Situtationen är mycket intressant. Regeringen, bestående av socialdemokrater och gröna har tappat mycket stort i förtroende och röster på grund av arbetslösheten och nyliberala recept för att möta den - nedskärningar i och nedrustning av välfärden, à la tidigt svenskt 90-tal. Resultatet blev att socialdemokratiska kärnväljare tröttnade och började uttrycka sympatier för (och i delstatsval rösta på) det de uppfattade som det enda alternativet - CDU. Men så gjordes det från vänsterhåll en riskabel men modig och spännande manöver: PDS, det starkt reformerade SED, gjorde en valallians med avhoppade vänstersocialdemokrater under ledning av Oscar Lafontaine. PDS har hela tiden varit mycket starkt i östra Tyskaland, medan man trots försök i olika omgångar, haft mycket svårt att skapa en stark väljarbas i Tyskland. Skillnaderna är enorma. Lafontaine har däremot varit populär i de västra delarna. Det bildades alltså ett nytt parti med namnet Vänsterpartiet, där PDS som är ett brett parti med många medlemmar öppnar sina listor för Lafontaines grupp.
Det har ändrat hela det politiska landskapet. Väljare började strömma till vänster och det har också satt igång socialdemokraterna (SPD). Får trodde nog att man på så kort tid skulle ta igen så mycket att det finns en reell chans för att slippa en högerregering, men det är inte alls omöjligt nu.
Samtidigt skriver alltså TT, sådär by the way:
Skulle valresultatet bli sådant kan tyskarna med sannolikhet vänta sig en så kallad stor koalition mellan social- och kristdemokrater. För tanken att socialdemokraterna skulle bygga en ny regering också på stöd från Vänsterpartiet, som huvudsakligen är det före detta östtyska kommunistpartiet, har alla ledande socialdemokrater bestämt avvisatNaturligtvis finns det ett taktiskt element i detta från socialdemokraternas sida. Skulle man säga att allt var frid och fröjd med det nya vänsterpartiet skulle det kunna vara som att dra ur en propp. Väljarna - defintivt många socialdemokrater, jag till och med många av dem som lutar åt CDU! - vill ha vänsterpolitik. Etablissemangets möjlighet att undvika rösttapp dit är att misstänkliggöra Vänsterpartiet på andra grunder. Men samtidigt är det uppenbart att om ett sådant scenario som TT beskriver skulle bli verklighet - då har SPD och CDU helt dödat den demokratiska processen i Tyskland och skapat grogrund för en gigantisk förtroendekris för hela det politiska systemet¨, för då har man spottat alla väljare i ansiktet.
Många demokrater i Europa torde - inte minst med historiska erfarenheter att studera från just Tyskland - ha all anledning att hoppas att det inte blir så.
12 kommentarer:
Redan den 12 September blir det ju maktskifte i Norge. Där har man fullt upp med att slita sönder varandra på högerkanten
Nu tror jag ju inte att Schröder är så förbannat korkad att han ingår allians med sin huvudmotståndare, någon typ av överlevnadsstrategi måste väl karln ändå ha. Men visst är det läbbigt att risken ändå finns..
då har PDS och CDU helt dödat den demokratiska processen i Tyskland
SPD menar du väl?
Ni kommunister är så j-a nonchalanta mot kommande generationer. Tar ju ungefär en generation av kommunism att totalt fördela sig ner i misären.
Vad är en egentligen den "vänsterpolitik" som diverse skribenter hela tiden påstår att folket vill ha? Moderaterna är ju i praktiken mer vänster än vänsterpartiet.
Ang. Tyskland, om sossarna där styr tillsammans med kommunisterna blir alltså allt kalas, himlen blå och fåglarna kvittrar. Men om sossarna styr tillsammans med kristdemokrater så så fär vi alltså diktatur, krig och elände?
Jag menar naturligtvis SPD. Faran med att skriva sent och fort. Tack för påpekandet.
Så om de två största partierna väljer att samarbeta är det att spotta alla väljare i ansiktet? Ett annat sätt att se det är att det är ett hån mot alla sansade krafter att låta ett litet extremistparti få något större inflytande över politiken. Men det är klart, stöder man själv nämnda extremister, så.
Problemet med att de två största partierna i ett land samregerar är att det tar bort väljarnas valmöjligheter.
Se vad som hände i Österike. Där samregerade socialdemokraterna och de konservativa under flera decenier. Det spelade ingen roll vad man röstade på, regeringen blev ändå alltid den samma. Det enda sättet att uttrycka sitt missnöje var att röstskolka eller att rösta på ett litet extremistparti. Och vi minns ju vad som hände när missnöjet blev för stort. Plötsligt var det lilla extremistpartiet inte så litet längre och Jörg Haider fick bilda regering.
Det finns inget mer förödande för demokratin än att sakna alternativ. Kan man inte välja mellan höger och vänster så kan man ju lika gärna pissa i valurnan och rösta på en pellejöns av typen Bert Karlsson eller Jörg Haider.
Vill vi verkligen se den situationen i Tyskland?
david
Lafontaine extremist?
Hur då?
Kolla igen... Ali skrev rätt :P
Två saker!
Ett: Instämmer i att breda koallitioner riskerar att extremistpartier poppar upp, inte minst p.g.a. lågt valdeltagande. Se bara på Finland som av tradition har haft starka regeringar och där valdeltagandet till riksdagen är knappt 70 procent.
Två: Ali Esbati har missuppfattat vari den tyska vänsteralliansens framgångar beror på. De beror snarare på en politik á la Vägval Vänster än på romatantiserande av kommunism.
Ett: Jupp.
Två: Inte ett dugg, faktiskt. Programmatiskt finns det förstås både likheter och skillnader, som mellan alla vänsterorganisationer, men skillnaden i politiskt förhållningssätt är avgrundsdjup. Vägval vänster reagerar mot vänsterns förnyelse och föryngring, mot ett politiskt konfliktperspektiv, och mot det konkreta försvaret av välfärdssystemen och andra uppnådda framsteg för arbetarrörelsen. Den tyska vänstern är brokig, som alla breda rörelser, men framgångarna beror just på tydlighet i kärnfrågorna. En utveckling som går igen i hela Europa.
Skicka en kommentar