal inom vissa områden och sedan - för karriärens skull - sitta och försöka försvara SAP:s, VP:s och MP:s högerpolitik? Svara ärligt nu. För dig själv i alla fall.
Skönt att Ali är nöjd & belåten med en regeringsförklaring, ovanligt dränerad på substans. Persson fick ju inte som han ville; budgetarbetet har gått i stå. Men det kan å andra sidan inte vänsterpartiet lastas för. Ohly, Larsson, Esbati med flera har all anledning att sitta still i båten. Då är det inte så kul när miljöpartisterna bråkar. För att citera Wetterstrand: "Ingen vet vad som hade hänt om vänsterpartiet hållit fast vid kravet på amnesti". Nej, ingen vet. Man kan bara ana.
Skicka en kommentar