Tysklands socialdemokratiska regering har de senare åren tappat stort i popularitet på grund av Schröders högersväng och en nyliberalt inspirerad nedskärningspolitik som mött motstånd. CDU/CSU har gått framåt genom att i sina konservativa fästen fördjupa sin reaktionära profil och mer allmänt att inte precisera någon nyliberal attackagenda utan istället målmedvetet hamra in budskapet att det behövs något nytt. När Schröder utlyste nyval efter ett förnedrande nederlag i ett socialdemokratiskt kärnområde som Nordrhein-Westfalen såg det mesta kört ut för den rödgröna regeringen.
Men två saker har ändrat kalkylerna. Dels att vänsterpartiet PDS gjorde gemensam sak med avhoppade vänstersocialdemokrater under ledning av Oscar Lafontaine, och bildade Vänsterpartiet. Dels att socialdemokraterna SPD, inklusive Schröder själv, växlat spår och kört med tydlig vänsterretorik.
Resultatet är nu att CDU:s stora ledning försvunnit och högern inte har majoritet. Vänsterpartiet går framåt mest och landar på runt 8,5 procent. Jag har inte sett några geografiskt nedbrutna siffror, men hörde en siffra på kring 25 procent i östra Tyskland. Socialdemokraterna, de gröna och vänsterpartiet får tillsammans majoritet.
Men läget är nu att SPD-ledningen vägrar samarbete med vänsterpartiet, samtidigt som det efterlyses majoritetskonstellationer. Det kan bli frågan om en så kallad ”stor koalition” med SPD och CDU. Merkel tycks ha öppnat för detta nu ikväll, och det har väl Schröder också, genom att säga att han själv borde leda en stabil regering i fyra år. De socialdemokratiska partiarbetare som kämpat för att slippa få högern till makten blir nog inte så glada då, men framför allt är det en demokratisk mardröm av stora mått – där de politiska eliterna tar i hand på att underminera valmöjligheterna. (Jag skrev om det tidigare).
En annan risk finns också att de gröna helt och hållet säljer sig och bildar regering med högern. Tittar man på rörelser i partitopparna vore detta det kanske mest logiska politiskt, men en överväldigande majoritet av dem som har röstat på de tyska gröna torde då bli rejält besvikna över att ha gett sitt stöd till Merkel som kansler och det ärkereaktionära bayerska CSU som huvudstöttepelare.
För nya vänsterpartiet är det nu också en mycket delikat situation. Koalitionen var ett djärvt och riktigt drag från PDS’ sida. Men partiets styrka bygger på ett välorganiserat basarbete i östra Tyskland och ett stöd för en annan väg än den som eliterna drivit på, och det är viktigt att inte spela bort någondera.
Kommentarerna här i Sverige påminner inte så lite om det totala folk- och demokratiförakt som vårt eget etablissemang uppvisade i samband med EMU-folkomröstningen. Utgångspunkten är helt given: det fanns ett självklart bästa resultat och nu måste vi förstå varför det inte blev som det borde. Det spelar ingen roll om man lyssnar på Aktuellt eller Carl Bildt. Överallt talas det om ”nödvändiga reformer” – läs nedskärningar, försämrade fackliga rättigheter och annan destruktiv högerpolitik. Agenda tar in SvD:s Mats Hallgren som kommentator och han talar om en ”olycklig utgång för Tyskland”. De nödvändiga reformerna igen. Tyskland skulle behövt en ”handlingskraftig och reformstark” regering.
Johan Norberg är mer rakt på sak. Han citerar uppskattande Frankfurter Allgemeines synpunkt om det på helt rimliga grunder impopulära nyliberala förslaget om ”platt skatt”. Tidningen skriver att det är ett tecken på att man är på rätt väg om man möter på ”massivt motstånd från folk som representerar särintressen”. Visst. Men det blir lite smålustigt när allmänintresset representeras av svinrika direktörer och en överstepräst i den ortodoxa nationalekonomisekten, medan särintresset är gruppen Nästan alla tyskar.
Bäst är kanske ändå Peter Wolodarski som är skitsur över att tyskarna inte varit mer benägna att sälja ut sina egna rättigheter. (Faktiskt så mycket att han blir ohämmat reaktionär och som tecken på Schröders olämplighet nämner att denne en gång var mot amerikanska kärnvapen i Tyskland!). Wolodarski skriver:
Tyskarna önskade sig förändringar men svek förändringsbenägna politiker. Ett dystert resultat för hela Europa.Snarare är det väl så här: tyskarna ville ha förändringar, men inte de förändringar Wolodarski vill ha. Så nu vill Wolodarski och resten av Europas etablissemang att tyskarna ska köras över. Det ställer den europeiska demokratins problem och belackare i blixtbelysning.
17 kommentarer:
Det absolut roligaste citatet från Wolodarskis artikel:
"Just när Tyskland behöver ledarskap sviker väljarna."
Mycket intressant syn på demokrati. Jag har i min enfald alltid trott att förtroendevaldas uppgift består i att verkställa folkets vilja. Och att om de inte gör det så sviker de folkets förtroende.
Men tydligen så är det så att folkets uppgift är att verkställa Peter Wolodarskis vilja. Och gör de inte det så sviker de. Synd bara att Wolodarski inte kan rösta fram ett nytt folk till Tyskland...
Förresten, geografiskt nedbrutna siffror står att finna >här.
Vänsterpartiet fick 25,4% i öst och 4,9% i väst.
Helt otroligt underbart valresultat! Så skönt att läsa etablisemangets magsura kommentarer om hur kaotiskt Tyskland kommer bli nu när folket inte säger ja och amen till alla försämringar av sitt eget liv.
Lite samma känsla som EMU-omröstningen 2003. Eller Frankrikes Nej till EU-konstitutionen. Eller, för all del, den accelererande demokratiseringen av Venezuela.
Små glimtar av verklig demokrati och folk som tar sig plats som politiskt subjekt. Man kan förstå att högern är besvärad...
Ey Ali, jag har hört att det finns amerikansk militär i Tyskland. Är valet verkligen gilitigt? Landet är ju ockuperat.
Men om vi spränger några skolbussar så kanske vi kan tvinga tillbaka imperialisterna?
F.ö. är ordet "demokrati" inte en synonym för "vänsterstyre", hur mycket du än vill tro det.
Snyggt sätt att stoppa ord i munnen på honom. Dubbelt så snyggt när du missar ironin, med tanke på alla gullepluttar på SvD och Aktuellt och vad det nu kan tänkas vara sitter och grämer sig att det inte blev någon ensam högermajoritet. För trots allt, är man nyliberal så vet man att total företagsanarki är den enda sanna demokratin!
Ja, tyskarna vet vad dom vill ha, socialism i en form eller en annan har ju varit praxis där de senaste hundra åren.
Det är tur att tyskland får fortsätta sin vänsterpolitik. De har ju haft en så fantastiskt fin utveckling i välståndsligan och med arbetslösheten. Vänsterpolitiken kommer säkert fortsätta att fungera finfint.
heja tyskland.
jag säger som det ryktas att bert karlsson har sagt en gång i tiden: folk är inte dumma, dom är dummare.
Det är tur att tyskland får fortsätta sin vänsterpolitik. De har ju haft en så fantastiskt fin utveckling i välståndsligan och med arbetslösheten. Vänsterpolitiken kommer säkert fortsätta att fungera finfint.
heja tyskland.
jag säger som det ryktas att bert karlsson har sagt en gång i tiden: folk är inte dumma, dom är dummare.
Jag skulle vilja läsa Alis förklaring till varför Margaret Thatcher, med en tydlig nyliberal politik, kunde vinna tre val i England.
Men hallå, vänstern har ju inte vunnit i Tyskland. Och inte högern heller. Ingen har ju vunnit.
Vad som är oerhört tydligt efter det tyska valet är att det politiska spektrat har förskjutits åt vänster. Regeringskoalitionens minskning motsvaras ganska precis av det nya vänsterpartiets ökning.
En rimlig slutsats för Schröder att dra av det skulle vara att lägga om den politiska kursen något. Bilda regering med stöd av vänstern och sluta upp med alla "reformer" som syftar till att slå sönder all form av välfärd och trygghet som finns i det tyska samhället.
Nu verkar det dock inte riktigt bli så. Men jag tror att socialdemokraterna kommer ha all anledning att ångra sig om de skulle gå in i en "stor koalition" som fortsätter med "reformer" (=försämringar). Då lär de nog få se stora delar av sin väljarbas gå över till Lafontaines vänsterparti i nästa val...
"The Mac":
Håller med dig om en enda av dina teser: Västvärldens hegemoni är snart till ända (visste du förresten att "hegemoni" är en marxistisk term?). I övrigt har du fått det mesta om bakfoten.
Problemet med Tyskland och Frankrike är inte för mycket vänsterpolitik - utan för lite! De senaste åren har stora nedskärningar genomförts i Europa, baserat på den rådande nyliberala ideologiska hegemonin. Dessa nedskärningar har gått hand i hand med skattesänkningar. Motiveringen för dessa skattesänkningar och nedskärningar har varit att de ska sätta fart på tillväxten och ge fler jobb.
Vi ser nu hur den nyliberala politiken misslyckats, i såväl Tyskland som andra länder, eftersom antingen blir det ingen tillväxt alls som i Tyskland, alternativt blir tillväxt utan jobb ("jobless growth") som i Sverige och USA. I vissa fall har dessutom den utifrån påtvingade nylberala politiken lett till finansiella och sociala kollapser som i Argentina i början på seklet, då företagare plundrade landet och flydde när det brakade ihop.
Liknanden fiaskon för nyliberalismen ser vi nu över stora delar av Syd- och Mellanamerika som i Ecuador, Bolivia, Brasilien och Venezuela, där befolkningen nu har tröttnat och kräver ett slut på denna politik som ökat de ekonomiska och sociala klyftorna och inte levererat de rikedomar som utlovats.
Så om du menar du med "Västvärldens hegemoni" menar kapitalism och nyliberalism så har du fullständigt rätt i din analys!
Erik, så du tror att Tyskland hade haft högre tillväxt med mer vänsterpolitik?
Humor! :-D
erik s said...
"Liknanden fiaskon för nyliberalismen ser vi nu över stora delar av Syd- och Mellanamerika som i Ecuador, Bolivia, Brasilien och Venezuela, där befolkningen nu har tröttnat och kräver ett slut på denna politik som ökat de ekonomiska och sociala klyftorna och inte levererat de rikedomar som utlovats."
Problemet är inte liberalismen i sig, problemet är att den utförts med för mycket byråkrati, mutor och tullar. Handel och tillväxt skapar ökat välstånd för alla. Läs på lite snälla!
Stackars Irland och Estland. Liberaliseringen har verkligen förstört där med.
Mutor har mycket riktigt skapat problem i Latinamerika. Mutor kan egentligen inte hindras med någon politik men viss politik gör mutor mer användbara.
Latinamerika visar tydliga exempel på att den marknadsfundamentalistiska eran ränner mot sitt slut.
Kan det vara så att en oproportionerligt stor del av de "osäkra väljarna" var osäkra mellan vänsterpartiet och SPD? Isåfall skulle det inte vara konstigt med en sån uppryckning på valdagen då många av de osäkra ändå fattar ett beslut?
Om det skulle vara så finns det väl en stor risk att vi har motsvarande situation i Sverige, där många traditionsbundna sossar har blivit "osäkra" och därför bidrar till det stora borgerliga övertaget i opinionen. På valdagen kryps det väl till korset och görs väl som förr. Bara en hypotes...
Skicka en kommentar